Jag har fått en favoritregissör. För några dagar sedan såg jag ”Mannen
från Le Havre” och i förra veckan skrev jag om filmen ”Mannen utan minne”. Båda
dessa filmer är regisserade av den finländske regissören Aki Kaurismäki.
Mannen från Le Havre blev vinnare av Juryns pris i Cannes 2011. Den har
också fått goda recensioner av Nyhetsmorgon i SVT och Expressen recensent
kallade den för briljant.
Filmen har samma lågmälda och fåordiga sätt att uttrycka sig, som är
kännetecken för Kaurismäki.
Den handlar om en man med ett förflutet som bohemisk författare. Hans
liv består numera av att vara skoputsare och ett kärleksfullt äktenskap med
kvinnan Arletty. Allt förändras när Arletty får en allvarlig sjukdomsdiagnos
samtidigt som båtflyktingen Adrissa dyker upp.
Nu måste jag se fler filmer av Kaurismäki. Denne filmens mästare.
Gillar också hans underfundiga filmer!
SvaraRaderaVerkligen kloka synpunkter!
SvaraRaderaDet lågmälda är ett rättesnöre som fler borde tillägna sig.
Det går trots allt att leva vidare, men då behövs en viss uthållighet och tystnad.
Hälsar
Henri Matol, en enkel bohem på västra stranden