Arnaldur Indridason - Kvinna i grönt

I slutet av förra året läste jag för första gången en deckare av Arnaldur Indridason. Länge har jag med spänning sett fram emot denne författare som så många pratar väl om.
Den första deckaren blev: Kvinna i grönt och den kommer förmodligen inte bli den sista.
Boken utspelar sig i ett Reykjavik som växer. Ett sommarstugeområde håller nu på att bli ett nytt villaområde. Där hittar en pojke ett föremål som visar sig vara en bit av ett mänskligt revben. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson får hand om utredningen. Skelettet som grävs fram av arkeologer bedöms vara ett halvsekel gammalt och spåren leder tillbaka till en kvinna som spårlöst försvann någon gång under kriget.
Parallellt med den nutida utredningen får läsaren också ta del av en otäck historia som utspelades på platsen för fyndet.
Jag blev verkligen inte besviken på denne isländske författare. Han skriver på ett spännande och medryckande sätt och givetvis så finns drivet att läsa vidare och ta reda på vad det är som har hänt. Läsaren, som den här gången är lika med jag, blir helt enkelt tvungen att läsa klart boken.
Bättre betyg kan man väl inte få?

Monika

SMS från Soppero

Skönt med aftnar som inte har några krav. I dag är det Trettondagsafton, en klassisk titel på en pjäs av en känd engelsk författare. Min kväll kommer att gå i läsandets och musikens tecken.
I november träffade jag författaren Ann-Helén Laestadius och blev väldigt nyfiken på hennes böcker. Nu har jag läst hennes debutroman som är en ungdomsbok och heter SMS från Soppero. Boken handlar om 13-åriga Agnes som lär sig samiska i smyg. Agnes bor i Stockholm men har en mamma som är uppväxt i samebyn Soppero. Agnes har aldrig fått lära sig samiska för hennes pappa är svensk och hennes mamma pratar alltid bara svenska. När Agnes börjar SMS:a med en samisk kille från Soppero börjar intresset vakna för hennes bakgrund. Hon får en längtan efter att lära sig språket. Långsamt börjar hon förstå varför hennes mamma lämnade allt det samiska och inte vill prata om sin uppväxt.
Den här boken är bara underbar att läsa. Den innehåller så mycket kärlek och värme att jag nästan blir tårögd. Den är en ungdomsbok men går alldeles utmärkt att läsas av en äldre tant. Oavsett om jag är same eller svensk så kan jag sätta mig in i den problematik som det måste uppstå när man lämnar sitt historiska ursprung och försöker leva som om det aldrig har hänt. Är det inte så för oss alla? Vi har alla en historia gömd och glömd.

Önskar alla en trevlig sista julhelg!

De 5 bästa böckerna under 2010

Så har vi passerat in i det nya året och dagen har faktiskt längt sig med nästan 15 minuter här i Halmstadtrakten. Det mesta på eftermiddagen men äntligen har det också blivit 1 minut på morgonen.
Vintern håller oss däremot i sitt grepp. Det är både väldigt kallt och hala gångbanor så jag stuffar fram i långsamt tempo när jag är ute med hunden.

Jag har gjort en summering av 2010 års bokläsning och funnit att jag läst sammanlagt 76 böcker. De flesta har varit intressanta och nästan ingen har känts som att jag ödslat tid på något som inte gav något tillbaka.
Bland många bra böcker har jag valt ut 5 böcker i en Top-5-lista.
Det var inte lätt att välja. Många ligger strax nedanför strecket!

Här är de 5 böckerna:
Boktjuven - Markus Zusak
Utrensning - Sofi Oksanen
De fattiga i Lodz - Steve Sem-Sandberg
Lappskatteland - Annika Wennström
Blonde - Joyce Carol Oates.

Jag inledde året med Boktjuven och om jag skall sätta någon som etta så blir det nog den. Den skimrar fortfarande väldig magiskt!

God fortsättning på det nya året!

Gott nytt år!

Det gamla året lider mot sitt slut. Snön yr utanför mitt fönster. En tunn is har lagt sig över Laholmsbukten, som aldrig annars fryser.
Året började kallt och året slutar kallt.
Nu hoppas jag att vi redan i början på 2011 får lite vårliga vindar. Det tycker jag att vi är värda. Åtminstone vi som tycker våren är den bästa tiden!

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina vänner!

