Nu har Monika Häägg fått en ny webbsida

Det här har legat länge på min dagordning. En ny webbsida! Men det är mycket som skall ordnas och fixas så idéerna om en ny webbsida har hela tiden halkat ned i prioriteringen.
Nu är i alla fall webbsidan klar. Det känns bra att samla mitt författande och allt annat skapande på en egen sida.
Min blogg här, tankarar om böcker och kultur, kommer jag att fortsätta skriva. Att skriva blogg är väldigt roligt och stimulerande, så de slutar jag inte med i första taget. Webbsidan kommer bara vara ett komplement till det som jag skriver här.
Gör gärna ett besök på monikahaagg.se

Jag får nästan varje dag många positiva och trevliga recensioner på olika bokbloggar.
Här är länkar till några som skrivit under den senaste tiden.
Tova på Bokugglan.blogspot.com har skrivit om Solbarnet, första boken om Fry, och Britt-Marie på Bimsblogg.wordpress.com har skrivit om Isvintern, tredje boken om Fry.

Monika

Kulturias kafé med Susanna Hillbom och Thomas Häägg

Nu kan det avslöjas.
På första Kulturias kafé 2012 var det Susanna Hillbom och Thomas Häägg som var hemliga gäster.

Susanna är en mångsidig kulturmänniska. Hon har under många år skrivit poesi och tävlat med Poetry Slam. Hon sjunger till eget gitarrackompanjemang, målar i olja och är emellanåt konferencier i olika sammanhang. Bl. a var hon kvällens ledsagare när Hallandsposten hade ”En kväll för boken” på Halmstads Teater i november. Susanna sjöng och läste sina dikter.
Thomas gjorde ett bejublat Stand-up comedy-framträdande. Han är inte bara min son utan har också gjort layout till omslagen på mina böcker om Fry. Han har arbetat med teaterteknik och arbetar nu med PR till teaterföreställningen Solbarnet, som har premiär den 14 juli.
Under kvällen delades också ut det fina priset ”Årets gyllene morot” som konstnären Helge Öhrn har skapat. Den här gången gick priset till Sarah Johansson för hennes insatser för Halmstads Kvartersteater under 2011.
Min insats under Kulturiakvällen var, som vanligt, att vara konferencier och sammanhållande länk, samt att göra ett eget framträdande med sånger till gitarr. Den här gången blev det bl.a. hyllningssången till den Egyptiske faraonen Echnaton. Han som skrev dikter till solens ära. Ord som är ristade i sten och fortfarande finns kvar efter mer än 3 000 år.
Sången inleds så här:

Slå upp dina ögon se
Solen är här
Ifrån mörkret
hon återvänder.
Glimmar med sitt gyllne ljus
Är det ett mirakel
Som en smeksam uppmaning
till dig.

En sång som jag skrev på 90-talet. Känns bra att plocka fram nu när solen återigen vänder sig mot oss, och det sakta blir ljusare.

På bild syns också Sarah Johansson som också deltog i Teater Impro som gjorde ett litet framträdande under kvällen.

Monika

Kulturia i vårgrön klänning

Men hej vad veckorna går fort!

Redan den tjugonde januari i morgon och jag tyckte nyss att det var nyårsafton!

På söndag den 22 januari är det årets första Kulturias kafé på Kulturhuset i Halmstad.

Jag sjunger och spelar gitarr samt berättar ett och annat, som vanligt, och Peter Björk kåserar.

Sedan är det Två nya hemliga gäster ( avslöjas inte förrän på söndag).

Som kan beskådas på bilden har Kulturia fått nya kläder. Vårgrön klänning och något mer rosig om kinderna. En klar uppfräschning!

Monika

Fyrtornet i Son-Li av Martin Widmark

Tyko Flores äventyr heter en trilogi som jag berättat om i ett tidigare blogginlägg. Då hade jag läst första boken som heter Den dansande djävulen. Nu har jag också läst andra delen som heter Fyrtornet i Son-Li.
Serien är skriven av Martin Widmark och handlar om Tyko och hans resa genom tre världar. I första delen lever Tyko som barnarbetande grävling i en gruva. Tillsammans med många andra barn utför han de farligaste uppdragen i de trånga gruvtunnlarna.
I andra delen flyr Tyko och hans vän Julius genom en port till den andra världen där det bland annat finns två solar och två regnbågar. Genom resan i dessa världar kommer Tyko närmare sitt ursprung .
Serien är välarbetad med fantastiska illustrationer av Henrik Tamm.
Jag ser framemot att läsa Polyhymnias guld som är sista och avslutande boken i serien.

Monika

Fem söker en skatt och vårtecken

Nu är jag tillbaka igen.

Efter en vecka som gästbloggare hos Barnboksnätet är jag nu tillbaka på min egen blogg. Besök gärna barnboksnätets blogg och läs mina inlägg.
Under veckan har jag också läst Fem söker en skatt av Enid Blyton. Efter att jag sett filmen om hennes liv så var jag väldigt sugen på att läsa en av de gamla favoriterna. Det blev första boken om de berömda fem kusinerna. Vilken märklig känsla att läsa boken igen! Så välkänd. Det var som om jag kom ihåg nästan varje mening. Kändes som om det var alldeles nyligen jag läste boken, men det har passerat mer än 45 år. På bilden syns det hur sliten boken är. Ryggen är nästan helt borta och sidorna hänger i tunna trådar.
Och nu över till något helt annat…
I går blev det lite vårtecken. Solen lyste från en klarblå himmel och talgoxarna sjöng sitt välbekanta vårljud ifrån nästan varje buske och träd. Mina forsytiakvistar, som jag plockade in från trädgården förra söndagen, börjar slå ut. På kvällen är det, här hos mig i Halmstad, 30 minuter ljusare på kvällen och nästan 10 minuter på morgonen.
Det finns hopp om en vår.

Monika

Julen är slut - startar nya året som skribent hos Barnboksnätets blogg

Julen är slut och julsakerna har förpackats i sina lådor. Där får de ligga och drömma om nya jular. I december kommer de att lyftas upp igen. Om andan faller på hos den som är julsaksuppsättare. Vilket brukar vara jag.

I nästa vecka kommer jag inte att skriva på min blogg.
Jag är istället veckans bloggare hos Barnboksnätets blogg. Där kommer jag att skriva inlägg under hela veckan. Barnboksnätet är ett nätverk för barn- och ungdomsboksförfattare i väst och vi brukar träffas ungefär en gång per månad i Göteborg. Tillsammans har vi också en blogg. Så vill du läsa vad jag skriver så besök http://barnboksnatet.blogspot.com/ Mitt första inlägg blir på måndag.
Bilden är delar ur barnboksnätet. Foto Ola Kjelbye.

Så här i början av året har jag fått några bra recensioner av mina böcker.
Det är Bokblomma.com som läst Isvintern, tredje boken om Fry och Bims blogg som läst Månguden, andra boken om Fry.
Så här skriver de bl.a.
”Boken är en spännande ungdomsbok som utspelar sig under bronsålder. Som yngre var jag särskilt förtjust i historiska barn- och ungdomsböcker och den här kan jag fortfarande läsa med god behållning. I Isvintern vävs både spänning, kärlek och historia ihop på ett fint sätt.”
Blir alltid glad för positiva ord om mina böcker.

Jo, en julsak finns kvar: Julgranen, men den åker ut i morgon… eller kan man kalla granen för en julsak? Tyvärr hamnar den inte i en låda utan i trädgården. Där får den vänta tills trädgårdsvagnen skall tömmas i mars. Granen slutar sitt liv i en kompost. Lite synd på sitt sätt att den skall ut. Finare gran har jag nog aldrig haft. Den har inte släppt ett barr!

Nu säger jag tack och hej från mig.
Återkommer om en vecka!

