Kulturdagboken av Elisabeth Jönsson

Jag har skrivit många tankar om kultur och min syn på vikten av ett eget skapande. För några år sedan berättade jag också här på bloggen om Berika och värna livet: tio uppdrag för skaparglädje och själslig inspiration av Elisabeth Jönsson.

För en tid sedan köpte jag också hennes senaste utgivning Kulturdagboken – Mina personliga anteckningar.

Boken är en slags dagbok med utgångspunkt i kultur och eget skapande. Det är jag själv som läsare som kan anteckna om mina upplevelser och reflektioner. Jag kan föra anteckningar om en föreställning, en utställning, en konsert, en plats jag besökt, en resa, en bok jag läst eller något annat som jag själv bestämmer.

Vad ger en resa för tankar? Vad har berört dig? En vacker naturplats eller ett speciellt café?

Den här dagboken blir som en personlig bildningsresa. De förtryckta rubrikerna är tänkta att fungera som hjälp till vidare reflektioner. Det viktiga är ändå att du själv, som dagboksskrivare, bestämmer vad som är viktigt för dig och hur du reflekterar över kultur och skapande.

Jag vill likna boken vid en slags inspirationskälla, ett sätt att skriva önskelistor och tips om litteratur och kulturevenemang som jag kanske någon gång kommer att besöka. En slags framtidsdröm, men också minnesanteckningar över mina egna upplevelser.

En trevlig och inspirerande bok som kan användas av både ung och gammal. Jag kan tänka mig att den också är lämplig att använda i skolor, som ett underlag för att utvidga elevernas ibland allt för skrala kontakt med kultur, i både studier och sitt eget personliga liv.

Besök gärna Elisabeth Jönssons fantastiska sida Punctum saliens.

 

Monika

Tre gälder i England av Mats G. Larsson

I min jakt på vikingatidens människor och deras liv har jag läst Tregälder i England av Mats G. Larsson. Boken har också underrubriken: I vikingars kölvatten över Nordsjön.

I boken berättar Mats G. Larsson, med utgångspunkt i svensk runsten, om vikingarnas ständigt återkommande erövringståg till England. Tiden är omkring år 1000, men han ger också en bakgrund i äldre härjningståg. På en runsten står berättat om Ulf, som har tagit tre gälder i England, det vill säga att han farit över Nordsjön minst tre gånger och kommit hem med mängder av rikedomar.

Det här var slutet av vikingatiden och dessa nordiska krigare hade blivit mer och mer sökande efter makt. De var väl beväpnade och skickliga krigare. Inte några skäggiga busar som drog in över Englands kuster lite som det behagade. Nej, troligtvis var dessa resor mycket välplanerade och gav också god utdelning. De engelska kungarna betalade bra för att slippa bli överfallna, men vad hjälpte det, snart var de nordiska krigarna tillbaka och krävde nya gälder. Det blev som en slags utpressning. Stora mängder engelskt silver hittade vägen över Nordsjön, till både Norge, Danmark och Sverige.

Det måste ha varit en väldigt orolig tid för människorna som levde i England. Ständigt återkommande horder av krigare, som dödade och skövlade. Den här tidens vikingar var kristnade och döpta, men de betedde sig verkligen inte som några helgon. 

Monika

Vikingatidens härskare av Anna Lihammer

Vikingatidens härskare av Anna Lihammer är en faktabok som utifrån aktuella utgrävningar och senare forskning ger en spännande och mångskiftande bild av hur människor levde och bodde. Jag har tidigare skrivit om Arkeologiska upptäckter som också har Anna Lihammer som författare.

Vår bild av vikingar är ofta att de var barbariska vildar. En slags sjörövare med yxor och stora skägg. Men den bilden stämmer dåligt med hur det egentligen var. De flesta var fredliga bönder och långt ifrån plundrande härtåg.

I boken får vi på ett målande och väl beskrivet sätt följa hur människorna bodde och levde sina liv. De storslagna hallarna, som den tidens aristokrati byggde, var ett slags monument över makten.  Vi får också läsa om de praktfulla begravningarna och att de rikast utsmyckade tillhörde kvinnor, som hade minst lika hög position som männen. Den tidens kvinna hade stor betydelse i samhället, och kanske innebar införandet av kristendomen en sämre tid för kvinnorna.

Det här är verkligen en väldigt spännande bok. En bok som tar bort den nationalromantiska bilden av vikingen, den som skapades på 1800-talet i ett försök att visa på Sveriges forntida storhet.

Vikingarna var kreativa och duktiga människor och förmodligen väldigt påhittiga. De var dessutom öppna för influenser från andra delar av världen. De tog gärna in en annan religions gudar, och blandade i sin egen uppfattning. Det var ett föränderligt samhälle, som med god vilja blandade sin egen kultur med andras. Musik, mat, kläder, smycken, gudar etc. vittnar om en vilja till möte. Vikingarna plundrade, men de var också handelsmän och brobyggare, och i detta samhälle hade kvinnan en stark betydelse.

Monika

Norges konungasagor av Snorre Sturlasson

Jag har lånat en dyrgrip på biblioteket, Norges konungasagor av Snorre Sturlasson. Boken är en översättning av Emil Olsson från 1922. Det är flera tjocka volymer, och den jag tog med mig hem är del 2 som handlar om den norske kungen Olav Haraldsson. Han som efter sin död blev Olav den helige, ett helgon som gjort mycket avtryck även här i Sverige. När jag var liten gick jag på en skola som kallades för S:t Olofsskolan, och som i sin tur hade fått namn efter ett sjukhem som kallades för S:t Olofshemmet. I Halmstad finns också S:t Olofs kapell, beläget i Tylösand. Så nog har denne krigarkung gjort stora avtryck i vår historia, långt efter sin död.

I Sturlassons bok får läsaren följa kungen från ganska tidiga år. Redan som 12-åring lämnade han sitt hem i Norge för att dra i härnad, ett slags rövarresa som varade i över tolv år. Under dessa år deltog han som kämpe i många olika länder. Han hjälpte bland annat den engelske kungen att dra ner London bridge (sången om denna händelse tror jag de flesta av oss har sjungit någon gång!). Så småningom återvände Olav till Norge för att återta sitt rättmätiga rike och blev kung av Norge. Ett ganska löst sammansatt land som även innefattade Bohuslän. Under femton år regerade han, men avled vid slaget i Stiklarstad, och blev därefter helgonförklarad.

Lite kortfattat om denna historia som faktiskt är väldigt spännande att läsa. Jag var rädd för att språket skulle vara svårt, speciellt med en så pass gammal utgåva, men det har verkligen inte varit några problem.

Olavs möte med Ragnvald Jarl

Jag förundras över att denna rövarkung kunde bli ett så stort helgon.  Hans liv var ständigt fyllt av krig och död, emellanåt med många grymma detaljer i behandlandet av fiender och oliktänkande. När jag läser denna verklighetsbaserade saga (hur mycket som är verklighet och hur mycket som är saga är ju svårt att säga för Snorre skrev den flera hundra år efter Olavs död) så förvånas jag över hur lite helgon och hur mycket krigare och rövare denne man var. Jag undrar verkligen hur många som har en aning om vilken våldsam och krigisk man som låg bakom Sankt Olof.

Monika

Kulturvåfflan på Café Strandgatan Tjugo

Halmstad är en sommarstad. Det är mängder med turister som framförallt besöker stadens stränder. Turister och innevånare i Halmstad bjuds också på en lång rad med kultur och aktiviteter. Det är både små och stora evenemang som, under framförallt juli månad, förgyller sommaren.

Ett av de mindre evenemangen kallas för Kulturvåfflan. Varje onsdag under sommaren serveras det våfflor, både matiga och sötaktiga, på Café Strandgatan Tjugo och till varje onsdagskväll bjuds det också på kultur.

Monika Häägg Foto Bo Strömberg
 

Onsdagen den 30 juli kommer jag att framför ett blandat program som jag kallar för Från bronsålder till blommig cykel. Jag kommer att sjunga några av mina sånger, bland annat En blommig cykel. Det blir också lite estradpoesi med några av dikterna jag tävlade med i vårens Poetry Slam och som avslutning kommer jag också att berätta om bronsålder och fantasi, hur jag tänkt och resonerat när jag skrev mina böcker om Solbarnet.

Så välkommen till Kulturvåfflan på en fika med kultur. Det är fri entré, så även en mager plånbok har en chans att få en kulturupplevelse.

