Den bästa tiden - Midsommartiden!

Nu är härliga Midsommar här. Den bästa tiden på året. Hela naturen är klädd i grönt och marken är full med de underbaraste blommor och växter. Bara på min lilla morgonpromenad kan jag plocka en bukett med minst 10-12 olika sorters sommarblommor.
Det mest fantastiska är ändå ljuset. Tidiga morgonstunder med fågelkvitter och ljusa, sena kvällar med igelkottsprassel i buskarna och svalorna som flyktar förbi med snabba, hisnande vändningar.
Min dag, som nästan aldrig är den andra lik, har idag bestått av filmarbete. Dels intervju och berättande om mina böcker men också en rundtur i södra Halland och den vidunderliga Bjärehalvön för miljöbilder till filmen. Vilka vyer det finns ifrån Hallandsåsen!
Nu skall jag ta hand om Midsommaren och glädjas över denna tid. I långa radband av generationer bakom mig har människor firat och festat runt denna höjdpunkt av året eller solvarvet som jag valt att kalla det i mina böcker. Bronsålderns människa är nog inte så olik oss. De hade samma behov av kärlek och trygghet som vi har. Deras tankegångar var något annorlunda och färgade av deras syn på omvärlden men i grunden är vi desamma.
En vacker midsommarkrans får det kanske bli? Eller en vacker midsommarpojke! Här är det min son som bar kransen på sin 18-årsdag. Midsommarafton för två år sedan...

Sommarkväll och pelargonier

Efter en gråmulen förmiddag och eftermiddag så spricker himlen upp i ett varmt solljus framåt kvällen. Helt plötsligt är himlen molnfri och allt andas sommar. Fantastiska underbara sommar! "Jag är född i en stad med sol och hav", brukar jag sjunga och så är det i mina minnen. Soliga dagar och havet. Fyra mil strand ger lite att välja på. Det finns många godbitar i kanten av min lilla stad.

I dag har jag förberett för en filminspelning som förmodligen blir i morgon. Sedan har eftermiddagen förvandlats till kväll och under tiden har jag planterat om ett antal pelargonier som jag har på min altan. De var i behov av denna lilla omsorg och borde blivit ompysslade för länge sedan men våren har övergått i sommar och tiden har gått ifrån mig. Nu sitter jag här nöjd med mina blommande små liv.
Den här kvällen skall jag verkligen njuta av den underbara sommaren.
Varför inte en bok som sällskap? Just nu läser jag John Ajvide Lindvists bok: Lilla stjärna.

Det viskande barnet

Så har vi passerat den längsta dagen och vänder åter mot mörkare tider.I går kväll satt jag på min altan och lät ljuset gå över i skymning. Så klart med en god bok som sällskap. Det känns alltid lite vemodigt när vi passerar vändpunkten. Framför oss har vi ändå den bästa och varmaste delen av sommaren med förhoppningsvis många fina och ljusa kvällar.
Medan svalorna visslade runt i min trädgård och dagen gick mot natt passade jag på att läsa klart 2:a boken om Jannike Falthin, Det viskande barnet, av Mårten Sandén och jag tycker att denna delen i bokserien är ännu mer spännande än den första.
Bokens huvudperson; Jannike har paranormala förmågor och hjälper Byrån för Särskilda Efterforskningar att lösa övernaturliga mysterium. I början av ungdomsromanen hörs en flöjtspelares lockande toner över ödemarken och en liten flicka hittas i skogen. Ingen vet var hon kommer ifrån och ingen saknar henne. Jannike är en handlingskraftig flicka som med svärd i hand strider mot ondskan.
Första delen i bokserien, Den femte systern, blev nominerad till Augustpriset 2008 och jag tycker den var väl värd nomineringen men i Det viskande barnet börjar jag mer förstå sammanhangen och det gör också att boken blir mer intressant att läsa. 3:e delen, De dödas imperium, utkommer i september och är sista delen i denna bokserie. Det skall bli mycket spännande att läsa den.

Den längsta dagen

Underbara sommaren lyser upp vår del av jorden.
I dag är det den längsta, den ljusaste dagen. För bronsåldersmänniskan tror jag att den här dagen betydde mycket. För oss passerar den utan något större firande. Ofta tänker vi inte ens på att den här dagen är så otroligt vacker.
Förra året var jag på ett speciellt sommarsolståndsfirande vid Lugnarohögen i Hasslöv. Det var en fantastisk kväll med underbart sommarmjukt soljus i kanten av den gröna Hallandsåsen. Vid denna ålderdomliga gravhög samlades en liten grupp av människor för att med bronslurar blåsa in den längsta dagen och hylla den sol som är så viktig för vårt liv här på jorden. Utan solen hade vi ju inte funnits till!
I mina böcker om Fry är denna dagen och den här tiden på sommaren en stor händelse för människorna. De firar vid kult- och festplatsen: Kassakillor. Dit kommer folket vandrande för att under flera dagar hylla Solgudinnan och hennes stora betydelse i deras liv.
Jag förstår dem så väl. I kväll hoppas jag på klart och soligt väder så att jag riktigt får uppleva denna ljusa sommarkväll.

Bröllopshysteri - Man överlever, jag lovar

Den här veckan har bröllopstjafset förföljt de stackars Tv-tittarna. Det har inte varit någon hejd på galenskapen. Under hela våren har vi matats med kungligheter och bröllopsspekulationer och denna veckan har fjanteriet nått sin höjdpunkt. Marc Levengood och de andra festprissarna har vänt ut och in på bröllopsbestyret och det har inte varit någon ände på tokerierna som de visat upp. Som väl är så finns det en avstängningsknapp på TV-kontrollen.

Vad gör jag när jag vägrar titta på bröllopshysteri? Läser så klart!
Denna veckan har jag läst Man överlever, jag lovar som är 2:a boken i Eva Swedenmarks ungdomsserie om Johanna. Huvudpersonen skall just börja åttan och bekymrar sig över att föräldrarna vill skiljas igen. Dessutom har killen som hon gillar blivit tillsammans med den vidriga Anna. Livet är verkligen pestigt. Det är inte lätt att som ung flicka betrakta sina föräldrars sönderfallande äktenskap och Eva Swedenmark fångar i sin bok problemen och den förtvivlan som Johanna och säkert många med henne ställs inför när familjens trygghet suddas ut. Man överlever, jag lovar är en välskriven och intressant ungdomsbok och jag läser gärna tredje delen.

Silverkniven av Gull Åkerblom

I går firade jag min yngste sons studendag. Regntunga skyar och en och annan droppe föll det över oss men i stort sett får vi vara nöjda med det väder vi fick. Efter alla uteaktiviteter så bjöds det på mat här hemman hos oss och då öppnade sig skyarna med full fart. Då såg det mer ut som om någon spolade med trädgårdsslangen. Vilken tur att vi faktiskt hade dukat inomhus!

I går var det full fart hela dagen men i dag är det mer slow motion på mitt tempo.
Har i stället passat på att läsa klart Silverkniven av Gull Åkerblom.
I boken får vi möta Edith som är en tonåring med hästintresse och dystra hemligheter i sin familj. En ensam flicka som är mobbad och rädd. Under höstlover söker hon sig till ett ridläger på den svarta Råkekullaborgen. Där får hon flera vänner och undervisning av det mystiska syskonparet Max och Rebecca Vinter.
Silverkniven är en mycket spännande ungdomsroman med inslag av övernaturliga händelser och vampyrer. Allt får sin upplösning men efteråt finns minnena kvar och många frågor. Vad var det egentligen som hände? Kanske kan det bli en fortsättning på denna spännande roman?

Laholms kulturfestival och Kabinettets hemlighet

I dag har jag visat och berättat om mina böcker på Laholms Kulturfestival. När jag anlände var det precis Nationaldagsfirande och nationalsången sjöngs. För övrigt är det en mycket trevlig kulturfestival som blivit en tradition på Gröningen utmed den vackra ån Lagan. Under dagarna som festivalen pågått har många intressanta artister uppträtt. I kväll är det avslutning med bl.a. Eldkvarn. Tur med vackert sommarväder har de också haft. Nästan en nödvändighet på en utomhusaktivitet.

Jag läste klart Kabinettets hemlighet av Martin Widmark i går kväll. Det är en mycket välskriven och spännande historisk ungdomsroman. För övrigt hans debut som ungdomsförfattare. Han är annars välkänd som författare till barnböckerna om LasseMajas Detektivbyrå. I boken får vi följa både historiskt verkliga personer och den unge Io som lever paralellt med de verkliga. Den utspelar sig i Linköping under 1700-talet men gör tidsresor både till Romersk tid och Medeltid.
En bok som innehåller mystik och historiska fakta. Den utkom 2008 och jag ser fram emot fler ungdomsböcker av denne produktive författare.

Sommarens intåg i min värld

Vilket fantastiskt underbart sommarväder!
Sommarens ljusa grönska bäddar in livet i en grönskimrande tillvaro. Syrénernas doft ligger mättad i luften.
När jag gick utanför dörren i dag på morgonen, för att hämta tidningen, så stod jag bara stilla och andades. Jag var fullständigt omgärdad av den underbara syréndoften. Den lite kyliga morgonluften bådade om att det skulle bli en varm dag och det har det verkligen blivit. En klart ljusblå himmel har lyst emot mig under hela dagen. Nu sitter jag på altanen och "tar in" den undersköna sommaren.
Veckan har gått i ett rasande tempo och det känns skönt att luta mig tillbaka och vila lite på fredagskvällen.

Jag har varit 2 turer med böcker, en tur mot norr och en tur mot söder, under veckan och så har jag hämtat "Isvintern" på tryckeriet. 2 veckor tidigare än beräknat. Först blev det lite stress men nu känns det som att jag har allt under kontroll och dessutom bra att boken nu finns i mitt lager. I augusti blir det boksläpp.

På min läslista denna veckan har funnits Den femte systern av Mårten Sandén. Den är en mycket spännande ungdomsroman som emellanåt blir riktigt otäck. Klart läsvärd! Jag läser just nu Kabinettets hemlighet av Marin Widmark.
Det är lite dålig styrfart på läsandet just nu men jag får väl skylla på sommarens intåg i min värld!

Världen, en plats som vi måste ta hand om.

L. har varit provläsare av mina manus sedan jag skrev den första boken, Solbarnet. Hon är en flicka som läser mycket och det har varit spännande att höra vad hon har för synpunkter på det jag skriver. Hennes positiva bemötande av mina böcker har gett mig stor glädje!

Nu går L. i 7:e klass och under våren fick jag ett meil från henne med en fråga om jag ville läsa ett manus som hon hade skrivit. Så klart svarade jag ja! Hon ville få lite synpunkter och kritik och det var med stor glädje och nyfikenhet som jag läste hennes ord.

Manuset handlar om "Världen, en plats som vi måste ta hand om".
Ett ämne som förmodligen inte så många ungdomar i 7:an skulle välja att skriva om. Men L. är en ovanlig flicka. En flicka som tänker och funderar mycket. En flicka som funderar och drar egna slutsatser.
Texten handlar om krig och miljöförstörelse. I texten finns både hennes egna påhittade historia om barn i krig men också ett berättande om både första och andra världskriget och hur det har påverkat människor. Ett mycket starkt berättande.

I efterordet skriver hon så här:
"Med den här boken vill jag att folk skall förstå vad krig gör. Det ödelägger och dödar. Är det inte orättvist att vissa människor har det jättebra medan andra svälter och inte har någonting? Vi alla människor måste hjälpas åt att hjälpa andra som behöver det. Kan man stoppa alla orättvisor? Det går nog inte men man kan åtminstone minska dem. Alla människor är lika mycket värda, alla har rätt till utbildning, mat, läkarvård o.s.v. Men alla får inte det. Majoriteten av världens befolkning har inte vad det har rätt till. Det är bara en liten del som har det. Alla kan vara dåliga eller bra människor, oavsett vilken religion man har. Man kan inte säga att den och den inte kan vara en dålig människa bara för att den har en viss religion. Alla kan vara dåliga, alla."

Texten är kloka ord från en mycket ung flicka. Bilden är en mycket gammal sol som går ned i havet.En kontrast som ändå har ett samband.
L. skall skicka sitt manus till förlag.
Jag hopppas verkligen att det blir utgivet!

Vem av mumintrollen är du lik?

