Ryggen fri av Susanna Hillbom

En av mina trevliga visvänner, Susanna Hillbom, är inte bara vissångerska och poet, hon är också sjuksköterska. Nu kan hon också lägga till titeln författare. Susanna har skrivit den mycket viktiga romanen Ryggen fri, som handlar om hur det är att arbeta inom hemvård.

Romanen är skriven utifrån flera olika personers perspektiv. Mest ur sjuksköterskan Kristins stressade arbetssituation, men läsaren får också följa Jonas som är undersköterska, hans flickvän Tova som sadlar om från en manlig arbetsmiljö till vården, men också ur vårdtagares upplevelser. Kostnadseffektivetet och dokumentationshysteri gör arbetssituationen problematisk. Arbetet är präglat av NPM (New public management) som idag till stor del styr både vård och skola.

Det här är en väldigt viktig roman. En text som fångar och på ett berörande sätt berättar om den ohållbara situation som uppstår när allt arbete ska mätas i minuter och klockslag.  Att ständigt behöva dokumentera alla beslut och vårdinsatser för att hålla ryggen fri. Att ständigt ha en rädsla för att bli anklagad för att ha tagit fel beslut. Dessutom finns en ständig stress närvarande i alla arbetssituationer. När ska vi få en mänsklig vård och en mänsklig arbetsmiljö för dem som arbetar inom vården? När ska vi sluta att tänka i kronor och ören?

Susanna har med denna viktiga roman lyft dessa frågor, och jag hoppas att de som bestämmer om vård för sjuka och gamla läser hennes text och börjar tänka i nya banor. Människor är inte järnbitar som kan hivas och flyttas hur som helst. Människor behöver omsorg och kärlek.

Sedan är ju faktiskt det här en kärleksroman, hur konstigt det än kan låta.  Mitt i eländet med cancersjuka och oroliga anhöriga uppstår kärleken. Det tycker jag är ett bevis för att allting inte är hopplöst.

Monika

Ryggen fri på Bokus

Vad är Poetry Slam?



Finalisterna vid Poetry Slam på Fox and Anchor den 27 januari(foto Bo Strömberg)

Nu vet jag vad Poetry Slam är för något, för nu har jag tävlat i detta spel!

Jag inte bara vet reglerna utan jag vet också hur det känns att tävla i att läsa upp dikter. Går det att tävla i poesiläsande? Ja, går det att tävla i att spela musik och sjunga så går det att tävla i att läsa dikter.



Jag läser min dikt om Koltrasten (foto Bo Strömberg)

Det är lite mer än en månad sedan jag bestämde mig för att anmäla mig till en av deltävlingarna inför SM. I Halland hålls tre deltävlingar, en i Halmstad, en i Falkenberg och en i Kungsbacka. Arrangör är den kreativa och positiva poesiföreningen: Poesi i Halland.

Vid varje deltävling finns tre eller max fem jurygrupper som består av delar ur kvällens publik. Alla tävlande läser två egna dikter och jurygrupperna sätter poäng med max 10.0/ dikt. De som får högsta sammanlagda poäng går vidare till kvällens final. Ingen rekvisita är tillåten, dock får deltagarna använda papper och behöver inte lära sig texten utantill.

Jag förberedde mig genom att lära mig fyra av mina dikter utantill. Tränade också på ett bra uttryck med pauser och poängterande av vissa ord, samt lite andra teatertrix som kan vara bra att använda.



Poesi i Laholms Bokhandel den 18 januari (foto Inka Persson)

Så under hela januari har jag gått omkring och rabblat texter och tränat. Jag har också tränat genom att framföra dikterna vid två olika tillfällen, både i LahoIms bokhandel den 18/1 och på Café Strandgatan 20 den 25/1. Det hade jag stor nytta av när jag sedan deltog i tävlingen. I måndags var det så äntligen första deltävling på Fox and Anchor i Halmstad.

Hur gick det?

Jo, ganska bra. Visserligen var jag väldigt nervös, trots att jag inte är helt ovan vid att stå på scener. Men det här var faktiskt svårare än vad jag kunde tro. Jag var både nervös och fruktansvärt trött när jag kom hem efter kvällens tävling.

Halmstadsmästaren Susanna Hillbom på Fox and Anchor 27 januari

Men jag gick vidare till kvällens final och det betyder också att jag har gått vidare till Hallandsfinalen som är den 28 april. Kvällens vinnare och därigenom också Halmstadsmästare blev Susanna Hillbom, som är en van ”slammare” och tävlat i SM. Men jag är väldigt nöjd med min debut och finalplats och att jag nådde mitt eget mål: att gå till Hallandsfinalen!

Monika

Visans dag med Visklubben Skeppet och vernissage

Februari och mars är årsmötenas tid. Det är då alla föreningar låter medlemmarna, i god demokratisk anda, godkänna det gångna årets verksamhet. Då väljs också den nya styrelsen.

I går var jag på ännu ett årsmöte. Visklubben Skeppet. En visförening som varje sommar gör en härlig visfestival i Steninge utanför Halmstad.

Efter årsmötet firades också Visans dag i Norden. Det blev mycket sång och gitarrspel.

Susanna Hillbom

Nästan alla i styrelsen och ytterligare några andra framförde visor och eftersom Evert Taube var huvudtemat så blev det många fina ”Evertvisor”.

Inger Stenersen Carlström och Kenneth Andersson

Eva Karlsson

Frida Broo

Jag passade också på att sjunga ”Brevet från lillan” när det senare under viseftermiddagen blev öppen scen. Då kunde jag inte låta bli. Som den sångnörd jag är så fick jag steppa upp på scenen en liten stund. Glad gick jag hem, fylld av sång och med en vis- och diktbok under armen. Boken är en samling texter av föreningens ordförande Susanna Hillbom. Den vann jag på lotteriet. Susanna har jag skrivit om förra året. Då var hon en av mina hemliga gäster på Kulturias Kafé.

Innan årsmötet var jag också på vernissage på Hedvigs galleri.

 

Härlig rakubränd keramik av Lisbeth Forsberg

Jonas Forsberg

och underbara akvareller av hennes make Jonas Forsberg. Det kom mycket besökare så det blev trångt på lilla galleriet, men det är ju bara trevligt.

Lisbeth Forsberg

Lisbeth har också sin keramik på Kaolin på Söder i Stockholm. Gå gärna och titta om du har vägarna åt det hållet.

Inte en dag utan kultur, brukar jag säga. Inte i går heller.

Monika

2012 - en reflektion

Så står vi då återigen vid slutet av ett år. Det får alltid mig att tänka tillbaka på vad som hänt.
Några höjdpunkter och minnen är kanske mer viktiga än andra.

Min figur Kulturia har följt mig ett tag och under 2012 har hon förändrats. Så att säga glidit i sin skepnad. I början av året var det också några kvällar med Kulturias kafé. Gäster var bl.a. Peter Björk, Thomas Häägg, Susanna Hillbom, de musikaliska systrarna Isebring och det litterära paret Leoniderna.

Min resa till Bokmässan i Örebro i april har också blivit ett fint minne.

 

Tillsammans med min författarkollega Inga Holm blev vi väldigt väl mottagna av det gästfria paret Åke och Elsie Eklund som behandlade oss två författare som prinsessor under mässdagarna. Härliga möten med andra författare blev det också.

 

I juli spelades min första bok Solbarnet som teater på Hallandsgården i Halmstad. Många underbara kvällar med en härlig teaterensemble.

 

I augusti fick min son och hans flickvän en liten hund som heter Stina. Så här liten var hon när hon kom till vår trädgård. Knappt att hon räckte över grässtråna.

I september var det några intensiva dagar på Bokmässan i Göteborg. Det är alltid trevligt och innehåller mängder med möten. Jag kan inte räkna dem alla.

I oktober var det premiär för min dockutställning Från dröm till docka. TV 4 Halland var här hemma hos mig och gjorde reportage och jag komponerade några nya ”docksånger” som jag framförde i samband med öppnandet av utställningen på Vallås Bibliotek i Halmstad.

 

Under hösten har jag då äntligen skrivit klart manus till en bok. Jag har redan fått en hel del positiva kommentarer från provläsare. Ännu så länge är allt en hemlighet. Men till våren kanske…

I december blev Solbarnet E-bok och går numera både att köpa och att ladda ned för utlåning från bibliotek.

 

 Väldigt mycket mer har naturligtvis hänt. Både ledsna och glada dagar. Så som livet är.

I morgon avslutar jag året hos mina bästa vänner. Så som vi gjort i många, många år.

Önskar alla ett gott slut och ett gott nytt år!

 

Monika