Beautiful blogger - från Malin

Jag har fått ett fint pris som jag delar vidare med mig till tre nya!

Malin har sagt så här:

"Monika Häägg får ett bloggpris med motiveringen - Jamen titta bara vad vacker hennes blogg är! Det är klart hon ska ha ett sånt pris.”

Tusen tack Malin för att du tänkte på mig!

Så var det några frågor som skall svaras på:

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där?
Angående den svåra obalansen på Moder jord…

Vad var det senaste då såg på TV?
Kören (tror jag den heter)

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Tyvärr ljud från handbolls-VM

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
I morse när jag gick till gymet.

Vad har du på dig?
Lila tunika, svart tröja, svarta leggings

Vilken var den senaste filmen du såg?
Pojken i randig pyjamas

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Njaa, det beror på, tycker Sverige är ganska bra med sina olika årstider.

Sedan är det tre bloggare som skall få priset Beatiful blogger. Nu får jag tänka till. Det finns så många fina och vackra, trevliga, intressanta bloggar.
Men mitt val faller på följande:

Franz i England: För trevliga och intressanta inlägg i bloggen och ett genuint intresse för andra människor.

Böcker,böcker böcker: För många, många bra boktips.

IMK förlag: Till Inga Holm och hennes skojiga böcker om Älgen Gruffe.

Kokgropar på Papaua Nya Guinea

I går var jag på en mycket spännande foto- och filmförevisning hos ett trevligt par som är läsare av mina böcker. De ville visa och berätta om sin resa till Papaua/Nya Guinea och deras möte med ursprungsbefolkningen.
De hade levt bland människor i olika byar och upplevt både rituell offerhandling med djur och tillagning i kokgropar. De förstod att det kunde vara av stort intresse för mig att se hur dessa människor lever sina liv. Så som de gjort i tusentals år. Kanske så länge att det till och med var innan det fanns människor här i den kalla Norden.
Att laga mat i kokgrop var mycket vanligt under bronsålder och det har jag beskrivit i mina böcker om Fry. Stora stenar värms upp och flyttas med hjälp av långa pinnar till en grop. Tillsammans med mycket gröna blad, sötpotatis och majs fylls sedan gropen igen och blir som en liten kulle med halm som ligger där likt ett stort paket som är inslaget. Efter några timmar är maten klar.
Spännande för oss som lever våra liv vid den elektriska spisen. Vardagsmat för människor i Papauas urskog.

Monika

*****

Svart Kvark av Annica Wennström

En av de första böcker jag läst under början av 2011 är Svart kvark av Annica Wennström.
Jag träffade Annica på Författardagen i Hässleholm och vi som medverkade fick som tack en bok av någon av de andra författarna. Jag blev väldigt glad över att jag fick en bok av Annica. I höstas läste jag hennes Lappskatteland och blev väldigt fascinerad och imponerad av den. Därför kändes det extra spännande att jag fick möjligheten att läsa ytterligare en bok av henne.
Jag kan säga att jag inte blev besviken.
Svart kvark handlar om människorna i ett norrländskt brukssamhälle. Från 1930-talet och fram till nutid. I boken görs nedslag i åren 1936, 1984 och 2005. Vi får följa några unga människor i fattigdom, utanförskap, drömmar, uppror, skam och frihet. Den fattiga ”splitvedsjäntan” Josefa talar sig varm om kvinnosaken, förändring och en ny värld.
Annicas språk är vackert och poetiskt. Lite problem har jag med den norrländska dialekten men det går bättre och bättre ju längre jag läser i boken. Jag vill jämföra henne med Per-Olof Enquist. Fast Annica skriver nästan bättre.
Jag slår ihop boken med en stor suck. Den här författaren är värd så oehört mycket större uppmärksamhet. Hon skriver med stor kraft. Ord som går rakt in i själen.
Jag säger bara: Läs den!

Monika

*****

Min skrivarhörna

Maria Björkman visade sin blogghörna och gav mig samtidigt en uppmaning att visa min.
Min blogghörna är också min arbetsplats. Här skriver jag, här arbetar jag administrativt, här tillbringar jag en stor del av min dag.

