Wapnö Julmarknad

I nästa vecka är det jul!
Eller - i nästa vecka kommer jag att tillbringa 4 dagar i julstämning.
På Wapnö slott utanför Halmstad är det traditionsenlig julmässa med en fantastisk marknad i de gamla husen.Där kan man möta mängder av hantverkare och matspecialister och en härlig julkänsla. Det är visserligen en månad kvar till den riktiga julen börjar närma sig men det är ändå mysigt att få ett litet smakprov en månad tidigare.
Jag kommer att vara där med mina böcker Solbarnet, Månguden och Isvintern. Jag visar och berättar om böckerna och signerar personliga exemplar. Böckerna om Fry utspelar sig ju här runt Halmstad och Södra Halland så det är speciellt trevligt att vara på just denna julmarknaden.
En annan sak som är rolig med dagarna på Wapnö är att möta de andra utställarna. Många trevliga och nya bekantskaper blir det under dagarna. Förra året träffade jag bland annat den duktige fotografen Bo Strömberg. Han tog sedan fina författarporträtt på mig, så det blev ett konstruktivt möte.
Bilden på mig har Bosse tagit på Wapnö Julmässa hösten 2009.

Den stora evigheten

Var i går kväll och tände ett litet ljus på mina föräldrars grav. Den är också min mormors grav så den har jag besökt i mer än 45 år.
Det är så vackert med alla ljus som lyser i den mörka höstkvällen. En fin tradition och en påminnelse om dem som återvänt till den stora evigheten. Den som är före och efter den korta tid som kallas för livet. Ändå finns de så otroligt levande här hos mig, så länge jag minns.

Utrensning av Sofi Oksanen

Så mycket lovord har uttalats över denna roman men jag måste ändå lägga några ytterligare på den stora högen.
Utrensning av Sofi Oksanen är verkligen en fantastisk roman.
Detta möte mellan två kvinnor. Den yngre och den äldre. I ett Estland som är söndertrasat av diktatur och förtryck. Deras gemensamma historia och deras historier var för sig är oehörda att läsa. Det finns mitt i de förfärliga händelserna ett driv i berättandet som gör att man som läsare måste fortsätta att läsa. Med ett språk som går rakt in i hjärtat och själen.
Två kvinnor som förnedrade och söndertrampade ändå reser sig och går vidare.
Jag är stum av beundran för denna författare.
Hon var verkligen värd Nordiska rådets litteraturpris 2010.
Tyvärr dröjde det nästan till 2010 var slut innan jag läste romanen men den kommer att finnas kvar hos mig länge.

Så förändras allt

En frostig och isig morgon. Kolsvart mörker och tjock ishinna på bilrutan. Glaserad asfalt av stelnat vatten.
Då får bilen rulla i långsamma svängar.

Så går solen upp och den frostnupna världen blir synlig.
Vilken morgon, tänker jag som kommer ut från ett gympass som både är fysiskt och verbalt. Vissa dagar är stumma dagar på gymet. Vissa dagar är glada möten med många ord och skratt. Idag har det varit ett gladgympass!

Så förändras allt och ishinnan liksom kryper inpå mig och stelnar osynligt runt omkring.
Men innan den i ett enda slag lägger sig över min dag så tömmer jag min träningsväska, äter lite frukt, kokar mitt tevatten och slår på min dator.
Nu skall dagens arbete börja.
En hård duns på fönsterrutan. Jag reser mig, tittar förvirrat ut genom fönstret. En svart koltrast flaxar bort över vägen.
På marken ligger hon.
En fågel ligger nästan aldrig ned på marken. Bara när hon skall dö. De små tunna benen rör sig och ett ögas blänk ser mot mig. En liten grön lövsångare hoppar från gren till gren i busken vid mitt fönster. Fäller huvudet på sned, tittar förundrat.
Framför mig och lövsångaren sipprar livet långsamt ur koltrasthonans kropp. En tår glimmar som kristall i hennes ögonvrå.
På andra sidan gatan sitter en svart koltrast i ett träd. Ensam väntar han på henne som aldrig mer skall komma.
Den här dagen blev en dag som jag inte hade väntat mig.

Stipendium av Hallands författarsällskap

Idag är verkligen en glad dag!
Vissa dagar är bara glada. Hur grå och regnruskiga de än är så är de fyllda av ett inre solsken och en glädje som lyfter den annars så trötta kroppen högt upp mot himmelens skyar. Är det inte märkligt?
Under morgonens promenad, vid en nästan stormig och grådisig Laholmsbukt, gick jag ändå med glädjens fnatt inombords. Varför just denna dagen är sådan vet jag inte.
Kan det vara så att man har en föraning om vad som skall hända?

Under eftermiddagen späddes nämligen min glädje på med många deciliter.
Hallands författarsällskap är en förening som då och då träffas och under trevliga former avhandlar olika saker som uppstår i litteraturens värld.
I eftermiddags var jag inbjuden inte bara till mötet utan också till att berätta om hur det är att ge ut böcker på eget förlag. Eftersom jag inte brukar föreläsa eller hålla sådana anföranden fick jag tänka igenom vad jag skulle säga ganska noggrannt. Jag kände mig alltså väl förberedd när jag kom dit, tyckte att det skulle bli spännande att möta alla pigga författare och sedan berätta om mina erfarenheter av egen utgivning.
Men innnan jag skulle prata så blev jag väldigt överraskad!
Författarsällskapet delar varje år ut ett stipendium till någon författare som de tycker är värd en uppmuntran.
Nu kommer den extra glädjen glidande in...
Döm om min förvåning när det blev jag som var 2010 års stipendiat!
Motiveringen var:
"för ungdomsböcker som med spänning och livfull fantasi förmedlar historisk kunskap".
Glädjebägaren fylldes verkligen ända upp!
Och... sedan hade jag nästan glömt vad jag skulle berätta om. Som väl var hade jag skrivit några stolpar på ett papper.
Utan dem hade jag varit helt blank!

Frostkrispig morgon - trädgården "nattas".

Hösten har gjort sitt intåg med frostkrispig morgon och klar oktoberluft.
Trädgården behöver "nattas" inför vintersömnen. Tagetes och Rudbeckia har gjort sin tjänst och lyst vackert under hela sommaren men nu får de åka iväg med trädgårdsvagnen för att bli ny och fin kompostjord. Tulpanlökar, narcisser och pärlhyacinter skall grävas ned i jorden för att titta upp med lysande färger när vårsolen börjar värma oss.
Jag längtar till våren, tänker jag och sliter i alla höstnupna växter.
Men hösten är vacker, tänker jag i nästa stund och blickar upp mot grannens gulnade björk som lyser mot den blå himmelen.
Varje årstid har sin charm och jag vill inte vara utan någon av dem. Höst, vinter, vår och den varma sommaren, tur att det växlar!
Den sista Rudbeckian får pryda mitt köksbord. Några dagar.

OCH så är jag med och tävlar om en ny bok av Sofia Nordin: Det händer nu.
Sofia Nordin skriver mycket bra och för några veckor sedan skrev jag om hennes bok; Natthimmel.
Tävla om boken hos Barnboksprat.

Lappskatteland - långt bort från bästsäljarlistor

Sent i går kväll, efter en lång dag med firande av min kära B. som fyllt 80 år, läste jag de sista sidorna i en alldeles underbar bok. En familjesaga. Lappskatteland av Annica Wennström.
Den här romanen utspelar sig i Åsele lappmark 1861, där den unga Njenna lever med sin familj. Parallellt följer vi också en nutida avlägsen släkting som letar i sina rötter. Berättarjaget försöker förstå vad det är som gått förlorat genom släktleden. Ett par samiska skoband leder henne bakåt i tiden.
Det finns ett driv och en mystik i denna bok som gör att jag vävs in i släkthistorian och blir en del av ett folks historia och kulturarv. Jag bara måste fortsätta läsa och när jag till slut är tvungen att konstatera att jag läst den sista sidan så uppstår den där tomheten som nästan alltid uppstår när jag läst en riktigt bra bok.
Jag vill påbörja en ny bok. Jag har alltid en bok på gång men saknaden efter Lappskatteland gör att jag får svårt att börja på nytt. Jag har fortfarande bägge fötterna kvar i denna underbara läsning.
Den här boken hade jag inte hört talas om innan jag läste några andra böcker av Annica Wennström som hon skrivit tillsammans med sina författarkollegor Eva Swedenmark och Maria Herngren. När de skriver tillsammans kallar de sig för Emma Vall.
Tänk vilka guldkorn man kan hitta långt bort från bestsäljarlistor och nobelprisyra!

"I dag finns det inte mer ord att läsa", säger jag.

Det surrar och snurrar i tv-världen.In till min hörna hörs glada skratt och sång. Jag läser en bok medan mörkret faller utanför mitt fönster.
I morgon skall jag fira en 80-årig dam. Tänk 80 år. Så mycket liv och så mycket minnen.
Känner mig nöjd efter en vecka där skrivandet äntligen har tagit fart. Ulf läste inledningen i dag. Han sa att han ville läsa fortsättningen. Han sa att det var spännande. "I dag finns det inte mer ord att läsa", säger jag.
Efter nästa vecka...? Ja, kanske, vi får se...

Nobelpris och Natthimmel

Så var då Nobelpriset klart och vi kan alla pusta ut. En författare från Peru: Mario Vargas Llosa blev den lycklige.
Nu kommer denne man att diskuteras, citeras och vändas och vridas på i det oändliga så jag tror jag lägger honom åt sidan och låter andra hålla i den tråden. Jag kan ju däremot säga att jag inte ropade: Äntligen! Nåväl, han är nog värd priset.

Jag skall istället berätta om en mycket bra ungdomsbok som jag läst under mina förkylningsdagar. Natthimmel av Sofia Nordin blev nominerad till Augustpriset 2009 och hon hade varit väl värd att få det. Det blev Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson som fick priset och den boken är också värd många guldstjärnor så jag förstår att valet inte var lätt.
Natthimmel handlar om Tilda och hennes tysta familj. Att den är tyst, och var och en i familjen en ensam individ som stänger dörren om sin ensamhet, får vi som läsare uppleva genom Tildas ögon. Tilda är nästan alltid rädd. Rädd att säga fel saker, rädd att göra fel saker. Hon nästan utplånar sig själv i sin strävan att inte sticka ut vare sig hemma eller i skolan.
Men så en dag möter hon Jesper, en glad och utåtriktad rollspelare med en familj som är allt annat än tyst och instängd.
Sakta och en liten bit i taget vågar Tilda också göra saker som hon aldrig trott hon skulle våga.
Det här är verkligen en underbar bok som handlar om att hitta sig själv och våga gå sin egen väg i livet. Vilket ju inte är så lätt. Det vet vi alla.
Jag blir glad när jag läser denna boken och jag hoppas att den hittar fram till många läsare, både unga och gamla!

Familjen kring La Stella

Jag är mitt inne i en bokserie som kallas för "Familjen kring La Stella" och handlar om människoöden som rör sig runt restaurangen La Stella i Östersund. Första boken heter Smultron och svek och andra boken, som jag nyligen läst, heter Vinbär och vemod. Serien är skriven av Annica Wennström och Eva Swedenmark och omfattar ytterligare två delar: Hallon och hat samt Lingon och lust.
Det är vardagliga liv som skildras i böckerna men som innehåller mycket dramatik. Livet, kärleken och vänskapen kan vara så enkel men blir ibland oehört komplicerad. Svek, otrohet, förväntningar är ingredienser som slår sönder den idyll som tycks råda. Under den polerade ytan finns sveket och otroheten.
Jag tycker det här är mycket mänskliga böcker som visar på hur svårt det är att leva. Hur svårt det är att säga sanningen. Hur lögner skapar konflikter. Men i böckerna finns också drömmar och längtan. Det som vi alla bär inom oss men tyvärr allt för ofta trycker undan och kanske går igenom livet utan att lyfta fram.
En trevlig detalj i bokserien är de recept som läsaren får med sig. Maten som lagas och äts går alldeles utmärkt att prova själv.
I år har också utkommit en kokbok med samlade recept från böckerna: Kärlek och käk.

