2012 - en reflektion

Så står vi då återigen vid slutet av ett år. Det får alltid mig att tänka tillbaka på vad som hänt.
Några höjdpunkter och minnen är kanske mer viktiga än andra.

Min figur Kulturia har följt mig ett tag och under 2012 har hon förändrats. Så att säga glidit i sin skepnad. I början av året var det också några kvällar med Kulturias kafé. Gäster var bl.a. Peter Björk, Thomas Häägg, Susanna Hillbom, de musikaliska systrarna Isebring och det litterära paret Leoniderna.

Min resa till Bokmässan i Örebro i april har också blivit ett fint minne.

 

Tillsammans med min författarkollega Inga Holm blev vi väldigt väl mottagna av det gästfria paret Åke och Elsie Eklund som behandlade oss två författare som prinsessor under mässdagarna. Härliga möten med andra författare blev det också.

 

I juli spelades min första bok Solbarnet som teater på Hallandsgården i Halmstad. Många underbara kvällar med en härlig teaterensemble.

 

I augusti fick min son och hans flickvän en liten hund som heter Stina. Så här liten var hon när hon kom till vår trädgård. Knappt att hon räckte över grässtråna.

I september var det några intensiva dagar på Bokmässan i Göteborg. Det är alltid trevligt och innehåller mängder med möten. Jag kan inte räkna dem alla.

I oktober var det premiär för min dockutställning Från dröm till docka. TV 4 Halland var här hemma hos mig och gjorde reportage och jag komponerade några nya ”docksånger” som jag framförde i samband med öppnandet av utställningen på Vallås Bibliotek i Halmstad.

 

Under hösten har jag då äntligen skrivit klart manus till en bok. Jag har redan fått en hel del positiva kommentarer från provläsare. Ännu så länge är allt en hemlighet. Men till våren kanske…

I december blev Solbarnet E-bok och går numera både att köpa och att ladda ned för utlåning från bibliotek.

 

 Väldigt mycket mer har naturligtvis hänt. Både ledsna och glada dagar. Så som livet är.

I morgon avslutar jag året hos mina bästa vänner. Så som vi gjort i många, många år.

Önskar alla ett gott slut och ett gott nytt år!

 

Monika

God Jul och God fortsättning på Julen!

December månad har gått i sjukdomens tecken. Jag har, under större delen, varit förkyld med feber och fruktansvärd hosta och den sista veckan har övriga familjen vandrat in i det samma.

Detta har fått lite konsekvenser för min blogg. Någon julhälsning blev det inte innan jul, men här kommer den!

Julen betyder för mig en ljusets seger. En ljushelg som lyser upp i den mörkaste årstiden. Den ger mig också lite tid för eftertanke. Jag summerar året som gått och ser framåt mot nya äventyr. En tid för lugn och ro.

Min pappa brukade ofta nynna på en sång som innehöll denna text:

”Någonting att äta, någonting att dricka, någonting att älska och att hålla kär är allt jag begär. Varför skall man sträva efter guld och gräva efter lyckan där den ändå aldrig bor”.

De stroferna försöker jag leva efter.

 Med hjälp av min lilla figur Kulturia önska jag alla en God Jul och en God fortsättning på Julen!

 

Monika

Inget märkvärdigt har hänt av Ancelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg

För några veckor sedan var jag på ett boksläpp och så klart köpte jag med mig ett ex. Boken heter Inget märkvärdigt har hänt och författarna heter Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg. Romanen handlar om pensionärerna Ingrid och Sigrid som båda gillar wienerbröd och andra goda kakor. Detta gör att de ofta besöker konditorier. En dag hjälper de en äldre man som blivit sjuk och detta är inledningen till ett litet äventyr. Mannen letar nämligen efter sin ungdomskärlek och givetvis ställer damerna upp som detektiver.

