Sirila gentlemän sökes av Karin Brunk Holmqvist

Nu har jag läst ännu en bok av Karin Brunk Holmqvist.

Sirila gentlemän sökes.
Återigen en småmysig och humoristisk bok. Jag antar att det är Karins stil att skriva.
Den handlar om de två damerna Alma och Margit som är i 80-årsåldern. Den ena är änka och den andra har bott tillsammans med sin bror, som har avlidit. De bor på var sin sida om en väg, i var sin villa. De har sina trädgårdar och de träffas och dricker kaffe nästan varje dag. Damerna trivs rätt bra med livet. En dag får de veta att den nya vägen skall dras förbi deras hus och eftersom den också skall bli en bred och stor väg så måste husen tvångssäljas. Damerna har inget val. I väntan på sina nya lägenheter får de ett tillfälligt rum på pensionärshemmet i Tomelilla. Därefter går allt i positiva svängar för damerna. De till och med sätter in en annons i lokaltidningen. Damerna söker herrbekantskap. De vet inte riktigt vad ordet sirila betyder, men det låter fint, så det skriver de i annonsen.
Med en god portion humor skildrar Karin Brunk Holmqvist damernas liv på pensionärshemmet. Allt går damernas väg, kanske lite väl mycket, kan jag tänka som läsare. Men jag tror att det är många läsare som gillar när den bitska föreståndaren och kommunrådet får sig en rejäl läxa.
Nu avslöjar jag inte mer. Vill du veta hur det går får du läsa boken!

Trevlig helg!

Monika

Alkemisten av Paulo Coelho

Nu har jag läst en fantastisk saga.

En berättelse med mycket visdom och klokhet.
Alkemisten av Paulo Coelho är en historia som handlar om pojken som följer sitt hjärtas röst och ger sig av för att finna en skatt. Pojken hette Santiago och vaktade en fårajord i Andalusien. Han övernattar i en gammal övergiven kyrka. Taket har rasat in och en jättelik sykomor (mullbärsfikonträd) växer på den plats där sakristian låg en gång i tiden. På denna plats har han en dröm som sedan för honom ända till Egyptens pyramider. En resa som tar lång tid och ger honom mycket visdom om livet.
Paulo Coelho har ett enkelt språk som flyter lätt, men han berättar en vidunderlig historia.
Läs den!

Monika

Tävling om bokpaket!

Nu kan du vinna ett bokpaket med de två första delarna i min bokserie Solbarnet - Böckerna om Fry.

Tävlingen är på facebook. Det enda du behöver göra är att gå in och gilla böckernas facebooksida.

Solbarnet - Böckerna om Fry.

Tävlingen pågår till den 15/3

Här är en direktlänk till sidan på facebook:

http://www.facebook.com/#!/pages/Solbarnet-B%C3%B6ckerna-om-Fry-av-Monika-H%C3%A4%C3%A4gg/159654700801010?sk=app_190322544333196

Trevlig söndag och god tur!

Monika

Bokbloggar och recensioner

Det är spännande med recensioner.
Många bokbloggare skriver om mina böcker. Både unga och äldre. För det mesta är de flesta ganska positiva till mina böcker. Då och då kan det komma någon negativ skribent, men över lag är det mycket positiva ord.
Det jag har upptäckt är att många olika åldersgrupper gillar böckerna. Men det som jag själv, som författare, upplever som lite märkligt är när det nästan alltid är de yngre läsarna, de som är i tonåren, som skriver att de nog är lite för gamla för boken. Sådant hör jag nästan aldrig från de äldre läsarna. Hur kan det komma sig? Det borde ju vara tvärt om!
Ibland tänker jag att böckerna kanske passar bättre för äldre. Även om det inte var min tanke från början. Från början riktade jag mig till yngre läsare.
Men de yngre är ju inte negativa. De bara tycker att de är lite för gamla. Annars är böckerna bra, skriver de.
Det här får mig att funder på om läsaren kan bli för gammal. Finns det någon gräns där vi går över och sedan kan vissa böcker inte läsas? Jag själv läser med glädje böcker som vänder sig till olika åldersgrupper. Ibland läser jag bilderböcker för mindre barn och upptäcker saker som för mig som gammal är nästan som ett äventyr. Kanske ser jag boken på ett annat sätt än om jag var fem år? Jag ser andra saker än vad det lilla barnet ser, men båda har vi en upplevelse.
Så tror jag att man måste läsa alla böcker. Jag öppnar boken och börjar läsa. Jag förväntar mig att varje gång få en stor upplevelse.
Här nedan finns länkar till två yngre bloggare som den senaste månaden läst Solbarnet och Månguden.
Bokugglan skriver i sitt inlägg om Månguden.
Elinasbokliv skriver om Solbarnet.

Blir så glad över alla dessa bokläsande bloggare. Det är nästan som en liten folkrörelse. En folkrörelse som bär fram läsandet.
Tack Elina och Tova och alla andra bokbloggare för att ni finns!

Monika

Från Jane Austen via Mikael Wiehe till min egen sång

Under några dagar har jag kastat mig mellan olika kulturprojekt.
I lördags var jag på mitt bibliotek och lånade en film. Det är fantastiskt bra att låna filmer på biblioteket. För en billig peng (jo, här i Halmstad är det inte gratis!)går det att hyra kvalitétsfilmer. Eftersom jag varken läst eller sett Stolthet och fördom av Jane Austen så tyckte jag att det var lämpligt att börja med filmen. När jag kom hem upptäckte jag att det var en TV-serie med många avsnitt. Lördagskvällen blev en maratonvisning av samtliga delarna. Fem och en halvtimma med utmärkta Jennifer Ehle och Colin Firth i rollerna som Elisabeth Bennet och Mr Darcy.
Nu har jag reserverat boken för det är faktiskt kö på biblioteket till denna roman som utkom första gången 1813. Helt otroligt, tycker jag.
På söndagskvällen var jag och lyssnade på still going strong Mikael Wiehe. Jag var en av alla som sökt sig till Halmstads Teater för att bevista hans, som han själv utryckte det, Kamikazeturné.
62 spelningar på 80 dagar!
I går var jag på min egen Kamikazeturné. Monika Häägg sjunger och berättar om bronsålder. Inte lika många spelningar på 80 dagar, så jag kanske inte kan kalla det för en Kamikazeturné? Men för mig är varje framträdande ett äventyr. Jag kommer till en plats jag aldrig varit på. Möter människor som jag aldrig mött förut. Får glädjen av att sjunga mina sånger. Just i det ögonblicket jag sjunger är jag där och bara där. Den känslan älskar jag. Det finns inget annat som existerar. Inga planer på nästa timma, nästa dag eller nästa månad. Inga tankar om nästa bokprojekt. Bara sången, inget annat.

Monika

Minusgrader och vår i rabatten

Jag är ingen vän av vinter. Kyla och snö kan jag vara utan.
Därför känns det hoppfullt att det inte är så långt till mars månad. Mars är för mig en vårmånad. För det mesta är det då vårtemperatur och barmark. Någon gång ibland är marken täckt med snö. Sådana marsmånader tycker jag att jag blir lurad på våren.
Jag vill ha en långsam vår som sakta skrider fram med små tecken. Allt inramat av det vidunderliga vårljuset.
Nu är det nästan vårljus, men tyvärr inte så mycket mer vårligt. Snö på marken och minusgrader i luften.
Men i min rabatt finns ett vårtecken!
Snödropparna blommar. Intill min södra husvägg har snön smält och där stå de blommande vårtecknen.
Hoppet blommar i en frusen värld.

Monika

Kärlek och käk av Eva Swedenmark och Annica Wennström

Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om bokserien La Stella av Eva Swedenmark och Annica Wennström. En trevlig bokserie som utspelar sig runt en restaurang i Östersund. Första delen heter Smultron och svek.
På bokmässan i Göteborg i höstas kom Eva Swedenmark och hälsade på mig i min monter. Det var sista dagen och dessutom min födelsedag. Eva hade med sig en present.
Gissa om jag blev glad när jag fick hennes kokbok som heter Kärlek och käk.
I denna fina kokbok har de båda författarna samlat alla recept som finns i La Stella-böckerna. Det är många härliga recept som illustrerats med smakfulla bilder.
Vad sägs om: Lustfylld lingongryta, Osso buco mot oro, Paolos perfekta pasa al Forno, Återföreningspannkakor med vildhallonröra och Hallon och hatpaj.
Det är många finurliga och fantasifulla namn på recepten.
Fotograf är Katja Kristoferson och för grafisk form står Lena Andersson/olga&friends.
Jag tackar Eva för kokboken och säger till er andra att ni måste skaffa denna härliga kokbok!

Monika

Hej vacker av Ann-Helén Laestadius

Förra hösten träffade jag Ann-Helen Laestadius på en författarträff i Hässleholm.
Ann-Helén berättade om sin samiska identitet och om sina böcker som handlar om Agnes som söker sig tillbaka till sina samiska rötter.
Första boken heter Sms från Soppero. Nu har jag läst hennes andra bok som heter Hej vacker.
I andra boken skall Agnes, som bor i Stockholm, tillbringa sommaren hos sina morföräldrar i Soppero. Där finns också samekillen Henrik som hon blivit förälskad i. Nu skall hon äntligen få träffa honom igen. Fast inget går som planerat. Henrik undviker henne och hon förstår efter hand att det är hans mamma som styr över Henriks handlande.
Hej vacker är en fristående fortsättning på Sms från Soppero.
Jag gillar verkligen de här böckerna och kan tänka mig att även läsa den tredje boken, Ingen annan är som du, som utkom 2011.

Monika

Stenhimlen av Karin Brunk Holmqvist

Jag har länge varit nyfiken på böcker av Karin Brunk Holmqvist. En författare som är flitig och populär föreläsare, men också har glatt hundratusentals läsare med sina böcker.
Jag reserverade några av hennes titlar på biblioteket och nu har jag läst Stenhimlen som utkom första gången 1999. Denna bok tillhör alltså hennes tidiga utgivning. Stenhimlen utkom på nytt 2011 på Kabusa Böcker.
Stenhimlen handlar om hemmadottern Erna som är 34 år och fortfarande bor kvar på gården hos sina föräldrar på Österlen. Hon är klipsk och begåvad men hukar under sin stränga pappa. Hon har inte många tillfällen att göra något eget med sitt liv. Ett av få nöjen är att följa med föräldrarna på auktion. Inte för att köpa något utan bara för att titta.
Men på auktionen efter framlidne rektor Egon Påhlsson ropar Erna in en årsbok från hembygdsföreningen. Efter den dagen börjar det hända något med Ernas liv. Hon tar mod till sig och vågar bryta och gå emot sin stränge far.
Det här är en småmysig historia med lyckligt slut. Det finns en värme och humor i boken som gör att man känner sig glad av läsandet.
Jag ser framemot att läsa Sirila gentlemän sökes, som jag precis fått aviserad från biblioteket.

Monika

Spännande och annorlunda

Just nu är jag nog allmänt trög.

Sitter fast i en mängd adminitrativa tråkigheter. Tiden för att skriva på den nya boken är minimal.

Därför blev jag extra glad för Helena Miltons fina ord om Solbarnet.

Så här skrev hon bl.a.:

"Hur det går för Fry ska jag inte avslöja här men den är spännande och
annorlunda, den här boken. Jag tyckte om Solbarnet och kommer att
läsa de andra i serien. Dels är jag intresserad av historia och som sagt, så var
den mycket fint skriven, så läs den!"

När jag läser det här så tänker jag att Helena verkligen har förstått den här boken. Hon har upptäckt det som vid en första anblick inte syns. Det som ligger som en känsla genom min böcker.

Som rubrik på inlägget skrev hon "En fin bok om en ovanlig flicka - Solbarnet".

Tack Helena Milton för de fina orden. De fick min dag att bli lite ljusare.

Monika

Och i wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

I november fick min make Ulf, Hallandspostens kulturpris. Det delades ut på ”En kväll för boken” på Halmstads Teater. Under den kvällen medverkade ett flertal författare, som jag har skrivit om här.
En av författarna var Elisabeth Åsbrink som berättade om Och i Wienerwald står träden kvar.
Hon gjorde ett väldigt bra och intressant framförande. Jag passade därför på att ge min svärmor Elisabeths bok i julklapp (med en liten baktanke - sedan kan jag låna den och läsa den själv)
Nu har jag läst boken och är förvånad över att jag återigen berörs så mycket av en ny historia från tiden med förintelsen av judar. Men kanske det är så, att för varje ny historia är det en ny människas öde som blir belyst. 6 miljoner människor som försvann i koncentrationslägren är en abstrakt siffra. Det är bara när du möter ett av dessa människoöden som du verkligen kan förstå.
Otto Ullman kom som flyktingbarn till Sverige genom den hemliga barntransport som genomfördes på initiativ av den svenske ärkebiskopen. Elisabeth Åsbrink visar hur svensk flyktingpolitik styrdes av arbetsmarknadens krav och ger oss en bild av ett Sverige som var präglat av judehat.
Ottos föräldrar fick inte komma till Sverige. De stannade i Wien och blev så småningom deporterade till Theresienstadt och därefter skickade med några av de sista järnvägstransporterna till förintelsen. Nästan varje dag skrev föräldrarna brev till Otto. Brev som han bevarade och noggrant lämnade efter sig i buntar. I Sverige blir den ensamme flyktingpojken dräng på familjen Kamprads gård. På så sätt blir han också vän med Ingvar Kamprad, trots det judehat som råder i familjen.
Elisabeths bok om Otto är lättläst och mycket berörande. Jag förstår att hon fick Augustpriset för årets svenska fackbok.

Monika

Inspirerande författarmöte - eller som Christina sa: En blandning mellan stjärnorna på slottet och Blåkulla

Jag är precis hemkommen från ett mycket trevligt författarmöte.
I nya vänners lag kallar vi oss. Vi är fyra författare, Åsa Storck, Christina Nyrell , Inga Holm och jag. Under fredagen och lördagen träffades vi hemma hos Christina som bor ca.1,5 mil från metropolen Ullared.
För mig betydde resan också att jag gav mig ut på vintriga skogsvägar. Vilket inte precis är min melodi, men vill man mötas så får man ta tag i skogsvägsfobin, och det gjorde jag. På vägen dit blev jag helt fascinerad av alla dessa små kyrkor som ligger som juveler i de små byarna. Drängsered, Krogsered, Ätran, Köinge, Gunnarp o.s.v. Stannade vid kyrkan i Drängsered och tog en bild, men jag tror att kyrkan i Köinge var den vackraste.
Christina bor underbart vackert vid en sjö. Så det blev sjöutsikt från altanen som vintervärmdes med en sprakande kamin.Här skulle det blivit fler bilder, men där fick jag tji för den tekniken på bloggen slutade att fungera. Alltså får vi nöja oss med en kyrkbild!

Åsa Storck är författare till en mängd barnböcker. Den första kom ut redan i början av 90-talet och heter Lovisa vill bli dirigent. Tillsammans med Christina Nyrell har hon också utkommit med fyra böcker under 2010-2011. Inga Holm är författare och illustratör. Hennes böcker om älgen Gruffe är mycket uppskattade. (Inga brukar jag också dela monter med på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg).
Det blev en hel del berättande om våra respektive liv och författande. Där av den något underliga rubriken.
Har jag övervunnit skogsvägsfobin?
Njaa, jag vet inte…

Monika

Nu har Monika Häägg fått en ny webbsida

Det här har legat länge på min dagordning. En ny webbsida! Men det är mycket som skall ordnas och fixas så idéerna om en ny webbsida har hela tiden halkat ned i prioriteringen.
Nu är i alla fall webbsidan klar. Det känns bra att samla mitt författande och allt annat skapande på en egen sida.
Min blogg här, tankarar om böcker och kultur, kommer jag att fortsätta skriva. Att skriva blogg är väldigt roligt och stimulerande, så de slutar jag inte med i första taget. Webbsidan kommer bara vara ett komplement till det som jag skriver här.
Gör gärna ett besök på monikahaagg.se

Jag får nästan varje dag många positiva och trevliga recensioner på olika bokbloggar.
Här är länkar till några som skrivit under den senaste tiden.
Tova på Bokugglan.blogspot.com har skrivit om Solbarnet, första boken om Fry, och Britt-Marie på Bimsblogg.wordpress.com har skrivit om Isvintern, tredje boken om Fry.

Monika

Kulturias kafé med Susanna Hillbom och Thomas Häägg

Nu kan det avslöjas.
På första Kulturias kafé 2012 var det Susanna Hillbom och Thomas Häägg som var hemliga gäster.