Det skall bli spännande att läsa den tredje och fjärde delen.

Förkyld - läser böcker

Förkyld blir man.
Hur man än försöker undvika de små eländiga virusen som far omkring i luften så får man räkna med att det blir några snoriga dagar per år.
Nu är det en sådan helg och jag är jättenöjd med att den här förkylningen uppstod efter Bokmässan och inte innan. Det hade varit en mycket eländig författare som tagit emot sina besökare på mässan, om jag hade känt mig så här under förra helgen.
I dag sveper jag in mig i en pläd och dricker massor med varmt te. Glad för att jag inte måste göra något. Läsa böcker går för det mesta bra när man är förkyld och för några ögonblick så glömmer jag nästan bort att jag känner mig så eländig.
Min käre Ulf har det värre. Han har två premiärer och mycket att göra denna helgen så han får snora sig iväg trots en eländig förkylning. (Jo, vi har ju lyckats att bli förkylda bägge två!).
Det enda jag gjort idag är att vara ute en liten stund i trädgården och ta bort mina tomatplantor. Plockade en skål som blev full med gröna tomater som nog kommer att mogna så småningom. Några vindruvsklasar plockade jag också. Äntligen lyser de blå bären och är mogna att äta. Men det är sent. Minst en månad senare än de brukar.
Nu kryper jag ihop i pläden igen och smuttar på mitt lingonte.

Bokmässan 2010

Nu är jag tillbaka i blogvärlden igen!
Efter många intensiva dagar på Bokmässan i Göteborg har jag nu kommit hem och landat samt pustat ut. I går var jag lite seg men idag känns allt som vanligt igen.
Dagarna på Bokmässan har verkligen varit fantastiska och långt över förväntan.
Jag har signerat och sålt mängder av mina böcker men det bästa är mötet med mina läsare. Det har varit intensivt men några minnen har etsat sig fast.
Tidigt på torsdagsmorgonen träffar jag läraren som blir så glad över att det första hon ser på Bokmässan är mig. En av hennes elever har "tjatat in" mina böcker på skolbiblioteket. Det blir givetvis en autograf som jag skickar hem till den ivriga eleven.

Under dagarna har det blivit många sådan möten.
Jag har delat monter med författaren och illustratören Inga Holm som skriver så trevliga böcker om älgen Gruffe som åker både motorcykel och skidor. Under hösten kommer Inga ut med en ny Gruffe-bok. Denna gången får han älgloppor!
Inga och jag har haft fantstiskt trevligt tillsammans. Det är skönt med en trygg person vid sin sida när allt snurrar i ett oehört snabbt tempo!
Sedan har jag haft besök av mängder av blogvänner. Både från blogspot och Boktipset.se. Det är verkligen kul att möta alla dessa vänner som känns som riktiga vänner fastän vi "bara" har träffat varandra över internet.
Ja, intrycken är många. Så många att jag nästan kunde skriva en bok om dem.
Men jag är redan bokad för Bokmässan 2011. Både jag och Inga är överrens. Den kan vi inte missa!

Lämnar blogvärlden - åker till Bokmässan

Jag på Bokmässan i Göteborg 2009.
Nu lämnar jag blogvärlden en liten tid och ägnar mig åt Bokmässan i Göteborg.
23 - 26/9 finns jag i Monkalands Monter A03:54.
Jag har bestämt mig för att bara koncentrera mig på det som händer på mässan och inte vara ständigt uppkopplad. När jag kommer hem skall jag göra en liten summering av dagarna med både foto och dagboksanteckningar.

Välkommen att möta mig i montern om du har vägarna förbi!

