Kulturias Boktips - sista gången

 

I söndags var det återigen Kulturias Boktips. Denna gång på Kulturhusets kaféscen i Halmstad. Kanske sista gången? Vem vet, i alla fall är det inte planerat fler föreställningar.

 

Annika Lindstrand och "Mitt liv som pingvin"

Som alla tidigare gånger  var jag presentatör av skådespelare och författare, men jag sjöng också några sånger till gitarr. Kul, tycker jag, jag älskar att sjunga.

 

Irene Nilsson och ´"Damen med hunden"

Gustav Engman och "Jonny var en ung soldat"

Mathilda Gustavsson och "Sagan om meningen"

 

Det blev texter av Vilhelm Moberg, Katarian Mazetti, Anton Tjechov, Dalton Trumbo, Eva Moberg, Bo Sigvard Nilsson och Marcus Zusak.



Som vanligt avslutade jag med att uppmana publiken till att läsa.

Monika

Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell av Bo Sigvard Nilsson

Ibland läser jag bokserier bakvänt. Så var det med denna serie av Bo Sigvard Nilsson. Jag har tidigare skrivit om Gudalik och Min morfar egen. Gudalik är sista romanen i serien, den läste jag först. Nu har jag läst hela serien komplett. Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell är tvåan och trean.

Hela serien handlar om Bo och hans morfar. Deras tid och liv tillsammans, från Bo`s barndom och upp till vuxen ålder. I Spänn mig för Karlavagnen får läsaren följa Bo och morfar till Dubrovnik i Jugoslavien. Det är mitten av 1960-talet och tillsammans med Konsumföreståndaren Harald Gardin och den gamle skolläraren Barr har detta udda gäng åkt till Titos land för att leta efter prästparet Elis och Katrina. Varför har dessa två försvunnit i Jugoslavien? Jo, de letar efter Katrinas förlorade dotter Magdalena. I andra boken är de tillbaka i Sverige och startar ett annorlunda kollektiv på landsbygden i trakterna av Göteborg. Deras ockupation av den gamla Herrgården ses inte med blida ögon av traktens befolkning.

Det här är en underbar serie. Något förvirrat började jag läsa den sista delen p.g.a. att jag använde en text i den boken till en monologkurs, men fann efterhand en fantastisk historia. Fylld av mänsklig värme och kärlek. Tyvärr en ganska glömd serie. Första boken fick jag låna på fjärrlån och de två sista fanns i bibliotekets magasin. Böckerna gavs ut på 1980-talet. Inte så länge sedan, men tillräckligt länge för att denna lysande serie mer eller mindre försvunnit i den strida bokfloden.

Monika

Vistolkningskurs i Steninge

Vad är en vistolkningskurs?

Jo, mycket och intensivt, skulle jag vilja säga. Men också fantastiskt roligt. Under tre dagar över helgen har jag varit på Steninge vandrarhem. En underbar plats vid havet i Halmstad. En plats att besöka även om man inte sjunger visor. Vandrarhemmet är vänligt och ombonat, med havet som vy utanför dörren.



 

Kursen var anordnad av Visklubben Skeppet och det var Hanne Juul, från Nordiska visskolan i Kungälv som var sångpedagog. Hon arbetar med en speciell metod i ”Masterclass”. Varje deltagare sjunger sin sång och de andra får vara med och titta på under tiden som Hanne ger tips och råd om hur sången kan förbättras. Ibland väldigt handgripliga råd, vilket fick en av de äldre gentlemännen på kursen att ligga ner på golvet med benen upp mot väggen medan han sjöng sin sång. Varför gör man så? Jo, han fick på det sättet en känsla för hur han med magstöd kunde bli bättre i sin andningsteknik. Sedan var det allt från att köra inbillad motorcykel under tiden man sjunger till att stoppa in fingrarna i munnen för att få en bättre sångteknik.

 

Låter det konstigt? Nej, alla blev på några dagar väldigt mycket bättre vissångare. Så alla dessa övningar gav verkligen resultat.

Efter tre dagar var det bara att åka hem och fortsätta öva, men alla var överens om att vi vill ha mer kurs med Hanne.

Monika  

Teaterfestival i Halmstad

 

Det finns något befriande och hoppfullt över glada teateramatörer. 

 

 

 I går var jag på Halmstads Kvartersteaters årliga teaterfestival på Kulturhuset i Halmstad. Det är den dagen när alla Kvartersteaterns grupper och kurser spelar sina pjäser för varandra. Ett 70-tal barn och vuxna färgade festivalen i hela regnbågens palett.

 

Det jag blev bjuden på var en kreativ och egenskapande glädje. Det fullständigt sprudlade av entusiasm från scenerna. Det tisslades och tasslades. Sminkade skådespelare i alla hörn och vrår.

 

Det var underbart att se vilken positiv energi som bor i kultur som skapas av helt vanliga människor. Från barn till vuxna.

 

Det bara är så. Mer egenskapande kultur till folket!

Monika

Mörderskan av Alexandros Papadiamantis

Han har kallats Greklands Dickens och nog ligger det en sådan anda i Alexandros Papadiamantis långnovell Mörderskan. Författaren föddes 1851 på ön Skiathos och han är en av de största inom modern grekisk litteratur. Det är generationer av greker som läst hans berättelser om folket på ön där han föddes. 1902 skrev han I fonissa, som nu har översatts till svenska av Jan Henrik Swahn.

Mörderskan är en tragisk berättelse om brott och straff. Den gamla kvinnan Chadoula har kämpat mot fattigdom och en kultur där kvinnan bär och föder familjen, men ändå inte har något värde. Det är hon som får barnen och familjen att överleva. Berättelsen startar en natt då hon vakar över sitt sjuka barnbarn, en flicka med svår hosta. För att dottern, modern, skall få sova har Chadoula själv tagit platsen som nattvak. Under tiden hon slumrar går tankarna tillbaka till hennes liv. Mellan tankarna försöker hon få tyst på det skrikande barnbarnet och det är då hon plötsligt inser att det finns inget värre än att bli född till kvinna.

Mörderskan är en både spännande och tragisk historia som känns märkligt modern. Det är mer än hundra år sedan den skrevs, men är ändå sorgligt nog aktuell. Den ger bakgrund till de spänningar och konflikter som finns i dagens grekiska samhälle. Jag som nästan aldrig läser kriminalhistorier hamnar ändå i detta spänningsmoment som ofta följer en sådan genre. Men här skildras det verkliga livet, så som det var på 1800-talet och så som det fortfarande återspeglas i fattigdom och ojämlikhet.

Jag är förvånad över att denna fantastiska text inte blivit översatt tidigare. Det kan bero på att det inte är alldeles enkelt att översätta från grekiskan. Även om jag inte kan jämföra med det grekiska originalet så tycker jag att Jan Henrik Swahn har lyckats mycket bra. 

 

 En roman för dig som försöker undvika den breda bokfloden som mest innehåller slätstrukna, ytliga berättelser som, i bästa fall, är underhållande för stunden.

Monika

Långfredag, ett tydligt vårtecken

Mina minnen av långfredagar är grå och mörka. När jag tänker tillbaka på tider som flytt så är långfredagen förknippad med grått väder och kalla vindar.

I dessa tider av frostig vår är det inte så svårt att framkalla sådana minnen.

Påskaftonsminnen är däremot mer förknippat med sol. Kanske inte så varmt, men soligt. Jag kan inte statistiskt bevisa att mina minnen bär en sanning. Det är mer känslan som stannar kvar. En bild som ligger och lurar långt in i hjärnans innersta vrå. I den vrån är långfredagen grå och påskafton solig.

I dag stämmer långfredagen ganska väl med mina minnen. Grå färger och en och annan liten snöflinga som virvlar runt i luften.
Jag längtar till lite mer värme, trivs väldigt dåligt när kallvindarna blåser runt husknuten.

Dagens bild blir därför en gröndrömmande Kulturia.

 Önskar alla en glad och positiv påsk, med eller utan solsken!

Monika

Och natten är lång och svår av Annika Bengtsson

Annika Bengtsson är en av mina författarkollegor i HallandsFörfattarsällskap. Jag gillar hennes romaner och har tidigare skrivit om Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. Förra året utkom hon också med kåserisamlingen Cayenne – kryddpojken med bett, som handlar om hennes katt. I dagarna släpper Annika också fjärde fristående delen i ovanstående bokprojekt: Mellan raderna. Den har jag väntat på så den skall jag inhandla så fort jag träffar Annika. Jag vill så klart att den skall vara signerad.

Nu har jag dessutom läst hennes debutroman: Och natten är lång och svår.

Romanen utkom redan 1984 och har inspirerats av Anders F Rönnbloms låt Camillas sång.

Boken är en berättelse om några ungdomar under 1970-talet. Huvudperson Rickard som träffar den vackra Camilla och blir väldigt förälskad. Till Rickards stora glädje vill Camilla vara tillsammans med honom. Men varför flyr hon till Rickards kompis Anders och varför drar hon sig undan från kärleken. Varför vill hon inte bli smekt och varför tiger hon och blir som en stel docka. I Rickard rasar svartsjukan.

Den här boken tar mig tillbaka till 1970-talet. Den är tidstypiskt färgad av den atmosfär som fanns då. Ett helt annat samhälle än dagens snabba mediebrus som dränker våra liv. Jag känner en viss saknad när jag läser den. Är det för att jag är äldre och det är så människor gör, längtar tillbaka till tider som flytt. Kanske ändå inte, på något sätt var det ett mjukare samhälle. Ett samhälle som det t ex inte var några problem att hitta ett arbete. Det var nästan bara att knacka på hos en arbetsgivare och vips så hade man en anställning.

Och natten är lång och svår finns på bibliotek och som e-bok.

 

Monika

Värmande årsmöte i Halmstads Kvartersteater

Våren låter vänta på sig. Fy så kallt vi har det! Snö utanför husknuten och isvindar. Nätterna bjuder på alltför många minusgrader. I den kvardröjande vinterns fotspår bär jag mina pelargoner ut och in varje dag. Ut i ljuset och sedan in i kökets värme för nattvila.

I går kväll var jag på ytterligare ett värmande årsmöte. Dessa demokratins stöttepelare.

Halmstads Kvartersteaters årsmöte på "Teatervinden"

I går var det Halmstads Kvartersteater som summerade 2012 och valde sin nya styrelse. För mig har Kvartersteatern betytt femton år som verksamhetsledare och regissör. Det är historia. Nu är jag tillbaka igen som produktionsansvarig och regissör för ett stort teaterprojekt som går under namnet TreNollTvå. Vi startade i början av februari och i tisdags var det läsande av manus och utdelning av roller. Jo, det upptar en hel del av min tid, men det blir ändå några stunder till skrivande.

Sekr. Josefin Sjösten och teaterledarna Emelie Olsson och Johanna Andersson

Vid årsmötet samlades många av teaterns ledare, men också några av de gamla föreningsordförande som passerat.

Peter Björk, Jörgen Johansson och Ulf Häägg

På bilden har jag fångat Peter Björk som igår blev omvald för en ny 2-årsperiod samt Jörgen Johansson och Ulf Häägg som båda tidigare har hållit i ordförandeklubban.

Nu har jag plockat fram några gula påskliljor och en begonia i påskens färger. Som tröst mot de vita tussarna som flyger utanför fönstret. Hallå, jag bor faktiskt i Halmstad och Västkusten! Det skall spira i gräsmattan nu, inte lysa av vita snöhögar.

Monika

Mojaner - naturens magiska städare av Ellinor Johansson och Carina Melander

Jag har läst och tittat i en bilderbok av Ellinor Johansson. Illustrationer, till den härliga sagan om Mojaner – naturens magiska städare, är gjorda av Carina Melander.

