Elena Ferrantes är pseudonym för en okänd italiensk författare. Ingen
vet vem hon egentligen är. Nyligen utkom Min fantastiska väninna i svensk
översättning. Den anonyma författaren debuterade redan 1992, och utkom 2011 med
ovanstående roman, som är första delen i en trilogi.
Romanen utspelar sig i Neapels fattiga hyreskaserner under 1950-talet.
Författaren Elena Greco tänker tillbaka på sin barndom och sin bästa vän Lila,
en upprorisk flicka med enastående förmåga att inhämta kunskaper, en flicka som
borde fortsatt att studera, men som istället slutar skolan i tidig ålder och
börjar arbeta i sin faders skomakeri. Elena är också duktig i skolan, och
hennes far ger henne möjligheten att studera vid både realskola och läroverk.
De båda flickorna går skilda vägar, men fortsätter ändå att var bundna till
varandra, fastän Lila gifter sig redan när hon är 16 år.
När jag börjar läsa är jag en aning skeptisk till boken, upplever ingen
större hänförelse över de första sidorna. Det känns ganska alldaglig och inte
särskilt spännande, men efter hand sugs jag in i denna berättelse om ett hårt
och våldsamt klassamhälle med fattigdom och patriarkala mönster. Kvinnans roll
är att föda barn och hålla ihop familjen. Fattigdom och miljö kväver Lilas
enorma intellektuella kapacitet. Trots att jag vet hur boken kommer att sluta
så läser jag med stor spänning och inlevelse berättelsen. Jag blir en del av
dessa fattigkvarter med smågangsters och hopplöshet.
I augusti utkommer Hennes nya namn, andra delen i Elena Ferrantes
trilogi. Jag har redan ställt mig i bibliotekets kö.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar