Twin Peaks tillbaka igen

Jag roar mig med att se avsnitt av Twin Peaks.

Den där serien som blev så populär på 90-talet. De båda manusförfattarna David Lynch och Mark Frost planerar nu för nya avsnitt av serien. De spelas in nästa år, och 2016 kommer de att sändas.

Så nu tittar jag på de gamla avsnitten, och hör och häpna, jag har inte sett dessa förut!

På 1990-talet arbetade jag förfärande mycket kvällsarbete på teatern.

Det var väldigt kul och spännande, men en av nackdelarna var att jag aldrig kunde följa någon teveserie. Det var helt enkelt inte lönt. Jag hade bara missat avsnitt och till slut inte fått något sammanhang i serien. Alltså fick jag låta bli Twin Peaks. Trots att många höjde serien till skyarna.

Nu för tiden går det att se serier precis när man själv vill. En helt annan situation. Twin Peaks finns på Netflix och jag ser några avsnitt då och då. När andan faller på.

Så nu lär jag känna alla de där karaktärerna.

Agent Cooper och Sheriff Truman

Agent Cooper, Sheriff Truman, Donna Hayward, Audrey Horne, James Hurley, och alla de andra som rör sig I det mystiska Twin Peaks.

Jag har nästan sett klart första säsongen.

Men andra är visst desto längre, än så länge har jag inte börjat gäspa.

Nej, jag gillar de här ganska överdrivna karaktärerna, och det otroliga nät av konspirationer som täcker denna mordhistoria. 

Monika

Halmstads Teater fyller 60 år



Halmstads Teater byggs 1954 (foto lånat från teaterns webbsida)

I september fyllde jag 60 år. Jag har tidigare skrivit om mitt firande, som inte var något firande, men en väldigt härlig resa till Kivik.

Samma höst som jag föddes invigdes Halmstads nya teater. Den hade varit ett önskemål, sedan lång tid tillbaka, och i november var det äntligen invigning på denna stolta byggnad. Teatern var sedan mitten på 1800-talet inhyst i Hotell Mårtensson på Storgatan och dit kom många resande teatersällskap.

Den nya teatern var också kombinerad med Folkets Hus.

Gamla Folkets Hus, Halmstad (foto storstrejken 1909)

Det gamla Folkets Hus, som låg ett stenkast bort, var en trevlig träbyggnad i klassisk stil. Byggd i den tidiga arbetarrörelsens begynnelse. 1944 träffades mina föräldrar i denna byggnad. De var båda med i en kabaré, som spelade, i denna gamla byggnad, under en av de kallaste krigsvintrarna.  Jag vet att mamma berättade om den där marskvällen när det var mer än tjugo minusgrader och de strosade hem genom Halmstads centrum. De stannade vid ett skyltfönster med pälsar, och då hade min blivande pappa sagt att någon päls kunde han tyvärr inte köpa till henne.

Mina föräldrar Verner och Kerstin Sjöberg

Men de blev väldigt lyckliga ändå, sång och spel var en stor del av deras gemensamma liv, och den där speciella dagen i mars firades i sextioett år med en blomma.

Den 13 november firas de sextio teateråren med ett stort kalas och öppet hus. Det blir en lång rad med artister och 50-tals entré. Biljettpriset är bara 5 kronor.

 På sitt sätt spännande att tänka tanken att jag är ”teatergammal”.

Monika

Nyinspelning av Kvinnans sång

Tomtens sång från Cabarét... så har vi jultid 1993

Jag har gjort en nyinspelning av Kvinnans sång. Sången har använts i ett flertal kabaréer som spelats av Halmstads Kvartersteater.

Första gången skrev jag text och musik till Cabaré… så har vi jultid som spelades på Andersberg i Halmstad 1993. Då kallades den för Tomtens sång och sjöngs av själva jultomten.

Cabarét... en strålande jul 1998

1998 återanvändes sången i Carbarét… en strålande jul som spelades på Vallås Kvartersteater och 2006 fanns återigen denna sång med i Cabarét…Julstrul som spelades på Kulturhuset i Halmstad.

Cabarét... Julstrul 2006

Sången handlar om våld, och att oskyldiga drabbas. Den som drabbas kan vara den finaste människan, den godaste och det kan till och med vara den mest snälla. I föreställningarna är detta personifierat av jultomten.