Eva Swedenmarks värld tipsade om en kul quiz genom Barnens Bokklubb. Vilken figur i Muminböckerna är du mest lik?
Jag provade att svara på de 7 frågorna och upptäckte att jag var mest lik Snusmumriken. Han är en av mina favoriter så jag blev ganska nöjd. Men är jag verkligen mest lik honom?
Jag är faktiskt lite förundrad över det!

Det kom mig att tänka på att jag för många år sedan skrev ett teatermanus på historian om Mumintrollens Jul. På den tiden (90-talet) så levde fortfarande Tove Jansson och jag fick tillåtelse av henne att skriva manuset. Det enda hon begärde i ersättning var att manuset skulle arkiveras hos henne.
Däremot hade hon släppt ifrån sig rättigheterna till bilderna av hennes figurer. Därför var det mycket noga med hur vi utformade dräkterna till mumintrollen och deras vänner. Vi fick fotografera och skicka in resultatet för godkännande. Ett Mumintroll på affischen kunde vi inte ha eftersom vi då hade fått betala dyra rättigheter.
Det blir det inga bilder till detta inlägg. (Det kan ju bli en dyr historia att låna bilderna!!)

Det blev emellertid en väldigt uppskattad föreställning. Biljetterna var slutsålda långt innan premiär.

Kinesiska Draken av Kim M Kimselius

Nu har jag läst ytterligare en spännande ungdomsbok.
Kinesiska Draken av Kim M Kimselius.

Kimselius är en mycket produktiv författare som skrivit 12 fristående böcker i äventyrsserien om Theo och Ramona. (I augusti utkommer 2 nya böcker i denna serie) samt 2 böcker i serien om Kimberlie och Andy på Nya Zeeland.

I Kinesiska Draken, som är den 12:e fristående boken, förflyttar sig Theo och Ramona till det historiska Kina. Qindynastin ca. 200 f.Kr samt Tangdynastin ca. 600 e.Kr.
Kimselius använder historiska fakta i sina böcker och på ett mycket spännande sätt knyter hon in sina huvudkaraktärer i den historiska verkligheten.
De båda ungdomarna, får på ett dramatiskt sätt, möta kejsare Qin Shi Huangdi som lät bygga den Kinesiska muren och den berömda terracottaarmén samt kejsare Wu som inte skydde några medel i sin strävan efter makt och evigt liv.
Det är två skrämmande personer och boken är både spännande och ibland riktigt otäck.
Kim knyter snyggt ihop de bägge dynastierna och avslutar böckerna med stor dramatik.

I slutet av boken finns också en bra lista med historiska fakta där vetgiriga läsare direkt får svar på både årtal och händelser.

Jag ser fram emot att läsa Theos Pompeji och Boudicas strid mot Romarna som utkommer i augusti i år.

Tagetes och tomatplantor

Tagetes är en blomma som jag sådde och planterade ut varje år. En gul, tacksamt växande och blommande liten planta som varar långt in på hösten.
I år har jag varit lat och inte sått några frö. Jag sparar alltid en laddning med frö från blommorna innan jag plockar bort dem på hösten. Men i år har det inte blivit någon sådd.
Så glad jag blev när jag istället fick ett helt gäng med plantor av min svärmor. Nu kan jag fylla rabatterna med de tacksamt blommande växterna.
Tillsammans med Tagetes fick jag också ett gäng med tomatplantor från Ulfs syster.

Nu blir det både blommor och grönsaker!

Rabarbersoppa

En dag med allehanda göromål. Trädgårdsarbete som bestått av att jag grävt upp en hel mängd med påskliljor. De får nu ligga och torka och sedan klipper jag av den vissna blasten och sparar lökarna.
Jag har också städat en liten lekstuga som numera används som trädgårdsskjul. Där förvarar jag ute-möbler och under sommaren alla lökar som jag gräver upp. Den här lilla röda lekstugan byggde min pappa till sina barnbarn när de var små. Det äldsta barnbarnet tyckte att morfar skulle bygga en helikopter istället så därför fick stugan heta "helikopterhuset". I början hade den t.o.m. roderblad på taket. I fantasin kunde man se hur huset lyfte och flög i väg.
Nu är den älskade morfar borta sedan fem år tillbaka, men huset står kvar.

I kväll har Ulf kokat rabarbersoppa med kanelstång. En gammal god maträtt, som han har trevliga minnen av från somrarna hos sin mormor.
Jag sitter på altanen och läser Kinesiska draken av Kim M Kimselius.

Mammas födelsedag

I dag är det min lilla mammas födelsedag. Hon skulle fyllt 85 år om hon levt men det är snart 4 år sedan hon drog sitt sista andetag. Då fanns jag där hos henne och höll henne i handen.

För fem år sedan när hon fyllde 80 år var vi på Wallmans Salonger i Köpenhamn. Det var en mycket trevlig kväll och hon uppskattade verkligen att bli firad. Hon fick resa sig upp och vinka till alla glada gäster i publiken och hon sa att hon kände sig som en drottning. Det var ändå en svår dag för henne. Det var första gången hon firade sin födelsedag utan min pappa. Han hade bara varit borta i en månad och vi ville försöka göra hennes födelsedag till en glad och lycklig dag ändå.
Det blev det. Inte kunde jag då ana att ett år senare fick jag mata henne. Det var hennes sista födelsedag. En liten tid senare lämnade hon detta livet och återvände till den evighet som inramar den korta tiden som kallas för livet.

Zäta och sjukhusets mörka hemlighet

Så härligt det är med lite sommarvärme. Känns skönt att kunna gå ut och inte behöva att bylta på sig en massa tröjor och vantar. Nu är syrenerna på väg att slå ut och det är lite senare än vanligt. Dessutom står både påskliljor och tulpaner och blommar för fullt i rabatterna.

Jag har läst en spännande deckare för barn, Zäta och sjukhusets mörka hemlighet av Elsie Petrén. Den är första delen i en bokserie om Zäta.
Den 12-åriga flickan Zäta råkar ut för en olycka och blir inlagd på sjukhus under en längre tid. Hon kämpar med sin allvarliga skada och sliter hårt för att ta sig tillbaka till ett normalt liv igen. Men på sjukhuset händer det också mystiska saker. Mediciner blir stulna och TV-apparater försvinner.
Zäta är en handlingskraftig flicka som löser mysteriet och kämpar sig tillbaka till ett nytt liv.
Boken är välskriven och spännande. Mycket trevlig läsning för barn som är ungefär 9-12 år.

På cykel till Stora Bokbytardagen

Vilken underbar tanke; att byta böcker!
Jag cyklade, i den härliga sommarvärmen iväg ned till torget i Halmstad, efter lunch. Hallandspostens kulturredaktion hade nappat på idén med Stora Bokbytardagen och under några timmar mitt på dagen fanns de där och administrerade själva bytet.
Ett fint smörgåsbord med intressanta böcker var upplagt och sedan var det bara att lägga sina egna böcker till de övriga.
Skoj!
Efter att jag noggrant fingrat och läst på ett antal böcker tog jag med mig hem Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm och Laterna magica av Ingemar Bergman. Två böcker som har funnits på min att-läsa-lista. Nu finns de också i min bokhylla

Stora bokbytardagen

Härligt! Vi har äntligen fått lite värme här på den Halländska slätten. Det är knappt jag tror det är sant. Tveksamt lät jag vantarna ligga kvar hemma under morgonpromenade med hunden. Fram tills nu har jag haft ett par liggande i fickan för säkerhets skull och de har ofta blivit använda. Men nu är värmen här och jag myser i den ljumma luften.
I morgon är det Stora bokbytardagen. En mycket trevlig händelse som spridit sig som en löpeld över vårt avlånga land. Här i Halmstad ordnar den lokala tidningen Hallandsposten några timmars byt-möjlighet på torget mitt i centrum. Där får jag göra ett besök och se om det kan bli något bra byte. Sedan blir det nog också en runda till biblioteket och därifrån brukar jag inte komma utan en och annan bok i bagaget.

Nattfåk - en bok som tar tag i läsaren

Dagarna springer med en faslig fart. Den efterlängtade sommarvärmen håller sig borta och det har fallit en hel del regn och det skall nog komma mer i närmaste veckan. Jag har passat på att utföra en del välbehövligt städarbete. Vissa saker skjuter man gärna framför sig men med trist uteväder så fanns det inga ursäkter längre för att inte ta tag i det igengrodda huset.

