Sommarhuset av Anna Fredriksson fick jag tips om via någons blogg. Jag
reserverade den genast på biblioteket och nu har jag läst den.
Den handlar om Eva, som är äldst i en syskonskara, men som inte har
någon kontakt med sina syskon. När hennes mamma dör måste de mötas. Gemensamt
är de ägare till ett sommarhus som har varit Evas andningshål i livet. Där har
hon tillbringat mycket tid tillsammans med sin mamma. Syskonen har inte varit
där på många år. Nu vill syskonen sälja huset. De vill ha sitt arv.
Eva flyr till sommarhuset, men bara några dagar senare kommer syskonen
med sina familjer. Kan deras möte i huset bli en möjlighet att hitta varandra
igen?
Känner igen mig själv i denna historia. Så som det var när min mamma
gick bort. Jag var ett ensambarn på gott och ont. Alltså hade jag inga att dela
med, men jag fick också gå där själv med alla saker och minnen som i all hast
måste plockas bort. Det går inte att lämna föräldrahemmet som ett museum. Det
här är en lågmäld historia för långsamt läsande. Känslor som tornar upp sig.
Jag läste boken i somras - tog en väldig tid ... min mamma dog i våras ... jag är också ensambarn etc ...
SvaraRadera