Monika

Mäktig mans kvinna av Catharina Ingelman-Sundberg

Jag har nyligen läst Mäktig mans kvinna av Catharina Ingelman-Sundberg. En historisk roman om en konungadotter, som blir en av Sveriges första historiska personligheter.

Romanen bygger på en verklig person, Olof Skötkonungs dotter Ingegerd.

Boken utspelar sig i början av 1000-talet. Det råder ofred mellan Sveariket och Norge. Olof Skötkonung tycker illa om den norske kungen Olav Haraldsson, men många, både på den svenska och den norska sidan, vill ha fred. För att råda bot på stridigheterna föreslås att Ingegerd, den svenske kungens dotter, skall gifta sig med Olav. Olof Skötkonung ser sig tvungen att acceptera förslaget, men tvingar sedan Ingegerd att istället gifta sig med den mäktige Jaroslav i Rus.

Det här är en spännande historisk roman, som innehåller både kärlek och maktspel. Jag har läst Snorre Sturlassons Norska Konungasagor och Ingelman-Sundberg följer den historiska beskrivningen väl. Kärlekssagan mellan Ingegerd och Olav var förmodligen inte bara ett maktspel utan också en verklig kärlekssaga.

Båda blev helgon, Sankt Olof och Sankta Anna.  Ingegerd ligger begravd i Sofiakatedralen i Kiev. En plats jag skulle vilja åka till, fantastiskt att denna kyrka står kvar efter nästan tusen år.

Monika

Mullbärsträd med bär

Mitt mullbärsträd i dag

För några år sedan skrev jag om mitt mullbärsträd, som jag flyttat, och som jag då undrade om det hade klarat flytten, eftersom det tog lång tid innan det utvecklades några blad.

Trädet klarade sig och har sedan växt någon meter, både på höjd och bredd.

Jag satte trädet, som en liten planta, för tio år sedan. Min svägerska hade sått några frön, och gav bort en del av plantorna. Eftersom jag inte hade en aning om hur stort ett mullbärsträd blir, så planterade jag det på fel plats, mellan en vinbärsbuske och en krusbärsbuske. Därför blev jag tvungen att flytta trädet till en bättre plats med mer utrymme. Ett mullbärsträd kan bli hela tio meter högt!

Mullbärsträd med frukt

Denna sommar är första året som trädet ger frukt. Jag har sett några små och oansenliga, gröna kart, som jag följt sedan maj månad och nu är det ett av dessa som också blivit ett moget bär.

Även om det bara blir detta enda bär, så är jag väldigt stolt.

Ett mullbärsträd med frukt, sommaren är räddad!

 

Monika

Segelfartyget Najaden lämnar Halmstad

Najaden vid Nissans kaj, för några dagar sedan

I dag bogserades det gamla skolskeppet Najaden ut ur Nissan och Halmstads hamn. Fartyget har legat vid Nissans kajkant i över sextio år. Så länge jag har funnits har också Najaden varit en symbol för Halmstad.

Men det är dyrt med gamla fartyg, de kostar att underhålla. Halmstads kommun har lagt åtskilliga miljoner på reparationer. För en tid sedan fick politikerna nog och beslutade att sälja Najaden. Det beräknas dels att en fortsatt renovering, för att få båten i dugligt skick, kostar många miljoner och sedan också en årlig underhållskostnad på minst 600 000. Inför dessa gigantiska kostnader togs ett beslut att sälja fartyget. Hur trevligt det än är med ett segelfartyg i Nissan, så var kostnaderna för stora.

I dag lämnade Najaden Halmstad för att bogseras till Norge. Där skall hon renoveras och sedan bli en turistmagnet.

Det är många som gråter i Halmstad i dag. Betydelsen av fartyget har kanske underskattats och en del kallar det för politisk skandal och till och med odemokratiskt. Hur trist jag än tycker att beslutet är, så måste jag ändå inse att det inte är odemokratiskt. Beslutet är fattat av en majoritet i fullmäktige och att följa majoritetens beslut är demokrati. Hur dåligt än beslutet rimmar med min egen uppfattning.

I Halmstad har tagits en del märkliga beslut under den här mandatperioden.  En av Sveriges största amatörteaterföreningar får inte längre något stöd till sin verksamhet. För många har Halmstads Kvartersteater, under nästan trettio år, betytt det första steget in i teaterns värld.

