Ett ödesdigert vikingatåg av Mats G. Larsson

Min sommarläsning har innehållit mycket vikingar. Ett ödesdigert vikingatåg av Mats .G. Larsson är ytterligare en i den långa raden.

Boken handlar om Ingvar den vittfarnes resa i österled 1036-1041. För lite mer än 950 år sedan återvände ett fåtal uttröttade och slitna deltagare från en stor och mäktig expedition. Det var de män som överlevt ”Ingvarståget”.  Resan startade i Stockholms skärgård och Ingvar, som var ledare för expeditionen, hade dött och låg begravd i Särkland. De hade förmodligen nått längre Österut än någon annan tidigare hade gjort. De hade deltagit i strider för den ryske storfursten Jaroslav och de hade också krigat för en kung i Särkland och vunnit stora segrar. Den här resan finns omtalad både i skrift och på en mängd runstenar, som rests av ättlingar till deltagarna i resan.

Mats G. Larsson har forskat i både runstenars skrift och isländska sagor, samt många andra texter som vittnar om denna resa. I flera generationer levde minnet om denna farofyllda resa kvar hos människorna runt Mälardalen.

En spännande historia, som visar på mod, påhittighet och äventyrslystnad. De vikingatida männen lovades rikedom och ära, men många blev kvar långt borta från sin hembygd, men det måste ha varit en fantastisk upplevelse.

Monika

Nypon - en frukt med många goda egenskaper

Hösten sveper över oss, och vindarna har blivit betydligt kallare. I dag regnar det här hos mig i Halmstad, men i går sken solen och då passade jag på att plocka nypon.

Idén med att plocka denna lilla röda frukt fick jag för några veckor sedan i Kivik. När jag satt och beundrade havsutsikten vid Haväng kom ett äldre par och gick förbi med var sin korg. Givetvis blev jag nyfiken, var de svampletare, eller vad var det som skulle hamn i korgarna?

Jo, det var nypon. En frukt som växer i mängder längs våra stränder.

Nyponsoppan kokar

Så igår plockade jag nypon och sedan blev det både nyponsoppa och nyponmarmelad. Frukten som innehåller en gigantisk mängd C-vitamin (en kopp nypon kan innehålla lika mycket C-vitamin som 35-40 apelsiner) kan också vara bra mot ledvärk.

Nyponsoppan kokade, min käre Ulf, utan att göra något med frukten. Bara rensade och snoppade bort det lilla ämnet som sitter i toppen av frukten. Bär och vatten kokade i ca 20 minuter och sedan passerade han fruktköttet i en passervagga och därefter fick soppan ett nytt uppkok. En del socker hällde han i, men inte överdrivet mycket. Soppan behöver inte smaka som karamell, den är god ändå.

Under tiden testade jag att göra marmelad.

Nyponmarmelad

Det är lite pilligare, för då fick jag dela frukterna och gräva bort de vita frön, och ludd, som sitter inuti. Luddet kan klia, och jag minns att det var någon slags skämt när jag var barn, att trycka ner nyponets innanmäte i nacken och ryggen. Det kliar väldigt mycket. Tror det kallas för klipulver. För att slippa det kliande pulvret, när jag rensade frukten, använde jag plasthandskar, men det var ganska besvärligt och kletigt att bli av med alla vita frön, så slutresultatet blev bara en halv burk med marmelad.  

Tålamodet försvann, men marmeladen blev väldigt god!

Koktiden var ca 5 minuter och tillsammans med vanligt vitt socker och rörsocker, samt saften från en halv citron och lite vanilj, så blev marmeladen himmelsk i smaken.

Nypon på tork

Överblivna nypon har jag torkat. En omgång, som jag lagt på tidningspapper för att lufttorka och en omgång som jag torkar i ugnen på ca 80 grader.

Sedan får jag se vilken torkningsmetod som var bäst.
Just nu luktar det nypon i hela huset. En god doft.

Monika

Han for österut till Gårdarike av Mats G. Larsson

Jag har tidigare skrivit om Mats G. Larssons bok om vikingarnas härjningståg i västerled, till England. I Han for österut till Gårdarike berättar Mats om de täta resorna som också gjordes österut.

Gårdarike var vikingarnas namn på Ryssland. Via de ryska floderna tog sig vikingarna till Holmgård (Novgorod) och Könugård (Kiev) och sedan också till det bysantinska riket och en av dåtidens största städer – Konstantinopel – som vikingarna kallade för Miklagård.

De var inte bara plundrare och handelsmän utan också kolonisatörer och legosoldater i de rusiska furstarnas följen.

Vikingarna hade stor betydelse för födelsen av det som idag kallas för Ryssland. Detta är en ganska okänd del av vår svenska historia. Många av dessa nordbor blev kvar i Ryssland och blev en del av det ryska riket.  

Sigtuna var det dåtida Sveriges knutpunkt och det har påträffats mängder av fynd i arkeologiska utgrävningar som visar på att kontakterna med Ryssland var omfattande och att det också funnits ett visst slaviskt befolkningsinslag i staden. Vikingarna var öppna för nya influenser och via sina resor i österled vidgades deras vyer. Vikingen var inte så urnordisk och traditionsbunden som senare historiker försökt måla upp. De var ett folk i förändring och påverkades, på samma sätt som vi, av influenser från andra delar av världen.

Monika

Kivik - natur och kultur

Många härliga hus i Kivik

Jag har tillbringat några dagar i Kivik på Österlen.  En slags vandring i natur och kultur.

I Kivik finns en fantastisk stengrav från bronsålder, ett givet mål för mig som skrivit böcker som utspelar sig i denna mystiska tidsålder, och dessutom delvis utspelar sig runt denna grav.

Kungagraven från bronsålder

Eftersom jag besökte graven i slutet av säsongen så fick jag också chansen till en trevlig pratstund med Ann-Louise Svensson, arkeolog, som driver både café och visningar av kungagraven, som den kallas.

Café Sågmöllan vid Kungagraven

Under tiden jag mumsade på goda våfflor fick jag berättat om graven och bronsålderns Österlen, för en bronsåldersnörd som mig blev detta lite julafton.

Gigantiska trädstammar i Stenshuvuds nationalpark

Nära Kivik finns nationalparken Stenshuvud, och där gjorde jag en lång vandring i den storslagna skogen med gigantiska träd och ålderstigna stammar, som fick mig att tänka på en sagoskog.

Tolkiens Enter i Stenshuvuds nationalpark

Tolkiens Enter var nära och det kändes som att trädandarna viskade.

Utsikt från Stenshuvuds topp

Jag klättrade också upp till högsta punkten där jag fick en storslagen utsikt över Hanöbukten. Vid Stenshuvud finns ett naturrum med många intressanta visningar av djur och växter som lever sina liv inom området.

Den vita fyren vid Stenshuvud

På tillbakavägen blev det också en härlig stund vi den lilla vita fyren, som ligger alldeles intill vattnet.

Kivik är ju känt för sina äppelodlingar, och några dagar efter mitt besök var det också äppelfest och marknad i hamnen. Äppeltavlan, som tillverkas av ett ton äpplen, var nästan färdig när jag åkte hem.

Äppeltavlan i Kiviks hamn

Givetvis blev det också ett besök på Kiviks musteri. Både god lunch och sedan några flaskor äppelmust, från årets skörd, fick följa med i bagaget. Musten gjord på äpplet Rödnos, blev en favorit.

På andra sidan om Kivik finns de öppna ängarna och backarna som kallas för Haväng. Namnet är så vackert att det fick en särskild plats i mina böcker om Solbarnet, och nu har jag också gjort ett besök i verklighetens Haväng.

Haväng

En vandring utmed denna öppna ängsmark och en stunds mediterande på höjderna, med havet, som ett gigantiskt panorama, kan verkligen rekommenderas.  

Killegårdens Bed and Breakfast i Kivik

Övernattade gjorde vi på Killegårdens Bed & Breakfast, en gammal Skånegård som ligger mitt i Kivik. Bra boende med en härlig frukost bestående av lokala produkter, och den kullerstensbelagda innegården är så charmig, så bara den är värd ett nytt besök.

Monika

Kulturnatten i Halmstad

På lördag den 6 september är det Kulturnatt i Halmstad. Ett evenemang som återkommer vartannat år, och som är fullspäckat med kultur.