Som titeln skvallrar om så är det inga större märkvärdigheter som händer. Författarna kallar sin roman för en promenadroman. Det tycker jag är ett passande namn. Det är två trevliga damer som läsaren får stifta bekantskap med och det blir ett härligt möte med både kakornas tempel och nya bekantskaper som kvinnornas ”detektivarbete” leder fram till. En roman att skratta med och en roman som är befriande härligt långt ifrån alla deckarhistorier som annars är fulla med våldsamma scener som inte ens har sin grund i verkligheten.

En liten pärla för dig som önskar puttra fram i ett stilla läsande. Jag hoppas verkligen att Angelica och Mymmel tar sig samman och skriver en fortsättning. Det vore trevligt att få dela damernas vidare äventyr i livet.

Nu skall jag slå in boken i julklappspapper. Jag har nämligen bara tjuvläst den. En hemlig person kommer att få denna bok av jultomten.

 

Monika

Tävling - vinn Månguden, andra boken om solbarnet Fry

För att fira att det snart är jul lottar mitt bokförlag ut några ex av Månguden, andra delen i min historiska bokserie om Solbarnet.
För att vara med i tävlingen går du in och gillar sidan Solbarnet - böckerna om Fry på facebook. Gillar du redan sidan kan du skriva en kommentar eller dela länken, så är du också med i tävlingen.
På måndag är tävlingen avgjord och givetvis kommer vinsten att vara framme hos vinnaren i god tid före julafton!

Här är en länk till sidan: https://www.facebook.com/pages/Solbarnet-B%C3%B6ckerna-om-Fry-av-Monika-H%C3%A4%C3%A4gg/159654700801010?fref=ts

Monika

Bronsdolken av Michelle Paver

Den utstötte är första delen i Michelle Pavers nya serie som går under namnet Bronsdolken.

För mig var det extra intressant att läsa denna bok eftersom den utspelar sig i bronsålder. Mina böcker om solbarnet Fry utspelar sig också under denna tidsperiod. Skillnaden är ändå ganska stor eftersom min bokserie utspelar sig här i Norden och Pavers utspelar sig runt Kreta, Mykene och de Grekiska öarna. Dessutom är mina böcker skrivna för en lite äldre läsarskara.

Bronsdolken handlar om tolvårige Hylas som blir jagad av de onda krigarna som kallas för kråkor. Hans lillasyster är försvunnen och hans hund är död. Under sin flykt möter han flickan Pira och han får också hjälp av en delfin. I centrum står den mystiska bronsdolken.

Det blir många frågor. Varför är dolken så viktig och varför vill de döda Hylas?

Det här är ett klassiskt äventyr som utspelar sig för 3500 år sedan. Det är högt tempo genom hela boken och läsaren får inte en chans att pusta ut. Det tror jag är bra. Målgruppen är 9 – 12 år och i den åldern får det inte finnas några ”dödpunkter”, då har läsaren snabbt förlorat intresset för texten. Det är kul att läsa om en tidsperiod som jag själv har ganska stor kunskap om. I mina böcker finns en parallellhistoria som också utspelar sig delvis på Kreta. Den minoiska kulturen har satt sina spår även i Norden och förmodligen hade människorna en hel del kontakt trots det långa avståndet. Hos oss har hittats många föremål som har sitt ursprung i trakten av Medelhavet.

Hösten 2013 utkommer andra delen i Bronsdolken.

 

Monika

Sulky och Bebbe regerar okej av John Ajvide Lindqvist

Jag har tidigare läst alla John Ajvide Lindqvists utgivna böcker, så när jag hittade en barnbok på biblioteket var jag tvungen att plocka den med mig hem.

Sulky och Bebbe är två små bebisbarn som ger sig iväg på äventyr. De vill se hur allt ligger till i världen. De försöker hjälpa alla som är ledsna och konstiga. Några av dessa figurer är en liten sjungande bomb och Gubben med huvudet under armen.

Boken är illustrerad av Mia Ajvide. Texten får mig att tänka på barnböcker från 70-talet. De handlade ofta om att alla skulle få vara med och vikten av att få bestämma själv. Inget negativt i det.

