Så lägger vi det gamla året till minnenas arkiv

Ett år går fort.
Nyss var det den första dagen. Nu är det en av de sista.
Under de jullediga dagarna brukar jag alltid göra en liten summering av året som gick. Bra och dåliga händelser läggs i vågskålarna. Det är positivt att se hur ”Bra-skålen” väger över. Året har bestått av mycket positiva händelser.
Här kommer en liten snabbresumé av årets viktigaste händelser.
I januari tog jag mod till mig och började sjunga med Nikolai Gospelkör. Inte helt lätt. Trots att jag älskar att sjunga så har det betytt mycket nytt från musikens värld och dessutom sextio nya vänner. En stor glädjekälla.
I januari skrev jag också de sista orden på Kungsgården. Det betydde också de sista orden på Böckerna om Fry. Där avslutades historian om bronsåldersflickan. Det var både sorg och lättnad. Efter tre års slit var min berättelse slut, men jag fick också lämna alla karaktärer åt sitt eget öde. I augusti var det boksläpp, givetvis också en positiv händelse.
I februari, efter en ordentlig vinterstorm (så klart!) låg plötsligt alla tjocka isflak på stranden. Vackert och ovanligt. Vilka krafter. Jag tog en underbar bild på en kvinna som mediterade i solljuset.
Under våren blev jag medlem både i Sveriges Författarförbund och Författarcentrum Väst. Genom detta blev jag också en del av Barnboksnätet. En trevlig sammanslutning av barn- och ungdomsboksförfattare som har regelbundna möten i Göteborg. Det har blivit många positiva träffar under året och jag har också varit bloggare på barnboksnätets blogg.
Jag läser mycket och regelbundet. Det är en stor del av mitt år. Jag kan nu konstatera att den bästa boken var, utan tvekan, Niceville av Kathryn Stocket. Läs den om du inte redan har gjort det!
Många möten har det blivit under året. Det är alltid upplivande att komma bort från skrivarhörnan och träffa andra människor. En person (bland många andra, ingen nämnd och ingen glömd) är min käre bronsåldersexpert Lennart Lundborg. Som under alla mina år med skrivande av bokserien hjälpt mig med sina kunskaper och sin fantastiska livsfilosofi. I oktober fyllde han åttio år och hade Öppet hus med mängder av gäster. Jag hyllade honom, så klart, med en sång, Hello Dolly blev Hello Lennart.
Under hösten bestämde sig Halmstads Kvartersteater för att dramatisera Solbarnet, min första bok om Fry. Peter Björk skriver manus och ensemblen har arbetat med improvisationer. Fjortonde juli nästa år, blir det premiär på Hallandsgården i Halmstad.
I december blev det också klart att Kvartersteatern vann upphandlingen av teaterverksamhet för Kulturförvaltningen i Halmstad. Det var en mycket positiv lättnad för mig personligen. Under året har det varit en segdragen strid som ändå slutade i glädje. Efter många år som verksamhetsledare för Kvartersteatern så är den mitt lilla barn, som jag nog för alltid kommer att bära vid mitt hjärta.
Under hösten har jag startat Kulturias Kafé. Ett kaféprogram med mig som berättande sångerska och konfis samt Peter Björk som kåserar. Under kvällarna har det också varit hemliga gäster. En av gästerna var den välkände visdiktaren Alf Hambe.
Året ser, så här i backspegeln, väldigt positivt ut, men har ju så klart inte varit så hela tiden. Men många av svårigheterna har löst sig och avslutas i positiv anda.
Det här blev ett långt inlägg här på bloggen och jag skulle kunna skriva väldigt mycket mer, men det blev några nedslag i 2011.

Här kommer i snabb takt några till:
Bok & Biblioteksmässan är alltid en fantastisk händelse. Matlagning i Radio Halland var en både skojig och omtumlande upplevelse. Sago & Fantasyhelgen på Historiska museet i Stockholm var väldigt spännande och så klart var Hallandspostens Kulturstipendie till min käre make Ulf en av årets höjdpunkter. Det var han väl värd för han har arbetat med stor entusiasm med teater i många år.

Önskar nu alla ett gott slut på 2011 och en önskan om ett riktigt härligt 2012!
Ta chansen att summera det gångna året. Förhoppningsvis märker du att de där negativa sakerna inte har så stor betydelse. Det positiva överväger bara man inte ger upp utan fortsätter att se de små tecknen på glädje. Den fösta snödroppen, ljuset som återvänder, koltrastens sång, den ljumma vårvinden, blommorna i dikeskanten. Det tända julljuset i vintermörkret.

Och… bilden på pelargonen är tagen idag på min altan. För första gången har jag kvar mina pelargoner ända fram till sista december.

Monika