När jag sjunger sången kallar jag den för Kvinnans sång. En betrakterska som levt genom tiderna, som sett och hört allt. 

Monika

Sonat till Miriam av Linda Olsson

För en tid sedan skrev jag om Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. Jag upptäckte hennes skrivande genom en kommentar, från henne, på mitt youtubeklipp med min sång Lilla Svarta du, en hyllningssång till koltrasten. Hennes debutroman gav mig mersmak, och nu har jag också läst hennes andra roman Sonat till Miriam.

I romanen får läsaren följa Adam Anker, som hastigt mist sin dotter Miriam. Adam är musiker och dottern har växt upp ensam med honom i Nya Zeeland. Men Adam är uppvuxen i Sverige, men med en mamma som har ett ursprung i Polen. Genom dotterns död och hennes sista ord, som uppmanar honom att göra något annorlunda av sin dag, beger sig huvudpersonen till Krakow för att söka sitt ursprung.

Det här är också en roman som är som gjord för mig. Linda skriver om sorg, kärlek och hur svårt livet kan vara. Men i hennes texter finns hela tiden ett ljus, trots alla svårigheter. Texten bygger också på en spänning för läsaren, som ett pussel som man långsamt får en bit i taget. Till slut sitter läsaren med den kompletta bilden. Jag fällde en tår, kanske inte något alla gör som läser den här romanen, men jag gjorde det. I de sista självande sidorna.

Sedan fanns ju koltrasten även i denna bok. Nu ser jag ännu mer framemot att läsa Lindas nyligen utkomna roman I skymningen sjunger koltrasten. Jag står i bibliotekets kö, men det är ganska många före mig.

Monika

Ja, är det någon som vill lyssna till min sång om koltrasten så finns den här:

 

Halländsk bokmässa på Halmstads stadsbibliotek

Under det senaste året har jag varit med i en samarbetsgrupp som har planerat en Halländsk bokmässa. Det har varit många möten och en rad med idéer, som nu blir verklighet den 29 november på Halmstads stadsbibliotek. Jag har, tillsammans med författarna Anna Pia Åhslund, Torbjörn Johansson och Annika Bengtsson, varit representant från Hallands författarsällskaps styrelse. Det har länge varit ett önskemål, och tillsammans med Regionbiblioteket och stadsbiblioteket har vi planerat denna första bokmässa för halländsk litteratur.

Så nu säger jag:

Välkommen till en stor fest för boken! Bokprat på scen, paneldiskussion, workshop, bokbord med försäljning, och mycket annat.
Ett fyrtiotal författare och andra litterära aktörer verksamma i Halland presenterar sin verksamhet, sina böcker och berättar om sitt skrivande. Kom och ta del av spänning och romantik, barn- och ungdomsböcker, historia, kulturhistoria med mera.
• Bokförlag
• De litterära sällskapen
• Debatt: "Går det att leva som författare i Halland?"
• Framträdande kring Erik Lundbergs författarskap
• Författarpresentationer
• Hela Halland läser 2015

Det är fri entré och givetvis kommer jag att finnas med som författare. Jag kommer att berätta om mina böcker om Solbarnet. Hur fick jag idén till böckerna och vad handlar bokserien om. Givetvis kommer det att finnas möjlighet att köpa böckerna också. Jag lovar ett riktigt bra mässpris!

Program och samtliga medverkande författare kan du läsa om på Regionbibliotekets webbsida.

Monika
Lördagen den 29 november
Kl. 10–16!
Fri entré
www.regionhalland.se/bokmassahalland

Halländsk bokmässa 2014 arrangeras av Kultur i Halland - Regionbibliotek, Stadsbiblioteket Halmstad och Hallands författarsällskap.

 

Tjuvarnas Herre med Halmstads Kvartersteater

Den 15 november är det premiär på Tjuvarnas Herre med Halmstads Kvartersteater. Pjäsen, som bygger på Cornelia Funkes bok, har skrivits av Emelie Olsson, som också är regissör för denna ambitiösa föreställning.