Jag gillar den här boken. Den är underfundig och fantasifull och Mias bilder skapar nyfikenhet.

Det här är en högläsningsbok med ganska mycket text så jag kan tänka mig att barnen bör vara fyra-fem år innan den fungerar. Fast det där är ju individuellt säger jag som läste Mio min Mio för min knappt treårige son. Det gick alldeles utmärkt!

 

Här har jag tidigare skrivit om John Ajvide Lindqvist.

 

Monika

Åkes hemliga pratapparat och Vilse av Kristina Westerlund

Åkes hemliga pratapparat och Vilse av Kristina Westerlund är två trevliga barnböcker. Som vanligt hittar jag böckerna på biblioteket. Plötsligt står böckerna där och talar till mig. Ta hem mig, säger de. Helst vill jag ta hem nästan hela biblioteket, men det är ju en omöjlighet.

Varför valde jag då just dessa två böcker?

Kristina Westerlund är samordnare i det fina Barnboksnätet som jag är med i. Då och då besöker jag möten och aktiviteter i Göteborg. Under hösten har jag i ett inlägg skrivit om Höststormen som vi genomförde i Kristinas mysiga hus Gröna lund.

Åkes hemliga pratapparat handlar om Åke som får en pratapparat när han fyller nio år. En liten bandspelare som han kan använda till att spela in hemliga saker. Catarina Kruusval , som också är medlem i Barnboksnätet, har gjort fina illustrationer. Åldersgrupp för boken är förmodligen 7-9 år.

Vilse är en bilderbok för lite mindre barn. Den handlar om två syskon som går vilse i en skog. Allt slutar så klart lyckligt och de får åka på tomtens flakmoped. Sara Gimbergsson, också medlem i Barnboksnätet, har gjort de trevliga illustrationerna. Åldersgruppen är nog de yngsta och lite svävande uppåt. Även en gammal människa som jag finner behållning i både text och bilder.

 

Sammantaget är det två mycket trevliga böcker som jag rekommenderar till föräldrar som vill ge sina barn både en fin högläsningsstund och ett lästips till barn som nyligen har lärt sig att knäcka läskoden. Vilse går fortfarande att köpa och Åkes hemliga pratapparat finns på biblioteken.

 

Monika

Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan

När årets Nobelpristagare i litteratur tillkännagavs reserverade jag direkt en roman av honom på biblioteket. Trots kö på hans böcker så fick jag ändå Ximen Nao och hans sju liv ganska snabbt.

Sedan har läsandet tagit sin grundliga tid. De 634 sidorna är fyllda av otroliga berättelser och kanske är de också en slags skrönor. Det blir som en gigantisk släktsaga som sträcker sig över en period av femtio år.

Den handlar om godsägaren Ximen Nao som är död, men återföds i olika djurskepnader. Han sköts ihjäl av upproriska bönder och under de femtio åren från januari 1950 får han uppleva Kina efter revolutionen. Som åsna, oxe, gris, hund och apa möter han hela tiden samma familj. Den strävsamme fria bonden Lan Lian vägrar att inordna sig i kollektivet och blir en legend på den kinesiska landsbygden.

Upplägget på historian gjorde mig nyfiken. Detta sätt att utifrån både djur och människors perspektiv berätta en historia ger en spännande dimension till romanen. Mo Yan har ett enkelt språk men är en fantastisk berättare. Det är mastigt och det tar tid att läsa. Jag läser denna bok ganska sakta för jag vill inte missa några av hans fantastiska krumelurer och tankegångar. Sista delen av historian sker i ett mer summariskt berättande. Kanske tyckte Mo Yan att berättelsen var på väg mot tusen sidor och avslutet blir därför i ett snabbare tempo. Men han knyter otroligt snyggt ihop säcken. En rolig detalj är att författaren själv finns med i berättelsen. Med glimten i ögat beskriver han ”odågan Mo Yan” som hela tiden pladdrar och hittar på dumheter.