Kalle som lucia

Jag har som omväxling läst en bilderbok för mindre barn.
En riktigt vacker och rolig historia.Bilderboken passar bra i jultider för den heter Kalle som lucia och är skriven av Anette Skåhlberg med underbara illustrationer av Katarina Dahlquist.
Den lille pojken Kalle vill också vara magisk och strålande vacker. Han vill skrida fram med ljus i håret som lucia. Som lucia vill han också läsa sin egen skrivna dikt. Han blir framröstad av kompisarna i förskoleklassen men sedan väldigt ledsen när läraren och rektorn förbjuder honom att vara lucia. Det skall vara en flicka och inte en pojke. Men Kalle är en liten envis pojke som inte ger upp i första taget.
Den här boken är verkligen fint skriven och vackert illustrerad. Det känns både juligt och spännande. Jag kan tänka mig att det också väcker en och annan tanke på hur vi behandlar barn och vuxna som kanske inte beter sig som traditionen bjuder.

Den grå tomten

Julen närmar sig med stora steg och inom några dagar kommer vi att sitta där vid julbordet med sillen och skinkan och allt det andra trevliga som julen dukar upp. Här i Halmstad har vi grönkål som en specialitet. Inte bara som dekoration utan kokt och tillagad med grädde, senap och skinkspad.
För några veckor sedan bidrog jag med en liten julsaga i en lokal tidning här i Halmstad som heter Halmstadliv.

Nu önskar jag alla en riktigt God Jul med Sagan om den grå tomten!

Min mormor var en sagoberättare.
Den sista julen hon levde var jag sju år. Sent på kvällen före julafton började stora tussar av mjuk snö att falla. Jag stod i fönstret och såg upp mot den gråmörka natthimlen medan hela min värld sveptes in i ett vitt duntäcke.
På julaftons morgon låg tunga strängar av snö på träd och buskar. Pappa band upp havrekärven i päronträdet och några röda ivriga domherrar letade sig genast fram till de små kornen. En blek decembersol hängde strax över horisonten.
Den morgonen berättade min mormor en saga . Sagan om den lilla grå tomten. Han bodde i stallet vid hennes barndomshem. Min mormor var så gammal så hon var född på 1800-talet. Den grå tomten var en ständig följeslagare. I skog och mark, bakom jordkällaren, vid farstukvisten eller i skuggan av enbusken stack hans grå luva upp. Han höll ett vakande öga på folket i det lilla torpet. Vid jul- och vintertid syntes spåren efter hans små fötter i snön. Ibland kunde hon höra honom vissla i stallet men när hon tittade in såg hon bara ryggen på honom försvinna runt hörnet. Han var skygg men godmodig.
På kvällen åt vi lutfisk och sedan risgrynsgröt. I granen hängde långa girlanger med blågula pappersflaggor och när vi avslutat måltiden tände mormor de små stearinljusen som var fästade med klämmor på grenarna. Jag sneglade ut genom fönstret. Snart skulle han komma.
”Han är försenad för han hade ju så många att besöka”, sa mormor med ett lurigt leende. Till slut fick min farbror gå ut och leta efter honom. Tomten körde med gengasbil och det visste ju alla att den kunde krångla.
Så stod han där i dörren med säcken på ryggen och frågade om det fanns några snälla barn.

Det knarrade under fötterna när vi gick hem och andedräkten stod som rök ur munnen. På Stora Torg var rest en väldig julgran med lysande ljus. Några främmande människor vinkade åt oss och plötsligt var vi indragna i en ringdans runt den stora granen.
”Nu är det jul igen och nu är det jul igen”, sjöng vi för full hals medan vi skrattande dansade i en vid ring runt granen.
Den julen avslöjade jag den röda tomten. Han hade en mask framför ansiktet och jag anade också min farbrors glasögon bakom masken.
Många år efter att min mormor dog besökte jag platsen där hennes barndomstorp ligger. Det enda som återstår är en hög med stenar efter murstocken och den raserade jordkällaren. Några av stenarna tog jag med mig hem. De ligger hos mig som en länk till det förgångna. Som en länk till sagoberättaren.
Den röda tomten är alltid någon som klätt ut sig men den grå tomten såg jag i skogsbrynet.

