Underbara sommaren lyser upp vår del av jorden.
I dag är det den längsta, den ljusaste dagen. För bronsåldersmänniskan tror jag att den här dagen betydde mycket. För oss passerar den utan något större firande. Ofta tänker vi inte ens på att den här dagen är så otroligt vacker.
Förra året var jag på ett speciellt sommarsolståndsfirande vid Lugnarohögen i Hasslöv. Det var en fantastisk kväll med underbart sommarmjukt soljus i kanten av den gröna Hallandsåsen. Vid denna ålderdomliga gravhög samlades en liten grupp av människor för att med bronslurar blåsa in den längsta dagen och hylla den sol som är så viktig för vårt liv här på jorden. Utan solen hade vi ju inte funnits till!
I mina böcker om Fry är denna dagen och den här tiden på sommaren en stor händelse för människorna. De firar vid kult- och festplatsen: Kassakillor. Dit kommer folket vandrande för att under flera dagar hylla Solgudinnan och hennes stora betydelse i deras liv.
Jag förstår dem så väl. I kväll hoppas jag på klart och soligt väder så att jag riktigt får uppleva denna ljusa sommarkväll.
