Kinesiska Draken av Kim M Kimselius

Nu har jag läst ytterligare en spännande ungdomsbok.
Kinesiska Draken av Kim M Kimselius.

Kimselius är en mycket produktiv författare som skrivit 12 fristående böcker i äventyrsserien om Theo och Ramona. (I augusti utkommer 2 nya böcker i denna serie) samt 2 böcker i serien om Kimberlie och Andy på Nya Zeeland.

I Kinesiska Draken, som är den 12:e fristående boken, förflyttar sig Theo och Ramona till det historiska Kina. Qindynastin ca. 200 f.Kr samt Tangdynastin ca. 600 e.Kr.
Kimselius använder historiska fakta i sina böcker och på ett mycket spännande sätt knyter hon in sina huvudkaraktärer i den historiska verkligheten.
De båda ungdomarna, får på ett dramatiskt sätt, möta kejsare Qin Shi Huangdi som lät bygga den Kinesiska muren och den berömda terracottaarmén samt kejsare Wu som inte skydde några medel i sin strävan efter makt och evigt liv.
Det är två skrämmande personer och boken är både spännande och ibland riktigt otäck.
Kim knyter snyggt ihop de bägge dynastierna och avslutar böckerna med stor dramatik.

I slutet av boken finns också en bra lista med historiska fakta där vetgiriga läsare direkt får svar på både årtal och händelser.

Jag ser fram emot att läsa Theos Pompeji och Boudicas strid mot Romarna som utkommer i augusti i år.

Tagetes och tomatplantor

Tagetes är en blomma som jag sådde och planterade ut varje år. En gul, tacksamt växande och blommande liten planta som varar långt in på hösten.
I år har jag varit lat och inte sått några frö. Jag sparar alltid en laddning med frö från blommorna innan jag plockar bort dem på hösten. Men i år har det inte blivit någon sådd.
Så glad jag blev när jag istället fick ett helt gäng med plantor av min svärmor. Nu kan jag fylla rabatterna med de tacksamt blommande växterna.
Tillsammans med Tagetes fick jag också ett gäng med tomatplantor från Ulfs syster.

Nu blir det både blommor och grönsaker!

Rabarbersoppa

En dag med allehanda göromål. Trädgårdsarbete som bestått av att jag grävt upp en hel mängd med påskliljor. De får nu ligga och torka och sedan klipper jag av den vissna blasten och sparar lökarna.
Jag har också städat en liten lekstuga som numera används som trädgårdsskjul. Där förvarar jag ute-möbler och under sommaren alla lökar som jag gräver upp. Den här lilla röda lekstugan byggde min pappa till sina barnbarn när de var små. Det äldsta barnbarnet tyckte att morfar skulle bygga en helikopter istället så därför fick stugan heta "helikopterhuset". I början hade den t.o.m. roderblad på taket. I fantasin kunde man se hur huset lyfte och flög i väg.
Nu är den älskade morfar borta sedan fem år tillbaka, men huset står kvar.

I kväll har Ulf kokat rabarbersoppa med kanelstång. En gammal god maträtt, som han har trevliga minnen av från somrarna hos sin mormor.
Jag sitter på altanen och läser Kinesiska draken av Kim M Kimselius.

Mammas födelsedag

I dag är det min lilla mammas födelsedag. Hon skulle fyllt 85 år om hon levt men det är snart 4 år sedan hon drog sitt sista andetag. Då fanns jag där hos henne och höll henne i handen.

För fem år sedan när hon fyllde 80 år var vi på Wallmans Salonger i Köpenhamn. Det var en mycket trevlig kväll och hon uppskattade verkligen att bli firad. Hon fick resa sig upp och vinka till alla glada gäster i publiken och hon sa att hon kände sig som en drottning. Det var ändå en svår dag för henne. Det var första gången hon firade sin födelsedag utan min pappa. Han hade bara varit borta i en månad och vi ville försöka göra hennes födelsedag till en glad och lycklig dag ändå.
Det blev det. Inte kunde jag då ana att ett år senare fick jag mata henne. Det var hennes sista födelsedag. En liten tid senare lämnade hon detta livet och återvände till den evighet som inramar den korta tiden som kallas för livet.

Zäta och sjukhusets mörka hemlighet

Så härligt det är med lite sommarvärme. Känns skönt att kunna gå ut och inte behöva att bylta på sig en massa tröjor och vantar. Nu är syrenerna på väg att slå ut och det är lite senare än vanligt. Dessutom står både påskliljor och tulpaner och blommar för fullt i rabatterna.

Jag har läst en spännande deckare för barn, Zäta och sjukhusets mörka hemlighet av Elsie Petrén. Den är första delen i en bokserie om Zäta.
Den 12-åriga flickan Zäta råkar ut för en olycka och blir inlagd på sjukhus under en längre tid. Hon kämpar med sin allvarliga skada och sliter hårt för att ta sig tillbaka till ett normalt liv igen. Men på sjukhuset händer det också mystiska saker. Mediciner blir stulna och TV-apparater försvinner.
Zäta är en handlingskraftig flicka som löser mysteriet och kämpar sig tillbaka till ett nytt liv.
Boken är välskriven och spännande. Mycket trevlig läsning för barn som är ungefär 9-12 år.

På cykel till Stora Bokbytardagen

Vilken underbar tanke; att byta böcker!
Jag cyklade, i den härliga sommarvärmen iväg ned till torget i Halmstad, efter lunch. Hallandspostens kulturredaktion hade nappat på idén med Stora Bokbytardagen och under några timmar mitt på dagen fanns de där och administrerade själva bytet.
Ett fint smörgåsbord med intressanta böcker var upplagt och sedan var det bara att lägga sina egna böcker till de övriga.
Skoj!
Efter att jag noggrant fingrat och läst på ett antal böcker tog jag med mig hem Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm och Laterna magica av Ingemar Bergman. Två böcker som har funnits på min att-läsa-lista. Nu finns de också i min bokhylla

Stora bokbytardagen

Härligt! Vi har äntligen fått lite värme här på den Halländska slätten. Det är knappt jag tror det är sant. Tveksamt lät jag vantarna ligga kvar hemma under morgonpromenade med hunden. Fram tills nu har jag haft ett par liggande i fickan för säkerhets skull och de har ofta blivit använda. Men nu är värmen här och jag myser i den ljumma luften.
I morgon är det Stora bokbytardagen. En mycket trevlig händelse som spridit sig som en löpeld över vårt avlånga land. Här i Halmstad ordnar den lokala tidningen Hallandsposten några timmars byt-möjlighet på torget mitt i centrum. Där får jag göra ett besök och se om det kan bli något bra byte. Sedan blir det nog också en runda till biblioteket och därifrån brukar jag inte komma utan en och annan bok i bagaget.

Nattfåk - en bok som tar tag i läsaren

Dagarna springer med en faslig fart. Den efterlängtade sommarvärmen håller sig borta och det har fallit en hel del regn och det skall nog komma mer i närmaste veckan. Jag har passat på att utföra en del välbehövligt städarbete. Vissa saker skjuter man gärna framför sig men med trist uteväder så fanns det inga ursäkter längre för att inte ta tag i det igengrodda huset.

Lite läsning har jag ändå hunnit med. I går blev jag klar med Nattfåk av Johan Theorin. En kriminalroman som var helt i min smak. Den lite mystiska känsla som hela tiden lurar i boken gör att det är svårt att släppa den ifrån sig. Den balanserar på gränsen till det övernaturliga och pusselbitarna faller snyggt på plats i slutet. Jag har redan bokat in mig på Theorins senaste, Blodläge men såg att det var 14 före mig i kön på biblioteket. Inte så underligt med tanke på hur bra Nattfåk var.

Det har varit bra att läsa något mer lättsmält som omväxling. Johan Theorin har ett enkelt men väl fungerande språk. Älskar böcker som tar tag i läsaren och sedan inte släpper förrän sista raden är läst. Det är läsning när det är som bäst!

Tre ungdomsböcker

Det har varit en regnig och gråmulen helg i Halmstadstrakten, som gjord för inomhusaktiviteter. Då passar det att läsa böcker. Tre ungdomsböcker har varit på min att-läsa-lista och det blev en skön lördag med lite mer lättläst än den tunga boken om Lodz som jag kämpat med under några veckor.