Nu har jag två platser. Förutom när jag flyttar runt med min laptop. I mitt nya kontorsrum (som jag ärvt efter yngste sonen som precis flyttat ut) fungerar inte datorn. Den skall få en ny hårddisk i nästa vecka. Så nu står den avstängd.

Ofta sitter jag vid min mammas gamla sekretär från 40-talet. Den köpte hon och min mormor tillsammans och den var hon väldigt stolt över. Så jag är stolt när jag sitter och skriver vid arvegodset.

Får se om jag kan locka några andra till att visa sina blogghörnor.
Nyfiken på: Ingrids boktankar, Kim M Kimselius, Anneli och Trying to follow my dreams, Hannele och Hanneles Bokparadis.

Monika
****

Manus till fjärde boken om Fry är klart

Nu har jag tokskrivit sedan två veckor innan jul och nu för en stund sedan skrev jag de sista raderna i min fjärde bok om bronsåldersflickan Fry. Det är sista och avslutande delen. Nu har jag berättat klart den historia som jag inledde för tre år sedan. I januari 2008 började jag skriva på Solbarnet som är första delen.
Nu känns det både vemodigt och skönt att lämna dessa romanfigurer bakom mig. De har varit en del av mitt liv och kommer så klart att vara det även i framtiden men historian är avslutad och kommer inte att fortsätta. Nu har jag nått det slut som jag tänkte mig när jag började skriva.
Det återstår nu en mängd redigeringsarbete, namn på boken, omslagslayout, kartor, persongalleri, slutord o.s.v. innan jag kan lämna den till tryck.
I augusti blir det boksläpp.

Monika

*****

Is och vatten - vatten och is

Is och vatten - vatten och is är en roman av Maj-Gull Axelsson. Den är en av mina favoriter men jag kan lugnt säga att is och vatten utanför böckernas värld inte är en favorit.
Nu smälter snön och ovanför de isiga gatorna ligger vattenpölarna som större insjöar. Där blir jag tvungen att halka omkring som en isprinsessa. Inte en graciös och balanserad sådan. Nej, snarare som en nybörjande Bambi på hal is.
Jag hoppas att dessa is och vatten-dagar snart är över.
Jag halkade mig ned till stranden och fick för första gången sedan innan nyår se havet. Utanför en tjock iskant var det återigen öppet hav. Det är nästan alltid ett ljud som omger havet men under några veckor har det varit ett tyst och stelnat hav.
Idag var det ett hav med ljud och jag såg hur vågorna slog vattenkaskader mot isen.

Monika
*****

Isporten - Väktaren & Stenarna

När jag var på Sago- och Fantasyhelgen på Historiska Museet i Stockholm i december träffade jag en mycket trevlig författare som heter Jonna Berggren.
Jonna skriver barn- och ungdomsböcker och jag blev väldigt nyfiken på hennes böcker. Nu har jag läst Isporten – Väktaren & Stenarna som är första delen i hennes bokserie om Johanna och Mads.
Böckerna utspelar sig på en liten ort som heter Frillesås men också i en parallell värld där magi och mystik är en självklarhet.
Johanna har alltid vetat att hon inte är som alla andra och när Mads börjar i hennes skola upptäcker de snart att de har ett band som sträcker sig bortom tid och rum och in i en värld de aldrig anat fanns. De möter den mystiska hunden Maya och de möter Väktaren av Isporten.
Det här är en väldigt spännande bok om två barn som visar sig härstamma från det mystiska Isfolket. I mötet med deras vän Ingvar som är klassmorfar på skolan förs de in i en sagovärld som är både spännande och skrämmande.
Den här boken tror jag är väldigt lämplig för barn som har kommit en bit i sitt läsande. Andra delen heter Trolldräparen och tredje delen heter Striden i Isstaden.

Monika

*****

En gul trösteblomma

Nu är jag riktigt trött på den här vintern. Ishalka och gammal snö. Jag druttar mig omkring som om jag inte tror att jag skall komma mer än några meter inom den närmaste halvtimmen!!!
Jag hatar isvinter.
Inte Isvintern - för den är min 3:e bok om Fry. Men jag kunde lagt ett annat namn på den så jag slipper att hela tiden bli påmind om isvinterbedrövelse.

Nu plockar jag fram en vårblomma. En gul trösteblomma.
Kan jag få vår nu?

Arnaldur Indridason - Kvinna i grönt

I slutet av förra året läste jag för första gången en deckare av Arnaldur Indridason. Länge har jag med spänning sett fram emot denne författare som så många pratar väl om.
Den första deckaren blev: Kvinna i grönt och den kommer förmodligen inte bli den sista.
Boken utspelar sig i ett Reykjavik som växer. Ett sommarstugeområde håller nu på att bli ett nytt villaområde. Där hittar en pojke ett föremål som visar sig vara en bit av ett mänskligt revben. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson får hand om utredningen. Skelettet som grävs fram av arkeologer bedöms vara ett halvsekel gammalt och spåren leder tillbaka till en kvinna som spårlöst försvann någon gång under kriget.
Parallellt med den nutida utredningen får läsaren också ta del av en otäck historia som utspelades på platsen för fyndet.
Jag blev verkligen inte besviken på denne isländske författare. Han skriver på ett spännande och medryckande sätt och givetvis så finns drivet att läsa vidare och ta reda på vad det är som har hänt. Läsaren, som den här gången är lika med jag, blir helt enkelt tvungen att läsa klart boken.
Bättre betyg kan man väl inte få?

Monika

SMS från Soppero

Skönt med aftnar som inte har några krav. I dag är det Trettondagsafton, en klassisk titel på en pjäs av en känd engelsk författare. Min kväll kommer att gå i läsandets och musikens tecken.
I november träffade jag författaren Ann-Helén Laestadius och blev väldigt nyfiken på hennes böcker. Nu har jag läst hennes debutroman som är en ungdomsbok och heter SMS från Soppero. Boken handlar om 13-åriga Agnes som lär sig samiska i smyg. Agnes bor i Stockholm men har en mamma som är uppväxt i samebyn Soppero. Agnes har aldrig fått lära sig samiska för hennes pappa är svensk och hennes mamma pratar alltid bara svenska. När Agnes börjar SMS:a med en samisk kille från Soppero börjar intresset vakna för hennes bakgrund. Hon får en längtan efter att lära sig språket. Långsamt börjar hon förstå varför hennes mamma lämnade allt det samiska och inte vill prata om sin uppväxt.
Den här boken är bara underbar att läsa. Den innehåller så mycket kärlek och värme att jag nästan blir tårögd. Den är en ungdomsbok men går alldeles utmärkt att läsas av en äldre tant. Oavsett om jag är same eller svensk så kan jag sätta mig in i den problematik som det måste uppstå när man lämnar sitt historiska ursprung och försöker leva som om det aldrig har hänt. Är det inte så för oss alla? Vi har alla en historia gömd och glömd.

Önskar alla en trevlig sista julhelg!

De 5 bästa böckerna under 2010

Så har vi passerat in i det nya året och dagen har faktiskt längt sig med nästan 15 minuter här i Halmstadtrakten. Det mesta på eftermiddagen men äntligen har det också blivit 1 minut på morgonen.
Vintern håller oss däremot i sitt grepp. Det är både väldigt kallt och hala gångbanor så jag stuffar fram i långsamt tempo när jag är ute med hunden.

Jag har gjort en summering av 2010 års bokläsning och funnit att jag läst sammanlagt 76 böcker. De flesta har varit intressanta och nästan ingen har känts som att jag ödslat tid på något som inte gav något tillbaka.
Bland många bra böcker har jag valt ut 5 böcker i en Top-5-lista.
Det var inte lätt att välja. Många ligger strax nedanför strecket!

Här är de 5 böckerna:
Boktjuven - Markus Zusak
Utrensning - Sofi Oksanen
De fattiga i Lodz - Steve Sem-Sandberg
Lappskatteland - Annika Wennström
Blonde - Joyce Carol Oates.

Jag inledde året med Boktjuven och om jag skall sätta någon som etta så blir det nog den. Den skimrar fortfarande väldig magiskt!