***** Monika

Den gröna cirkeln - en ruggig historia

Jag har aldrig tidigare läst någon bok av Stefan Casta men upptäckte att han skrivit ett 40-tal ungdomböcker så jag blev väldigt nyfiken när jag fick Den gröna cirkeln i min hand.
Den handlar om fyra ungdomar som försvinner, på ett mystiskt sätt, från en skola. Det har varit en otrolig regnperiod och en kväll när det regnar och blåser mycket sitter de fyra vännerna på trädäcket som har en liten överbyggnad, ett tak till skydd för sol och regn. Då händer det, altanen sliter sig från sina fästen och glider iväg ut i en märklig värld.
”Jag har velat skriva en riktigt ruggig historia, en sån där som får håren att resa sig på armarna”, säger Stefan Casta.
Jag håller med författaren. Det är en ruggig historia med mycket frågetecken. Vad är det som hänt? Vart kommer ungdomarna? Vad är det för en värld de lever i?
Trots det ruggiga i historian så upplever jag en stor värme när jag läser den här boken. Jag blir upplyft av den envishet och ”att aldrig ge upp”-känsla som präglar de här människorna som från början känns precis så bortskämda som de flesta, både yngre och äldre, är i dag.
Jag ropar ett litet hurra för Den gröna cirkeln och är verkligen lockad att läsa fler romaner av denne produktive författare.

Isvintern som boktips på Barnens Biblioteks julkalender

Vilket snökaos det har blivit i dag! Som väl är har jag inte behövt ge mig ut på vägarna utan bara plumsat omkring i snöyran när jag varit ute med hunden. Känns skönt att sitta inne och kika ut på de små flingorna som far kors och tvärs.

Idag finns min bok "Isvintern" som boktips på Barnens Biblioteks julkalender under lucka nr 16. Där kan du läsa ett utdrag ur texten som handlar om när Kungsgårdens människor firar Jule. Alltså ett gammalt forntida firande av jultid. Utdraget är också läst in på en ljudfil som man kan lyssna på.
Isvintern är verkligen passande den här vintern också. För det verkar ju som att vi får leva med en riktigt snöig vinter den här säsongen också.

En utmärkelse som gör mig glad och stolt!

Tack Eva på Evas värld som gett mig denna fina utmärkelse med motiveringen: "Som skriver härliga ungdomsböcker och är så flitig att läsa även andras ungdomsböcker och kärleksfullt tipsa om dem i sin fina blogg."Det är alltid spännande att läsa Evas blogg där hon berättar om sitt skrivande och livet både hemma och på resande fot.

Jag har lovat att sända utmärkelsen vidare till 3 personer och berätta 3 saker om mig själv.
1. Jag har alltid varit en blyg person som försiktigt närmat mig nya människor och haft svårt att ta kontakt när jag möter en ny person. De sista åren har jag ändrat mig och tänkt att "Den där nya personen har säkert något den kan ge mig och berätta för mig" och då har plötsligt det inte varit så svårt att ta det där första steget. Detta är jag väldigt glad för.
2. Jag har äntligen börjat sjunga varje dag. Inte en dag utan sång! Under nästan 30 år har jag komponerat nära 100 sånger som jag nu försöker dokumentera i text, noter och inspelningar. Är själv förvånad över att det blivit så mycket.
3. Promenerar varje dag vid havet med min älskade man (gifta i 32 år!). Ibland går vi alldeles tysta och säger inget. Ibland löser vi livets mysterium. En timme varje morgon är vikt till denna fantastiska naturupplevelse!

Jag skickar utmärkelsen vidare till:
Kim på Kim M Kimselius är här nu. Kim är en fantastisk kämpe som alltid lika sprudlande glad och entusiastisk förmedlar berättelser om sitt liv och sitt skrivande.
Annika på Kära blog. Annika berättar med värme och kärlek om sitt liv och arbete. Ofta med fina bilder. Det är alltid spännande att titta in på hennes sida.
Till Hannele på Hanneles bokparadis. Som tack för alla fina boktips som Hannele ger till sina läsare. En källa till mängder av trevlig läsning.

Mystiska Milla -ett spöke på jakt efter De tio sanningarna!

Jag har läst en liten spökhistoria. Mystiska Milla och Spökskolan av Unni Lindell och med bilder av Fredrik Skavlan.
Hela dagen ligger Mystiska Milla prydligt hopvikt på den stora syfabrikens tyglager. Men när natten kommer går hon i Sofia Skrämmavettis spökskola för yngre och oskolande spöken där hon och de andra spökbarnen får lära sig hur man spökar på riktigt. Milla har det inte lätt. Hon är föräldralös och känner sig förbisedd. Så en dag händer det en förfärlig olycka och allt är Millas fel.
Det blir ett hisnande äventyr för det lilla spöket som får ge sig ut i världen i sökandet efter De tio sanningarna.
Jag tycker det här är en riktigt mysig historia med underbara bilder. Fredrik Skavlan är en duktig programledare men han är också bra på att illustrera.
Svårt att sätta åldersetikett men den här boken passar nog bäst för barn som är 8-10 år.