I dag har jag också gjort ett framträdande med min kör och jag får säga: att sång är en skänk från ovan. Efter ett sångpass är kreativiteten och glädjen på höjdpunkt och till och med solen tittade fram en liten stund, mellan molnen.

Det är tre mycket spännande och trevliga ungdomsböcker som jag läst. Hemligheter av Eva Swedenmark och Egna spår samt Spår i snö av Emma Vall. (Eva Swedenmark är en av tre författare som döljer sig bakom författarnamnet Emma Vall, övriga är Maria Herngren och Annica Wennström.)
Alla tre handlar om barn som befinner sig i familjer som är i någon form av upplösning. Jag tycker att de fångar bra svårigheterna som ett barn kan få utstå när föräldrarna är på väg att gå åt skilda håll. Barn som med både förstående och oförstående ögon ser sina föräldrar förvandlas från den kärleksfulla mamman eller pappan till två personer som nästan totalt glömmer bort att barnen påverkas av de vuxnas problem.
Egna spår och Spår i snön är också spännande deckare. Där barnen löser mysterier och hjälper till att avslöja bovar. Tredje delen om barnen Sunna och Sixten Dolt i färg utkommer nu i dagarna.
Jag kommer nog att plocka med mig ytterligare en och annan bok av dessa författare när jag besöker biblioteket. De har under ett antal år bidragit med många utgivningar, så det finns mycket att välja på.

Avslutat De fattiga i Lodz

Jag har under de sista veckorna haft en låg aktivitet på mitt läsande. Flera av dagarna har jag inte läst något alls. Då och då uppstår sådana perioder. Det har varit mycket andra aktiviter och jag har kännt mig en aning pressad i mitt arbete med Isvintern. Jag har också varit delvis på resande fot.

För några dagar sedan avslutade jag emellertid De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Jag hade väntat i många månader i bibliotekets långa kö och nu har det äntligen varit min tur. De nästan 700 sidorna är en tung läsning. Jag visste att det var så. Jag har i perioder läst mycket om gettot i Lodz och dessutom dramatiserat Zenia Larssons bok, som handlar om hennes egna upplevelser från den tiden. Men trots detta blir jag återigen slagen av den grymhet och fullständiga avsaknad av empati som präglade tyskarnas behandling av judarna.
Ändå är det hoppet som är ledstjärna i boken. Att aldrig ge upp, mycket starkt symboliserat i de sista sidorna där en undangömd och kvarglömd människa med mycket stark vilja överlever fram till dagen när ryssarna tar över. Att i det ögonblicket bli skjuten ger en stark sammankoppling med vad som hände i gettot när det i augusti 1944 tömdes och samtliga deporterades till förintelseläger. Bara några få överlevde. Det enda jag har att invända mot boken är att texten är onödigt krångligt formulerad. Gång på gång får jag läsa om meningar för att få ett sammanhang och detta gör att drivet i läsningen saknas.
Sammanfattningsvis vill jag ändå ge berömmelse åt den starka texten och det arbete som Sem-Sandberg lagt ned på en mycket omfattande bok.

Resa med böcker

Så avslutar jag strandsäsongen med en härlig och somrig morgonpromenad. Från 1:a maj är inte min fyrbente vän, Solo, välkommen så då upphör jag också med besöken. I september är jag tillbaka igen. Nu skall alla glada badgäster inta de fyra mil sandstrand som omringar Halmstad.

Morgonen bjöd också på ljumma vindar och när jag kom hem såg jag att päronträdets blommor är på väg att slå ut. Det är nästan två veckor senare än förra våren. Vi har verkligen haft en isvinter i år!

I morgon är det Valborg och då reser jag med tåg till Gävle. Under resan tänker jag avsluta "De fattiga i Lodz" och några ungdomsböcker får också följa med i packningen. På 1:a maj är jag i Uppsala och upplever Majmiddag hos min son på Östgötanationen.