God fortsättning på det nya året!

Gott nytt år!

Det gamla året lider mot sitt slut. Snön yr utanför mitt fönster. En tunn is har lagt sig över Laholmsbukten, som aldrig annars fryser.
Året började kallt och året slutar kallt.
Nu hoppas jag att vi redan i början på 2011 får lite vårliga vindar. Det tycker jag att vi är värda. Åtminstone vi som tycker våren är den bästa tiden!

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina vänner!

Kalle som lucia

Jag har som omväxling läst en bilderbok för mindre barn.
En riktigt vacker och rolig historia.Bilderboken passar bra i jultider för den heter Kalle som lucia och är skriven av Anette Skåhlberg med underbara illustrationer av Katarina Dahlquist.
Den lille pojken Kalle vill också vara magisk och strålande vacker. Han vill skrida fram med ljus i håret som lucia. Som lucia vill han också läsa sin egen skrivna dikt. Han blir framröstad av kompisarna i förskoleklassen men sedan väldigt ledsen när läraren och rektorn förbjuder honom att vara lucia. Det skall vara en flicka och inte en pojke. Men Kalle är en liten envis pojke som inte ger upp i första taget.
Den här boken är verkligen fint skriven och vackert illustrerad. Det känns både juligt och spännande. Jag kan tänka mig att det också väcker en och annan tanke på hur vi behandlar barn och vuxna som kanske inte beter sig som traditionen bjuder.

Den grå tomten

Julen närmar sig med stora steg och inom några dagar kommer vi att sitta där vid julbordet med sillen och skinkan och allt det andra trevliga som julen dukar upp. Här i Halmstad har vi grönkål som en specialitet. Inte bara som dekoration utan kokt och tillagad med grädde, senap och skinkspad.
För några veckor sedan bidrog jag med en liten julsaga i en lokal tidning här i Halmstad som heter Halmstadliv.

Nu önskar jag alla en riktigt God Jul med Sagan om den grå tomten!

Min mormor var en sagoberättare.
Den sista julen hon levde var jag sju år. Sent på kvällen före julafton började stora tussar av mjuk snö att falla. Jag stod i fönstret och såg upp mot den gråmörka natthimlen medan hela min värld sveptes in i ett vitt duntäcke.
På julaftons morgon låg tunga strängar av snö på träd och buskar. Pappa band upp havrekärven i päronträdet och några röda ivriga domherrar letade sig genast fram till de små kornen. En blek decembersol hängde strax över horisonten.
Den morgonen berättade min mormor en saga . Sagan om den lilla grå tomten. Han bodde i stallet vid hennes barndomshem. Min mormor var så gammal så hon var född på 1800-talet. Den grå tomten var en ständig följeslagare. I skog och mark, bakom jordkällaren, vid farstukvisten eller i skuggan av enbusken stack hans grå luva upp. Han höll ett vakande öga på folket i det lilla torpet. Vid jul- och vintertid syntes spåren efter hans små fötter i snön. Ibland kunde hon höra honom vissla i stallet men när hon tittade in såg hon bara ryggen på honom försvinna runt hörnet. Han var skygg men godmodig.
På kvällen åt vi lutfisk och sedan risgrynsgröt. I granen hängde långa girlanger med blågula pappersflaggor och när vi avslutat måltiden tände mormor de små stearinljusen som var fästade med klämmor på grenarna. Jag sneglade ut genom fönstret. Snart skulle han komma.
”Han är försenad för han hade ju så många att besöka”, sa mormor med ett lurigt leende. Till slut fick min farbror gå ut och leta efter honom. Tomten körde med gengasbil och det visste ju alla att den kunde krångla.
Så stod han där i dörren med säcken på ryggen och frågade om det fanns några snälla barn.

