Tillsammans är vi starka - en sång om ett samhälle där klassklyftorna ökar



Sommaren 1975, då när vi fortfarande var på väg in i ett mer jämlikt samhälle

I går röstade jag i EU-valet. En självklarhet, det finns mängder med människor runt om i världen som kämpar och ger sitt liv för att få lov att rösta, självklart går jag och röstar. Jag brukar säga att går du inte och röstar, blir konsekvensen att du ger din röst till det sämsta alternativet. Det finns aldrig något parti som kan motsvara 100 procent av dina egna åsikter och tyckande, men det finns alltid partier som är ett sämre val, det är dessa du stödjer när du stannar hemma och inte använder din röst.

I förra veckan skrev jag en sång som handlar om ett samhälle som blivit mer och mer osolidariskt, mer och mer ojämlikt. Ett samhälle där klassklyftorna ökar och skillnaden mellan rik och fattig är gigantiskt. Ett samhälle där du får skylla dig själv om du blir arbetslös eller sjuk.

När klassklyftorna blir större ökar också främlingsfientlighet och rasism. Är du själv svag söker du någon som är svagare, någon att skylla på.

Den här sången handlar om ett av de mest jämlika samhällen som fanns i vår värld. Vi är fortfarande, i förhållande och jämförelse med många andra länder, mer jämlika, men skillnaderna ökar. Vi måste sträva mot ett mer solidariskt och jämlikt samhälle. Då kommer vi alla att må bättre och slipper se främlingsfientlighet öka. Kanske vi till och med kan slippa ha ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Men först är det EU-val. Oavsett vad du tycker om EU. Se till att inte de starkt främlingsfientliga partierna får fäste och tar över hur EU styrs. Gå och rösta.