Familjen kring La Stella

Nu har jag läst klart bokserien om Familjen kring La Stella av Eva Swedenmark och Annica Wennström. Sista delen heter Lingon och lust och bäddar in mig i en mjuk och kärleksfull avslutning.
Det är höst och i skogen lyser lingonen röda. Familjerna har efter en turbulent tid kommit varandra nära igen. Marios restaurang har fått ett uppsving och gammal kärlek och ny kärlek vävs ihop. Det är som att pusselbitarna faller på plats och de svåra uppbrott som fanns i den första boken: Smultron och svek, faller på plats och plötsligt verkar allt vara precis som om det varit förutbestämt. Är livet sådant? Är det förutbestämt? Jag vet inte, men i böckernas värld kanske det är så.
Jag tycker att det här är en underbart mysig liten bokserie. Fylld av allt vad livet har att erbjuda. Kärlek, vänskap, hat, lust, vemod, längtan… på något sätt så visar den att livet aldrig är enkelt och okomplicerat.
Tack Annica och Eva för många fina stunder med era böcker!

Sagolik helg i Stockholm och Uppsala

Så är jag hemma igen efter Sago- och Fantasyhelgen på Historiska Museet i Stockholm. Det har varit en mycket spännande och snörik helg. Resan upp var kantad av snö och resan hem var också kantad av snö. Däremellan var det några nästan sagolika dagar i Stockholm och Uppsala. Det var faktiskt nästan magiskt sagolikt med all den vackra snön som omgav de historiska byggnaderna.

På Historiska blev det många trevliga möten med andra författare. Bl.a. Kim M Kimselius som skriver de spännande ungdomsböckerna om Theo och Ramona som tidsåkare till olika historiska händelser, Thomas Svensson med Busiga bebben, Jonna Berggren med bokserien om Isporten, Sara Johnsson med Huset vid sjön och många andra.
Historiska Museet är verkligen en fantastisk byggnad som innehåller historiska ting från istid och framåt. Jag blev helt lyrisk när jag klev in i bronsåldern och fick skåda alla dessa saker som jag tidigare bara sett på bild.
Kände mig nästan magisk när jag satt en stund i Vendelrummets högsäte och sjöng mina sånger med klanger och rytmer inspirerade av forntiden.Jag fick stående applåder av några utländska besökare som stannade och lyssnade.
En del bokköp blev det också. Det var riktigt bra priser hos förläggarna som var församlade i foajén. Många fina julklappar till billigt pris. Det blev en hel kasse med böcker som åkte med mig tillbaka till Halmstad.

*******

Sago- och Fantasyhelg på Historiska Museet

Om några dagar reser jag till Stockholm. Det är Sago- och Fantasyhelg på Historiska Museet den 4 och 5 december.
Jag skall berätta om mina böcker och göra föreläsningar om bronsålder och fantasi. På föreläsningarna visar jag bilder, berättar och sjunger. Jag har komponerat några sånger med inspiration av forntid. Sångerna sjunger jag med stöd av rytminstrument. Det är spännande att fundera över både klanger och sångtexter. Vad innehöll dåtidens sånger?
Jag har tänkt mig att sångerna handlar om solen, månen och stjärnorna samt årstidernas växlingar och önskan att allt skall på nytt födas. Att efter vinterns hårda tid så börjar det åter gro och grönska i markerna.
Trösterikt att tänka på i dessa bistra vintertider. Det känns som att våren är väldigt avlägsen.
Öppettider för helgen är lördag 11.00-17.00 samt söndag 11.00-16.00.
Mina föreläsningar är kl. 13.00 på lördagen och kl. 12.00 på söndagen. Under övriga tider finns jag víd mitt bokbord.
Att besöka Historiska under helgen kan vara ett bra sätt att hitta julklappar. Det är många författare som är där och det finns möjlighet att få signerade exemplar med sig hem.
Läs om programmet här. Det finns mängder med aktiviteter att delta i.