Det knarrade under fötterna när vi gick hem och andedräkten stod som rök ur munnen. På Stora Torg var rest en väldig julgran med lysande ljus. Några främmande människor vinkade åt oss och plötsligt var vi indragna i en ringdans runt den stora granen.
”Nu är det jul igen och nu är det jul igen”, sjöng vi för full hals medan vi skrattande dansade i en vid ring runt granen.
Den julen avslöjade jag den röda tomten. Han hade en mask framför ansiktet och jag anade också min farbrors glasögon bakom masken.
Många år efter att min mormor dog besökte jag platsen där hennes barndomstorp ligger. Det enda som återstår är en hög med stenar efter murstocken och den raserade jordkällaren. Några av stenarna tog jag med mig hem. De ligger hos mig som en länk till det förgångna. Som en länk till sagoberättaren.
Den röda tomten är alltid någon som klätt ut sig men den grå tomten såg jag i skogsbrynet.

***** Monika

Den gröna cirkeln - en ruggig historia

Jag har aldrig tidigare läst någon bok av Stefan Casta men upptäckte att han skrivit ett 40-tal ungdomböcker så jag blev väldigt nyfiken när jag fick Den gröna cirkeln i min hand.
Den handlar om fyra ungdomar som försvinner, på ett mystiskt sätt, från en skola. Det har varit en otrolig regnperiod och en kväll när det regnar och blåser mycket sitter de fyra vännerna på trädäcket som har en liten överbyggnad, ett tak till skydd för sol och regn. Då händer det, altanen sliter sig från sina fästen och glider iväg ut i en märklig värld.
”Jag har velat skriva en riktigt ruggig historia, en sån där som får håren att resa sig på armarna”, säger Stefan Casta.
Jag håller med författaren. Det är en ruggig historia med mycket frågetecken. Vad är det som hänt? Vart kommer ungdomarna? Vad är det för en värld de lever i?
Trots det ruggiga i historian så upplever jag en stor värme när jag läser den här boken. Jag blir upplyft av den envishet och ”att aldrig ge upp”-känsla som präglar de här människorna som från början känns precis så bortskämda som de flesta, både yngre och äldre, är i dag.
Jag ropar ett litet hurra för Den gröna cirkeln och är verkligen lockad att läsa fler romaner av denne produktive författare.

Isvintern som boktips på Barnens Biblioteks julkalender

Vilket snökaos det har blivit i dag! Som väl är har jag inte behövt ge mig ut på vägarna utan bara plumsat omkring i snöyran när jag varit ute med hunden. Känns skönt att sitta inne och kika ut på de små flingorna som far kors och tvärs.

Idag finns min bok "Isvintern" som boktips på Barnens Biblioteks julkalender under lucka nr 16. Där kan du läsa ett utdrag ur texten som handlar om när Kungsgårdens människor firar Jule. Alltså ett gammalt forntida firande av jultid. Utdraget är också läst in på en ljudfil som man kan lyssna på.
Isvintern är verkligen passande den här vintern också. För det verkar ju som att vi får leva med en riktigt snöig vinter den här säsongen också.

En utmärkelse som gör mig glad och stolt!

Tack Eva på Evas värld som gett mig denna fina utmärkelse med motiveringen: "Som skriver härliga ungdomsböcker och är så flitig att läsa även andras ungdomsböcker och kärleksfullt tipsa om dem i sin fina blogg."Det är alltid spännande att läsa Evas blogg där hon berättar om sitt skrivande och livet både hemma och på resande fot.

Jag har lovat att sända utmärkelsen vidare till 3 personer och berätta 3 saker om mig själv.
1. Jag har alltid varit en blyg person som försiktigt närmat mig nya människor och haft svårt att ta kontakt när jag möter en ny person. De sista åren har jag ändrat mig och tänkt att "Den där nya personen har säkert något den kan ge mig och berätta för mig" och då har plötsligt det inte varit så svårt att ta det där första steget. Detta är jag väldigt glad för.
2. Jag har äntligen börjat sjunga varje dag. Inte en dag utan sång! Under nästan 30 år har jag komponerat nära 100 sånger som jag nu försöker dokumentera i text, noter och inspelningar. Är själv förvånad över att det blivit så mycket.
3. Promenerar varje dag vid havet med min älskade man (gifta i 32 år!). Ibland går vi alldeles tysta och säger inget. Ibland löser vi livets mysterium. En timme varje morgon är vikt till denna fantastiska naturupplevelse!