 

Teaterfestival med Kvartersteatern 2013
 

Både ung och gammal har haft stor glädje av denna förening. I dag kan vi se många talanger som har sprungit ur denna verksamhet. På slottet spelar varje sommar Scendraget publikdragande lustspel. Majoriteten av skådespelarna, i sommarens uppsättning Fattiga Friare, har startat i Kvartersteatern. Under det sista året har Dramalogen (En kommunal satsning på att unga skall lära sig mer om att bli entreprenörer i kultursammanhang) utbildat femton duktiga ungdomar i kreativs skapande i olika konstarter. Åtta av dessa har ett ursprung i Kvartersteatern. Jag kan fortsätta att räkna upp många teaterprojekt och annat där Kvartersteatern har varit plantskolan för glada amatörer.

Men nu är denna plantskola inte längre värd att satsas på och Kvartersteatern försöker ”hanka sig fram” genom de små smulor som de kan få från annat håll. Bit för bit monteras därför Kvartersteatern ner. Visst finns där entusiaster som kämpar och försöker fortsätta ändå, men det går inte att leva på luft. Verksamheten försvinner inte som Najaden, genom att segla ut ur Nissans hamninlopp och sedan vara ett minne blott, men långsamt och som en nedmontering på sikt, försvinner denna verksamhet som betytt så mycket för Halmstads kommun och framför allt för alla tusentals skådespelare som fostrats i plantskolan.

Men också detta är ett majoritetsbeslut och hur illa jag än tycker om beslutet, så är det demokrati.

Men skulle inte Halmstad ha råd med både Najaden och Halmstads Kvartersteater?

Jo, jag tror faktiskt det.

Majoriteten tycker att vi har råd med en flygplats som tickar över hundra miljoner om året. Då funderas det inte särskilt mycket på om det är för dyrt. Men egentligen skulle det gå att lägga ner flygplatsen och sedan köra gratis bussar till Ängelholms flygplats, som bara är ca tjugo minuters resväg från Halmstad. Det skulle inte kosta en bråkdel av den enorma kostnaden för Halmstads flygplats. Jag tror de flesta tycker att tjugo minuters resväg till flygplatsen inte är särskilt långt. Hur lång tid tar det inte att resa från Arlanda in till Stockholms city?

Så pengar finns nog, och vi skulle till och med kunna spara både pengar och miljö. Jag tror snarare att det är viljan som saknas. Viljan att se möjligheterna, men också att se värdet i både kulturhistoria och en fostrande kulturverksamhet.

Så tack och adjö Najaden och tack och adjö Kvartersteatern!

Monika

Det vete fåglarna av Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg

För några veckor sedan var jag på boksläpp på Stadsbiblioteket i Halmstad. Det var de båda Hallandsförfattarna Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg som hade release för uppföljaren till Inget märkvärdigt har hänt (utkom 2012). Den nya promenadromanen, som författarna själva beskriver sin genre, heter Det vete fåglarna.

I romanen får vi på nytt möta de pensionerade lärarna Iris och Sigrid. Båda bor i Halmstad och är mycket nära och goda vänner. Damerna lever sina liv i promenadtakt och då och då även på cykel. Läsaren får möta många kända platser i och runt om staden. En dag upptäcker Iris att hon har fått en objuden gäst i sitt trädgårdsskjul. Det är en ung flicka, men vem är hon och varför sover hon i trädgårdsskjulet?

Det här är en trevlig och lättsmält bok, med vardaglig dramatik. Livet puttrar på och dagarna går. Jag trivs bra i sällskap med Iris och Sigrid. Det känns hemtrevligt och mysigt, med många besök på kända kafé och ibland en och annan biokväll. Extra roligt, för mig som boende i Halmstad, är att det då och då dyker upp några lokalkändisar

En bra sommarläsning.

 

Monika

Väckarklocka av Elin Wägner

Väckarklocka av Elin Wägner utkom 1941, mitt i brinnande krig och långt från den fredssträvan som var Wägners hjärtefråga.

Bokens tankar är hennes funderande från hemmet i Lilla Björka, utanför Växjö. Där som hon tillbringade mycket tid under de sista tjugo åren av sitt liv.