Susanna är en mångsidig kulturmänniska. Hon har under många år skrivit poesi och tävlat med Poetry Slam. Hon sjunger till eget gitarrackompanjemang, målar i olja och är emellanåt konferencier i olika sammanhang. Bl. a var hon kvällens ledsagare när Hallandsposten hade ”En kväll för boken” på Halmstads Teater i november. Susanna sjöng och läste sina dikter.
Thomas gjorde ett bejublat Stand-up comedy-framträdande. Han är inte bara min son utan har också gjort layout till omslagen på mina böcker om Fry. Han har arbetat med teaterteknik och arbetar nu med PR till teaterföreställningen Solbarnet, som har premiär den 14 juli.
Under kvällen delades också ut det fina priset ”Årets gyllene morot” som konstnären Helge Öhrn har skapat. Den här gången gick priset till Sarah Johansson för hennes insatser för Halmstads Kvartersteater under 2011.
Min insats under Kulturiakvällen var, som vanligt, att vara konferencier och sammanhållande länk, samt att göra ett eget framträdande med sånger till gitarr. Den här gången blev det bl.a. hyllningssången till den Egyptiske faraonen Echnaton. Han som skrev dikter till solens ära. Ord som är ristade i sten och fortfarande finns kvar efter mer än 3 000 år.
Sången inleds så här:

Slå upp dina ögon se
Solen är här
Ifrån mörkret
hon återvänder.
Glimmar med sitt gyllne ljus
Är det ett mirakel
Som en smeksam uppmaning
till dig.

En sång som jag skrev på 90-talet. Känns bra att plocka fram nu när solen återigen vänder sig mot oss, och det sakta blir ljusare.

På bild syns också Sarah Johansson som också deltog i Teater Impro som gjorde ett litet framträdande under kvällen.

Monika

Kulturia i vårgrön klänning

Men hej vad veckorna går fort!

Redan den tjugonde januari i morgon och jag tyckte nyss att det var nyårsafton!

På söndag den 22 januari är det årets första Kulturias kafé på Kulturhuset i Halmstad.

Jag sjunger och spelar gitarr samt berättar ett och annat, som vanligt, och Peter Björk kåserar.

Sedan är det Två nya hemliga gäster ( avslöjas inte förrän på söndag).

Som kan beskådas på bilden har Kulturia fått nya kläder. Vårgrön klänning och något mer rosig om kinderna. En klar uppfräschning!

Monika

Fyrtornet i Son-Li av Martin Widmark

Tyko Flores äventyr heter en trilogi som jag berättat om i ett tidigare blogginlägg. Då hade jag läst första boken som heter Den dansande djävulen. Nu har jag också läst andra delen som heter Fyrtornet i Son-Li.
Serien är skriven av Martin Widmark och handlar om Tyko och hans resa genom tre världar. I första delen lever Tyko som barnarbetande grävling i en gruva. Tillsammans med många andra barn utför han de farligaste uppdragen i de trånga gruvtunnlarna.
I andra delen flyr Tyko och hans vän Julius genom en port till den andra världen där det bland annat finns två solar och två regnbågar. Genom resan i dessa världar kommer Tyko närmare sitt ursprung .
Serien är välarbetad med fantastiska illustrationer av Henrik Tamm.
Jag ser framemot att läsa Polyhymnias guld som är sista och avslutande boken i serien.

Monika

Fem söker en skatt och vårtecken

Nu är jag tillbaka igen.

Efter en vecka som gästbloggare hos Barnboksnätet är jag nu tillbaka på min egen blogg. Besök gärna barnboksnätets blogg och läs mina inlägg.
Under veckan har jag också läst Fem söker en skatt av Enid Blyton. Efter att jag sett filmen om hennes liv så var jag väldigt sugen på att läsa en av de gamla favoriterna. Det blev första boken om de berömda fem kusinerna. Vilken märklig känsla att läsa boken igen! Så välkänd. Det var som om jag kom ihåg nästan varje mening. Kändes som om det var alldeles nyligen jag läste boken, men det har passerat mer än 45 år. På bilden syns det hur sliten boken är. Ryggen är nästan helt borta och sidorna hänger i tunna trådar.
Och nu över till något helt annat…
I går blev det lite vårtecken. Solen lyste från en klarblå himmel och talgoxarna sjöng sitt välbekanta vårljud ifrån nästan varje buske och träd. Mina forsytiakvistar, som jag plockade in från trädgården förra söndagen, börjar slå ut. På kvällen är det, här hos mig i Halmstad, 30 minuter ljusare på kvällen och nästan 10 minuter på morgonen.
Det finns hopp om en vår.

Monika

Julen är slut - startar nya året som skribent hos Barnboksnätets blogg

Julen är slut och julsakerna har förpackats i sina lådor. Där får de ligga och drömma om nya jular. I december kommer de att lyftas upp igen. Om andan faller på hos den som är julsaksuppsättare. Vilket brukar vara jag.