Lite läsning har jag ändå hunnit med. I går blev jag klar med Nattfåk av Johan Theorin. En kriminalroman som var helt i min smak. Den lite mystiska känsla som hela tiden lurar i boken gör att det är svårt att släppa den ifrån sig. Den balanserar på gränsen till det övernaturliga och pusselbitarna faller snyggt på plats i slutet. Jag har redan bokat in mig på Theorins senaste, Blodläge men såg att det var 14 före mig i kön på biblioteket. Inte så underligt med tanke på hur bra Nattfåk var.

Det har varit bra att läsa något mer lättsmält som omväxling. Johan Theorin har ett enkelt men väl fungerande språk. Älskar böcker som tar tag i läsaren och sedan inte släpper förrän sista raden är läst. Det är läsning när det är som bäst!

Tre ungdomsböcker

Det har varit en regnig och gråmulen helg i Halmstadstrakten, som gjord för inomhusaktiviteter. Då passar det att läsa böcker. Tre ungdomsböcker har varit på min att-läsa-lista och det blev en skön lördag med lite mer lättläst än den tunga boken om Lodz som jag kämpat med under några veckor.

I dag har jag också gjort ett framträdande med min kör och jag får säga: att sång är en skänk från ovan. Efter ett sångpass är kreativiteten och glädjen på höjdpunkt och till och med solen tittade fram en liten stund, mellan molnen.

Det är tre mycket spännande och trevliga ungdomsböcker som jag läst. Hemligheter av Eva Swedenmark och Egna spår samt Spår i snö av Emma Vall. (Eva Swedenmark är en av tre författare som döljer sig bakom författarnamnet Emma Vall, övriga är Maria Herngren och Annica Wennström.)
Alla tre handlar om barn som befinner sig i familjer som är i någon form av upplösning. Jag tycker att de fångar bra svårigheterna som ett barn kan få utstå när föräldrarna är på väg att gå åt skilda håll. Barn som med både förstående och oförstående ögon ser sina föräldrar förvandlas från den kärleksfulla mamman eller pappan till två personer som nästan totalt glömmer bort att barnen påverkas av de vuxnas problem.
Egna spår och Spår i snön är också spännande deckare. Där barnen löser mysterier och hjälper till att avslöja bovar. Tredje delen om barnen Sunna och Sixten Dolt i färg utkommer nu i dagarna.
Jag kommer nog att plocka med mig ytterligare en och annan bok av dessa författare när jag besöker biblioteket. De har under ett antal år bidragit med många utgivningar, så det finns mycket att välja på.

Avslutat De fattiga i Lodz

Jag har under de sista veckorna haft en låg aktivitet på mitt läsande. Flera av dagarna har jag inte läst något alls. Då och då uppstår sådana perioder. Det har varit mycket andra aktiviter och jag har kännt mig en aning pressad i mitt arbete med Isvintern. Jag har också varit delvis på resande fot.

För några dagar sedan avslutade jag emellertid De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Jag hade väntat i många månader i bibliotekets långa kö och nu har det äntligen varit min tur. De nästan 700 sidorna är en tung läsning. Jag visste att det var så. Jag har i perioder läst mycket om gettot i Lodz och dessutom dramatiserat Zenia Larssons bok, som handlar om hennes egna upplevelser från den tiden. Men trots detta blir jag återigen slagen av den grymhet och fullständiga avsaknad av empati som präglade tyskarnas behandling av judarna.
Ändå är det hoppet som är ledstjärna i boken. Att aldrig ge upp, mycket starkt symboliserat i de sista sidorna där en undangömd och kvarglömd människa med mycket stark vilja överlever fram till dagen när ryssarna tar över. Att i det ögonblicket bli skjuten ger en stark sammankoppling med vad som hände i gettot när det i augusti 1944 tömdes och samtliga deporterades till förintelseläger. Bara några få överlevde. Det enda jag har att invända mot boken är att texten är onödigt krångligt formulerad. Gång på gång får jag läsa om meningar för att få ett sammanhang och detta gör att drivet i läsningen saknas.
Sammanfattningsvis vill jag ändå ge berömmelse åt den starka texten och det arbete som Sem-Sandberg lagt ned på en mycket omfattande bok.