I Väckarklocka resonerar hon om feminismen, och kvinnans roll i en historiesyn som bottnar i ett uråldrigt matriarkat. Kvinnans roll har inte alltid varit underordnad. En gång var det kvinnorna som bar på makten och själva livets mysterium. Kvinnan står för födandet ur jord och växter. Hon bär en omsorg om allt som gror, både människor, djur och växter.

Wägner uppmärksammar hemmafruns onaturliga isolering och visar på en mångtusenårig kvinnokunskap.

Miljöfrågorna lyfter hon fram långt innan vi ens började fundera över om vårt sätt att leva är hållbart.

Hon resonerar över vad som är en bra levnadsstandard, och kommer fram till en rad självklara välfärdskrav, som inte ens i dag tillhör högsta prioritet när vi pratar om välfärd.
Rent vatten, mjölet som växer på en frisk jord utan gifter och med kornets alla beståndsdelar kvar, mjölken hämtas från närbelägna gårdar och från välkända kor, att grisen får god vård och kost, att människor som arbetar med livsmedelsbranschen får leva väl – vi mår annars inte bra i vårt samvete, tystnad och ren luft runt nattens sömn.

Allt detta sammanfattas i något som är ganska anspråkslöst: vatten och bröd av kvalitet, glädje av det dagliga arbetet och den dagliga omgivningen. En slags funktionalistisk fattigdom. Och som slutkläm kommer freden, att få leva sin tid ut, vilket betyder fred.

Väckarklocka är i vissa delar präglad av den tid som var 1940-talet, men bär ändå på en stark framtidstro och en förmåga att se vårt samhälles problem, långt innan de växt sig till en global uppvärmning och lurendrejeri av vår dagliga mat, kärnvapenterror och shoppinghysteri.

Boken är inte lättläst, men är väl värd att ägna en stund av livet. Koppla loss från vårt hysteriska samhälle och begrunda Wägners tankar. Hon är inte bara en väckarklocka, hon är klockren!

Monika

Midsommarvaka med Monika Häägg

Midsommartiden skall vakas in. Långa ljusa kvällar, som vi bjuds på under en månads tid. Det speciella ljuset som finns runt midsommaren inspirerar till musik.  Här är min tolkning av midsommarens tid. Jag kallar den för Midsommarvaka.

Ta vara på den ljusa tiden och låt dig omslutas av den ljusa natthimlen!



 

Vill du ha en klassuppsättning böcker?

Jag tycker det är viktigt att barn och unga börjar läsa. Mina böcker om Solbarnet Fry har visat sig var en bra inkörsport till läsandet. Böckerna är spännande och många som annars inte gillar att läsa har plöjt böckerna i en väldig fart.

Nu har mitt bokförlag bestämt sig för att dela ut fem klassuppsättningar av min bok Månguden, andra boken om solbarnet Fry.

Bra tycker jag!

Är du lärare, elev, förälder, morförälder eller någon annan som befinner dig inom eller i närheten skolans värld, så kan du vara en av dem som får en klassuppsättning med 20 ex av Månguden. Boken är lämplig både för mellanstadium och högstadium. Den går också bra att läsa utan att först ha läst Solbarnet som är den första boken i serien.

Det enda du behöver göra är att skriva en kort kommentar och motivering till varför just din skola skall få en uppsättning.

Böckerna är gratis (den enda kostnaden blir porto på 250:-)

 Ta chansen att få en klassuppsättning!

Monika

Tillsammans är vi starka - en sång om ett samhälle där klassklyftorna ökar



Sommaren 1975, då när vi fortfarande var på väg in i ett mer jämlikt samhälle

I går röstade jag i EU-valet. En självklarhet, det finns mängder med människor runt om i världen som kämpar och ger sitt liv för att få lov att rösta, självklart går jag och röstar. Jag brukar säga att går du inte och röstar, blir konsekvensen att du ger din röst till det sämsta alternativet. Det finns aldrig något parti som kan motsvara 100 procent av dina egna åsikter och tyckande, men det finns alltid partier som är ett sämre val, det är dessa du stödjer när du stannar hemma och inte använder din röst.

