Släktforskning kan ge mig idéer till nya böcker

Den stilige militären på bilden är min farfar. Bilden är förmodligen fotad 1908 eller 1909. Den tidigaste bilden av honom. Han älskade hästar. Senare i livet startade han en liten flyttfirma. Han körde med häst och vagn. En gammal tid, men ändå inte så länge sedan.

 

På den andra bilden finns hans mor, Hilma. Det är den enda bilden som finns av henne. Förmodligen fotad ca 1920. Hon står där på bilden och myser, framför sitt lilla hus, omgiven av mängder av blommor. Hon älskade blommor. I hennes lilla hus var det jordgolv. Det är några av de minnen som finns kvar av henne. De minnen som min pappa berättat för mig. Hilma dog 1927 på ålderdomshemmet i Mahult, Breareds församling. I den församlingen hade hon tillbringat nästan hela sitt liv.

Vem som var min farfars far vet jag inte. Farfar var ett oäkta barn. Hur nu någon kan vara oäkta. Han var lika äkta som alla andra som föddes. Han brukade säga: ”det farligaste för en arbetare är arbetslöshet och krig”. Blir du arbetslös har du ingen inkomst – blir det krig kan du dö.

Hilma föddes 1857. Hon var äldst i en stor syskonskara.

Nu har jag hittat nya fakta om henne. Jag har sökt i de gamla kyrkoarkiven. Då upptäckte jag att hon 1879 emigrerade till Tyskland, men kom tillbaka igen tre år senare. 1889 föds min farfar, den oäkta sonen. 1902 lämnar han hemmet, då var han inte ens fyllda 13 år. I folkräkningen 1900 står Hilma som fattighjon. 1910 och 1920 bär hon beteckningen understödstagare. Samma sak fast olika namn.

Hennes äldste bror åkte till Amerika 1881. Hennes näst äldste bror blev gruvarbetare i Billesholms gruva. Där förkortades hans liv. Den sista anteckningen om honom är i folkräkningen 1900. Där står han som ”kvarstående i obefintliga boken”. Förmodligen tog gruvan hans liv innan han ens blev 30 år.

 Att släktforska är som att lägga pussel. Små bitar fogas samman och det uppstår en bild. Jag har också lika svårt att sluta lägga pusselbitarna som när det är ett riktigt pussel. Jag säger: ”bara en pusselbit till” och så är klockan över midnatt.

 

Monika