



I dag fyller
Lilleman 7 år, eller som jag brukar säga:
Den lille mannen.
Han heter
Solo, men kärt barn har många namn. Egentligen heter han
Solo II för jag har haft en hund för länge sedan som också hade namnet Solo.
Solo är en
cairnterrier och som terrier så gör jag inte alltid som min matte och husse tycker att jag skall göra. Jag hör inte,säger Solo, fastän jag har väldigt bra hörsel. Det bara är så, ibland lyssnar jag inte.
Men jag är inte dum för jag vet precis vad de säger. Jag förstår, men jag har också en egen vilja.
Den dagen Solo föddes gick jag och Ulf "
den långa marschen".
Inte visste vi då att den dagen föddes det en liten cairnterrier som skulle välta upp och ned på vår lägenhet några månader senare.
"
Den långa marschen" var egentligen en promenad utmed havet.
Prins Bertils stig går från Halmstads slott till Tylösand och är en promenadstig med vidunderlig utsikt över Laholmsbukten. Den dagen gick vi tur och retur. Det är långt och tog oss 7 timmar. Jag kan lugnt säga att vi var trötta. Därefter kallas denna promenad för "
Den långa marschen". Vi har inte gjort om den igen.
I dag fick Solo sin vanliga tur till havet. Till den
Östra stranden som ligger på andra sidan om Nissans utlopp. Den stranden är hans.
Där går vi varje dag.
Monika*****