I förra veckan skrev jag en sång som handlar om ett samhälle som blivit mer och mer osolidariskt, mer och mer ojämlikt. Ett samhälle där klassklyftorna ökar och skillnaden mellan rik och fattig är gigantiskt. Ett samhälle där du får skylla dig själv om du blir arbetslös eller sjuk.

När klassklyftorna blir större ökar också främlingsfientlighet och rasism. Är du själv svag söker du någon som är svagare, någon att skylla på.

Den här sången handlar om ett av de mest jämlika samhällen som fanns i vår värld. Vi är fortfarande, i förhållande och jämförelse med många andra länder, mer jämlika, men skillnaderna ökar. Vi måste sträva mot ett mer solidariskt och jämlikt samhälle. Då kommer vi alla att må bättre och slipper se främlingsfientlighet öka. Kanske vi till och med kan slippa ha ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Men först är det EU-val. Oavsett vad du tycker om EU. Se till att inte de starkt främlingsfientliga partierna får fäste och tar över hur EU styrs. Gå och rösta.

 

Vårvaka i Blommigt Land med Monika Häägg

Jag har komponerat nästan hundra sånger och texter, men aldrig tidigare har någon av min musik blivit utgiven som album.  

Men för första gången släpper jag ett musikalbum! Ett minialbum med fem av mina sånger.
En blommig cykel, Till Echnaton, Lilla svarta du, Öppna mitt fönster och Josefina och Skogsmannen.
Jag har valt att kalla mitt album för Vårvaka i Blommigt Land. Vårvaka är lite speciellt, den tiden jag vakar in våren, då när allt bit för bit slår ut och hela världen blir grön. 

Musiken finns på Spotify – välkommen att lyssna!

 

Monika

 

 

En blommig cykel - sång och poesi

För några veckor sedan tävlade jag i Poetry Slam med En blommig cykel.

Men dikten är också en sång, och här är den!
En sång om glädjen, kreativiteten, skapandet som alltid finns där, även om det ibland kan vara svårt att se. Den blommiga cykeln står där vid grinden och väntar.
Det är bara att ge sig iväg ut och cykla!

Här kan du höra fler av mina sånger och dikter.

Trevlig helg!

 

Med Radio Halland och Kathinka Linde på en bronsåldershög

Bronsåldershögarna vid Gullbranna och Tönnersa

I går sändes ett program och intervju med mig, som var inspelat på en av bronsåldershögarna vid Gullbranna i Halmstad. Reportern och författaren Kathinka Lindhe intervjuade och vi klättrade upp på högsta toppen av en av de mäktiga gravhögarna, som ligger som ett pärlband utmed den lilla vägen som går till  Tönnersa observatorium. Jag kan berätta att det är en fantastisk vy över land och hav från översta toppen. Tyvärr glömde jag att fotografera, men jag får väl göra en utflykt till sommaren och dokumentera vyn.

Just på denna plats var det som jag kom cyklande för ca tio år sedan. I vägkanten stod en skylt som berättade om bronsålder och då fick jag idén till mina romaner om Solbarnet.

Sedan dess har det blivit fyra böcker totalt, Solbarnet, Månguden, Isvintern och Kungsgården.

Tänk vad en cykeltur i sommarlandskap kan betyda mycket!

Lyssna på programmet där jag berättar om mitt möte med den första bronsåldershögen och hur jag tänkt när jag skrev böckerna!

Programmet med mig och Kathinka är ca en timme av Carlsson & Co sändningstid under måndagen, och sänds ca 30 minuter in i programmet.

Poetry Slam - Radio Halland och Hallandsfinal

"Lilla svarta du" - hyllning till koltrasten (foto: Maria Torbjörnsson)

På måndag 28/4 är det Hallandsfinal i Poetry Slam på Fox & Anchor i Halmstad.

Jag är en av finalisterna, så nu gäller det att ”ringa in” vilka dikter jag skall ha med mig till finalen.

De fyra vinnarna kommer att representera Halland under SM i Umeå.

Idag var vi tre finalister, som gästade Radio Hallands studio, i den tidiga morgonen.

Vi pratade om hur det är att tävla i poesi och läste också varsin dikt.

Jag valde att läsa min dikt ”Lilla svarta du”, min hyllning till koltrasten, som också är en sång.

Får väl ta och lägga mig lite i ”hårdträning” över helgen!

