För några veckor sedan var jag på bokrelease hemma hos Annika Bengtsson
författaren till Kvinnor, vin och vänner. Det var en trevlig mingelstund i
hennes söta villa i Mellbystrand. Efter en kall och ganska grå vår passade
solen lägligt på att göra premiär just den dagen. Tillsammans med Hallandsförfattarsällskaps ordförande Anna Pia Åhslund körde jag till boksläppet. Och,
så klart, köpte jag mig ett eget exemplar av den nyutkomna romanen.
Kvinnor, vin och vänner utspelar sig på Fridhems folkhögskola under en
sommarkurs i ämnet ”Blogga om böcker”. Till kursen kommer tre karaktärer från
Annikas tidigare utgivna romaner: Carina från Snökupan, Boel från Mellan raderna och Caroline från Sorgbägare. De tre kvinnorna känner inte varandra
sedan tidigare, och faktiskt inte någon annan heller på kursen. Alla tre bär
med sig sina sorger och bekymmer som funnits i de tidigare romanerna. Långsamt,
under tiden dagarna går, lär de känna varandra och samtidigt blir det mycket
vindrickande och en del kärleksmöten.
Jag tyckte det var väldigt spännande att börja läsa den här romanen
eftersom jag för länge sedan gjorde inträdesprov till Fridhems teaterlinje. Ett
ganska svårt prov som var indelat i både egen monolog och en dag med mycket
gemensamma improvisations- och dramaövningar. Annika har kallat sin roman för
en litterär bagatell, och med detta menar hon att det är en lättsam bok med feelgoodkänsla.
Men jag tycker ändå att det inte bara är lättsamt och glada vindrickarkvällar.
De tre huvudpersonerna och även flera andra i gruppen bär med sig sina bekymmer
in i kursveckan och då och då blir det både rädsla och tårar. Men så måste det
nog vara för att en roman skall landa hos läsaren, allt är inte bara rosenrött
utan den svarta sidan måste finnas, som en motpol, som en del i dramatiken.
Hur gick det då med mitt inträdesprov till Fridhems teaterlinje? Jo,
jag kom in på den ettåriga kursen, men valde sedan att gå en annan
teaterutbildning, och någon mer kontakt med Fridhem har jag inte haft sedan
dess, men det kanske jag borde! Det verkar vara både lättsamt och mycket tid
för relax och trivsamma samkväm på kvällarna. De folkhögskolekurser jag har
gått har snarare varit mest blod, svett och tårar, samt arbete långt in på
nätterna, knappast någon sömn, och det har inte berott på att det varit en
massa vindrickande.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar