Kulturnatten i Halmstad

På lördag den 6 september är det Kulturnatt i Halmstad. Ett evenemang som återkommer vartannat år, och som är fullspäckat med kultur.

I årets program är det mer än tvåhundra programpunkter och tusen deltagare. Det känns stort och mäktigt!

För första gången på många år kommer jag att delta. Jag brukar annars tycka att det är trevligare att bara gå omkring och uppleva atmosfären i den nästan alltid ljumma septemberkvällen. Jag tror inte det varit någon kulturnatt när regn eller vind har förstört stämningen.

I år jag presentatör och håller i en scen som kallas för ”De litterära sällskapens scen”, på Stadsbiblioteket. Jag har tillsammans med Anna Wieslander, från Elsa Gravesällskapet, planerat tider och framträdanden från de litterära sällskapen i Halland. Programmet innehåller många, nu levande, författare från Hallands författarsällskap samt representanter för August Bondessonsällskapet, Albert Olssonsällskapet och Elsa Gravesällskapet. Det blir poesiläsande av Gunilla Poppe med musik av Thomas Poppe. Torbjörn Johansson läser texter av August Bondesson och Ingegerd Sahlström läser en text av Albert Olsson.

Olof von Dalinsällskapet har också en utställning som pågår under hela kvällen.

Författare som uppträder blir Bo Lindblom, Anna Pia Åhslund, Catharina O, Angelica Ahlefeldt-Laurvig, Mymmel Blomberg och Carl Sundberg.

Givetvis är jag själv en av författarna. Jag kommer att berätta om minaböcker om Solbarnet, en historisk saga i Halmstadtrakten.

Hela programmet kan du se på Halmstads kommuns websida.

Monika

Kulturnatt - en stjärnkväll

Existensia i kulturias kläder!
Kulturnatt är en underbar blandning av nästan all slags kultur. I Halmstad har vi haft en tradition med kulturnätter varannat år ända sedan 1991. Under en enda kväll och natt dukas gator, torg och byggnader upp med lysande bloss av entusiasm och glädje. Det är bara att vandra runt i den stilla kvällen och välja bland den otroliga mångfald som visas.
Teater, dans, sång, musik, poesi, mat, berättelser,konst...
Fantastiskt blir det också med alla människor som rör sig ute i den mörknande höstkvällen. Glada leende människor som inte verkar vara påverkade av annat än kulturens rus.
Så här skulle det alltid vara, tänker jag.
Nu får vi vänta två år till innan nästa stjärnkväll uppenbarar sig. Men det finns förstås mycket som sker emellan, men inte riktigt på det sättet. Annars rusar vi till våra respektive mötespunkter och på vägen dit har vi inte en aning om vart alla andra som vi möter är på väg. Men just den där kvällen, den magiska kulturnatten, då verkar alla att sträva åt samma mål.