Barn- och ungdomsromanen, som nu blir en familjeföreställning, utspelar sig i Venedig 2001 och kan beskrivas som en spännande nutida saga med inspiration från klassiker som Oliver Twist, Harry Potter, Bröderna Lejonhjärta och Peter Pan.
Berättelsen handlar om de tyska bröderna Prosper, 12, och Bo, 5, som tillsammans har rymt till Venedig för att undkomma den stränga moster Esther, som har fått vårdnaden om pojkarna efter deras älskade mors död. I Venedig har barnen funnit tillflykt i en gammal övergiven biograf tillsammans med tre andra unga rymlingar. Alla försörjs de genom den mystiskte Tjuvarnas Herres stölder. Venedigs främste privatdetektiv, Victor Getz, får i uppdrag att söka efter de försvunna pojkarna.

Under ett år har Emelie repeterat med sin ensemble och snart blir det premiär på Kulturhuset i Halmstad. Biljetter finns att köpa på ticnet.se och Halmstads turistbyrå.

Gå och se denna föreställning som är både spännande och välspelad. Inte minst för att Emelie Olsson är en av dessa unga tjejer som växt upp och startat sitt teaterliv i Kvartersteatern. Ett långsiktigt arbete, som kräver många år och en stor insats från både entusiastiska teaterpedagoger och eldsjälar, men som också haft ett bra ekonomiskt stöd från Halmstads Kommun. Till just den här föreställningen utgår ett projektbidrag, men det långsiktiga bidraget från kommunen, det som gett denna starka grund med många duktiga ledare, finns sedan ett par år tillbaka inte mer.

Och till sist, inte minst, gå och titta för detta kan vara Kvartersteaterns sista föreställning. Föreningen har under nästan trettio år producerat bort emot 280 teaterproduktioner. En imponerande siffra, som döljer tusentals människors engagemang. Men, eldsjälar lever inte av luft, och snart kanske inte detta fantastiska engagemang finns mer.

Monika

Krasse - en slingrande överlevare

Jag tog några bilder på min krasseplanta. När jag tittade på närbilden såg jag att det satt en liten insekt mitt i blomman. Den märkte jag inte när jag fotade.

Hösten sveper in i trädgården och bit för bit plockar jag bort och skär ner växter. Ett arbete som kommer att pågå några veckor. Sedan kan jag säga god natt till trädgården och låta den sova över vintern. I dag har jag burit in mina trädgårdsmöbler, för bara en vecka sedan var det sommarväder och det blev en härlig fikastund, med ljumna vindar och blå himmel. Men, hösten fanns ju där då också, den syntes i gulnade blad och blommor som lever på sina sista skälvande stunder.

Men krassen växer och frodas. Tänk att en enda planta kan växa sig så stor! På bilden syns framsidan av min vägg, men plantan är lika stor på baksidan. Krassen sparar jag, den får fortsätta att växa så länge det går. Så länge det inte blir kallare nätter och frost, då kommer plantan att fortsätta sitt klättertåg.

 

Monika

FLUM - en tidskrift för poesi

FLUM nr 31 - foto Bo Strömberg

För en tid sedan utkom 31:a numret av FLUM, en tidskrift som ges ut av föreningen Poesi i Halland.

Jag har tidigare skrivit om denna lilla poesiskriften som tar emot dikter från hela Sverige, och det är många, både unga och gamla, som på detta sätt får sina alster publicerade.

Redaktionen består av några hängivna poesiälskare från föreningens styrelse, och den grafiska formen och layout görs av föreningens ordförande Inka Persson. En sann entusiast och eldsjäl som under många år slitit med både föreningens verksamhet och den poetiska skriften.

Halmstads Kulturnämnd ger ett ekonomiskt stöd till tryckningen och gör på så sätt det möjligt att ge alla dessa poeter en plattform. Visst går det att publicera sina dikter på nätet, men att se sin poesi i snygg layout, tillsammans med bilder, är ändå en större självkänsla.
I det senaste numret har också den duktige fotografen Bo Strömberg (också styrelseledamot i föreningen) bidragit med många underbara foton.

Här kommer ett smakprov från Kalle Mossberg, en av poeterna:

Meningslösheten  

är mitt allt och mitt inget.   

I ruinerna   

av min egna fasad  

skymtar jag   

mitt dammiga hjärta.   

Min rytm  

är i ständigt krig.   