Monika

Det medeltida Skåne - En arkeologisk guidebok av Peter Carelli

I mitt sökande efter historisk kunskap hittade jag, för ett tag sedan, en mycket intressant bok om Skåne. Jag har genom denna bok kommit ett stycke närmare den historiska tid och miljö som jag söker till mitt nästa bokprojekt. Kanske kommer min nästa roman att utspela sig i Skåne? Jag får se, just nu samlar jag fakta och då har jag haft stor hjälp av denna bok.
Det medeltida Skåne är en arkeologisk guidebok som behandlar landskapet ur ett arkeologiskt perspektiv. Arkeologen Peter Carelli ger en bild av hur Skåne såg ut under medeltiden. Området var då en viktig del av det danska riket med Lund som kyrkligt och kulturellt centrum.
I boken är beskrivet Skånes kristnande och medeltidens religiösa liv. Borgar och den specifika stadskultur som växte fram under medeltiden och enskilda städer visas.
Boken är intressant och innehåller många fina färgfoton på borgar, ruiner, kyrkor och föremål.
I samma serie finns också Det medeltida Västergötland och Det medeltida Östergötland.
Boken går utmärkt att använda som tips för utflykter i det Skånska landskapet.

Monika

En film om Enid Blyton - Författaren av de berömda Fem-böckerna

Jag brukar inte se så mycket på TV, men i går kväll såg jag en TV-film om Enid Blytons liv. Enid skrev de berömda Fem-böckerna som jag älskade att läsa när jag var barn, så den här filmen ville jag inte missa.
Enid föddes 1897 i London och dog 1968. Hon började skriva böcker på 20-talet och hade en fantastisk bokproduktion på totalt 600 böcker som är översatta till nästan 90 språk.
I filmen framställs hon som en självupptagen person som bara läste beundrarbrev och ägnade sig åt sitt skrivande. Hon fick två barn och dottern Imogen har senare sagt om sin mor att hon var ”utan ett spår av modersinstinkt. Som barn såg jag henne som en rätt hård auktoritet. Som vuxen tycker jag synd om henne”.
Fortfarande säljer hennes böcker bra. Enligt filmens slutord 8 miljoner om året.
Det är inte dåligt för en författare som varit död i mer än fyrtio år!
Filmen om Edit heter Den sanna Enid Blyton med Helena Bonham-Carter i huvudrollen. Den sänds i repris idag SVT2 kl. 15.00.

Bilden är Enids hus, The Old Thatch, en 1500-talsstuga som hon själv beskrev som ett sagohus.

Monika

Så lägger vi det gamla året till minnenas arkiv

Ett år går fort.
Nyss var det den första dagen. Nu är det en av de sista.
Under de jullediga dagarna brukar jag alltid göra en liten summering av året som gick. Bra och dåliga händelser läggs i vågskålarna. Det är positivt att se hur ”Bra-skålen” väger över. Året har bestått av mycket positiva händelser.
Här kommer en liten snabbresumé av årets viktigaste händelser.
I januari tog jag mod till mig och började sjunga med Nikolai Gospelkör. Inte helt lätt. Trots att jag älskar att sjunga så har det betytt mycket nytt från musikens värld och dessutom sextio nya vänner. En stor glädjekälla.
I januari skrev jag också de sista orden på Kungsgården. Det betydde också de sista orden på Böckerna om Fry. Där avslutades historian om bronsåldersflickan. Det var både sorg och lättnad. Efter tre års slit var min berättelse slut, men jag fick också lämna alla karaktärer åt sitt eget öde. I augusti var det boksläpp, givetvis också en positiv händelse.
I februari, efter en ordentlig vinterstorm (så klart!) låg plötsligt alla tjocka isflak på stranden. Vackert och ovanligt. Vilka krafter. Jag tog en underbar bild på en kvinna som mediterade i solljuset.
Under våren blev jag medlem både i Sveriges Författarförbund och Författarcentrum Väst. Genom detta blev jag också en del av Barnboksnätet. En trevlig sammanslutning av barn- och ungdomsboksförfattare som har regelbundna möten i Göteborg. Det har blivit många positiva träffar under året och jag har också varit bloggare på barnboksnätets blogg.
Jag läser mycket och regelbundet. Det är en stor del av mitt år. Jag kan nu konstatera att den bästa boken var, utan tvekan, Niceville av Kathryn Stocket. Läs den om du inte redan har gjort det!
Många möten har det blivit under året. Det är alltid upplivande att komma bort från skrivarhörnan och träffa andra människor. En person (bland många andra, ingen nämnd och ingen glömd) är min käre bronsåldersexpert Lennart Lundborg. Som under alla mina år med skrivande av bokserien hjälpt mig med sina kunskaper och sin fantastiska livsfilosofi. I oktober fyllde han åttio år och hade Öppet hus med mängder av gäster. Jag hyllade honom, så klart, med en sång, Hello Dolly blev Hello Lennart.
Under hösten bestämde sig Halmstads Kvartersteater för att dramatisera Solbarnet, min första bok om Fry. Peter Björk skriver manus och ensemblen har arbetat med improvisationer. Fjortonde juli nästa år, blir det premiär på Hallandsgården i Halmstad.
I december blev det också klart att Kvartersteatern vann upphandlingen av teaterverksamhet för Kulturförvaltningen i Halmstad. Det var en mycket positiv lättnad för mig personligen. Under året har det varit en segdragen strid som ändå slutade i glädje. Efter många år som verksamhetsledare för Kvartersteatern så är den mitt lilla barn, som jag nog för alltid kommer att bära vid mitt hjärta.
Under hösten har jag startat Kulturias Kafé. Ett kaféprogram med mig som berättande sångerska och konfis samt Peter Björk som kåserar. Under kvällarna har det också varit hemliga gäster. En av gästerna var den välkände visdiktaren Alf Hambe.
Året ser, så här i backspegeln, väldigt positivt ut, men har ju så klart inte varit så hela tiden. Men många av svårigheterna har löst sig och avslutas i positiv anda.
Det här blev ett långt inlägg här på bloggen och jag skulle kunna skriva väldigt mycket mer, men det blev några nedslag i 2011.

