Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

lördag 15 september 2012

Släktforskning kan ge mig idéer till nya böcker


Den stilige militären på bilden är min farfar. Bilden är förmodligen fotad 1908 eller 1909. Den tidigaste bilden av honom. Han älskade hästar. Senare i livet startade han en liten flyttfirma. Han körde med häst och vagn. En gammal tid, men ändå inte så länge sedan.
 
På den andra bilden finns hans mor, Hilma. Det är den enda bilden som finns av henne. Förmodligen fotad ca 1920. Hon står där på bilden och myser, framför sitt lilla hus, omgiven av mängder av blommor. Hon älskade blommor. I hennes lilla hus var det jordgolv. Det är några av de minnen som finns kvar av henne. De minnen som min pappa berättat för mig. Hilma dog 1927 på ålderdomshemmet i Mahult, Breareds församling. I den församlingen hade hon tillbringat nästan hela sitt liv.

Vem som var min farfars far vet jag inte. Farfar var ett oäkta barn. Hur nu någon kan vara oäkta. Han var lika äkta som alla andra som föddes. Han brukade säga: ”det farligaste för en arbetare är arbetslöshet och krig”. Blir du arbetslös har du ingen inkomst – blir det krig kan du dö.

Hilma föddes 1857. Hon var äldst i en stor syskonskara.

Nu har jag hittat nya fakta om henne. Jag har sökt i de gamla kyrkoarkiven. Då upptäckte jag att hon 1879 emigrerade till Tyskland, men kom tillbaka igen tre år senare. 1889 föds min farfar, den oäkta sonen. 1902 lämnar han hemmet, då var han inte ens fyllda 13 år. I folkräkningen 1900 står Hilma som fattighjon. 1910 och 1920 bär hon beteckningen understödstagare. Samma sak fast olika namn.

Hennes äldste bror åkte till Amerika 1881. Hennes näst äldste bror blev gruvarbetare i Billesholms gruva. Där förkortades hans liv. Den sista anteckningen om honom är i folkräkningen 1900. Där står han som ”kvarstående i obefintliga boken”. Förmodligen tog gruvan hans liv innan han ens blev 30 år.

 Att släktforska är som att lägga pussel. Små bitar fogas samman och det uppstår en bild. Jag har också lika svårt att sluta lägga pusselbitarna som när det är ett riktigt pussel. Jag säger: ”bara en pusselbit till” och så är klockan över midnatt.

 
Monika

6 kommentarer:

  1. Jag har släktforskat i över 20 år och är sedan nästan lika länge medlem i Hallands släktforskarförening. Ta kontakt med dem om du inte redan har. De har massor av material och bra tips från alla goa människor som samlas i föreningslokalen. Jag saknar det stället nu när jag är utlokaliserad.

    SvaraRadera
  2. Vilket tålamod du har. Jag började lite med släktforskning men ledsnade fort.

    Jo dig kan jag hälsa på, här behövs ingen mailadress heller. Så det är inga problem, jag kommer som hittills.

    Ha det gott
    Kram

    SvaraRadera
  3. Det är intressant med släktforskning. Många intressen går tex i arv...
    Och vad roligt det hade varit att träffa dem, släktforskning är ett försök att lära känna dem om än på avstånd.

    SvaraRadera
  4. Släktforskning är verkligen som ett stort pussel och det roliga (tycker jag) är att det aldrig blir riktigt färdiglagt. En så spännande resa du har framför dig. Jag letar fortfarande av och till i arkiven. Min pappa brukade alltid säga "Det finns inga oäkta barn. Alla barn är äkta" och så är det ju. Jag skulle verkligen se fram emot att läsa om din farfars mor Hilma. Så fint att du har ett foto!

    SvaraRadera
  5. Jag hade också velat släktforska men tror inte jag skulle ha tid för det nu tyvärr!

    SvaraRadera