Sagan handlar om de märkliga varelserna mojaner som kommer från planeten Mojanus. De landar i ett ensamt träd och utvecklas till små färgglada maskar som kryper och flyger runt vår planet. De blir en slags naturens hjältar och räddar vårt nedsmutsade jordklot.

 Den här fina historian och bilderboken är förmodligen väldigt lämplig att använda för att prata med små barn om miljöförstörelse och vikten av att göra något för att förhindra att vår gemensamma jord förstörs. Ett bra sätt att starta tänkandet och idéerna om att försöka göra något själv.

 Jag önskar verkligen att det kunde dyka upp ett gäng med mojaner och städa på vår planet.

 

Monika

Förändrad förvandlad förädlad av Helena Milton

 

För en tid sedan köpte jag en bok som är författad av Helena Milton. Hon har en egen blogg som jag brukar besöka och så klart blev jag nyfiken när hon utkom med boken förändrad förvandlad förädlad.
Det är en relationsroman som handlar om Erland, en yngre man som efter några års förbindelse med Cecilia bestämmer sig för att bryta upp i förhållandet. De bor inte på samma ort och han längtar efter ett förhållande där han får dela hela sitt liv med en kvinna. Ingen av de båda vill flytta från sin ort och han inser att de aldrig kommer att kunna bygga en framtid tillsammans. Genom tillfälligheter möter han en ny kvinna, men Erland som har varit van vid att kvinnorna snabbt har hängt som klasar om halsen på honom, upptäcker att Mikaela inte faller lika lätt.

 

Helena Miltons roman är utgiven på minbok.nu. Ett nytt sätt att ge ut böcker. Under de senaste åren har en mängd olika möjligheter att ge ut egna böcker uppstått. Boktryckarkonsten har förändrats och med det digitala trycket kan romaner nu framställas i små upplagor. Det här tycker jag är en fantastisk möjlighet för människor att inte längre behöva gömma och glömma sina texter i byrålådorna. Snabbt och enkelt kan nästan vem som helst ge ut sina skrivalster. En fantastisk revolution i bokvärlden.
Denna bokrevolution är otroligt positiv och främjar det egna skapandet, som jag värnar mycket om. En egenskapande människa som sjunger, läser, dansar, målar, spelar teater, skriver poesi och egna texter, spelar instrument o s v berikar sitt liv och mår bättre mentalt. Att få ge utlopp åt sin skapande kreativitet är ett sätt att växa som människa. Mer sådant! Mer skapande åt människorna!

Härliga Helena Milton! Jag blir glad när jag läser hennes roman.

 

Monika

Visans dag med Visklubben Skeppet och vernissage

Februari och mars är årsmötenas tid. Det är då alla föreningar låter medlemmarna, i god demokratisk anda, godkänna det gångna årets verksamhet. Då väljs också den nya styrelsen.

I går var jag på ännu ett årsmöte. Visklubben Skeppet. En visförening som varje sommar gör en härlig visfestival i Steninge utanför Halmstad.

Efter årsmötet firades också Visans dag i Norden. Det blev mycket sång och gitarrspel.

Susanna Hillbom

Nästan alla i styrelsen och ytterligare några andra framförde visor och eftersom Evert Taube var huvudtemat så blev det många fina ”Evertvisor”.

Inger Stenersen Carlström och Kenneth Andersson

Eva Karlsson

Frida Broo

Jag passade också på att sjunga ”Brevet från lillan” när det senare under viseftermiddagen blev öppen scen. Då kunde jag inte låta bli. Som den sångnörd jag är så fick jag steppa upp på scenen en liten stund. Glad gick jag hem, fylld av sång och med en vis- och diktbok under armen. Boken är en samling texter av föreningens ordförande Susanna Hillbom. Den vann jag på lotteriet. Susanna har jag skrivit om förra året. Då var hon en av mina hemliga gäster på Kulturias Kafé.

Innan årsmötet var jag också på vernissage på Hedvigs galleri.

 

Härlig rakubränd keramik av Lisbeth Forsberg

Jonas Forsberg

och underbara akvareller av hennes make Jonas Forsberg. Det kom mycket besökare så det blev trångt på lilla galleriet, men det är ju bara trevligt.

Lisbeth Forsberg

Lisbeth har också sin keramik på Kaolin på Söder i Stockholm. Gå gärna och titta om du har vägarna åt det hållet.

Inte en dag utan kultur, brukar jag säga. Inte i går heller.

Monika

Eftersom ingenting varar av Laurence Tardieu

Nu har jag läst en riktig bokjuvel. Eftersom ingenting varar av den franska författaren Laurence Tardieu. Romanen utkom 2006, men i svensk översättning av Thérèse Eng 2012.

Den handlar om Vincent, som är på väg till sin älskade f d hustru Geneviève. I ett brev har hon skrivit ”jag dör, kom till mig igen en sista gång så att jag får se dig, röra vid dig, höra dig, kom till mig igen, jag dör”. Under bilfärden till hennes hem tänker Vincent tillbaka på den fruktansvärda händelsen som gjorde att de för femton år sedan gick skilda vägar. I bokens andra del följer läsaren dagboken som Geneviève skrev den första tiden efter att deras åttaåriga dotter försvunnit på vägen hem från skolan. I sista delen skildras mötet mellan Vincent och Geneviève.

Detta är en berättelse om kärlek och sorg. Det går inte att känna sorg om man aldrig upplevt kärlek, tänker jag när jag läser denna väl utmejslade text. Att som författare ge ord till de känslor som uppstår ur en sådan traumatisk förändring av människors liv är en stor konst. Det här är ingen tung läsning. Visst berörs jag av denna oerhörda sorg, men framför allt berörs jag av den stora kärleken som vilar i Laurence Tardieus ord.

 Den här romanen hittar du inte i de stora boktravarna som säljs i ”parti och minut”. Den här femstjärniga boken får du leta efter. Gör det, och du får en stor läsupplevelse.

 Monika

Pegasa hästen från Trapalanda av Malin Eriksson

Malin Eriksson är en av mina författarkollegor i Barnboksnätet. Flera av hennes barnböcker handlar om hästar. När jag för ett tag sedan såg Pegasa hästen från Trapalanda på biblioteket var jag så klart tvungen att plocka den med mig hem.

Pegasa handlar om Nina som är en flicka som gillar hästar. När sommarlovet startar måste hon följa med sin mamma till morfars ö. Det är inte otrevligt på morfars ö, men det blir ändå en trist tillvaro för Nina kommer inte att få någon möjlighet att rida. Dessutom skadar sig hennes favorithäst Sindy och det blir tal om att hästen kanske är så illa skadad att den måste avlivas. Men på ön börjar det hända mystiska saker och en dag kommer det en hästtransport. Nina får ta hand om en alldeles egen häst. Men hur skall det gå för Sindy? Ja, det skall jag inte avslöja.

Jag har alltid varit för feg för att våga rida. Trillade av en häst i unga år, och skadade mig ganska ordentligt, därefter så har det inte blivit mer med sådana äventyr, men jag älskade hästböcker när jag var liten. Det här är verkligen en riktigt härlig hästbok med lite övernaturliga och mystiska inslag. Det gillar jag och jag vet att den här hade säkert blivit en riktig favorit när jag var liten.

Monika

Poesi i Halland och Poetry Slam

Jag är nybliven medlem i en förening som heter Poesi i Halland. En förening för poesivänner i Hallandsregionen.

I dag har jag varit på årsmöte med föreningen. Det är något härligt och unikt med föreningar. En sprudlande vilja att mötas och belysa sina intressen. Svenskarna är nog ett väldigt ”mötande” folk. Alla små föreningar som runt om i Sverige främjar demokrati och egenskapande. I dessa föreningar frodas ofta kulturen.

Poesi i Halland har sina medlemsmöten första söndagen i varje månad. Då möts medlemmarna på Fribergs konditori i Halmstad. Föreningen ger också ut en poetisk skrift som heter FLUM. I den samlas kända och okända poeters ord. FLUM utkommer två gånger om året.

Poetry Slam är också en aktivitet som föreningen arrangerar. På tre olika platser i Halland genomförs denna tävling i framförande av egna poetiska texter. Senare under våren blir det en final i Halmstad. De som vinner finalen blir Hallands representanter på SM.

I morgon kväll är första deltävlingen. Den är på Fox and Anchor i Halmstad kl.19.00. I Poetry Slam är det publiken som röstar och ger poäng till bästa poet. Jag skall gå dit och lyssna, titta och ge poäng, samt kanske ta mig en öl. Fox and Anchor är ju en pub och restaurang.

Monika

Min morfar egen av Bo Sigvard Nilsson

Jag har tidigare berättat om en bok som heter Gudalik av Bo Sigvard Nilsson. Den är fjärde delen i en serie. Eftersom jag var presentatör på Kulturias Boktips och det framfördes ett smakprov ur Gudalik, så läste jag serien i fel ordning.

Nu har jag också läst första delen som heter Min morfar Egen.

I romanen berättar Bo om sin uppväxt och sina äventyr med morfar. En morfar som har stor betydelse i pojkens liv. Vi följer Bo från 1948 till 1961. Under tiden hinner han bli en ung man. Bo har en mamma och en pappa, men det är morfar som tar upp största delen i hans berättelse om uppväxten. I sorg och glädje. De två är inte alltid sams och överens.

 Jag är verkligen glad att jag tog mig tid och läste den första delen i denna serie som utkom på 80-talet. Fjärde boken fick hämtas i bibliotekets magasin och första delen fick jag genom fjärrlån från en annan kommun. Ingenting är omöjligt i bibliotekens värld. En skattkista med oändliga möjligheter. Nu kommer jag att läsa de andra delarna också. Får se om det blir bibliotekets magasin eller fjärrlån.

Gör som jag och läs denna härliga och tidsfångande serie. Den för läsaren tillbaka till ett svunnet 1950-tal.

 

Monika

Från dröm till docka i Laholm

Tidigt under hösten gjorde jag en dockutställning som jag kallar för ”Fråndröm till docka”. En utställning med mina dockor som jag samlat under tjugo års tid. TV 4 Halland gjorde då ett reportage hemma hos mig.

I dag har jag varit på Laholms Stadsbibliotek och återigen satt upp utställningen.

På tisdag kl. 19.00 gör jag ett framträdande med nykomponerade sånger om dockor och en nyskriven saga om mina äventyr med mormor. Det var under de äventyren som drömmen om dockorna föddes. Under kvällen kommer jag också att sjunga en del av mina sånger som är inspirerade av bronsålder. Till docksångerna ackompanjerar jag med min gitarr, men till sånger om bronsålder blir det flintstenar.

Utställningen pågår till den 2 mars.

 

Monika

Små solfåglar långt borta av Christie Watson

Årets bästa bok? Kanske.

Små solfåglar långt borta av Christie Watson är verkligen en höjdare. Jag fick tips om den här boken av min författarkollega Inga Holm.

Romanen utspelar sig i Nigeria och handlar om 12-åriga Blessing och hennes storebror Ezikiel som njuter av ett bekvämt liv i Lagos. Allt ändras när pappan lämnar familjen. Plötsligt måste mamma och de två syskonen flytta till mormor och morfars lilla by i Nigerdeltat. Där är allt annorlunda. Ingen el, ingen vattentoalett, inget kylskåp, ingen TV. Blessing tvingas till och med att byta religion. I boken får vi följa hennes försök att bygga ett nytt liv i en konfliktfylld värld.

 

Det här är verkligen en fantastisk bok skriven av en engelska som är gift med en man från Nigeria. Jag förstår att romanen fick priset Costa First Novel Award 2011, ett av Storbrittaniens finaste debutantpris. Det är den verkligen väl värd.

 

Monika

Kulturias Boktips på Roots Café

Det blir lite sporadiskt med bloggskrivandet. Allting snurrar väldigt fort nu och bloggen får ligga lite på sparlåga. Denna vecka har jag varit presentatör på Kulturias Boktips, startat ett stort teaterprojekt som heter TreNollTvå och haft premiär med ”Evigt gröna sånger” som är mitt nya sångprogram. Det känns nästan som att det varit tre olika premiärer. Nu är det lite helg och jag andas ut.