Här kommer i snabb takt några till:
Bok & Biblioteksmässan är alltid en fantastisk händelse. Matlagning i Radio Halland var en både skojig och omtumlande upplevelse. Sago & Fantasyhelgen på Historiska museet i Stockholm var väldigt spännande och så klart var Hallandspostens Kulturstipendie till min käre make Ulf en av årets höjdpunkter. Det var han väl värd för han har arbetat med stor entusiasm med teater i många år.

Önskar nu alla ett gott slut på 2011 och en önskan om ett riktigt härligt 2012!
Ta chansen att summera det gångna året. Förhoppningsvis märker du att de där negativa sakerna inte har så stor betydelse. Det positiva överväger bara man inte ger upp utan fortsätter att se de små tecknen på glädje. Den fösta snödroppen, ljuset som återvänder, koltrastens sång, den ljumma vårvinden, blommorna i dikeskanten. Det tända julljuset i vintermörkret.

Och… bilden på pelargonen är tagen idag på min altan. För första gången har jag kvar mina pelargoner ända fram till sista december.

Monika

Aileme - En roman om gudarnas fall av Johan Ehrenberg

Sista dagen på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg 2011 var min födelsedag. Då var min man Ulf och hälsade på mig under dagen och passade på att fira min födelsedag. Jo, det är så att jag för det mesta lyckas placera mitt födelsedagsfirande under bokdagarna! En passande present blev så klart en bok, och nu har jag läst den.
Aileme – En roman om gudarnas fall av Johan Ehrenberg. Boken handlar om Aileme och hennes kamp mot nordens gudar Loke, Freja och Oden. En Fantasyroman med den fornnordiska gudavärlden som krockar med den bibliska världsbilden. Boken är på strax över 450 sidor i pocketversionen och historian är späckad med mytiska väsen och historier. Allt det klassiska med gudar, vättar, dvärgar, alver, änglar och så klart människor.
Berättelsen utspinner sig på många olika fronter och jag har emellanåt lite problem med att hålla isär alla olika händelseförlopp som så småningom förs samman till en gigantisk strid mot gudarna och den mäktige Oden.
Hur det går får ni läsa själva.

Monika

Boudicas strid mot romarna av Kim M Kimselius

Jag har i tidigare inlägg på min blogg skrivit om Kim M Kimselius böcker om Theo och Ramona.
Nu har jag läst ytterligare en av hennes imponerande produktion i denna historiska äventyrsserie.
I Boudicas strid mot romarna förflyttas Theo och Ramona till Brittanien år 61. De kommer till drottning Boudicas by och hamnar genast i bekymmer när romarna ödelägger byn. Därefter beger sig romarna mot druidernas ö Anglesey för att utplåna druiderna. Boudica samlar kelterna och ger order om strid…
Drottning Boudica hyllas som hjälte i England och finns som staty på många platser. I Sverige har vi inte mycket kunskap om henne och den betydelse hon spelade under romartiden. Det är verkligen intressant med en stark kvinna.
Boken är den 14:e fristående delen i Kimselius historiska äventyrsserie och den är nog en av de mest spännande. I slutet av boken finns ett gediget register med fakta om den aktuella tiden och jag kan tänka mig att boken är en utmärkt inledning på lektioner i historia.
Jag rekommenderar varmt Kimselius historieserie som gör nedslag i många intressanta tidsåldrar.

Läs här om du vill du se fler av mina recensioner.

Monika

Julsagor

Så här i jultid är det trevligt att läsa julsagor.
Idag har jag läst Den heliga natten av Selma Lagerlöf. Granen av HC Andersen och en samlingsvolym med julsagor av olika författare, bl.a. Den snälla lilla julgranen av Ursula Moray Williams, Gumman och råttungen av Alf Proysen och Tomten av Viktor Rydberg.
Nu tänker jag bidra med en egen liten julsaga:

Den grå tomten av Monika Häägg:

Min mormor var en sagoberättare.
Den sista julen hon levde var jag sju år. Sent på kvällen före julafton började stora tussar av mjuk snö att falla. Jag stod i fönstret och såg upp mot den gråmörka natthimlen medan hela min värld sveptes in i ett vitt duntäcke.
På julaftons morgon låg tunga strängar av snö på träd och buskar. Pappa band upp havrekärven i päronträdet och några röda ivriga domherrar letade sig genast fram till de små kornen. En blek decembersol hängde strax över horisonten.
Den morgonen berättade min mormor en saga . Sagan om den lilla grå tomten. Han bodde i stallet vid hennes barndomshem. Min mormor var så gammal så hon var född på 1800-talet. Den grå tomten var en ständig följeslagare. I skog och mark, bakom jordkällaren, vid farstukvisten eller i skuggan av enbusken stack hans grå luva upp. Han höll ett vakande öga på folket i det lilla torpet. Vid jul- och vintertid syntes spåren efter hans små fötter i snön. Ibland kunde hon höra honom vissla i stallet men när hon tittade in såg hon bara ryggen på honom försvinna runt hörnet. Han var skygg men godmodig.
På kvällen åt vi lutfisk och sedan risgrynsgröt. I granen hängde långa girlanger med blågula pappersflaggor och när vi avslutat måltiden tände mormor de små stearinljusen som var fästade med klämmor på grenarna. Jag sneglade ut genom fönstret. Snart skulle han komma.
”Han är försenad för han hade ju så många att besöka”, sa mormor med ett lurigt leende. Till slut fick min farbror gå ut och leta efter honom. Tomten körde med gengasbil och det visste ju alla att den kunde krångla.
Så stod han där i dörren med säcken på ryggen och frågade om det fanns några snälla barn.

Det knarrade under fötterna när vi gick hem och andedräkten stod som rök ur munnen. På Stora Torg var rest en väldig julgran med lysande ljus. Några främmande människor vinkade åt oss och plötsligt var vi indragna i en ringdans runt den stora granen.
”Nu är det jul igen och nu är det jul igen”, sjöng vi för full hals medan vi skrattande dansade i en vid ring runt granen.
Den julen avslöjade jag den röda tomten. Han hade en mask framför ansiktet och jag anade också min farbrors glasögon bakom masken.
Många år efter att min mormor dog besökte jag platsen där hennes barndomstorp ligger. Det enda som återstår är en hög med stenar efter murstocken och den raserade jordkällaren. Några av stenarna tog jag med mig hem. De ligger hos mig som en länk till det förgångna. Som en länk till sagoberättaren.

Fortsatt lugn och fridfull Jul önskar jag er alla!

Monika

Julen står för dörren - En riktigt Fin och God Jul till alla

Så har julfriden lagt sig över min dag.