Den är i otakt  

med en otäck omvärld.  

Jag vattnar min maskros   

med blod och tårar.  

Köp FLUM och ge ett stöd till en förening som kämpar, en förening och en tidskrift som är helt beroende av att det finns eldsjälar.

Monika

Torka chili på snöre

Peruwian purple

I somras fick jag en chiliplanta av min svägerska. Peruwian purple, en ganska ovanlig variant med lilaskimrande blad och blommor.

Blir frukterna också lila, tänkte jag och spanade länge efter att blommorna, som slog ut rikligt på plantan, skulle sätta frukt.

De blev inte lila, utan nästan helt svarta. Som stora oliver.
Sedan kom nästa undran. När är de mogna?
Svaret kom efter ett tag. När de är röda.
Så denna lilablommande planta gick från lila till svart och slutade i rött.

 Det blev mängder med frukter på plantan och då beslöt jag mig för att försöka torka på ett snöre.

Jag trädde upp frukterna på ett bommullssnöre och hängde dem som ett halsband på köksväggen.

Snyggt och nästan lite julstämning.
Nu har jag chili hela vintern.

Monika

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson

I våras gjorde jag en inspelning av min hyllningssång till koltrasten. Samma dag som jag la den på youtube fick jag en väldigt positiv kommentar av Linda Olsson. Sången och bildspelet hade nått henne i Auckland, Nya Zeeland och hon satt och skrev på sin nya roman I skymningen sjunger koltrasten. Givetvis blev jag glad över att min sång kunde nå så långt bort.

Jag blev också nyfiken på Lindas romaner och på Stora Bokbytardagen hittade jag hennes debutroman nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Romanen handlar om den unga författaren Veronica, som kommer till ett ensligt hus i Dalarna. I huset bredvid bor den gamla kvinnan Astrid. En enstöring som lever med mörka familjehemligheter. Mellan dessa båda uppstår en förtrolig vänskap och i ett långsamt tempo får läsaren ta del av de båda kvinnornas historia.

Det här är verkligen en helt underbar bok som först utgavs på engelska, men så småningom översattes och utkom på författarens modersmål. Med ett målande språk som inger känslan av naturens växlingar och berättande om sorg, men också stor kärlek, ger Linda Olsson mig en stor upplevelse. Det har varit lite si och så med mitt skönlitterära läsande under sommaren, men här fick jag en bok som gick rakt in i mitt hjärta.

Jag är så glad att Linda uppmärksammade min koltrastsång, för det ledde mig till hennes böcker. Jag är nu mycket nyfiken på hennes andra romaner och givetvis kommer jag att läsa I skymningen sjunger koltrasten, som utkom nu i september.

Monika

Ett ödesdigert vikingatåg av Mats G. Larsson

Min sommarläsning har innehållit mycket vikingar. Ett ödesdigert vikingatåg av Mats .G. Larsson är ytterligare en i den långa raden.

Boken handlar om Ingvar den vittfarnes resa i österled 1036-1041. För lite mer än 950 år sedan återvände ett fåtal uttröttade och slitna deltagare från en stor och mäktig expedition. Det var de män som överlevt ”Ingvarståget”.  Resan startade i Stockholms skärgård och Ingvar, som var ledare för expeditionen, hade dött och låg begravd i Särkland. De hade förmodligen nått längre Österut än någon annan tidigare hade gjort. De hade deltagit i strider för den ryske storfursten Jaroslav och de hade också krigat för en kung i Särkland och vunnit stora segrar. Den här resan finns omtalad både i skrift och på en mängd runstenar, som rests av ättlingar till deltagarna i resan.

Mats G. Larsson har forskat i både runstenars skrift och isländska sagor, samt många andra texter som vittnar om denna resa. I flera generationer levde minnet om denna farofyllda resa kvar hos människorna runt Mälardalen.

En spännande historia, som visar på mod, påhittighet och äventyrslystnad. De vikingatida männen lovades rikedom och ära, men många blev kvar långt borta från sin hembygd, men det måste ha varit en fantastisk upplevelse.

Monika

Nypon - en frukt med många goda egenskaper

Hösten sveper över oss, och vindarna har blivit betydligt kallare. I dag regnar det här hos mig i Halmstad, men i går sken solen och då passade jag på att plocka nypon.

