Förkyld blir man.
Hur man än försöker undvika de små eländiga virusen som far omkring i luften så får man räkna med att det blir några snoriga dagar per år.
Nu är det en sådan helg och jag är jättenöjd med att den här förkylningen uppstod efter Bokmässan och inte innan. Det hade varit en mycket eländig författare som tagit emot sina besökare på mässan, om jag hade känt mig så här under förra helgen.
I dag sveper jag in mig i en pläd och dricker massor med varmt te. Glad för att jag inte måste göra något. Läsa böcker går för det mesta bra när man är förkyld och för några ögonblick så glömmer jag nästan bort att jag känner mig så eländig.
Min käre Ulf har det värre. Han har två premiärer och mycket att göra denna helgen så han får snora sig iväg trots en eländig förkylning. (Jo, vi har ju lyckats att bli förkylda bägge två!).
Det enda jag gjort idag är att vara ute en liten stund i trädgården och ta bort mina tomatplantor. Plockade en skål som blev full med gröna tomater som nog kommer att mogna så småningom. Några vindruvsklasar plockade jag också. Äntligen lyser de blå bären och är mogna att äta. Men det är sent. Minst en månad senare än de brukar.
Nu kryper jag ihop i pläden igen och smuttar på mitt lingonte.
