Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Jag fick ett tips om en roman som skulle vara riktigt bra. Efter en tids köande på mitt bibliotek bar jag hem Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr.

Romanen är en berättelse med två huvudpersoner. Dels den blinda franska flickan Marie-Laure som växer upp i Paris och vid tyskarnas ockupation flyr tillsammans med sin pappa, och dels den tyske barnhemspojken Werner som drömmer om att bli radiotekniker, men som för att undvika ett hårt liv i kolgruvan ansluter sig till Hitlerjugend. I den lilla staden Saint-Malo i Bretagne möts deras öden mitt under att staden 1944 blir totalförstörd av bombardemang och krig.

Det här är en helt underbar bok, som trots sina nästan 600 sidor ändå får mig att önska att den var längre, att den inte tar slut. Det är också en roman som påminner om min favorit Boktjuven. Ett fantastiskt målande språk, och en otrolig historia som vävs till en gigantisk bild. I Ljuset vi inte ser finns krigets fasor, fattigdomens gissel, men också kärleken, det ljusa och hoppet som aldrig lämnar oss. Den har av New York Times kallats för ”Skrämmande vacker”, och det kan jag verkligen hålla med om. Som värdig vinnare av en mängd priser inklusive Pulitzerpriset 2015 kan jag bara buga och hålla med. Det finns många romaner som är bra, väldigt bra, men så finns det några enstaka som är outstanding, som sticker ut i raden av bra böcker. Jag har fogat en ny favorit till mina favoriter.

Och så har jag hittat en ny plats att resa till: Saint-Malo.

Monika

Ljuset vi inte ser hos Adlibris

Ljuset vi inte ser hos Bokus