Jag skickar utmärkelsen vidare till:
Kim på Kim M Kimselius är här nu. Kim är en fantastisk kämpe som alltid lika sprudlande glad och entusiastisk förmedlar berättelser om sitt liv och sitt skrivande.
Annika på Kära blog. Annika berättar med värme och kärlek om sitt liv och arbete. Ofta med fina bilder. Det är alltid spännande att titta in på hennes sida.
Till Hannele på Hanneles bokparadis. Som tack för alla fina boktips som Hannele ger till sina läsare. En källa till mängder av trevlig läsning.

Mystiska Milla -ett spöke på jakt efter De tio sanningarna!

Jag har läst en liten spökhistoria. Mystiska Milla och Spökskolan av Unni Lindell och med bilder av Fredrik Skavlan.
Hela dagen ligger Mystiska Milla prydligt hopvikt på den stora syfabrikens tyglager. Men när natten kommer går hon i Sofia Skrämmavettis spökskola för yngre och oskolande spöken där hon och de andra spökbarnen får lära sig hur man spökar på riktigt. Milla har det inte lätt. Hon är föräldralös och känner sig förbisedd. Så en dag händer det en förfärlig olycka och allt är Millas fel.
Det blir ett hisnande äventyr för det lilla spöket som får ge sig ut i världen i sökandet efter De tio sanningarna.
Jag tycker det här är en riktigt mysig historia med underbara bilder. Fredrik Skavlan är en duktig programledare men han är också bra på att illustrera.
Svårt att sätta åldersetikett men den här boken passar nog bäst för barn som är 8-10 år.

Familjen kring La Stella

Nu har jag läst klart bokserien om Familjen kring La Stella av Eva Swedenmark och Annica Wennström. Sista delen heter Lingon och lust och bäddar in mig i en mjuk och kärleksfull avslutning.
Det är höst och i skogen lyser lingonen röda. Familjerna har efter en turbulent tid kommit varandra nära igen. Marios restaurang har fått ett uppsving och gammal kärlek och ny kärlek vävs ihop. Det är som att pusselbitarna faller på plats och de svåra uppbrott som fanns i den första boken: Smultron och svek, faller på plats och plötsligt verkar allt vara precis som om det varit förutbestämt. Är livet sådant? Är det förutbestämt? Jag vet inte, men i böckernas värld kanske det är så.
Jag tycker att det här är en underbart mysig liten bokserie. Fylld av allt vad livet har att erbjuda. Kärlek, vänskap, hat, lust, vemod, längtan… på något sätt så visar den att livet aldrig är enkelt och okomplicerat.
Tack Annica och Eva för många fina stunder med era böcker!

Sagolik helg i Stockholm och Uppsala

Så är jag hemma igen efter Sago- och Fantasyhelgen på Historiska Museet i Stockholm. Det har varit en mycket spännande och snörik helg. Resan upp var kantad av snö och resan hem var också kantad av snö. Däremellan var det några nästan sagolika dagar i Stockholm och Uppsala. Det var faktiskt nästan magiskt sagolikt med all den vackra snön som omgav de historiska byggnaderna.

På Historiska blev det många trevliga möten med andra författare. Bl.a. Kim M Kimselius som skriver de spännande ungdomsböckerna om Theo och Ramona som tidsåkare till olika historiska händelser, Thomas Svensson med Busiga bebben, Jonna Berggren med bokserien om Isporten, Sara Johnsson med Huset vid sjön och många andra.
Historiska Museet är verkligen en fantastisk byggnad som innehåller historiska ting från istid och framåt. Jag blev helt lyrisk när jag klev in i bronsåldern och fick skåda alla dessa saker som jag tidigare bara sett på bild.
Kände mig nästan magisk när jag satt en stund i Vendelrummets högsäte och sjöng mina sånger med klanger och rytmer inspirerade av forntiden.Jag fick stående applåder av några utländska besökare som stannade och lyssnade.
En del bokköp blev det också. Det var riktigt bra priser hos förläggarna som var församlade i foajén. Många fina julklappar till billigt pris. Det blev en hel kasse med böcker som åkte med mig tillbaka till Halmstad.

*******