Framsida till Isvintern

Framsidan till min 3:e bok "Isvintern" blev klar i dag. Thomas Häägg har gjort layouten och jag är mycket nöjd med resultatet. Bilden med vargen som tonar fram ur isen är en lämplig illustration till vad boken handlar om. Vargen har inga vargögon utan en människas ögon. I slutet av boken förstår man varför...
Fry är bokens huvudperson. Hon är ett Solbarn och utvald av Solgudinnan, i första kapitlet blir hon jagad av vargar. Isen symboliserar den starka snö- och isvinter som plötsligt fyller bronsåldersmänniskornas värld. Fry är snart fjorton solvarv och är på väg att bli Solgudinnans tjänare men allt förändras när snöstormen överraskar henne. En främling blir hennes räddning. Men är han en vän eller fiende? Fry springer för sitt liv, inte bara från vargar utan också från människor. Boken är den spännande fortsättningen på "Solbarnet" och "Månguden". I augusti blir det boksläpp.

De fattiga i Lodz

Nu är det äntligen min tur att läsa Steve Sem-Sandbergs: "De Fattiga i Lodz". Jag reserverade den på biblioteket i början av januari och nu har jag fått avisering om att det går bra att hämta den. Det har varit många i kön framför mig och dessutom är det en tjock bok som de flesta tar god tid på sig att läsa. Nu skall jag bara avsluta "Vargbröder" av Michel Paver och "Flykten från Berganien" av Eva Ibbotson. Till dessa två återkommer jag med en kommentar.

I min trädgård har rabarberna redan hunnit en bra bit. Om någon vecka kan jag skörda och göra en liten rabarberpaj. Krusbärsbusken är nu helt grön och de röda tulpanerna fortsätter att lysa upp min tillvaro.

Cykeltransport

Det är härligt nu när våren är fast förankrad i luft och mark. Cykelturer är t.ex. inte längre något problem. Det är bara att lyfta fram det lättframkomliga fordonet och sedan susar man i väg med ett muntert surrande ifrån hjulen. På några minuter har jag transporterat mig både till frisören och biblioteket.
Besöket hos frisören var nog rekordsnabbt. Jag gick tittade in genom dörren. Det var ledigt. Jag satte mig i stolen och blev med en väldig fart insvept i ett grått skynke. Håret kammades ut och duschades (10 sekunder i denna del!). Saxen sa knips, knips ett fåtal gånger och sedan åkte det grå skynket av sammtidigt som jag fick en snabb blick i en backspegel. Reste mig ur stolen och räckte över pengarna och var sedan raskt utanför dörren. /5 minuter allt som allt/!

Biblioteket har ett helt annat tempo. Idag skulle jag bara lämna tillbaka en kasse med böcker och sedan ta en liten titt in bland hyllorna. En liiiiten titt kan bli en ganska låååång titt. Jag tror att böckerna ropar från hyllorna. Jag är nu ganska säker på att det är så. Jag kan inte gå förbi en hylla utan att jag måste stanna. / 1 timme allt som allt/!

Något nytaget foto på mig efter frisörbesöket finns inte. Jag bidrager istället med min nyfriserade hund! Där var det ingen snabbvisit! Dessutom försvann halva hunden
/2 timmar allt som allt/

Kyrkogårdsboken avslutad

Jag har varit på min altan under hela eftermiddagen. En ljuvligt, härligt, solig dag med sommarvärme. Jag har putsat altanfönster och däremellan belönat mig själv med att läsa. Och vips! Så var alla fönsterna putsade och jag hade läst ut boken. Jag blev förvånad själv över hur enkelt de där fönsterna, som annars brukar ta evigheter att putsa sig igenom, var avklarade. Bra kombination med bokbelöning!

Jag vill ge "Kyrkogårdsboken" av Neil Gaiman stora fång av guldstjärnor. Den är en fantastisk historia som både är spännande och berörande. Det är med stor kärlek som den lille pojken växer upp bland de döda på kyrkogården och utanför finns hotet och hatet. Innan jag slår igen boken har jag också fällt en liten tår. Inte av sorg men av vemod.

Jag bugar för Neil Gaiman!