Idén med att plocka denna lilla röda frukt fick jag för några veckor sedan i Kivik. När jag satt och beundrade havsutsikten vid Haväng kom ett äldre par och gick förbi med var sin korg. Givetvis blev jag nyfiken, var de svampletare, eller vad var det som skulle hamn i korgarna?

Jo, det var nypon. En frukt som växer i mängder längs våra stränder.

Nyponsoppan kokar

Så igår plockade jag nypon och sedan blev det både nyponsoppa och nyponmarmelad. Frukten som innehåller en gigantisk mängd C-vitamin (en kopp nypon kan innehålla lika mycket C-vitamin som 35-40 apelsiner) kan också vara bra mot ledvärk.

Nyponsoppan kokade, min käre Ulf, utan att göra något med frukten. Bara rensade och snoppade bort det lilla ämnet som sitter i toppen av frukten. Bär och vatten kokade i ca 20 minuter och sedan passerade han fruktköttet i en passervagga och därefter fick soppan ett nytt uppkok. En del socker hällde han i, men inte överdrivet mycket. Soppan behöver inte smaka som karamell, den är god ändå.

Under tiden testade jag att göra marmelad.

Nyponmarmelad

Det är lite pilligare, för då fick jag dela frukterna och gräva bort de vita frön, och ludd, som sitter inuti. Luddet kan klia, och jag minns att det var någon slags skämt när jag var barn, att trycka ner nyponets innanmäte i nacken och ryggen. Det kliar väldigt mycket. Tror det kallas för klipulver. För att slippa det kliande pulvret, när jag rensade frukten, använde jag plasthandskar, men det var ganska besvärligt och kletigt att bli av med alla vita frön, så slutresultatet blev bara en halv burk med marmelad.  

Tålamodet försvann, men marmeladen blev väldigt god!

Koktiden var ca 5 minuter och tillsammans med vanligt vitt socker och rörsocker, samt saften från en halv citron och lite vanilj, så blev marmeladen himmelsk i smaken.

Nypon på tork

Överblivna nypon har jag torkat. En omgång, som jag lagt på tidningspapper för att lufttorka och en omgång som jag torkar i ugnen på ca 80 grader.

Sedan får jag se vilken torkningsmetod som var bäst.
Just nu luktar det nypon i hela huset. En god doft.

Monika

Han for österut till Gårdarike av Mats G. Larsson

Jag har tidigare skrivit om Mats G. Larssons bok om vikingarnas härjningståg i västerled, till England. I Han for österut till Gårdarike berättar Mats om de täta resorna som också gjordes österut.

Gårdarike var vikingarnas namn på Ryssland. Via de ryska floderna tog sig vikingarna till Holmgård (Novgorod) och Könugård (Kiev) och sedan också till det bysantinska riket och en av dåtidens största städer – Konstantinopel – som vikingarna kallade för Miklagård.

De var inte bara plundrare och handelsmän utan också kolonisatörer och legosoldater i de rusiska furstarnas följen.

Vikingarna hade stor betydelse för födelsen av det som idag kallas för Ryssland. Detta är en ganska okänd del av vår svenska historia. Många av dessa nordbor blev kvar i Ryssland och blev en del av det ryska riket.  

Sigtuna var det dåtida Sveriges knutpunkt och det har påträffats mängder av fynd i arkeologiska utgrävningar som visar på att kontakterna med Ryssland var omfattande och att det också funnits ett visst slaviskt befolkningsinslag i staden. Vikingarna var öppna för nya influenser och via sina resor i österled vidgades deras vyer. Vikingen var inte så urnordisk och traditionsbunden som senare historiker försökt måla upp. De var ett folk i förändring och påverkades, på samma sätt som vi, av influenser från andra delar av världen.

Monika

Kivik - natur och kultur

Många härliga hus i Kivik

Jag har tillbringat några dagar i Kivik på Österlen.  En slags vandring i natur och kultur.

I Kivik finns en fantastisk stengrav från bronsålder, ett givet mål för mig som skrivit böcker som utspelar sig i denna mystiska tidsålder, och dessutom delvis utspelar sig runt denna grav.