Samtidigt i Halmstad

För några dagar sedan fick jag hem ett par ex. av en antologi som går under namnet: Samtidigt i Halmstad.
En samling noveller som har en sak gemensamt. De utspelar sig under nutid i Halmstad.
Jag hade nästan glömt denna antologi. Det var förra våren som jag fick förfrågan om jag kunde tänka mig att bidra med min novell: Vill du veta min historia? Men så dimper det ner några ex. i min brevlåda och då väcks minnen till liv.
Just det, den där historian. En blandning av verklighet och fantasi med Halmstad som gemensam nämnare.Novellen handlar om en kvinna som genom mystiska händelser bryter upp i sitt invanda liv. En av anledningarna är en dikt:

Jag har alltid varit en vandrare
En sökare
En resande i livet
Ständigt på väg
Ständigt seglande mot horisonten
Så länge jag kan minnas har jag rest mot okänt mål
Jag slår mig aldrig till ro
Jag säger aldrig att jag funnit målet
När vågen når stranden har jag redan lämnat den
Jag deltar aldrig i firandet
Då när segersången sjungs
trampar mina fotsulor redan nya stigar.

Nu saluförs den som "Årets julklapp". Ja, varför inte?
Den finns till försäljning på Stadsbiblioteket i Halmstad.

Författardagen i Hässleholm

Det har varit en riktigt intensiv vecka. Först fyra dagar på Wapnö Julmässa och sedan avslutning med Författardagen i Hässleholm.
Wapnö Slott var fantastiskt juligt och t.o.m. inramat i snö under fredagen och lördagen. Det blev många härliga möten med läsare.
I går var jag på Författardagen som arrangeras av Regionbiblioteken i Södra Sverige och Författarcentrum Syd och Väst.
Jag berättade om mina böcker och om drama med skrivande. De 250 bibliotekarierna och lärarna fick prova på en teaterövning och det var riktigt roligt att se vilken aktivitet det blev bland bänkraderna.
Jag fick också lyssna på många andra författare som berättade om sina böcker och hisnande upplevelser. Bland författarna fanns Annica Wennström som har skrivit en av mina favoritböcker: Lappskatteland. Det var roligt att få träffa henne och dessutom fick jag hennes bok: Svart kvark som tack för min medverkan. Den skall jag spara som julläsning. Tillsammans med Ann-Helén Laestadius berättade hon om samisk litteratur för ungdomar.
Övirga författare var bl.a. Johan Unenge vars böcker Hotell Knorren är årets julkalender i SVT. Åsa Storck är en kvinna med dramatisk förmåga att förmedla historier vilket hon också gjorde från scenen. Pelle Eckerman gjorde ett bejublat framförande iklädd knallgul kostym och med en vacker tuppkam på huvudet. (Han har också skrivit en favoritbok: Galileo Jönsson in på livet, kan rekommenderas även till vuxna!!)
Mikael Thörnqvist berättade om sina böcker om fotbollspelande tjejer. Han visade på ett pedaogiskt sätt att det är många tjejer som spelar fotboll men ytterst få böcker som har detta som ämne.
Emma Adbåge är illustratör och författare och hon berättade om en av sina figurer som är mycket blyg och försiktig och hur hon hämtat inspiration till detta från sin egen barndom.
Sist ut var deckarförfattaren Karin Wahlberg som nu utkommit med två ungdomsböcker. Den första heter Camilla och lögnen.
Det var en lång och späckad dag som svischade förbi i ett raskt tempo.
Ett väldigt inressant inslag var också läraren Ann-Kristin Linde och bibliotekarien Ann-Charlotte Oredsson som berättade om projektet Attityd&Mode som de arbetat med på Mackleanskolan i Skurup.

Författardag och Wapnö Julmässa

Idag har jag skrivit ytterligare några sidor på den 4:e boken om Fry.
Den som fortfarande inte har något namn. Den namnlösa boken. I augusti 2011 skall den vara tryckt och klar. Just nu känns det ganska avlägset.
Min plan var att jag skulle vara färdig med storyn till jul men det kommer jag inte att bli. Det har varit alldeles för mycket annat som har varit på tapeten under hösten så tiden har helt enkelt inte räckt till. Jag har ju liksom bara tio fingrar. I morgon bygger jag monter på Wapnö Julmässa och sedan blir det fyra intensiva dagar från torsdag-söndag. Men det är härliga dagar. Det är så trevligt att komma ut och möta glada och "juliga" människor.
Efter de intensiva dagarna åker jag till Författardagen på Hässleholms Kulturhus.Det är Region- och länsbiblioteken i södra Sverige tillsammans med Författarcentrum Syd och Väst som anordnad den här trevliga dagen. Dit kommer många lärare och bibliotekarier som under en dag får bekanta sig med ett antal författare. Bl.a. kommer Johan Unenge, Karin Wahlberg och Annica Wennström.
Jag kommer att berätta om hur drama och improvisation kan påverka den skrivande processen.
Nu tänkte jag ta en kväll ledigt. Det är en intensiv vecka som ligger framför mig.

