Nu har jag läst en riktig bokjuvel. Eftersom ingenting varar av den
franska författaren Laurence Tardieu. Romanen utkom 2006, men i svensk översättning av Thérèse Eng 2012.
Den handlar om Vincent, som är på väg till sin älskade f d hustru
Geneviève. I ett brev har hon skrivit ”jag dör, kom till mig igen en sista gång
så att jag får se dig, röra vid dig, höra dig, kom till mig igen, jag dör”.
Under bilfärden till hennes hem tänker Vincent tillbaka på den fruktansvärda
händelsen som gjorde att de för femton år sedan gick skilda vägar. I bokens
andra del följer läsaren dagboken som Geneviève skrev den första tiden efter
att deras åttaåriga dotter försvunnit på vägen hem från skolan. I sista delen
skildras mötet mellan Vincent och Geneviève.
Detta är en berättelse om kärlek och sorg. Det går inte att känna sorg
om man aldrig upplevt kärlek, tänker jag när jag läser denna väl utmejslade
text. Att som författare ge ord till de känslor som uppstår ur en sådan
traumatisk förändring av människors liv är en stor konst. Det här är ingen tung
läsning. Visst berörs jag av denna oerhörda sorg, men framför allt berörs jag
av den stora kärleken som vilar i Laurence Tardieus ord.
Åh, vad fin den verkar. Låter som rena poesin ... fast i romanform!
SvaraRaderaSom du vet har jag ingen läsperiod just nu. Men jag litar på ditt omdöme.
SvaraRaderaTittar in och önskar dig en fin fredag och helg
Kram