Kungagraven från bronsålder

Eftersom jag besökte graven i slutet av säsongen så fick jag också chansen till en trevlig pratstund med Ann-Louise Svensson, arkeolog, som driver både café och visningar av kungagraven, som den kallas.

Café Sågmöllan vid Kungagraven

Under tiden jag mumsade på goda våfflor fick jag berättat om graven och bronsålderns Österlen, för en bronsåldersnörd som mig blev detta lite julafton.

Gigantiska trädstammar i Stenshuvuds nationalpark

Nära Kivik finns nationalparken Stenshuvud, och där gjorde jag en lång vandring i den storslagna skogen med gigantiska träd och ålderstigna stammar, som fick mig att tänka på en sagoskog.

Tolkiens Enter i Stenshuvuds nationalpark

Tolkiens Enter var nära och det kändes som att trädandarna viskade.

Utsikt från Stenshuvuds topp

Jag klättrade också upp till högsta punkten där jag fick en storslagen utsikt över Hanöbukten. Vid Stenshuvud finns ett naturrum med många intressanta visningar av djur och växter som lever sina liv inom området.

Den vita fyren vid Stenshuvud

På tillbakavägen blev det också en härlig stund vi den lilla vita fyren, som ligger alldeles intill vattnet.

Kivik är ju känt för sina äppelodlingar, och några dagar efter mitt besök var det också äppelfest och marknad i hamnen. Äppeltavlan, som tillverkas av ett ton äpplen, var nästan färdig när jag åkte hem.

Äppeltavlan i Kiviks hamn

Givetvis blev det också ett besök på Kiviks musteri. Både god lunch och sedan några flaskor äppelmust, från årets skörd, fick följa med i bagaget. Musten gjord på äpplet Rödnos, blev en favorit.

På andra sidan om Kivik finns de öppna ängarna och backarna som kallas för Haväng. Namnet är så vackert att det fick en särskild plats i mina böcker om Solbarnet, och nu har jag också gjort ett besök i verklighetens Haväng.

Haväng

En vandring utmed denna öppna ängsmark och en stunds mediterande på höjderna, med havet, som ett gigantiskt panorama, kan verkligen rekommenderas.  

Killegårdens Bed and Breakfast i Kivik

Övernattade gjorde vi på Killegårdens Bed & Breakfast, en gammal Skånegård som ligger mitt i Kivik. Bra boende med en härlig frukost bestående av lokala produkter, och den kullerstensbelagda innegården är så charmig, så bara den är värd ett nytt besök.

Monika

Kulturnatten i Halmstad

På lördag den 6 september är det Kulturnatt i Halmstad. Ett evenemang som återkommer vartannat år, och som är fullspäckat med kultur.

I årets program är det mer än tvåhundra programpunkter och tusen deltagare. Det känns stort och mäktigt!

För första gången på många år kommer jag att delta. Jag brukar annars tycka att det är trevligare att bara gå omkring och uppleva atmosfären i den nästan alltid ljumma septemberkvällen. Jag tror inte det varit någon kulturnatt när regn eller vind har förstört stämningen.

I år jag presentatör och håller i en scen som kallas för ”De litterära sällskapens scen”, på Stadsbiblioteket. Jag har tillsammans med Anna Wieslander, från Elsa Gravesällskapet, planerat tider och framträdanden från de litterära sällskapen i Halland. Programmet innehåller många, nu levande, författare från Hallands författarsällskap samt representanter för August Bondessonsällskapet, Albert Olssonsällskapet och Elsa Gravesällskapet. Det blir poesiläsande av Gunilla Poppe med musik av Thomas Poppe. Torbjörn Johansson läser texter av August Bondesson och Ingegerd Sahlström läser en text av Albert Olsson.

Olof von Dalinsällskapet har också en utställning som pågår under hela kvällen.

Författare som uppträder blir Bo Lindblom, Anna Pia Åhslund, Catharina O, Angelica Ahlefeldt-Laurvig, Mymmel Blomberg och Carl Sundberg.

Givetvis är jag själv en av författarna. Jag kommer att berätta om minaböcker om Solbarnet, en historisk saga i Halmstadtrakten.

Hela programmet kan du se på Halmstads kommuns websida.