Mo Yan slår från ett underperspektiv. Han berättar om den lilla människan som far illa både i det hårda klimat som råder under kulturrevolutionen och under det nykapitalistiska samhälle som växer fram efter Mao Zedongs död på 1970-talet.

Jag bugar för denne lysande berättare. Han är väl värd Nobelpriset, även om jag gärna hade sett att det blivit en kvinna. Det är ju brist på kvinnliga nobelpristagare och det har jag skrivit om i inlägget Mo Yan och elefanter.

 

Monika

Solbarnet som e-bok

Från och med idag går det att läsa Solbarnet, min första bok om Fry, som e-bok.

Det har varit på gång länge och nu känns det jätteskönt att alla bitarna har fallit på plats.

Bästa pris tror jag är hos Dito som bara tar 23:- för en bok. Boken finns givetvis hos Adlibris och andra nätförsäljare, men då några kronor dyrare. Sedan går den givetvis att låna på många bibliotek. De flesta har utlåning av e-böcker och det tycker jag är jättebra. Det är mycket praktiskt med en läs- eller surfplatta. Speciellt när man skall ut och resa. Jag slipper ha väskan full med tunga böcker.

Sedan gillar jag ju pappersboken. Den vill jag inte bli av med. Det är en speciell känsla att bläddra och nästan lukta på en bok.

 

Nu önskar jag alla en trevlig första advent!

 

Monika

Inget märkvärdigt har hänt

 

Nu är jag tillbaka på ”banan” igen. Alltså tillbaka på bloggen.

Jag har gjort föreläsningar och jag har också varit på Wapnö Julmarknad. Fyra intensiva marknadsdagar är väldigt roligt, men sätter sina spår. Tröttheten kommer efteråt. Men nu är allt packat upp igen och avslutat. Jag är redan sugen på nästa års julmarknad…

Sedan har det varit lite pyssel med Solbarnet, min första bok om Fry. Den 1:a december kommer den ut som e-bok och därför har det varit en del förberedelser.

På måndagarna håller jag i en monologkurs med Halmstads Kvartersteater. Deltagarna får arbeta med en längre text. Det är väldigt roligt, tycker jag, som inte har sysslat med teater på många år.
Jag har också skrivit klart en lättläst kortroman. Arbetsnamnet är just nu: Jag spelar min roll. Jag får se om namnet kommer att hålla hela vägen. Till detta återkommer jag längre fram.
Alldeles nyss ringde en väldigt förtjust kvinna, som köpte mina böcker när jag gjorde en föreläsning för några veckor sedan. Hon hade läst alla fyra böckerna på två dagar! Hon hade läst både dag och natt för hon kunde helt enkelt inte sluta. Med det telefonsamtalet gick min dag in i dur.

 

Och… i går kväll var jag på boksläpp på Halmstads Stadsbibliotek. Det var Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg som hade releasefest för sin bok ”Inget märkvärdigt har hänt”. Så klart köpte jag en bok. Det skall bli spännande att läsa denna roman som de kallar för en ”promenadbok”.

 

Så… inget märkvärdigt har hänt, eller, jo det händer nog en hel del märkligheter.

 

Monika

Jacob seglar till Kina av Anita Steiner

I fina Barnboksnätet brukar jag träffa Anita Steiner. Hon är författare, illustratör och konstnär.  Nu har jag läst hennes underbart härliga Jacob seglar till Kina som handlar om Jacob som får segla med ostindiefararen Götheborg till Kina 1743 – 1745.

Anita har forskat mycket i den dokumentation som finns om segelfartyget. Ur detta har hon skapat härliga illustrationer och en spännande historia om den lille pojken som följer med som fripassagerare. Det blir ett riktigt äventyr.

Den utkom 1994, men finns fortfarande att köpa. Den finns till och med översatt till kinesiska.

 

En spännande bok för både stora och små.