I årets program är det mer än tvåhundra programpunkter och tusen deltagare. Det känns stort och mäktigt!

För första gången på många år kommer jag att delta. Jag brukar annars tycka att det är trevligare att bara gå omkring och uppleva atmosfären i den nästan alltid ljumma septemberkvällen. Jag tror inte det varit någon kulturnatt när regn eller vind har förstört stämningen.

I år jag presentatör och håller i en scen som kallas för ”De litterära sällskapens scen”, på Stadsbiblioteket. Jag har tillsammans med Anna Wieslander, från Elsa Gravesällskapet, planerat tider och framträdanden från de litterära sällskapen i Halland. Programmet innehåller många, nu levande, författare från Hallands författarsällskap samt representanter för August Bondessonsällskapet, Albert Olssonsällskapet och Elsa Gravesällskapet. Det blir poesiläsande av Gunilla Poppe med musik av Thomas Poppe. Torbjörn Johansson läser texter av August Bondesson och Ingegerd Sahlström läser en text av Albert Olsson.

Olof von Dalinsällskapet har också en utställning som pågår under hela kvällen.

Författare som uppträder blir Bo Lindblom, Anna Pia Åhslund, Catharina O, Angelica Ahlefeldt-Laurvig, Mymmel Blomberg och Carl Sundberg.

Givetvis är jag själv en av författarna. Jag kommer att berätta om minaböcker om Solbarnet, en historisk saga i Halmstadtrakten.

Hela programmet kan du se på Halmstads kommuns websida.

Monika

Kulturdagboken av Elisabeth Jönsson

Jag har skrivit många tankar om kultur och min syn på vikten av ett eget skapande. För några år sedan berättade jag också här på bloggen om Berika och värna livet: tio uppdrag för skaparglädje och själslig inspiration av Elisabeth Jönsson.

För en tid sedan köpte jag också hennes senaste utgivning Kulturdagboken – Mina personliga anteckningar.

Boken är en slags dagbok med utgångspunkt i kultur och eget skapande. Det är jag själv som läsare som kan anteckna om mina upplevelser och reflektioner. Jag kan föra anteckningar om en föreställning, en utställning, en konsert, en plats jag besökt, en resa, en bok jag läst eller något annat som jag själv bestämmer.

Vad ger en resa för tankar? Vad har berört dig? En vacker naturplats eller ett speciellt café?

Den här dagboken blir som en personlig bildningsresa. De förtryckta rubrikerna är tänkta att fungera som hjälp till vidare reflektioner. Det viktiga är ändå att du själv, som dagboksskrivare, bestämmer vad som är viktigt för dig och hur du reflekterar över kultur och skapande.

Jag vill likna boken vid en slags inspirationskälla, ett sätt att skriva önskelistor och tips om litteratur och kulturevenemang som jag kanske någon gång kommer att besöka. En slags framtidsdröm, men också minnesanteckningar över mina egna upplevelser.

En trevlig och inspirerande bok som kan användas av både ung och gammal. Jag kan tänka mig att den också är lämplig att använda i skolor, som ett underlag för att utvidga elevernas ibland allt för skrala kontakt med kultur, i både studier och sitt eget personliga liv.

Besök gärna Elisabeth Jönssons fantastiska sida Punctum saliens.

 

Monika

Tre gälder i England av Mats G. Larsson

I min jakt på vikingatidens människor och deras liv har jag läst Tregälder i England av Mats G. Larsson. Boken har också underrubriken: I vikingars kölvatten över Nordsjön.

I boken berättar Mats G. Larsson, med utgångspunkt i svensk runsten, om vikingarnas ständigt återkommande erövringståg till England. Tiden är omkring år 1000, men han ger också en bakgrund i äldre härjningståg. På en runsten står berättat om Ulf, som har tagit tre gälder i England, det vill säga att han farit över Nordsjön minst tre gånger och kommit hem med mängder av rikedomar.

Det här var slutet av vikingatiden och dessa nordiska krigare hade blivit mer och mer sökande efter makt. De var väl beväpnade och skickliga krigare. Inte några skäggiga busar som drog in över Englands kuster lite som det behagade. Nej, troligtvis var dessa resor mycket välplanerade och gav också god utdelning. De engelska kungarna betalade bra för att slippa bli överfallna, men vad hjälpte det, snart var de nordiska krigarna tillbaka och krävde nya gälder. Det blev som en slags utpressning. Stora mängder engelskt silver hittade vägen över Nordsjön, till både Norge, Danmark och Sverige.

Det måste ha varit en väldigt orolig tid för människorna som levde i England. Ständigt återkommande horder av krigare, som dödade och skövlade. Den här tidens vikingar var kristnade och döpta, men de betedde sig verkligen inte som några helgon. 

Monika

Vikingatidens härskare av Anna Lihammer

Vikingatidens härskare av Anna Lihammer är en faktabok som utifrån aktuella utgrävningar och senare forskning ger en spännande och mångskiftande bild av hur människor levde och bodde. Jag har tidigare skrivit om Arkeologiska upptäckter som också har Anna Lihammer som författare.

Vår bild av vikingar är ofta att de var barbariska vildar. En slags sjörövare med yxor och stora skägg. Men den bilden stämmer dåligt med hur det egentligen var. De flesta var fredliga bönder och långt ifrån plundrande härtåg.

I boken får vi på ett målande och väl beskrivet sätt följa hur människorna bodde och levde sina liv. De storslagna hallarna, som den tidens aristokrati byggde, var ett slags monument över makten.  Vi får också läsa om de praktfulla begravningarna och att de rikast utsmyckade tillhörde kvinnor, som hade minst lika hög position som männen. Den tidens kvinna hade stor betydelse i samhället, och kanske innebar införandet av kristendomen en sämre tid för kvinnorna.

Det här är verkligen en väldigt spännande bok. En bok som tar bort den nationalromantiska bilden av vikingen, den som skapades på 1800-talet i ett försök att visa på Sveriges forntida storhet.

Vikingarna var kreativa och duktiga människor och förmodligen väldigt påhittiga. De var dessutom öppna för influenser från andra delar av världen. De tog gärna in en annan religions gudar, och blandade i sin egen uppfattning. Det var ett föränderligt samhälle, som med god vilja blandade sin egen kultur med andras. Musik, mat, kläder, smycken, gudar etc. vittnar om en vilja till möte. Vikingarna plundrade, men de var också handelsmän och brobyggare, och i detta samhälle hade kvinnan en stark betydelse.

Monika

Norges konungasagor av Snorre Sturlasson

Jag har lånat en dyrgrip på biblioteket, Norges konungasagor av Snorre Sturlasson. Boken är en översättning av Emil Olsson från 1922. Det är flera tjocka volymer, och den jag tog med mig hem är del 2 som handlar om den norske kungen Olav Haraldsson. Han som efter sin död blev Olav den helige, ett helgon som gjort mycket avtryck även här i Sverige. När jag var liten gick jag på en skola som kallades för S:t Olofsskolan, och som i sin tur hade fått namn efter ett sjukhem som kallades för S:t Olofshemmet. I Halmstad finns också S:t Olofs kapell, beläget i Tylösand. Så nog har denne krigarkung gjort stora avtryck i vår historia, långt efter sin död.

I Sturlassons bok får läsaren följa kungen från ganska tidiga år. Redan som 12-åring lämnade han sitt hem i Norge för att dra i härnad, ett slags rövarresa som varade i över tolv år. Under dessa år deltog han som kämpe i många olika länder. Han hjälpte bland annat den engelske kungen att dra ner London bridge (sången om denna händelse tror jag de flesta av oss har sjungit någon gång!). Så småningom återvände Olav till Norge för att återta sitt rättmätiga rike och blev kung av Norge. Ett ganska löst sammansatt land som även innefattade Bohuslän. Under femton år regerade han, men avled vid slaget i Stiklarstad, och blev därefter helgonförklarad.

Lite kortfattat om denna historia som faktiskt är väldigt spännande att läsa. Jag var rädd för att språket skulle vara svårt, speciellt med en så pass gammal utgåva, men det har verkligen inte varit några problem.

Olavs möte med Ragnvald Jarl

Jag förundras över att denna rövarkung kunde bli ett så stort helgon.  Hans liv var ständigt fyllt av krig och död, emellanåt med många grymma detaljer i behandlandet av fiender och oliktänkande. När jag läser denna verklighetsbaserade saga (hur mycket som är verklighet och hur mycket som är saga är ju svårt att säga för Snorre skrev den flera hundra år efter Olavs död) så förvånas jag över hur lite helgon och hur mycket krigare och rövare denne man var. Jag undrar verkligen hur många som har en aning om vilken våldsam och krigisk man som låg bakom Sankt Olof.

Monika

Kulturvåfflan på Café Strandgatan Tjugo

Halmstad är en sommarstad. Det är mängder med turister som framförallt besöker stadens stränder. Turister och innevånare i Halmstad bjuds också på en lång rad med kultur och aktiviteter. Det är både små och stora evenemang som, under framförallt juli månad, förgyller sommaren.

Ett av de mindre evenemangen kallas för Kulturvåfflan. Varje onsdag under sommaren serveras det våfflor, både matiga och sötaktiga, på Café Strandgatan Tjugo och till varje onsdagskväll bjuds det också på kultur.

Monika Häägg Foto Bo Strömberg
 

Onsdagen den 30 juli kommer jag att framför ett blandat program som jag kallar för Från bronsålder till blommig cykel. Jag kommer att sjunga några av mina sånger, bland annat En blommig cykel. Det blir också lite estradpoesi med några av dikterna jag tävlade med i vårens Poetry Slam och som avslutning kommer jag också att berätta om bronsålder och fantasi, hur jag tänkt och resonerat när jag skrev mina böcker om Solbarnet.

Så välkommen till Kulturvåfflan på en fika med kultur. Det är fri entré, så även en mager plånbok har en chans att få en kulturupplevelse.

Monika

Mäktig mans kvinna av Catharina Ingelman-Sundberg

Jag har nyligen läst Mäktig mans kvinna av Catharina Ingelman-Sundberg. En historisk roman om en konungadotter, som blir en av Sveriges första historiska personligheter.

Romanen bygger på en verklig person, Olof Skötkonungs dotter Ingegerd.

Boken utspelar sig i början av 1000-talet. Det råder ofred mellan Sveariket och Norge. Olof Skötkonung tycker illa om den norske kungen Olav Haraldsson, men många, både på den svenska och den norska sidan, vill ha fred. För att råda bot på stridigheterna föreslås att Ingegerd, den svenske kungens dotter, skall gifta sig med Olav. Olof Skötkonung ser sig tvungen att acceptera förslaget, men tvingar sedan Ingegerd att istället gifta sig med den mäktige Jaroslav i Rus.

Det här är en spännande historisk roman, som innehåller både kärlek och maktspel. Jag har läst Snorre Sturlassons Norska Konungasagor och Ingelman-Sundberg följer den historiska beskrivningen väl. Kärlekssagan mellan Ingegerd och Olav var förmodligen inte bara ett maktspel utan också en verklig kärlekssaga.

Båda blev helgon, Sankt Olof och Sankta Anna.  Ingegerd ligger begravd i Sofiakatedralen i Kiev. En plats jag skulle vilja åka till, fantastiskt att denna kyrka står kvar efter nästan tusen år.

Monika

Mullbärsträd med bär

Mitt mullbärsträd i dag

För några år sedan skrev jag om mitt mullbärsträd, som jag flyttat, och som jag då undrade om det hade klarat flytten, eftersom det tog lång tid innan det utvecklades några blad.

Trädet klarade sig och har sedan växt någon meter, både på höjd och bredd.

Jag satte trädet, som en liten planta, för tio år sedan. Min svägerska hade sått några frön, och gav bort en del av plantorna. Eftersom jag inte hade en aning om hur stort ett mullbärsträd blir, så planterade jag det på fel plats, mellan en vinbärsbuske och en krusbärsbuske. Därför blev jag tvungen att flytta trädet till en bättre plats med mer utrymme. Ett mullbärsträd kan bli hela tio meter högt!

Mullbärsträd med frukt

Denna sommar är första året som trädet ger frukt. Jag har sett några små och oansenliga, gröna kart, som jag följt sedan maj månad och nu är det ett av dessa som också blivit ett moget bär.

Även om det bara blir detta enda bär, så är jag väldigt stolt.

Ett mullbärsträd med frukt, sommaren är räddad!

 

Monika

Segelfartyget Najaden lämnar Halmstad

Najaden vid Nissans kaj, för några dagar sedan

I dag bogserades det gamla skolskeppet Najaden ut ur Nissan och Halmstads hamn. Fartyget har legat vid Nissans kajkant i över sextio år. Så länge jag har funnits har också Najaden varit en symbol för Halmstad.

Men det är dyrt med gamla fartyg, de kostar att underhålla. Halmstads kommun har lagt åtskilliga miljoner på reparationer. För en tid sedan fick politikerna nog och beslutade att sälja Najaden. Det beräknas dels att en fortsatt renovering, för att få båten i dugligt skick, kostar många miljoner och sedan också en årlig underhållskostnad på minst 600 000. Inför dessa gigantiska kostnader togs ett beslut att sälja fartyget. Hur trevligt det än är med ett segelfartyg i Nissan, så var kostnaderna för stora.

I dag lämnade Najaden Halmstad för att bogseras till Norge. Där skall hon renoveras och sedan bli en turistmagnet.

Det är många som gråter i Halmstad i dag. Betydelsen av fartyget har kanske underskattats och en del kallar det för politisk skandal och till och med odemokratiskt. Hur trist jag än tycker att beslutet är, så måste jag ändå inse att det inte är odemokratiskt. Beslutet är fattat av en majoritet i fullmäktige och att följa majoritetens beslut är demokrati. Hur dåligt än beslutet rimmar med min egen uppfattning.

I Halmstad har tagits en del märkliga beslut under den här mandatperioden.  En av Sveriges största amatörteaterföreningar får inte längre något stöd till sin verksamhet. För många har Halmstads Kvartersteater, under nästan trettio år, betytt det första steget in i teaterns värld.

 

Teaterfestival med Kvartersteatern 2013
 

Både ung och gammal har haft stor glädje av denna förening. I dag kan vi se många talanger som har sprungit ur denna verksamhet. På slottet spelar varje sommar Scendraget publikdragande lustspel. Majoriteten av skådespelarna, i sommarens uppsättning Fattiga Friare, har startat i Kvartersteatern. Under det sista året har Dramalogen (En kommunal satsning på att unga skall lära sig mer om att bli entreprenörer i kultursammanhang) utbildat femton duktiga ungdomar i kreativs skapande i olika konstarter. Åtta av dessa har ett ursprung i Kvartersteatern. Jag kan fortsätta att räkna upp många teaterprojekt och annat där Kvartersteatern har varit plantskolan för glada amatörer.

Men nu är denna plantskola inte längre värd att satsas på och Kvartersteatern försöker ”hanka sig fram” genom de små smulor som de kan få från annat håll. Bit för bit monteras därför Kvartersteatern ner. Visst finns där entusiaster som kämpar och försöker fortsätta ändå, men det går inte att leva på luft. Verksamheten försvinner inte som Najaden, genom att segla ut ur Nissans hamninlopp och sedan vara ett minne blott, men långsamt och som en nedmontering på sikt, försvinner denna verksamhet som betytt så mycket för Halmstads kommun och framför allt för alla tusentals skådespelare som fostrats i plantskolan.

Men också detta är ett majoritetsbeslut och hur illa jag än tycker om beslutet, så är det demokrati.

Men skulle inte Halmstad ha råd med både Najaden och Halmstads Kvartersteater?

Jo, jag tror faktiskt det.

Majoriteten tycker att vi har råd med en flygplats som tickar över hundra miljoner om året. Då funderas det inte särskilt mycket på om det är för dyrt. Men egentligen skulle det gå att lägga ner flygplatsen och sedan köra gratis bussar till Ängelholms flygplats, som bara är ca tjugo minuters resväg från Halmstad. Det skulle inte kosta en bråkdel av den enorma kostnaden för Halmstads flygplats. Jag tror de flesta tycker att tjugo minuters resväg till flygplatsen inte är särskilt långt. Hur lång tid tar det inte att resa från Arlanda in till Stockholms city?

Så pengar finns nog, och vi skulle till och med kunna spara både pengar och miljö. Jag tror snarare att det är viljan som saknas. Viljan att se möjligheterna, men också att se värdet i både kulturhistoria och en fostrande kulturverksamhet.

Så tack och adjö Najaden och tack och adjö Kvartersteatern!

Monika

Det vete fåglarna av Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg

För några veckor sedan var jag på boksläpp på Stadsbiblioteket i Halmstad. Det var de båda Hallandsförfattarna Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg som hade release för uppföljaren till Inget märkvärdigt har hänt (utkom 2012). Den nya promenadromanen, som författarna själva beskriver sin genre, heter Det vete fåglarna.

I romanen får vi på nytt möta de pensionerade lärarna Iris och Sigrid. Båda bor i Halmstad och är mycket nära och goda vänner. Damerna lever sina liv i promenadtakt och då och då även på cykel. Läsaren får möta många kända platser i och runt om staden. En dag upptäcker Iris att hon har fått en objuden gäst i sitt trädgårdsskjul. Det är en ung flicka, men vem är hon och varför sover hon i trädgårdsskjulet?

Det här är en trevlig och lättsmält bok, med vardaglig dramatik. Livet puttrar på och dagarna går. Jag trivs bra i sällskap med Iris och Sigrid. Det känns hemtrevligt och mysigt, med många besök på kända kafé och ibland en och annan biokväll. Extra roligt, för mig som boende i Halmstad, är att det då och då dyker upp några lokalkändisar

En bra sommarläsning.

 

Monika

Väckarklocka av Elin Wägner

Väckarklocka av Elin Wägner utkom 1941, mitt i brinnande krig och långt från den fredssträvan som var Wägners hjärtefråga.

Bokens tankar är hennes funderande från hemmet i Lilla Björka, utanför Växjö. Där som hon tillbringade mycket tid under de sista tjugo åren av sitt liv.

I Väckarklocka resonerar hon om feminismen, och kvinnans roll i en historiesyn som bottnar i ett uråldrigt matriarkat. Kvinnans roll har inte alltid varit underordnad. En gång var det kvinnorna som bar på makten och själva livets mysterium. Kvinnan står för födandet ur jord och växter. Hon bär en omsorg om allt som gror, både människor, djur och växter.

Wägner uppmärksammar hemmafruns onaturliga isolering och visar på en mångtusenårig kvinnokunskap.

Miljöfrågorna lyfter hon fram långt innan vi ens började fundera över om vårt sätt att leva är hållbart.

Hon resonerar över vad som är en bra levnadsstandard, och kommer fram till en rad självklara välfärdskrav, som inte ens i dag tillhör högsta prioritet när vi pratar om välfärd.
Rent vatten, mjölet som växer på en frisk jord utan gifter och med kornets alla beståndsdelar kvar, mjölken hämtas från närbelägna gårdar och från välkända kor, att grisen får god vård och kost, att människor som arbetar med livsmedelsbranschen får leva väl – vi mår annars inte bra i vårt samvete, tystnad och ren luft runt nattens sömn.

Allt detta sammanfattas i något som är ganska anspråkslöst: vatten och bröd av kvalitet, glädje av det dagliga arbetet och den dagliga omgivningen. En slags funktionalistisk fattigdom. Och som slutkläm kommer freden, att få leva sin tid ut, vilket betyder fred.

Väckarklocka är i vissa delar präglad av den tid som var 1940-talet, men bär ändå på en stark framtidstro och en förmåga att se vårt samhälles problem, långt innan de växt sig till en global uppvärmning och lurendrejeri av vår dagliga mat, kärnvapenterror och shoppinghysteri.

Boken är inte lättläst, men är väl värd att ägna en stund av livet. Koppla loss från vårt hysteriska samhälle och begrunda Wägners tankar. Hon är inte bara en väckarklocka, hon är klockren!

Monika

Midsommarvaka med Monika Häägg

Midsommartiden skall vakas in. Långa ljusa kvällar, som vi bjuds på under en månads tid. Det speciella ljuset som finns runt midsommaren inspirerar till musik.  Här är min tolkning av midsommarens tid. Jag kallar den för Midsommarvaka.

Ta vara på den ljusa tiden och låt dig omslutas av den ljusa natthimlen!



 

Vill du ha en klassuppsättning böcker?

Jag tycker det är viktigt att barn och unga börjar läsa. Mina böcker om Solbarnet Fry har visat sig var en bra inkörsport till läsandet. Böckerna är spännande och många som annars inte gillar att läsa har plöjt böckerna i en väldig fart.

Nu har mitt bokförlag bestämt sig för att dela ut fem klassuppsättningar av min bok Månguden, andra boken om solbarnet Fry.

Bra tycker jag!

Är du lärare, elev, förälder, morförälder eller någon annan som befinner dig inom eller i närheten skolans värld, så kan du vara en av dem som får en klassuppsättning med 20 ex av Månguden. Boken är lämplig både för mellanstadium och högstadium. Den går också bra att läsa utan att först ha läst Solbarnet som är den första boken i serien.

Det enda du behöver göra är att skriva en kort kommentar och motivering till varför just din skola skall få en uppsättning.

Böckerna är gratis (den enda kostnaden blir porto på 250:-)

 Ta chansen att få en klassuppsättning!

Monika

Tillsammans är vi starka - en sång om ett samhälle där klassklyftorna ökar



Sommaren 1975, då när vi fortfarande var på väg in i ett mer jämlikt samhälle

I går röstade jag i EU-valet. En självklarhet, det finns mängder med människor runt om i världen som kämpar och ger sitt liv för att få lov att rösta, självklart går jag och röstar. Jag brukar säga att går du inte och röstar, blir konsekvensen att du ger din röst till det sämsta alternativet. Det finns aldrig något parti som kan motsvara 100 procent av dina egna åsikter och tyckande, men det finns alltid partier som är ett sämre val, det är dessa du stödjer när du stannar hemma och inte använder din röst.

I förra veckan skrev jag en sång som handlar om ett samhälle som blivit mer och mer osolidariskt, mer och mer ojämlikt. Ett samhälle där klassklyftorna ökar och skillnaden mellan rik och fattig är gigantiskt. Ett samhälle där du får skylla dig själv om du blir arbetslös eller sjuk.

När klassklyftorna blir större ökar också främlingsfientlighet och rasism. Är du själv svag söker du någon som är svagare, någon att skylla på.

Den här sången handlar om ett av de mest jämlika samhällen som fanns i vår värld. Vi är fortfarande, i förhållande och jämförelse med många andra länder, mer jämlika, men skillnaderna ökar. Vi måste sträva mot ett mer solidariskt och jämlikt samhälle. Då kommer vi alla att må bättre och slipper se främlingsfientlighet öka. Kanske vi till och med kan slippa ha ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Men först är det EU-val. Oavsett vad du tycker om EU. Se till att inte de starkt främlingsfientliga partierna får fäste och tar över hur EU styrs. Gå och rösta.

 

Vårvaka i Blommigt Land med Monika Häägg

Jag har komponerat nästan hundra sånger och texter, men aldrig tidigare har någon av min musik blivit utgiven som album.  

Men för första gången släpper jag ett musikalbum! Ett minialbum med fem av mina sånger.
En blommig cykel, Till Echnaton, Lilla svarta du, Öppna mitt fönster och Josefina och Skogsmannen.
Jag har valt att kalla mitt album för Vårvaka i Blommigt Land. Vårvaka är lite speciellt, den tiden jag vakar in våren, då när allt bit för bit slår ut och hela världen blir grön. 

Musiken finns på Spotify – välkommen att lyssna!

 

Monika

 

 

En blommig cykel - sång och poesi

För några veckor sedan tävlade jag i Poetry Slam med En blommig cykel.

Men dikten är också en sång, och här är den!
En sång om glädjen, kreativiteten, skapandet som alltid finns där, även om det ibland kan vara svårt att se. Den blommiga cykeln står där vid grinden och väntar.
Det är bara att ge sig iväg ut och cykla!

Här kan du höra fler av mina sånger och dikter.

Trevlig helg!