Monika

Kulturdagboken av Elisabeth Jönsson

Jag har skrivit många tankar om kultur och min syn på vikten av ett eget skapande. För några år sedan berättade jag också här på bloggen om Berika och värna livet: tio uppdrag för skaparglädje och själslig inspiration av Elisabeth Jönsson.

För en tid sedan köpte jag också hennes senaste utgivning Kulturdagboken – Mina personliga anteckningar.

Boken är en slags dagbok med utgångspunkt i kultur och eget skapande. Det är jag själv som läsare som kan anteckna om mina upplevelser och reflektioner. Jag kan föra anteckningar om en föreställning, en utställning, en konsert, en plats jag besökt, en resa, en bok jag läst eller något annat som jag själv bestämmer.

Vad ger en resa för tankar? Vad har berört dig? En vacker naturplats eller ett speciellt café?

Den här dagboken blir som en personlig bildningsresa. De förtryckta rubrikerna är tänkta att fungera som hjälp till vidare reflektioner. Det viktiga är ändå att du själv, som dagboksskrivare, bestämmer vad som är viktigt för dig och hur du reflekterar över kultur och skapande.

Jag vill likna boken vid en slags inspirationskälla, ett sätt att skriva önskelistor och tips om litteratur och kulturevenemang som jag kanske någon gång kommer att besöka. En slags framtidsdröm, men också minnesanteckningar över mina egna upplevelser.

En trevlig och inspirerande bok som kan användas av både ung och gammal. Jag kan tänka mig att den också är lämplig att använda i skolor, som ett underlag för att utvidga elevernas ibland allt för skrala kontakt med kultur, i både studier och sitt eget personliga liv.

Besök gärna Elisabeth Jönssons fantastiska sida Punctum saliens.

 

Monika

Tre gälder i England av Mats G. Larsson

I min jakt på vikingatidens människor och deras liv har jag läst Tregälder i England av Mats G. Larsson. Boken har också underrubriken: I vikingars kölvatten över Nordsjön.

I boken berättar Mats G. Larsson, med utgångspunkt i svensk runsten, om vikingarnas ständigt återkommande erövringståg till England. Tiden är omkring år 1000, men han ger också en bakgrund i äldre härjningståg. På en runsten står berättat om Ulf, som har tagit tre gälder i England, det vill säga att han farit över Nordsjön minst tre gånger och kommit hem med mängder av rikedomar.

Det här var slutet av vikingatiden och dessa nordiska krigare hade blivit mer och mer sökande efter makt. De var väl beväpnade och skickliga krigare. Inte några skäggiga busar som drog in över Englands kuster lite som det behagade. Nej, troligtvis var dessa resor mycket välplanerade och gav också god utdelning. De engelska kungarna betalade bra för att slippa bli överfallna, men vad hjälpte det, snart var de nordiska krigarna tillbaka och krävde nya gälder. Det blev som en slags utpressning. Stora mängder engelskt silver hittade vägen över Nordsjön, till både Norge, Danmark och Sverige.

Det måste ha varit en väldigt orolig tid för människorna som levde i England. Ständigt återkommande horder av krigare, som dödade och skövlade. Den här tidens vikingar var kristnade och döpta, men de betedde sig verkligen inte som några helgon. 

Monika

Vikingatidens härskare av Anna Lihammer

Vikingatidens härskare av Anna Lihammer är en faktabok som utifrån aktuella utgrävningar och senare forskning ger en spännande och mångskiftande bild av hur människor levde och bodde. Jag har tidigare skrivit om Arkeologiska upptäckter som också har Anna Lihammer som författare.

Vår bild av vikingar är ofta att de var barbariska vildar. En slags sjörövare med yxor och stora skägg. Men den bilden stämmer dåligt med hur det egentligen var. De flesta var fredliga bönder och långt ifrån plundrande härtåg.

I boken får vi på ett målande och väl beskrivet sätt följa hur människorna bodde och levde sina liv. De storslagna hallarna, som den tidens aristokrati byggde, var ett slags monument över makten.  Vi får också läsa om de praktfulla begravningarna och att de rikast utsmyckade tillhörde kvinnor, som hade minst lika hög position som männen. Den tidens kvinna hade stor betydelse i samhället, och kanske innebar införandet av kristendomen en sämre tid för kvinnorna.

