När jag i slutet av sommaren var i Laholm, på ett kulturmöte, träffade jag författaren Bengt Berg. Bengt berättade om sitt författarskap och om sitt uppdrag som riksdagsman och framförallt då arbetet i Statens kulturråd.Under samma möte sjöng jag Den blomstertid nu kommer, så som jag brukar sjunga den med flintstenar som rytminstrument (även om det blev två saltkar, just den kvällen, stenarna hade jag lämnat hemma!) och med den förändrade melodin som jag brukar avsluta sången med.
Som tack för min sång fick jag en poesisamling av Bengt. Samlingen Nio röda rosor i Reykjavik är en stillsam betraktelse av livet och den isländska staden.
”En månad omgiven av nordatlantisk mörker
glädjen över detta tak av tid, att finnas där
och vandra bortom sig själv
i sällskap med alla de andra
intill döden lika”
Bengt Berg ur Nio röda rosor i Reykjavik
Tack Bengt för fina dikter.
Monika
Så vackert. Den boken skriver jag genast upp. Reykjavik har jag själv väldigt fina vinterminnen av- snö, is, mörker....
SvaraRaderaJättefint. Jag planerar och hoppas för en tur till Reykjavik 2013.
SvaraRaderaBlir nyfiken på saltkarsinstrumenten - och melodin på slutet:-)
SvaraRaderaVilken fin gåva du fick!
Ebba, jag får nog ha en liten föreläsning om saltkarsinstrumenten, det får kanske bli nästa blogginlägg!:)
SvaraRaderaSå kanske det kan bli en liten inspelning av Den blomstertid nu kommer...