Norges konungasagor av Snorre Sturlasson

Jag har lånat en dyrgrip på biblioteket, Norges konungasagor av Snorre Sturlasson. Boken är en översättning av Emil Olsson från 1922. Det är flera tjocka volymer, och den jag tog med mig hem är del 2 som handlar om den norske kungen Olav Haraldsson. Han som efter sin död blev Olav den helige, ett helgon som gjort mycket avtryck även här i Sverige. När jag var liten gick jag på en skola som kallades för S:t Olofsskolan, och som i sin tur hade fått namn efter ett sjukhem som kallades för S:t Olofshemmet. I Halmstad finns också S:t Olofs kapell, beläget i Tylösand. Så nog har denne krigarkung gjort stora avtryck i vår historia, långt efter sin död.

I Sturlassons bok får läsaren följa kungen från ganska tidiga år. Redan som 12-åring lämnade han sitt hem i Norge för att dra i härnad, ett slags rövarresa som varade i över tolv år. Under dessa år deltog han som kämpe i många olika länder. Han hjälpte bland annat den engelske kungen att dra ner London bridge (sången om denna händelse tror jag de flesta av oss har sjungit någon gång!). Så småningom återvände Olav till Norge för att återta sitt rättmätiga rike och blev kung av Norge. Ett ganska löst sammansatt land som även innefattade Bohuslän. Under femton år regerade han, men avled vid slaget i Stiklarstad, och blev därefter helgonförklarad.

Lite kortfattat om denna historia som faktiskt är väldigt spännande att läsa. Jag var rädd för att språket skulle vara svårt, speciellt med en så pass gammal utgåva, men det har verkligen inte varit några problem.

Olavs möte med Ragnvald Jarl

Jag förundras över att denna rövarkung kunde bli ett så stort helgon.  Hans liv var ständigt fyllt av krig och död, emellanåt med många grymma detaljer i behandlandet av fiender och oliktänkande. När jag läser denna verklighetsbaserade saga (hur mycket som är verklighet och hur mycket som är saga är ju svårt att säga för Snorre skrev den flera hundra år efter Olavs död) så förvånas jag över hur lite helgon och hur mycket krigare och rövare denne man var. Jag undrar verkligen hur många som har en aning om vilken våldsam och krigisk man som låg bakom Sankt Olof.

Monika