Det här är verkligen en väldigt spännande bok. En bok som tar bort den nationalromantiska bilden av vikingen, den som skapades på 1800-talet i ett försök att visa på Sveriges forntida storhet.

Vikingarna var kreativa och duktiga människor och förmodligen väldigt påhittiga. De var dessutom öppna för influenser från andra delar av världen. De tog gärna in en annan religions gudar, och blandade i sin egen uppfattning. Det var ett föränderligt samhälle, som med god vilja blandade sin egen kultur med andras. Musik, mat, kläder, smycken, gudar etc. vittnar om en vilja till möte. Vikingarna plundrade, men de var också handelsmän och brobyggare, och i detta samhälle hade kvinnan en stark betydelse.

Monika

Norges konungasagor av Snorre Sturlasson

Jag har lånat en dyrgrip på biblioteket, Norges konungasagor av Snorre Sturlasson. Boken är en översättning av Emil Olsson från 1922. Det är flera tjocka volymer, och den jag tog med mig hem är del 2 som handlar om den norske kungen Olav Haraldsson. Han som efter sin död blev Olav den helige, ett helgon som gjort mycket avtryck även här i Sverige. När jag var liten gick jag på en skola som kallades för S:t Olofsskolan, och som i sin tur hade fått namn efter ett sjukhem som kallades för S:t Olofshemmet. I Halmstad finns också S:t Olofs kapell, beläget i Tylösand. Så nog har denne krigarkung gjort stora avtryck i vår historia, långt efter sin död.

I Sturlassons bok får läsaren följa kungen från ganska tidiga år. Redan som 12-åring lämnade han sitt hem i Norge för att dra i härnad, ett slags rövarresa som varade i över tolv år. Under dessa år deltog han som kämpe i många olika länder. Han hjälpte bland annat den engelske kungen att dra ner London bridge (sången om denna händelse tror jag de flesta av oss har sjungit någon gång!). Så småningom återvände Olav till Norge för att återta sitt rättmätiga rike och blev kung av Norge. Ett ganska löst sammansatt land som även innefattade Bohuslän. Under femton år regerade han, men avled vid slaget i Stiklarstad, och blev därefter helgonförklarad.

Lite kortfattat om denna historia som faktiskt är väldigt spännande att läsa. Jag var rädd för att språket skulle vara svårt, speciellt med en så pass gammal utgåva, men det har verkligen inte varit några problem.

Olavs möte med Ragnvald Jarl

Jag förundras över att denna rövarkung kunde bli ett så stort helgon.  Hans liv var ständigt fyllt av krig och död, emellanåt med många grymma detaljer i behandlandet av fiender och oliktänkande. När jag läser denna verklighetsbaserade saga (hur mycket som är verklighet och hur mycket som är saga är ju svårt att säga för Snorre skrev den flera hundra år efter Olavs död) så förvånas jag över hur lite helgon och hur mycket krigare och rövare denne man var. Jag undrar verkligen hur många som har en aning om vilken våldsam och krigisk man som låg bakom Sankt Olof.

Monika

Kulturvåfflan på Café Strandgatan Tjugo

Halmstad är en sommarstad. Det är mängder med turister som framförallt besöker stadens stränder. Turister och innevånare i Halmstad bjuds också på en lång rad med kultur och aktiviteter. Det är både små och stora evenemang som, under framförallt juli månad, förgyller sommaren.

Ett av de mindre evenemangen kallas för Kulturvåfflan. Varje onsdag under sommaren serveras det våfflor, både matiga och sötaktiga, på Café Strandgatan Tjugo och till varje onsdagskväll bjuds det också på kultur.

Monika Häägg Foto Bo Strömberg
 

Onsdagen den 30 juli kommer jag att framför ett blandat program som jag kallar för Från bronsålder till blommig cykel. Jag kommer att sjunga några av mina sånger, bland annat En blommig cykel. Det blir också lite estradpoesi med några av dikterna jag tävlade med i vårens Poetry Slam och som avslutning kommer jag också att berätta om bronsålder och fantasi, hur jag tänkt och resonerat när jag skrev mina böcker om Solbarnet.

Så välkommen till Kulturvåfflan på en fika med kultur. Det är fri entré, så även en mager plånbok har en chans att få en kulturupplevelse.

Monika