Jellicoe road av Melina Marchetta

Jag tror att jag precis har läst slut den bästa boken i år. Jag får väl säga ”tror” eftersom året ännu inte är slut, men Jellicoe road av australiensiska Melina Marchetta är verkligen en höjdare.

Berättelsen handlar om Taylor som blev lämnad av sin mamma på 7-Eleven när hon var elva år. Flera år senare nystas hennes liv upp. Allt har en koppling till Jellicoe road och till den internatskola som finns där. Det är konflikter och det är vänskap. Det är mängder med trådar som alla går tillbaka till en bilkrock som ligger tjugo år tillbaka i tiden.

Jag brukar ofta prata om ”läsarens port” att varje ny bok har en dörr som måste erövras, som måste öppnas. Får du inte upp dörren kommer du aldrig in i bokens mysterier. I samband med detta brukar jag också prata om att det gäller att ha tålamod, att inte ge upp för lätt.

Det var nära att jag gav upp Jellicoe road. Jag tog med mig den till Bokmässan och läste lite sporadiskt i den under sena kvällar när jag var väldigt trött efter de långa mässdagarna. Upplevelsen blev att jag inte fick något sammanhang. Det är många karaktärer i Marchettas roman och det kändes väldigt förvirrande i starten. Men när jag kom hem sa jag till mig själv att jag måste hitta dörren till Jellicoe road.

Jag är glad att jag är envis för det här är en oehört vacker historia. En sorglig historia, men ändå full av hopp, ljus och kärlek. Läs Jellicoe Road. Bestäm dig för att dörren skall öppnas. Det är en vidunderlig värld du möter.

Tack Eva Swedenmark för att du fick mig att läsa årets bästa bok.

 

Monika