En av de första böcker jag läst under början av 2011 är Svart kvark av Annica Wennström.
Jag träffade Annica på Författardagen i Hässleholm och vi som medverkade fick som tack en bok av någon av de andra författarna. Jag blev väldigt glad över att jag fick en bok av Annica. I höstas läste jag hennes Lappskatteland och blev väldigt fascinerad och imponerad av den. Därför kändes det extra spännande att jag fick möjligheten att läsa ytterligare en bok av henne.
Jag kan säga att jag inte blev besviken.
Svart kvark handlar om människorna i ett norrländskt brukssamhälle. Från 1930-talet och fram till nutid. I boken görs nedslag i åren 1936, 1984 och 2005. Vi får följa några unga människor i fattigdom, utanförskap, drömmar, uppror, skam och frihet. Den fattiga ”splitvedsjäntan” Josefa talar sig varm om kvinnosaken, förändring och en ny värld.
Annicas språk är vackert och poetiskt. Lite problem har jag med den norrländska dialekten men det går bättre och bättre ju längre jag läser i boken. Jag vill jämföra henne med Per-Olof Enquist. Fast Annica skriver nästan bättre.
Jag slår ihop boken med en stor suck. Den här författaren är värd så oehört mycket större uppmärksamhet. Hon skriver med stor kraft. Ord som går rakt in i själen.
Jag säger bara: Läs den!
Monika
*****