 

Monika

Dödgrävarens gåva av Maud Mangold

På biblioteket hittade jag Dödgrävarens gåva av Maud Mangold. Eftersom jag då och då möter Maud på Barnboksnätets träffar så plockade jag gärna med mig boken hem.

Dödgrävarens gåva är en historisk barn- och ungdomsbok för åldersgruppen 12-15 år, (boken går förmodligen bra att läsas av de som är yngre också) 

Den handlar om Samuel som är en fattig pojke som vuxit upp i fosterhem och på barnhem. I början av boken får han en mystisk gåva, en alruna. Strax därefter börjar det hända många positiva saker för bokens huvudperson.

Enligt texten på baksidan är detta första delen i en serie som kallas för Magiska tecken. Andra och tredje delen heter Spåkvinnans lärling och Smugglarens hemlighet. Dödgrävarens gåva utkom 2006. Det är härliga miljöbeskrivningar av 1800-talets Göteborg och en liten mystisk och övernaturlig känsla.

En riktigt bra bok. Jag får nog leta upp de andra delarna och se hur det går för fattigpojken Samuel.

 

Monika

Agnes Grey av Anne Brontё

På senare år har jag funnit systrarna Brontё. Jag har sett Charlottes Jane Eyre och Emilys Svindlande höjder som film. Nu har jag läst Agnes Grey av Anne Brontё.

Anne var den yngsta av de tre systrarna och när Agnes Grey utkom blev det under pseudonymen Acton Bell. 1847 var det inte gångbart att ge ut en roman med en kvinnlig författare. Då den utkom rönte den inga större framgångar, men långt senare räknas systrarna var för sig till den viktorianska litteraturens viktigaste företrädare.

Agnes Grey handlar om den unga kvinnan som tar anställning som guvernant för att hjälpa till med försörjningen när hennes familj har kommit på obestånd. Hon försöker förgäves att komma till rätta med de bortskämda barnen.

Det är en spännande historia om kärlek, svek och det sociala spelets regler. Den är i klass med Jane Austens romaner och förmodligen hade Anne Brontё blivit en ännu större författare om hon fått leva lite längre. Hon dog i tuberkulos då hon var endast 29 år. Hennes äldre syster Emily gick samma tragiska öde till mötes och dog också i tbc.

Familjen Brontё bär på en sorglig historia. Fadern som var präst, överlevde samtliga sina sex barn. Berättelsen om familjen finns som TV-serie och sändes i Sverige på 1970-talet. TV-serien finns som DVD från 2008 och heter Brontёs värld.  

 

Monika

Det var bättre förr (?)

På fredag den 16 november har en teaterföreställning premiär. ”Det varbättre förr (?)” spelas på Kulturhuset i Halmstad och handlar om ungdomars liv i olika årtionde.

I går var jag och såg en repetition. Spännande!

Föreställningen görs av Halmstads kvartersteater och på scenen är skådespelarna ungdomar mellan 15 – 25 år.

I inledningsscenen är det nyårsafton 1932. En festlig scen med glada människor i fina kläder. De dansar vals och räknar in tolvslaget.  I nästa scen är det beredskapstid och andra världskriget pågår för fullt. Många unga män är mobiliserade och då passar sången ”Vi möts igen” väldigt bra. Sedan fortsätter pjäsen med alla decennier fram till nutid. Det blir allt från ABBA-sånger till trolleri.  

 

Föreställningen spelar 16 – 25 november och biljetter går att köpa på ticnet.se

 

Välkommen att se om det var bättre förr!

 

Monika

Julmässa på Wapnö slott 2012

Sedan nästan en månad tillbaka pågår julen. Ja kanske inte julfirande, men många julmarknader på slott runt om i vårt avlånga land.

Den 22 – 25 november är det julmarknad på Wapnö slott i Halmstad. I år är det 4:e gången jag är där och berättar om mina böcker. Det har nästan blivit en tradition. Wapnö är en mjölkgård som också driver restaurang och konferensanläggning. Då och då är det också olika mässor.

Hela gården kläs i julstämning med julgranar och julljus. Det säljs mängder av mat och mycket hantverk. Det är mysigt att gå omkring och provsmaka alla läckerheterna.

En av mina grannar på mässan brukar vara Glashyttan som gör så fina glasföremål. En annan trevlig granne är Gert som säljer fantastisk fina kläder tillverkade av lin. Hans firma heter Lust till lin och det är hans fru Eva som designar de härliga kläderna.

I nästa vecka drar mässan i gång. Det blir fyra intensiva dagar men samtidigt är det både spännande och fantastiskt trevligt.

 

Monika

Folket i Simlångsdalen av Fredrik Ström

Folket i Simlångsdalen tillhör de svenska klassikerna. Den är en historia i två delar. Dels Sig Folkessons historia och dels Marit Vankelmods öde. De utkom första gången 1903 och utspelar sig under 1800-talet. Det är historier om människorna i den lilla socknen Breared som ligger utanför Halmstad. 1912 fick platsen namnet Simlångsdalen. Runt den långsmala sjön Simlången bor folket. Boken har varit både teater och film. 1947 spelade EdvinAdolphson storbonden Sig Folkesson.

Jag har tänkt många gånger att jag skulle läsa böckerna. Jag har själv mycket rötter i bygden. Min farfar var född alldeles intill sjön och min farmors mor var också född och uppväxt inom Breared. Böckerna innehåller många små historier om olika karaktärer. Som en genomgående röd tråd finns Sig Folkesson och Marit Vankelmod. Några kapitel handlar också om en klockare som kallas för Vallenbäck. En riktig festprisse och lustigkurre. En gång tog han orgeln med sig ner till sjön och spelade hela natten lång.

Det får mig att fundera över om min avlägsna släkting, som också var klockare i Breared, kan har varit inspiration till Fredrik Ströms Vallenbäck.

Min farfars mormors farfar var nämligen klockare. Han hette Wallgren och fanns i klockaregården ungefär vid sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talet. I min släktforskning har jag läst om honom i kyrkböckerna. Han var också en festprisse och det finns många noteringar om hans supande som
förmodligen ställde till med mycket trassel för prästen i församlingen. Jag förstår att hans bravader levde som sägner och historier i bygden.

Spännande tycker jag som släktforskare.

Folket i Simlångsdalen är en härlig historisk berättelse. Jag kommer att tänka på Selma Lagerlöf när jag läser den. En 1800-talsskildring i Lagerlöfs anda.

 

Monika

Intervjuad av LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet är en intressant tidning med litterärt förtecken.

Bokslukare får tips om böcker och många intressanta artiklar om författare. Alltså en väldigt bra tidning för oss som gillar att läsa.

Därför är jag extra stolt över att jag blivit intervjuad av litteraturrecensenten och skribenten Emma Kreü. Jag träffade henne på Bokmässan i Göteborg och vårt möte har resulterat i en mycket trevlig och informativ artikel om mig och mitt skrivande. Hon har tidigare läst mina böcker och sökte upp mig på mässan.

Jag är nöjd med resultatet. I sin artikel har hon verkligen fångat mitt skrivande och mina böcker om bronsåldersflickan Fry.

 

Har du inte upptäckt LitteraturMagazinet tidigare så passa på och läs. Där finns många olika vinklingar på böckernas vidunderliga värld.

 

Monika

Hitta hem av Ann-Helén Laestadius

Hitta hem av Ann-Helén Laestadius är fjärde delen i serien om Agnes. En flicka med samiska rötter.

Jag har tidigare skrivit om de andra delarna. Sms från Soppero, Hej vacker och Ingen annan är som du. Jag gillar den här serien så därför var jag väldigt nyfiken när det nu utkommit en ny bok.

I fjärde delen kommer Agnes pojkvän Henrik till Solna. Hon är nervös men samtidigt glad. Men besöket blir inte riktigt som hon tänkt sig. Som väl är får hon en chans att åka till Soppero strax efter. Det är en återträff med gänget från konfirmationslägret, men även där händer det saker som hon inte har tänkt sig. Visserligen är allt bra med Henrik, men det händer många andra mystiska saker som är svåra att förstå. Och varför är mamma så glad och hemlighetsfull? Hon ljuger dessutom om var och vem hon träffar. Agnes börjar bli misstänksam.

 

Även den här delen gillar jag väldigt mycket. Det är små händelser i en ung människas liv, men som ändå kan ha oehört stor betydelse. Dessutom finns det en stark koppling tillbaka i historien. Vi påverkas mycket av vad som hänt i tidigare generationer och det gör också Agnes. I hennes liv finns de som levt före henne och för hennes del finns den historian i Soppero, långt bort från hennes liv i Solna.

Den här serien känns verkligen läsvärd. Rekommenderas både till yngre och äldre.

 

Monika

Lilla Öra - text till en bild av Pia Johansson

Förra helgen var jag på Höststorm med Barnboksnätet. En skapande och skrivande helg.

Vi gjorde många fantasifulla och nyttiga skrivövningar. Dessutom skapade vi mat tillsammans och berättade historier. I min förra blogg berättadejag om helgen.

En av texterna jag skrev ingick i en övning där vi fick använda olika bilder.
Bilderna var illustrerade av Pia Johansson som också är medlem i Barnboksnätet.
Vi hade 15 minuter på oss att göra en text till bilden.

Det här är min text som jag kallat för ”Lilla Öra”. Bilden som jag använt syns längst upp i bloggen.

”Lilla Öra har alltid varit nyfiken.

Så länge han kan minnas har han älskat att utforska världen omkring sig.
Tyst har han lyssnat till fåglarnas sång och vindens sus träden.
Han har lutat örat till marken och fått ta del av smådjurens sagor.
Längtansfullt har han sett hur vildgässen flugit mot andra länder.
I Lilla Öras värld kan allting hända.
Stenens viskande saga blir till ett äventyr.
Trädandarnas sånger flyter mjukt in i hans huvuds vindlingar.
De små fötterna gömmer han under sin långa kappa av fantasi.
Kappan är färgsprakande och sagomättad.”

 

Tack Pia Johansson för din underbara bild som startade så mycket fantasi.

 

Monika

Höststorm - en författarhelg med mycket skapande

Jag har för första gången i mitt liv varit på Höststorm.

En gång om året samlas en del av författarna i Barnboksnätet och gör en skapande helg tillsammans. Det är en tradition som funnits i många år, men för mig är det första gången.

Barnboksnätet består av en stor grupp med författare från Västsverige. Gemensamt för oss är att vi alla är medlemmar i Författarcentrum Väst med bas i Göteborg. De flesta kommer alltstå från Göteborgstrakten.

 

Den här gången samlades vi i författaren Kristina Westerlunds hus i närheten av Limmared. Vi var åtta barn- och ungdomsboksförfattare. Några av oss är också illustratörer.

Tillsammans har vi skapat vår egen mat. Vandrat runt på den gamla gården från 1903 och lärt känna både historia och omgivningar. Gjort mängder av skrivövningar och fantasiövningar. Testat lite dramaövningar, Tai Chi och gjort egna seriefigurer som sedan blev seriestrippar.

Vi har skrattat mycket.

 

Vi har försökt att elda i vedspisen (vilket resulterade i ett rökfyllt hus, så nu är jag en enda stor rökridå, luktar ungefär som en rökt korv).

I den tidiga söndagsmorgonen gjorde jag en liten egen promenad och mötte två älgar i den stilla tystnaden.

Höststorm är verkligen att rekommendera.

Man behöver inte nödvändigtvis vara författare. Möts någonstans en helg och gör saker tillsammans. Alla kan bidra med idéer och kunskap.

Att skapa tillsammans är fantastiskt roligt och kreativt.

 

Monika