Förskottsblomma och Per-Olof Enquist

Jag har fått en väldigt vacker födelsedagsblomma av mina svärföräldrar. En förskottsblomma! Jag fyller nämligen inte år förrän på lördag men då är jag i min monter på Bokmässan i Göteborg så den dagen firar jag i en gigantisk bokflod. Kan en födelsedag vara bättre? Inte för en bokälskare som jag.
Men dagen kommer inte att vara någon "glidar-dag" för födelsedagsbarnet. Det är roligt men mycket arbetssamt under mässdagarna och lördagen är förmodligen den dagen som det är mest arbete.
Förra året firade jag också min födelsedag på Bokmässan. Den dagen hade jag totalt glömt bort allt vad firande hette tills min käre Ulf stod där med en grattisbok. Ett annat liv av Per-Olof Enquist. Då som först kom jag ihåg att det var min dag!Men den gratulationen varade länge och bra var den!
Sedan vann Ulf en tygkasse full med böcker i Sveriges Radios monter. Den kassen tog jag också hand om!

Nu hoppas jag bara att alla har varit och röstat idag, för det har jag!

Packar till Bokmässan!

Nu växer högen med packade lådor och andra prylar som skall med till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, i nästa vecka.
Böckerna är självklara men sedan är det en mängd små och stora saker som MÅSTE med, tycker jag. Eller måste de det? En del saker är nog bara "bra att ha-saker" som kanske kommer till använding. Jag känner mig som Mumintrollets mamma som fyller sin väska med allt från korkbälte till plåster på såren (om ut i fall något skulle hända!!).
Saxar, häftstift, liten stege, borrmaskin... och så är det den där hörnan som jag ännu inte bestämt vad den skall innehålla? Jag funderar och provar. En hylla kanske hade varit det bästa?
Med i högen finns, i alla fall, ett lite runt bord. Min kollega Inga Holm tar med sig två stolar och de kan vi sjunka ned på några minuter emellanåt. För dagarna är intensiva, det vet jag. Att sätta sig ned är det egentligen ingen tid för.
Om du har vägarna förbi så kom gärna och hälsa på mig i Monkalands monter: A03:54.

Skrivböcker och blommor

I går kväll var jag och gjorde en föreläsning för ABF SydHalland på Café Bastaskär i Grötvik.
Föreläsningen var både tal, sång och bilder. Jag berättade om bronsålder och sjöng några sånger som jag komponerat - "i bronsåldersanda".
I stället för en blomma fick jag en väldigt fin present av ABF. Ett Unicefkort där jag istället för blomman skänker 25 skrivböcker och pennor till barn i världen som behöver det bäst. De kändes väldigt bra!
Sedan fick jag, till min förvåning, ändå en blomma. En av åhörarna, som gör blomsterarrangemang, gav mig en mycket vacker uppsättning! Så det blev både skrivböcker och blommor!
Glad och nöjd gick jag hem i nattmörkret!

Min hund tycker inte om sin granne!

Min hund tycker inte om sin granne.
När grannens lille mops tassar ned för trappan för att ta en av sina dagliga rundor så står min Solo vid dörren och "mopsar" sig. Skäller och trycker nosen så långt in i dörren som han kan. Sedan rusar han som en arg bålgeting till ett fönster där han kan ha uppsikt över ytterdörren. Där blänger han ut på den stackars mopsen och morrar dovt.
Kommer dessa två någonsin att bli vänner? Tveksamt!
Innan mopsen flyttade in var det några katter som var närmaste granne. En av katterna tyckte om att spatsera in genom vår altandörr. En gång smög katten ända in i vårt sovrum. Solo sov en god middagslur men blev väckt av en nyfiken katt. Jag har aldrig sett någon rusa så snabbt genom lägenheten. Först en katt som slår i dörrkarmen på vägen ut och sedan en hund som gör likadant i sin iver att allt för snabbt runda hörnan.
Sedan ser jag katten hoppa 2 meter upp i luften och nästan slå i altantaket. Jag vet att katter är bra på att hoppa, men två meter?
Det hela slutade med att katten satt uppe i ett av våra fruktträd och Solo spankulerade runt trädet och förmodligen var väldigt nöjd med vad han uträttat.
Katten kom faktiskt tillbaka flera gånger. Hur konstigt det än kan låta!

Bastaskär - en kulturoas

Under dagen har jag testat min föreläsning: Bronsålder och fantasi - en historisk saga. Jag har tittat igenom bilderna som skall projiceras och repeterat sångerna som ligger som en illustration runt föreläsningen.I föreläsningen finns inte bara historiska fakta utan också en musikalisk känsla av forntiden. Hur var den tidens musik? För, så klart, fanns det musik på den tiden! Rytmer, klanger, trä- och benflöjter, trummor i brons och skinn och sång. Blandat med sång och fakta berättar jag också om mina böcker: Solbarnet, Månguden och Isvintern.
I morgon kväll skall föreläsningen förhoppningsvis gå som en dans. Då är jag på fantastiska Café Bastaskär i Grötvik. En underbart vacker plats vid den Halländska kusten.


I Båthuset på Bastaskär görs också konstutställningar. För några veckor sedan var jag där på vernissage när konstnärerna Modesty Jackie Sofronenkoff och Ilona Fintland visade sina fina alster. Fotografen Stefan Nilsson bidrog också med vacker fotokonst.
Bastaskär med café och utställningslokal är konstnären Walter Bengtssons gamla ateljé som nu används på detta kreativa sätt. Ännu en kulturoas i vår värld!

Kulturnatt - en stjärnkväll

Existensia i kulturias kläder!
Kulturnatt är en underbar blandning av nästan all slags kultur. I Halmstad har vi haft en tradition med kulturnätter varannat år ända sedan 1991. Under en enda kväll och natt dukas gator, torg och byggnader upp med lysande bloss av entusiasm och glädje. Det är bara att vandra runt i den stilla kvällen och välja bland den otroliga mångfald som visas.
Teater, dans, sång, musik, poesi, mat, berättelser,konst...
Fantastiskt blir det också med alla människor som rör sig ute i den mörknande höstkvällen. Glada leende människor som inte verkar vara påverkade av annat än kulturens rus.
Så här skulle det alltid vara, tänker jag.
Nu får vi vänta två år till innan nästa stjärnkväll uppenbarar sig. Men det finns förstås mycket som sker emellan, men inte riktigt på det sättet. Annars rusar vi till våra respektive mötespunkter och på vägen dit har vi inte en aning om vart alla andra som vi möter är på väg. Men just den där kvällen, den magiska kulturnatten, då verkar alla att sträva åt samma mål.

Där två hav möts

I kväll är det Kulturnatt här i Halmstad. en tradition som brukar bjuda på ett smörgåsbord med kultur av många olika slag. Under många år tillbaka har jag själv deltagit på något sätt men den här gången skall jag bara vara åskådare. Härligt att gå runt och mysa i den sommarvarma höstkvällen.

I natt när jag inte kunde sova läste jag klart en mycket spännande bok. Där två hav möts av den engelska författaren Marie-Louise Jensen. Ungdomsromanen utspelar sig 1885 när den fattiga engelska flickan Marianne ger ett löfte på sin mammas dödsbädd: Åk till Skagen i Danmark och hitta din far! Ge honom mitt brev. Se till att få ett bättre liv! Flickan tar sig med stor möda till Skagen. Där möter hon fattiga fiskare och de berömda konstnärerna som samlas under sommarmånaderna. Utan att kunna språket och utan vare sig vänner, släktingar eller besparingar måste Marianne bygga ett helt nytt liv.
Det här är en bok som driver läsaren att fortsätta att vända bladen. Vad är det för hemligheter som döljer sig bland Skagens fiskare? Kommer hon att överleva i den hårda verkligheten?
Tycker om denna facinerande historia och spänningen i läsningen. Kanske blir det ett litet väl lyckligt slut för min smak. Men sagor skall väl ha lyckliga slut?