Marinaleda - en by med modet att ta bort arbetslösheten

En by utan arbetslöshet? Är det möjligt?

Jag har nyligen läst ”The Village against the world” av Dan Hancox. En bok om en by som går sin egen väg, en by som går mot världen.

Dan Hancox beskriver i boken den lilla landsortsbyn Marinaleda, som ligger i Andalusien, inte så långt från Sevilla. Ett område med gigantisk arbetslöshet, ibland upp mot 50 %. Men inte i Marinaleda, en liten by med ca 2800 innevånare, där finns nästan ingen arbetslöshet. 

Hur är detta möjligt?

Efter Francos död och sedan 1979 styrs staden av det lokala partiet CUT och den karismatiske borgmästaren Sánchez Gordillo. Partiet har, sedan 70-talet, mer än 70 % av rösterna i valen. Gordillo säger: ”att alla har rätt till arbete, bostad, sjukvård och kultur, det är mänskliga rättigheter, inte för en minoritet utan för alla.”
I byn finns ett stort jordbrukskooperativ, som är inriktat på en jordbruksnäring som kräver stora arbetsinsatser. Alla arbetar 6,5 timmar per dag och har en lön på 47 Euro per dag. Bostäder byggs gemensamt av innevånarna och materialet tillhandahålls av samhället och betalas sedan med 15 Euro i månaden. Byn innehåller också många sport och kultur-anläggningar som kan användas fritt och utan kostnad. Allt drivs i en slags direkt demokrati där alla får vara med och bestämma om både arbete och samhälle. Genom detta uppstår en stor delaktighet, människorna känner ett ansvar för både närmiljö och möjligheterna att utveckla byn. Vilket också har fått till följd att det inte längre behövs några poliser.

En utopi?

Ja, det kan verka så, men det är också en utopi som blivit verklighet.
Går Marinaleda sätt att lösa arbetslösheten att applicera på andra byar och städer?
Förmodligen inte, men tankarna och viljan att göra en förändring går att använda. Varje stad, varje bygd måste hitta sitt eget sätt. Alla samhällen bygger inte på jordbruk, men i varje bygd finns en drivkraft i människors engagemang. Att tänka mer solidariskt, att dela mer lika, både på rikedomar och på arbete. Både för vår gemensamma miljö och för allas bästa.

Jag tror det är bara viljan som saknas. Att alla goda krafter strävar åt ett mål: att alla skall ha arbete.

Men vill vi det? Vill vi verkligen att alla skall ha arbete?
Borde vi inte egentligen tagit bort arbetslösheten för länge sedan?
Att få ett arbete borde inte vara ett lotteri. Om du vinner tillhör du den lyckliga skaran, om du förlorar har du dragit en nitlott och blivit arbetslös.

Läs om Marinaleda, jag tror de har något att lära oss.

Monika

 

Äta kirskål - recept

Paj med kirskål och bacon

Våren är här och trädgården är full av kirskål. Inte särskilt trevligt för hobbyodlaren.

Men, kirskål går väldigt bra att äta, så använd fantasin, det finns nästan inga begränsningar.

Kirskål är rik på C-vitamin och protein och ett bra tillskott efter vintern. Krossade blad kan användas på utvärtes sår och för att lindra insektsbett. Dekokter kan drickas och lindrar vid blåskartarr och tarmbesvär, som ett sätt att förbättra matsmältningen.

Historiskt

Förmodligen infördes kirskålen som grönsak, i nordiska länder, redan några hundra år före vår tideräknings början, alltså under tidig järnålder. Den började odlas under medeltiden, där av att vi har trott att det var munkar som införde växten, och användes sedan som medicinalväxt fram till 1700-talet.  

Hur gör du?

Lägg dig bekvämt på knä, med en dyna under knäna. Nyp av de späda kirskålsbladen eller klipp försiktigt med en liten sax. På ca 10-15 minuter har du plockat en skål full med fina gröna skott. Var försiktig med att inte dra upp annat ogräs, och förvissa dig om att det du plockar verkligen är kirskål, andra växter kanske inte är ätbara, eller till och med giftiga.



Skölj kirskålen minst tre gånger

Skölj sedan skörden i minst tre sköljvatten och lägg upp bladen på ett hushållspapper mellan varje sköljning, rensa bort eventuella grässtrån eller annat som gömmer sig bland bladen. 