Den sista veckan har jag varit och signerat mina böcker nästan varje dag. Det är väldigt roligt och trevligt, men nu känns det skönt att jag är framme vid de sista dagarna före jul. Då trivs jag bäst. Småpysslar och fixar allt i en lugn takt. Det som eventuellt inte blir gjort sparas till nästa jul. Inget är så viktigt att jag absolut måste göra det.
Under eftermiddagen har jag traditionsenligt burit hem en liten gran och nu skall ljusen sättas på grenarna. I morgon får den sin röda klädsel. Röda kulor och hjärtan samt några gamla saker som var mina föräldrars och som jag sett så länge jag kan minnas.
Mat finns. En stunds fika eller en kopp glögg står ständigt och väntar.
En och annan julklapp slås in med juldekorerad papp. Gluhwein sprider en härlig doft i huset.
De sista avsnitten av årets underbara julkalender: Tjuvarnas Jul skall, så klart, tittas på.
Den bästa tiden är innan. Förväntan, stilla glädje, julsånger…

En riktigt God och Fröjdfull Jul till alla mina vänner!

Monika

Nio röda rosor i Reykjavik av Bengt Berg

När jag i slutet av sommaren var i Laholm, på ett kulturmöte, träffade jag författaren Bengt Berg. Bengt berättade om sitt författarskap och om sitt uppdrag som riksdagsman och framförallt då arbetet i Statens kulturråd.
Under samma möte sjöng jag Den blomstertid nu kommer, så som jag brukar sjunga den med flintstenar som rytminstrument (även om det blev två saltkar, just den kvällen, stenarna hade jag lämnat hemma!) och med den förändrade melodin som jag brukar avsluta sången med.
Som tack för min sång fick jag en poesisamling av Bengt. Samlingen Nio röda rosor i Reykjavik är en stillsam betraktelse av livet och den isländska staden.

”En månad omgiven av nordatlantisk mörker
glädjen över detta tak av tid, att finnas där
och vandra bortom sig själv
i sällskap med alla de andra
intill döden lika”
Bengt Berg ur Nio röda rosor i Reykjavik

Tack Bengt för fina dikter.

Monika

Julfriden närmar sig - men först ett pärlband av boksigneringar

Jag älskar den stilla friden som uppstår runt juldagarna. Den tända granens ljus på juldagens morgon. Den levande lågan som fladdrar med ett milt sken. Det tysta sovande huset. Några dagar utan ”måsten”, några dagar där jag samlar ihop mitt år och försöker minnas alla trevliga dagar. En och annan otrevlig finns det ju också. För så är livet. Alla dagar är inte höjdpunkter. Men de grå dagarna kan också vara värda att minnas. Även en grå dag finns ljuspunkter. Det gäller bara att se dem.
Nu har jag några hektiska dagar framför mig. Många boksigneringsdagar mitt i julhandeln. Böcker är en bra julklapp. Som barn fick jag alltid böcker i julklapp av mina föräldrar och jag sänder en tacksam tanke till mina kära som bidrog till att jag blev en läsare.

Under närmaste veckan kommer jag att finnas på följande platser:
Konsum Laholm fredag 16/12 kl. 15-17.00
Bokia Göranssons Bokhandel , Varberg lördag 17/12 kl. 11-13.00
Bokia Larssons Bokhandel, Halmstad söndag 18/12 kl. 12-15.00
Coop Forum Eurostop, Halmstad tisdag 20/12 kl. 11-14.00
Falkenbergs Bokhandel onsdag 21/12 kl. 13-14.00

De två sista dagarna innan julafton, gör jag som jag alltid brukar. Låter julfriden komma. Tar tid till att klä granen, förbereder det sista på julmaten, kokar gluhwein, tänder ljus och går in i julfriden.

Monika

Min lilla lucia

Så har jag tänt min lilla lucia. En gång om året får hon äran att lysa.

En tradition som jag inte vill vara utan.

Monika

Prins Bertils stig av Edda Kraenzmer

En av mina författarkollegor i Hallands författarsällskap har utkommit med en fin fotobok om en vandringsstig i Halmstad. Stigen kallas för Prins Bertils stig och den går från slottet i Halmstad, utmed havet, till Tylösand. Den har fått sitt namn efter prinsen som var hertig av Halland och tillbringade mycket tid i sitt sommarhus i Tylösand. Det är en mycket vacker gångstig med underbara små smultronställen. Jag brukar ofta ta en tur utmed kuststräckan och besöka Grötvik, Jansa brygga, Sandhamn, Tjuvahålan och alla de andra platserna som stigen passerar.
Edda Kraenzmer har fotograferat stigen i olika årstider och sammanställt bilderna till en vacker fotoupplevelse.