Törst av Richelle Mead

Och nu över till något helt annat.
Eller som de säger på Rapport: Och nu byter vi ämne.
Jag har i helgen läst Törst av Richelle Mead. Första delen i serien Vampire Academy. Skräck, men en helt annan skräck än den som finns i mitt förra bokprat (I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig!) Det här är fantasi,spänning och enbart fantasi.
Törst handlar om rappkäftade Rose som är dhampir, halvvampyr. Hon tillbringar sin tid på internatskolan S:t Vladimir. Ett vampyrinternat som får mig att tänka på Harry Potter. Likheter finns. Det är emellertid en något tuffare míljö än Hogwarts. Berusade tonåringar och sexskandaler var ju inte så vanligt i Potters värld. Boken vänder sig också till något äldre: Unga vuxna.
Och visst är den väldigt spännande. (Jag kommer nog att läsa andra delen också!) Men boken känns ändå barnslig. Spänningen finns där och drivet i berättandet är bra men emellanåt är det lite väl mycket tonårstjafs. Jag kan tänka mig att den passar bättre till 13-14 åringar än unga vuxna.
Men till och med en gammal tant som jag hade en viss behållning av den.
Om några veckor kommer jag nog att läsa andra delen: Fruset blod.
Måste ju se hur den där omöjliga kärlekshistorian med Dimitri utvecklar sig.

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Jag läser nästan för många böcker, tycker jag ibland.
Blir så himla sugen på att läsa så jag släpper allt annat, som jag borde göra, och bara läser.
Nu vill jag berätta om en av alla dessa böcker.
I gryningen tror jag att mamma skall väcka mig av Christina Wahldén.
Den handlar om Ombeni som har flytt från krigets Kongo till Sverige. Hon är 16 år och har bevittnat och blivit utsatt för fruktansvärt våld. Nästan hela hennes familj är utplånad och hon vet inte om hennes systrar fortfarande lever. Liten och rädd kommer hon till ett snöigt land med en helt annan kultur och med ett språk som hon inte förstår ett ord av. Hon blir väldigt snabbt placerad i en skola och där sitter hon genom lektionerna utan att förstå undervisningen.På nätterna skriker hon när hon i drömmarna återupplever allt det ofattbara. Men någon hjälp att bearbeta sitt trauma får hon inte.
Bit för bit berättas också hennes förfärliga historia och den går rakt in i själen.
Jag blir väldigt gripen av hennes ofattbara lidande. Denna och liknande historier finns säkert hos många av de flyktingar som kommer hit till Sverige.
I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig finns kvar hos mig länge efter att jag läst den sista sidan.

Wapnö Julmarknad

I nästa vecka är det jul!
Eller - i nästa vecka kommer jag att tillbringa 4 dagar i julstämning.
På Wapnö slott utanför Halmstad är det traditionsenlig julmässa med en fantastisk marknad i de gamla husen.Där kan man möta mängder av hantverkare och matspecialister och en härlig julkänsla. Det är visserligen en månad kvar till den riktiga julen börjar närma sig men det är ändå mysigt att få ett litet smakprov en månad tidigare.
Jag kommer att vara där med mina böcker Solbarnet, Månguden och Isvintern. Jag visar och berättar om böckerna och signerar personliga exemplar. Böckerna om Fry utspelar sig ju här runt Halmstad och Södra Halland så det är speciellt trevligt att vara på just denna julmarknaden.
En annan sak som är rolig med dagarna på Wapnö är att möta de andra utställarna. Många trevliga och nya bekantskaper blir det under dagarna. Förra året träffade jag bland annat den duktige fotografen Bo Strömberg. Han tog sedan fina författarporträtt på mig, så det blev ett konstruktivt möte.
Bilden på mig har Bosse tagit på Wapnö Julmässa hösten 2009.

Den stora evigheten

Var i går kväll och tände ett litet ljus på mina föräldrars grav. Den är också min mormors grav så den har jag besökt i mer än 45 år.
Det är så vackert med alla ljus som lyser i den mörka höstkvällen. En fin tradition och en påminnelse om dem som återvänt till den stora evigheten. Den som är före och efter den korta tid som kallas för livet. Ändå finns de så otroligt levande här hos mig, så länge jag minns.