Lägg bladen i en plastpåse som du kan förvara i 5-6 dagar i kylen, eller lägg plastpåsen i frysen. Bra att ha till vintern.

Användningsområde:

Klipp av stjälkarna och klipp sönder bladen i mindre bitar.
Använd som ingrediens i olika sallader, soppa, stuvning, pesto, pajer, klippt på en macka o.s.v. Det är bara fantasin som begränsar.

Paj

Gör en vanlig pajdeg.
Fyllning:
Klippt kirskål, stekt bacon eller skinka, riven ost och vanlig äggstanning med ägg och grädde.

Svensk pesto:

Hasselnötter, solrosfrö, rapsolja, kirskål, salt, peppar, muskot och eventuellt lite senap.
Mixa tillsammans i en matberedare. Serveras med pasta. 

Köttfärs och gröt:

Finhacka och blanda bladen i köttfärs och gröt.

Läkeväxt:

Dryck som lindrar matsmältnings- och urinbesvär:
Torka bladen. Använd 3 tsk krossad ört och lägg i två koppar kokande vatten. Låt dra i 10 minuter. Sila och använd under dagens lopp.

Huskur mot gikt:
Lägg varma omslag med kirskålens blad på de värkande fötterna. Slå bladen runt en tå och lägg därefter fetvadd omkring samt gasbinda.

God aptit och lycka till i kirskålsbekämpningen!

 

Monika

Tove Jansson - arbeta och älska av Tuula Karjalainen

Tove Jansson och hennes underbara berättelser om mumintrollen är solklara favoriter för mig. Nästan varje sommar sitter jag i skymningen och läser mig igenom alla sagorna. En trevlig sysselsättning som jag skrivit om förut.

I år är det hundra år sedan hon föddes och i samband med detta har det utkommit en ny biografi som heter Tove Jansson – arbeta och älska av Tuula Karjalainen. Det var därför med stor spänning jag äntligen hämtade hem ett reserverat ex från stadsbiblioteket.

Toves liv var präglat av lusten till arbete, men också att älska, men det var arbetet som hon satte främst. Det egna skapandet i både ord och bild genomsyrade hela hennes liv. Redan som sextonåring började hon i konstskola. Föräldrarna var båda konstnärer och såg givetvis Toves talang och hos dem fanns också en önskan att hon skulle bli konstnär.

Tove vantrivdes i den vanliga skolan (till och med så dåligt att hennes mamma ”Ham” såg till att Tove blev befriad från mattelektionerna, något som för övrigt skulle varit helt omöjligt i dagens skola), så det måste ha varit en slags befrielse att få bara ägna sig åt konsten.

Redan 1939 påbörjade hon den första berättelsen om mumintrollen, kanske som ett sätt att fly från finska vinterkriget som nyligen startat. Krigsåren var en svår upplevelse och det var först efter kriget som hon skrev klart första boken och då också med de egna fantastiska illustrationerna. Under femtiotalet arbetade hon också med mumintrollen som seriestrippar. Hon hade kontrakt med den brittiska tidningen The Evening News och under sju år var hon tvungen att leverera många strippar per vecka.  Till en början var hon också mycket glad och nöjd med detta arbete, men efterhand kom tvånget att ständigt leverera att bli en mardröm. Men genom den stora spridningen av serien fick också historierna om mumintrollen tjugo miljoner läsare över hela världen.

Under hela sitt liv såg Tove Jansson mumintrollen som en bisyssla, för det var som konstnär hon helst ville arbeta. Ändå är det hennes skrivande som vi mest kommer ihåg.

Det har varit mycket trevligt att under en tid leva med denna biografi. På 90-talet gjorde jag en dramatisering av hennes historia ”Granen”, och fick då Toves personliga tillstånd att också göra en teateruppsättning. När jag läser denna biografi känner jag mig väldigt besläktad med henne, känner igen mig själv i den ständiga ivern att skapa, att ständigt vara på väg mot något nytt, men också i hennes förmåga att använda sin fantasi, och tyvärr det här med att aldrig vara riktigt nöjd.

Toves historier kommer att leva för alltid. Vi är många som älskar hennes fantastiska förmåga att berätta och illustrera.  

Monika