Solo föddes på den långa marschens dag

I dag fyller Lilleman 7 år, eller som jag brukar säga: Den lille mannen.
Han heter Solo, men kärt barn har många namn. Egentligen heter han Solo II för jag har haft en hund för länge sedan som också hade namnet Solo.

Solo är en cairnterrier och som terrier så gör jag inte alltid som min matte och husse tycker att jag skall göra. Jag hör inte,säger Solo, fastän jag har väldigt bra hörsel. Det bara är så, ibland lyssnar jag inte.
Men jag är inte dum för jag vet precis vad de säger. Jag förstår, men jag har också en egen vilja.

Den dagen Solo föddes gick jag och Ulf "den långa marschen".
Inte visste vi då att den dagen föddes det en liten cairnterrier som skulle välta upp och ned på vår lägenhet några månader senare.
"Den långa marschen" var egentligen en promenad utmed havet. Prins Bertils stig går från Halmstads slott till Tylösand och är en promenadstig med vidunderlig utsikt över Laholmsbukten. Den dagen gick vi tur och retur. Det är långt och tog oss 7 timmar. Jag kan lugnt säga att vi var trötta. Därefter kallas denna promenad för "Den långa marschen". Vi har inte gjort om den igen.

I dag fick Solo sin vanliga tur till havet. Till den Östra stranden som ligger på andra sidan om Nissans utlopp. Den stranden är hans.
Där går vi varje dag.

Monika

*****

Isflaken blir till sand

Underbar vårsol och sju plusgrader!

På stranden smälter de stora isflaken och försvinner in i sanden.
Solo spårar godis i strandkullarna. Himlen är stor och öppen.
Befrielse för vintertrötta människor som energiskt vandrar utmed strandens linje.

Folkvandringstid.
Här kommer de i långa rader. Med och utan stavar. Med och utan hund.



Hemma, möter mig små gröna blad i rabatten. Snart blir det krokusblommor.
Bästa tiden är nu.

Monika

*****

Min hund tycker inte om sin granne!

Min hund tycker inte om sin granne.
När grannens lille mops tassar ned för trappan för att ta en av sina dagliga rundor så står min Solo vid dörren och "mopsar" sig. Skäller och trycker nosen så långt in i dörren som han kan. Sedan rusar han som en arg bålgeting till ett fönster där han kan ha uppsikt över ytterdörren. Där blänger han ut på den stackars mopsen och morrar dovt.
Kommer dessa två någonsin att bli vänner? Tveksamt!
Innan mopsen flyttade in var det några katter som var närmaste granne. En av katterna tyckte om att spatsera in genom vår altandörr. En gång smög katten ända in i vårt sovrum. Solo sov en god middagslur men blev väckt av en nyfiken katt. Jag har aldrig sett någon rusa så snabbt genom lägenheten. Först en katt som slår i dörrkarmen på vägen ut och sedan en hund som gör likadant i sin iver att allt för snabbt runda hörnan.
Sedan ser jag katten hoppa 2 meter upp i luften och nästan slå i altantaket. Jag vet att katter är bra på att hoppa, men två meter?
Det hela slutade med att katten satt uppe i ett av våra fruktträd och Solo spankulerade runt trädet och förmodligen var väldigt nöjd med vad han uträttat.
Katten kom faktiskt tillbaka flera gånger. Hur konstigt det än kan låta!