I nästa vecka kommer jag inte att skriva på min blogg.
Jag är istället veckans bloggare hos Barnboksnätets blogg. Där kommer jag att skriva inlägg under hela veckan. Barnboksnätet är ett nätverk för barn- och ungdomsboksförfattare i väst och vi brukar träffas ungefär en gång per månad i Göteborg. Tillsammans har vi också en blogg. Så vill du läsa vad jag skriver så besök http://barnboksnatet.blogspot.com/ Mitt första inlägg blir på måndag.
Bilden är delar ur barnboksnätet. Foto Ola Kjelbye.

Så här i början av året har jag fått några bra recensioner av mina böcker.
Det är Bokblomma.com som läst Isvintern, tredje boken om Fry och Bims blogg som läst Månguden, andra boken om Fry.
Så här skriver de bl.a.
”Boken är en spännande ungdomsbok som utspelar sig under bronsålder. Som yngre var jag särskilt förtjust i historiska barn- och ungdomsböcker och den här kan jag fortfarande läsa med god behållning. I Isvintern vävs både spänning, kärlek och historia ihop på ett fint sätt.”
Blir alltid glad för positiva ord om mina böcker.

Jo, en julsak finns kvar: Julgranen, men den åker ut i morgon… eller kan man kalla granen för en julsak? Tyvärr hamnar den inte i en låda utan i trädgården. Där får den vänta tills trädgårdsvagnen skall tömmas i mars. Granen slutar sitt liv i en kompost. Lite synd på sitt sätt att den skall ut. Finare gran har jag nog aldrig haft. Den har inte släppt ett barr!

Nu säger jag tack och hej från mig.
Återkommer om en vecka!

Monika

Det medeltida Skåne - En arkeologisk guidebok av Peter Carelli

I mitt sökande efter historisk kunskap hittade jag, för ett tag sedan, en mycket intressant bok om Skåne. Jag har genom denna bok kommit ett stycke närmare den historiska tid och miljö som jag söker till mitt nästa bokprojekt. Kanske kommer min nästa roman att utspela sig i Skåne? Jag får se, just nu samlar jag fakta och då har jag haft stor hjälp av denna bok.
Det medeltida Skåne är en arkeologisk guidebok som behandlar landskapet ur ett arkeologiskt perspektiv. Arkeologen Peter Carelli ger en bild av hur Skåne såg ut under medeltiden. Området var då en viktig del av det danska riket med Lund som kyrkligt och kulturellt centrum.
I boken är beskrivet Skånes kristnande och medeltidens religiösa liv. Borgar och den specifika stadskultur som växte fram under medeltiden och enskilda städer visas.
Boken är intressant och innehåller många fina färgfoton på borgar, ruiner, kyrkor och föremål.
I samma serie finns också Det medeltida Västergötland och Det medeltida Östergötland.
Boken går utmärkt att använda som tips för utflykter i det Skånska landskapet.

Monika

En film om Enid Blyton - Författaren av de berömda Fem-böckerna

Jag brukar inte se så mycket på TV, men i går kväll såg jag en TV-film om Enid Blytons liv. Enid skrev de berömda Fem-böckerna som jag älskade att läsa när jag var barn, så den här filmen ville jag inte missa.
Enid föddes 1897 i London och dog 1968. Hon började skriva böcker på 20-talet och hade en fantastisk bokproduktion på totalt 600 böcker som är översatta till nästan 90 språk.
I filmen framställs hon som en självupptagen person som bara läste beundrarbrev och ägnade sig åt sitt skrivande. Hon fick två barn och dottern Imogen har senare sagt om sin mor att hon var ”utan ett spår av modersinstinkt. Som barn såg jag henne som en rätt hård auktoritet. Som vuxen tycker jag synd om henne”.
Fortfarande säljer hennes böcker bra. Enligt filmens slutord 8 miljoner om året.
Det är inte dåligt för en författare som varit död i mer än fyrtio år!
Filmen om Edit heter Den sanna Enid Blyton med Helena Bonham-Carter i huvudrollen. Den sänds i repris idag SVT2 kl. 15.00.

Bilden är Enids hus, The Old Thatch, en 1500-talsstuga som hon själv beskrev som ett sagohus.

Monika