Kulturias Boktips på Roots Café, Norre Port i Halmstad blev väldigt trevligt. Roots är en mysig mindre lokal med soffor och fåtöljer istället för vanliga stolar. Jag sjöng en del sånger från gamla teaterföreställningar och var också presentatör av de olika boktipsen.

 

Det var sju olika skådespelare som gjorde smakprov ur skönlitteratur, som små minimonologer.

Ett lite annorlunda sätt att göra reklam för läsning och böcker.

Under kvällen blev det Din stund på jorden av Vilhelm Moberg, Mitt liv som pingvin av Katarina Mazetti, Damen med hunden av Anton Tjechov, Johnny var en ung soldat av Dalton Trumbo, Sagan om meningen av Eva Moberg, Gudalik av Bo Sigvard Nilsson och till sist min absoluta favorit Boktjuven av Marcus Zusak.

Jag tror publiken uppskattade detta sätt att lära känna nya läsmöjligheter.

Monika

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce

Den här romanen väckte först mitt intresse eftersom huvudpersonen heter Fry. Det heter ju också huvudpersonen i mina böcker om Solbarnet. Nu vet jag att Fry är ett ganska vanligt efternamn i England och i mina böcker är det ett förnamn på en flicka i bronsålder, men namnet på utsidan var ändå det som drog mig först till boken.  

Sedan började jag kika på vad Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd handlar om och då blev jag ännu mera nyfiken. Nu har jag läst den.

Harold Fry är en vanlig, ganska nybliven pensionär. En dag går han för att posta ett brev till sin före detta arbetskamrat Queenie. Han har fått ett brev från henne där hon berättar att hon är döende i cancer. När han kommer fram till postlådan bestämmer han sig för att fortsätta till nästa postlåda och sedan går han bara vidare. Han har ingen karta, ingen kompass och varken vandrarkängor eller regnkläder, men han bestämmer sig för att göra en fotvandring från KIngsbridge i söder till Berwick-upon-Tweed i norr. Han skall gå rakt igenom hela England. Han vill gå för att träffa Queenie och för att ge henne mod att leva vidare.

Det här är verkligen en helt underbar vandringsroman. En historia som rymmer hela livet med allt vad det innebär. Glädje, sorg, längtan, kärlek, vänskap o.s.v.

En bok jag varmt rekommenderar.

Monika

Guldkrabban Albert och den eldsprutande draken av Inga Holm

Jag har en väldigt trevlig författarkollega som heter Inga Holm. Vi brukar dela monter på Bokmässan i Göteborg. Hon har skrivit och illustrerat tre böcker om älgen Gruffe. Nu har hon också utkommit med en ny spännande bilderbok: Guldkrabban Albert och den eldsprutande draken.

Sagan handlar om när Inga åker och badar. I vattnet träffar hon en stor guldkrabba. Det visar sig vara en förtrollad krabba som egentligen är en prins. Med hjälp av ishockeyhjälm och målvaktshandskar klarar Inga av att pussa guldkrabban som genast förvandlas till en prins som vill gifta sig med henne. Men det vill inte Inga. Hon är ju redan gift och dessutom alldeles för gammal för den unge prinsen. Inga tar istället med prinsen till ett slott där det finns en prinsessa som vaktas av en stor och eldsprutande drake. För att befria prinsessan så sprutar de malen vitpeppar i drakens gap. Då blir draken så törstig så han dricker upp en hel sjö. Nu kunde inte draken spruta eld längre för elden hade tagit slut och sedan blev han snäll. Så kunde prinsen och prinsessan gifta sig och leva lyckliga i hela sitt liv.

Inga Holm har som vanligt mycket humor i både sin text och sina bilder.

Den här boken är verkligen en riktig pärla för både föräldrar och barn.
Du kan köpa boken via IMK förlag.

Monika