Monika

Julkonsert och Tjuvarnas Jul

På söndag är det tredje advent och då har jag två julkonserter med min gospelkör. I kväll har vi genrep och då gäller det att alla julsångerna sitter på rätt plats. Vi får väl se när jag kommer till S:t Nikolaikyrkan i kväll. På bilden är vi väldigt "somriga" för den är fotad när vi hade vår avslutningsfest innan sommaruppehållet. På söndag lär vi nog vara mer "juliga".

Men innan det blir söndag skall jag vara hos Bokia Killbergs bokhandel i Ängelholm och signera mina böcker. Jag är där mellan kl. 11 - 13 på lördagen. Kom gärna och hälsa på mig om du är i närheten.

Det är mycket med jul nu. Gillar väldigt mycket årets julkalender i SVT: Tjuvarnas Jul är en riktig höjdare, rekommenderas till dem som ännu inte tittat. Det går bra att se alla avsnitten på webben.

Avslutar med en länk till en riktigt bra recension av min fjärde bok Kungsgården.
Angelica Ewenson skriver bl.a. så här:
"Den här boken gillade jag bäst av alla böcker i den här serien. Det är här jag ser att serien är välplanerad..."

Kanske ett julklappstips?

Monika

Filip och damsugaren av Pia Signell

När jag var på Bokmässan i Göteborg, för några år sedan, var min monter granne med en pigg tjej som sålde en barnbok med en spännande historia.
Filip och damsugaren är en liten klurig historia om en pojke som drömmer om att bli uppfinnare. Han gillar att uppfinna saker som människor verkligen behöver. En dag när han som bäst håller på och uppfinner en snigelskrämma till sin farmor kommer Ruben, som bor granne med Filip. Hans stora önskan är att hitta en fru. Filip klurar länge på detta, men kommer sedan på den genialiska damsugaren. Den ser ut ungefär som en dammsugare, men har helt andra egenskaper. Den kan nämligen suga upp lämpliga, tjusiga damer som Filip kan gifta sig med.
Sedan följer en rad med hiskeliga händelser som så småningom avslutas med en upphittad moster och kanske ett giftermål, så småningom.
Det här är en härlig historia som Pia Signell berättar med underbara bilder av Ingrid Astbo.

Monika

Matlagning i Radio Halland

Nu har jag lyft på locket.
Dagens meny i Radio Halland blev: Stekt laxfilé och rotfruktssallad.
Under en timme var jag kock i programmet Anna & Co. Jag valde själv meny och reportern Anna Carlsson hjälpte mig att laga maten i Radio Hallands kök. Under tiden intervjuade Anna mig både om matlagningen och om mina böcker om Fry.
Jag kan ju erkänna att det är något förvirrande att berätta om sina böcker samtidigt som man lagar en lunchrätt. Tiden går oehört snabbt och som väl var så var Anna en hejare på att steka fisk (vilket jag inte är!) så jag fick god hjälp med stekningen. Därefter gick vi in i studion och provsmakade maten under tiden som vi fortsatte att prata om mitt liv som författare, sångare och även en del om min tid som regissör och skådespelare.
Kul var det!
Här får du receptet på rotfruktsalladen och jag rekommendera att prova det, även om du är stark motståndare till rotfrukter, det är överraskande gott!

Recept på rotfruktsallad
Ingredienser:
Kålrot, rotselleri, palsternacka, 2 äpplen med skal (skär bort kärnhuset), ca. 10 hasselnötter, olivolja, salt och peppar.

Riv rotfrukter och äpple grovt på råkostjärn eller i mixer. Blanda med salt, peppar och olivolja. Hacka eller riv hasselnötter och blanda allt tillsammans i en skål. Färdigt!

Här finns en länk till Radio Hallands lyssnararkiv. Sändningen var 5/12 kl. 11.00-12.00

Monika