Det har varit med stigande spänning som jag läst Yarden av Kristian Lundberg. Den har funnits på min önskelista under en längre tid och mina förväntningar var stora.
”Allt det jag berättar om är sant. Jag berättar det först för mig själv. Jag prövar mitt tilltal. Jag vill att ni skall se det jag känner.”
Så skriver Kristian Lundberg i inledningen. Yarden handlar om utsatthet och överlevnad. Om hur svårt det är att få ett arbete i dagens Sverige. Det där pratet om att ”det går väl alltid att få jobb som diskare eller tidningsutbärare” är inte sant. Även till den sortens arbete står det många i kö.
Kristian söker mängder med arbete och hamnar bland uthyrningsföretagens timanställda. De med sämst arbetsvillkor. Han gör en omvänd klassresa. Går ofrivilligt från att vara författare till att söka med ljus och lykta efter några timmars hårt slit i Yarden i Malmö hamn. Det är inte några nostalgiska skäl till denna resa utan bara en enda anledning. Det finns ingen annan väg.
Lundbergs målande och beskrivande ord går rakt in i själen på mig som läsare. Hans utsatthet, de kalla, frusna, mörka morgnarna då han kliver upp tidigare för att få några minuter till att sätta sina känslor i skrift. Det här är en verklighet för många. Kristian ger dessa människor en röst.
Monika
”Allt det jag berättar om är sant. Jag berättar det först för mig själv. Jag prövar mitt tilltal. Jag vill att ni skall se det jag känner.”
Så skriver Kristian Lundberg i inledningen. Yarden handlar om utsatthet och överlevnad. Om hur svårt det är att få ett arbete i dagens Sverige. Det där pratet om att ”det går väl alltid att få jobb som diskare eller tidningsutbärare” är inte sant. Även till den sortens arbete står det många i kö.
Kristian söker mängder med arbete och hamnar bland uthyrningsföretagens timanställda. De med sämst arbetsvillkor. Han gör en omvänd klassresa. Går ofrivilligt från att vara författare till att söka med ljus och lykta efter några timmars hårt slit i Yarden i Malmö hamn. Det är inte några nostalgiska skäl till denna resa utan bara en enda anledning. Det finns ingen annan väg.
Lundbergs målande och beskrivande ord går rakt in i själen på mig som läsare. Hans utsatthet, de kalla, frusna, mörka morgnarna då han kliver upp tidigare för att få några minuter till att sätta sina känslor i skrift. Det här är en verklighet för många. Kristian ger dessa människor en röst.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar