Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

fredag 18 mars 2011

Läsarens port




Varje gång jag börjar på en ny bok måste jag passera genom läsandets tunga port. Den höga och väldiga dörr som alltid öppnas av en enda ensam människa: Läsaren.
Jag är läsaren och jag försöker närma mig porten. Det finns ingen annan som kan öppna denna förbluffande ingång. Ingen annan än jag själv.
Varje ny bok har sin egen dörr. Den ser olika ut. Ibland färgrik och lysande. Inte svår att hitta. Ibland oansenlig och gisten, där den skymtar fram under de första sidorna.
Framför porten ligger alltid ett antal oformliga högar, som måste passeras. För det mesta går läsaren lätt förbi dessa högar, men ibland blir de enorma och måste bestigas med en bergklättrares envishet. Tyvärr är det en del som stupar på dessa högar och aldrig når fram till böckernas öppning.
Väl framme vid porten är det inte bara att öppna och gå in. Den kan vara tung som all samlad sten på jorden, men i nästa stund lätt som en fladdrande fjäder.
Ibland kliver läsaren in genom dörren, bara för att upptäcka att hon i nästa stund står utanför igen. Låt dig inte skrämmas av att detta fenomen uppstår. Du kan få stiga många gånger ut och in, men när du väl är inne sluter sig dörren bakom dig och bokens förunderliga korridor ligger framför dig.
Du går längs denna smala gång och på väggarna hänger allt du någonsin kan behöva.
Det är angenämt att gå i korridoren. Du glömmer snabbt världen som finns utanför. Där finns kärlek, värme, lycka, gråt, skratt, hat, ilska, önskan, längtan. Vemodigt byter väggarna färg som vandrande stjärnors irrbloss över himlen. Du stannar då och då vid ett gemytligt samtal och begrundar den visdom som flödar ur andra människors tankar. Ibland kan du bli skräckslagen och knappt våga dig runt nästa krök, men tänk då på att inget är farligt i bokens värld. Ingen kan hota dig som läsare.
Korridoren blir bredare och bredare och till slut kommer du fram till en vidunderlig dal. Den är så stor att du inte ser dess slut. Den är vackrare än någon annan plats. Den rymmer allt som människan gömmer i sitt hjärta.
Då när du står där och blickar in i dalens underbara värld. Då har du erövrat boken. Då är du en läsare.

Monika

*****

17 kommentarer:

  1. Texten är lika bra nu, som när jag första gången läste den. Så sant, så hudlöst beskrivet.

    SvaraRadera
  2. Åh så vackert beskrivet! Och så "spot on". Precis så är det ju att läsa en bok! :)

    SvaraRadera
  3. Den Ofrivilla B och Ninas skrivarlya:
    Tack för fina kommentarer. Blir glad!
    Den här bilden av läsande har jag burit med mig länge.

    SvaraRadera
  4. Så vidunderligt vackert beskrivet och sant:-) Egentligen blir jag både mållös och lycklig av beskrivningen. Finns inget att tillföra - blir bara tomma ord då:-)

    SvaraRadera
  5. Så sant! Och tack och lov att man vet att portarna finns! (kortet från inlägget är taget hemma hos mig i måndags, det kom mer idag...)

    SvaraRadera
  6. HP borde ge dig en egen spalt...så tänkte jag när jag läste texten första gången.

    SvaraRadera
  7. Så bra beskrivet, vackert.

    SvaraRadera
  8. Väldigt bra skrivet och helt rätt :) Det är så det är!

    SvaraRadera
  9. Tack än en gång för fina och positiva ord! Jag blir glad över att min bild som jag brukar "tjata" om när jag pratar om läsandet i olika sammanhang känns som en bild som många kan ta till sig och förstå. Varje bok måste erövras. Det är inte självklart bara för att man är en person som läser mycket.

    Osloskånskan:
    Då har ni mycket snösmältning att vänta!

    Den Ofrivilliga B:
    Ja, gärna en egen spalt i Hallandsposten!

    SvaraRadera
  10. Vackert uttryckt. Jag tycker mig nog känna att det ibland kan ta ganska lång tid att ta sig genom porten, nästan som en tunnel. Då gäller det att ha tålamod!

    SvaraRadera
  11. Fin metafor.
    Just nu är jag i en lovely korridor, nämligen Igelkottens elegans. En korre kan jag rekommendera.

    SvaraRadera
  12. Jättefint beskrivet...och ja, jag har sjunigt i kör från det jag var sju till nitton, sedan flyttade jag till Stockholm och sjöng i grupp några månader innan min ledare utsatte mig för närmanden och skrämde bort mig.
    Men jag har lovat mig själv dyrt och heligt att en dag sjunga in en cd.

    SvaraRadera
  13. Så sant,så sant och såååå bar skrivet!
    God morgon på dig. Hoppas att du får en toppen söndag.
    Kram!

    SvaraRadera
  14. så kan det vara och ibland "fuskar" jag och börjar mitt i

    SvaraRadera
  15. Tar till mej orden och känslan inför att öppna en ny bok..just nu ligger dina två första redo för att öppnas..ha det..Maria

    SvaraRadera
  16. Återigen tack för alla fina ord om mina ord!

    Hannele:
    Jag "fuskar" också ibland. Men jag måste ändå in genom porten.

    FotpunktMis:
    Så trevligt att du har mina böcker hos dig. Jag hoppas att du inte får problem med att ta dig in genom porten!

    SvaraRadera