Årsmöte i Halmstads Kvartersteater

I går kväll var jag på årsmöte i finaste föreningen. Min teaterförening som jag var regissör och verksamhetsledare för i femton år. Jag är medlem i många föreningar men Kvartersteatern är mitt hjärta närmast.
Sverige är ett föreningsland. Vi är väldigt duktiga på att organisera oss och ta tillvara entusiasm och skaparglädje. Föreningsarbete är ett slags demokratiarbete. Vi fostras i den demokratiska processen. I Kvartersteatern möts dessutom både unga och gamla, vilket inte är så vanligt. I många föreningar är man antingen väldigt gammal eller väldigt ung. Och aldrig mötas de båda.
För ett år sedan stod Kvartersteatern och vacklade. Kulturnämnden i Halmstad ville dra in på bidragen till teaterverksamhet och föreningen levde under ett hot. Ett hot om att kanske lägga ned den stora verksamheten för blandade åldrar.
Kommunen avslutade bidraget och omfördelade pengarna, men Kvartersteatern vann till slut en projektupphandling för åldersgruppen 15 – 25 år. Visserligen inte med lika mycket pengar som innan och inte heller med samma breda åldersspann i verksamheten. Men med hjälp av detta projekt och med en entusiastisk nystart av föreningen så är det nu full fart i verksamheten.
Föreningen har tillsammans med ABF fixat nya repetitionslokaler och planerar för att kanske starta en helt ny teaterlokal. Bilden från årsmötet är tagen i nya repetionslokalen med utsikt över takåsarna och Galgberget där Solbarnet, min första bok om Fry, blir teater till sommaren.
Vi avslutade mötet med att titta på lokalen som kanske kommer att bli den nya teatern med scen och sittplatser. Just nu en gammal industrilokal, men snart kanske det spelas teater i den nedlagda fabriken.
Optimistiskt och framåtblickande.
Det gillar jag. Människor som aldrig ger upp. Det är vårt föreningssverige.

Monika

Hallandsgården med växtmarknad och folkmusik

Nästa helg den 20-21/8 kommer jag att vara på frilufsmuseet Hallandsgården som är beläget på Galgberget. En liten skogklädd höjd som ligger centralt i Halmstad. Av namnet förstår vi att platsen har haft ett mörkt förflutet. En gång i tiden var det Halmstads avrättningsplats.
På Hallandsgården som är grundad 1925 finns samlat många gamla hus från 1800-talet. Eldsberga gamla skolhus, Hörsåsstugan och en kvarn. Mellan husen odlas gamla kulturväxter. Bl.a. Portlandsros, kryddväxter och humle. Området är öppet året runt och på sommaren finns där också kafé med Halmstads godaste våfflor.
Under helgen 20-21/8 kommer det att vara lite extra aktiviteter.

Växtmarknad med pelargoner och kryddor. Fåragility, tvättning på gammalt vis, hantverksmarknad, Halländsk folkkonst, teater , folkmusik och mycket mer. Här kan du läsa programmet.
Jag brukar vara med under de här öppna dagarna och berätta om mina böcker om bronsåldersflickan Fry. Visserligen utspelar de sig i betydligt äldre historia, men det känns ändå trevligt och rätt att vara en del av dessa historiska dagar.
Bilden är fotad av Jörgen Karlsson, sommaren 2009. Då hade jag bara en bok, Solbarnet. Nu har jag fyra böcker och en avslutad bokserie.

Monika

Laterna magica av Ingemar Bergman

Ingemar Bergman var en stor regissör och betraktas med vördnad av både teater- och filmvärlden. På förra årets Bokbytardag hittade jag hans självbiografi: Laterna magica utgiven på Norstedts 1987.
När jag kom hem hamnade den i bokhyllan bland böcker som jag ”skall läsa inom en något längre framtid”.
Nu har jag läst den och vill utropa att herr Bergman inte bara var en god regissör utan också en bra författare. Med ett spännande upplägg berättar han om sitt dramatiska liv. Han varvar barndom och händelser i sitt vuxna liv med en god dramaturgi. En slags välljudande komposition.
Det är mycket händelser från hans digra teaterarbete och det var verkligen inte en dans på rosor. Först på sin ålders höst får han erkännande för sitt arbete.
Jag kan tänka mig att mitt intresse för boken höjs betydligt av allt berättande om teaterns värld. Jag känner igen de problem och svårigheter som jag själv hade under min tid med teaterproduktioner. Någonstans trodde jag kanske att en så stor regissör som Bergman inte hade sådana problem, men det hade han. Problem med scenografi, problem med ljus, problem med skådespelare. Sömnlösa nätter! Men i efterhand också, en stor glädje!