Kyrkogårdsboken

Jag läser just nu "Kyrkogårdsboken" av Neil Gaiman. Han är en författare som jag inte läst något av tidigare men Gull Åkerblom har rekommenderat honom och min äldste son har läst flera av hans romaner på engelska. Nu är jag mitt i boken och den är fastligt spännande. Ingen TV i världen kan locka mig ifrån boken. Inte ens på fredagskvällen.

I min trädgård har tulpanerna slagit ut i buketter under dagen och krusbärsbusken har levererat de första små gröna bladen. Alldeles intill busken växer den spröda gräslöken. Helt fantastiskt!

En ljummen vind

En ljummen vind blåser över västkusten och jag ler i vårljuset. I min gräsmatta har den första röda tulpanen slagit ut. För några veckor sedan växte de små liven upp ur snön, till min stora förundran. Vilken kraft och vilja!

På min lilla middagsrunda, med Solo, såg jag en sädesärla...

Vänta, blinka

Den här dagen har det varit min "tur" att laga middag. Det har också varit min "tur" att diska. "Tur" är ett roligt ord som går att använda på många olika sätt. Inte upplevde jag det som att jag hade speciellt mycket "tur" när jag stod i "tur" att laga maten. Just då önskade jag att jag fått sjunka ned i en mysig bok och att det efter ett tag hade kommit någon och ropat att: "Nu är maten klar!" Det hade varit mera "tur".
Efter mat och disk har jag också haft "turen" att sitta några timmar med ännu en höjdare: Bokföring!

Sedan kom den verkliga "turen". Läste klart "Vänta, blinka" av Gunnhild Oyehaug. Den norska författarens debutroman innehåller episoder ur en mängd karaktärers liv och tankar. De möts ibland nära, ibland på avstånd och berörs av varandras vägar. Boken är filmisk med snabba kast mellan människorna. Ibland kanske lite väl snabbt och kanske lite väl många olika karaktärer men stundtals blir tankarna magiska och små pärlor finns insydda i den brokiga väven. Romanen bör läsas långsamt...
En bra avslutning på en lång påskhelg!

En porslinsblommas karriär

En porslinsblomma är i början av sin karriär som blomma, väldigt ful och oansenlig. Den hänger där upp och ned nästan som en gammal vissen och brun fjolårsblomma som ingen plockat bort. Så utvecklas den mer och mer och plötsligt en dag hänger den undersköna klasen av blommor där. Den är nästan som H C Andersens "Den fula ankungen". I dag, på påskdagen, är det den porslinsliknande blommans vackraste dag.
Ute är det gråmulet, blåsigt och nu till och med regnigt. Påskyran har försvunnit men porslinsblommans skönhet lyser upp i det mörktysta rummet.

Efter en god lunch, som jag inte behövde laga själv för en snäll amatörkock stod i mitt blåkaklade kök och "la ned sin själ" i mat till 6 hungriga påskfirare, lutar jag mig tillbaka. Jag betraktar den undersköna blomman och läser "Vänta, blinka" av den norska författaren Gunnhild Oyehaug.

Påsktanter

Skärtorsdagens eftermiddag.
Dagen före den stora mathelgen. Stressade människor storhandlar inför påskens mathögtid. Sill, ägg, lax, jansson och fyllda godisägg. Små påsktanter knackar på dörrarna med en liten korg på armen. Fräkniga näsor och huvuden med huckle. Nyss var det mina barn som var de små rara tanterna. Eller kanske inte nyss, det är ganska många år sedan de små liven traskade iväg och besökte grannarna. En gång var Anton en påsktupp med fin näbb och röd kam på huvudet. Han tyckte väl att han inte kunde vara en "tant". Han var ju en stor pojk!

Jag gjorde, för några år sedan, ett påskkort av ett gammalt foto på min mormor och morfar. Två unga glada människor i en grönskande vårbacke. Några år efter fotot var taget fanns inte min morfar mer. Han dog innan min mamma fyllt ett år. Mormor fick jag däremot uppleva i tio fina år.

I kväll är det Blåkullabesök. Önskar alla en riktigt trevlig, lugn, mysig påskhelg med massor av bokläsande!