Monika

Egenskapande kultur

Vad är egenskapande kultur?
Ja, ett bra svar på frågan är förmodligen: Den sorts kultur där du själv deltar aktivt. Till skillnad från den konsumerande kulturen. Den kulturformen där du betraktar.
I den egenskapande kulturen sjunger du, målar du, dansar du, spelar du ett instrument, skriver du, spelar du teater. Ja, helt enkelt skapar du själv.
I vårt samhälle har du en stor möjlighet till konsumerande kultur. Inte minst genom det enorma utbud av TV-kanaler som finns idag.
Vi tittar på teater, vi lyssnar på musik, vi läser en bok.
Det är inget fel i att göra detta, tvärtom, det är bra. Vi berörs av andra människors skaparkraft, ord och kreativitet. Det är positivt och ingjuter liv i människans själ.
Men den egenskapande kulturens kraft är enorm. Kanske inte alltid ur betraktarens ögon, men för den skapande kan det betyda livets största glädje.
Tyvärr betraktas värdet av egenskapande kultur ofta nedvärderande. Speciellt när kulturbidrag skall fördelas. Det är inte ”fint” med egenskapande kultur. Den har inget kulturellt värde.
Men den vattnar förtorkade själar och kan för den skapande människan betyda skillnaden mellan liv och död.

I Halmstad hotas nu en av Sveriges mest fantastiska amatörteaterföreningar. En stor och välorganiserad förening med många ingångsportar för den som är nyfiken på att prova teaterns vidunderliga värld. Där finns allt från den första lilla trevande kursen som nybörjare, oavsett om du är tio år, tjugo år eller femtio år. Där får du möjligheten att vara med och utvecklas och en dag kanske du har huvudrollen i den stora teateruppsättningen. Den här verksamheten skall inte längre få några bidrag till teaterverksamhet. I vår spelas en pjäs som heter "Sommaren 69". Den kan bli sista föreställningen.

Monika

*****

Kulturnatt - en stjärnkväll

Existensia i kulturias kläder!
Kulturnatt är en underbar blandning av nästan all slags kultur. I Halmstad har vi haft en tradition med kulturnätter varannat år ända sedan 1991. Under en enda kväll och natt dukas gator, torg och byggnader upp med lysande bloss av entusiasm och glädje. Det är bara att vandra runt i den stilla kvällen och välja bland den otroliga mångfald som visas.
Teater, dans, sång, musik, poesi, mat, berättelser,konst...
Fantastiskt blir det också med alla människor som rör sig ute i den mörknande höstkvällen. Glada leende människor som inte verkar vara påverkade av annat än kulturens rus.
Så här skulle det alltid vara, tänker jag.
Nu får vi vänta två år till innan nästa stjärnkväll uppenbarar sig. Men det finns förstås mycket som sker emellan, men inte riktigt på det sättet. Annars rusar vi till våra respektive mötespunkter och på vägen dit har vi inte en aning om vart alla andra som vi möter är på väg. Men just den där kvällen, den magiska kulturnatten, då verkar alla att sträva åt samma mål.

Harold Pinter

Gjorde ett hastigt inhopp vid premiären av Pinter-pjäsen "Det skall vi fira" som hade premiär igår. Plötsligt sjukdomsfall i ensemblen och jag hastade iväg och fann mig plötsligt mitt på scenen. Mardröm? Kanske, dock inte så farligt, jag fick ta med mig manuset när jag klev upp på scenen.
Idag är jag en hest kraxande kråka. Förkylningen som legat och lurat under veckan fick plötsligt understöd av alltför mycket ansträngt pratande så nu får jag vara tyst som en mus.
Passar på att läsa "Bryta om" av Åsa Anderberg Strollo. Den är riktigt bra. Förstår att den var nominerad till Augustpriset för några år sedan. Den borde vara en läsning för alla dem som tycker det är bara att "ta sig själv i kragen" så kommer allt att ordna sig...