Valborg igår - Första maj idag

Igår firade jag Valborgsmässoafton så som jag brukar göra. Med ”brukar” menar jag så som jag gjort de senaste tolv åren. Fast när jag tänker efter (och minnet är kort!) så har jag inte firat på detta sätt på tre år. För två år sedan var jag i Uppsala och förra året var det en teaterföreställning, som Ulf producerade, som hade lyckan att spela just den kvällen.

Nu är jag tillbaka i den gamla traditionen. Valborgsmässoafton i Rydöbruk.
Hos mina goda vänner i deras röda trävilla från början av förra seklet. En gång i tiden kallades huset för disponentvillan och gränsen mellan Halland och Småland går rakt genom köket.
Kvällen avslutas med vårsång av lilla kören och vårtal vid den stora Knystahallstenen.  En gigantisk jättesten som blivit kvarglömd av inlandsisen. Därefter tänds majbålet och ett litet minifyrverkeri gnistrar upp himlens kupol.

Idag är det solidaritetens, medmänsklighetens och drömmen om ett annat samhälles dag.

Ett samhälle är inte starkare än sin svagaste länk. Den delen av länken måste vi alla hålla i. Den brister så lätt om vi tycker att länken skall klara sig själv. Om vi andas ut och tänker att: vilken tur att jag inte sitter i den svagaste länken. Vilken tur att jag är en duktig människa som inte blir sjuk och inte blir arbetslös, vilken tur att jag inte är flykting från krig, terror och svält.
Vilken tur att jag är en så duktig människa att jag ser till att inte hamna på samhällets nedersta trappsteg.

Idag är det just den dagen när kanske visionerna om en äldreomsorg, som inte bygger på girighet utan på solidaritet med de svagaste, börjar ta form.

Kanske.

Monika

Snökupan av Annika Bengtsson

Jag har tidigare läst Kråkprinsessan och Glömskelunden av Hallandsförfattaren Annika Bengtsson. Båda böckerna tillhör mina favoriter så det är med stor spänning jag läst Snökupan, som nyligen utkommit. Jag köpte ett signerat ex. av Annika när jag träffade henne vid ett gemensamt bokbord när Stadsbiblioteket i Halmstad firade 5-årsjubileum.
Snökupan handlar om Carina som är en stark människa. Alla i byn litar på henne. Hon räddar byskolan och ordnar fester i hembygdsgården. Hon är också det starka stödet i sin egen familj med man och barn samt systerdottern Klara som hon också tagit under sina vingars beskydd. I familjen finns också den familjehemsplacerade Stefan.
Men en dag händer en sak som förändrar allt och Carina tappar kontrollen. Hon försöker tiga och förtränga men sanningen kommer ifatt henne.
Snökupan är både lättläst och spännande. Det är ingen kriminalhistoria men bär ändå på det spänningsmoment och driv som finns i den genren. Jag finner mig själv ha svårt att lägga ifrån mig boken. Annika kopplar också snyggt ihop trådar från både Kråkprinsessan och Glömskelunden. Snökupan är fristående och handlar om helt andra karaktärer men de snuddar vid de första böckernas personer och platser.
Annika Bengtsson är en mycket god författare.

Jag ser redan framemot nästa utgivning.

Monika

Gränsen till evigheten - en novell

Då och då skriver jag noveller.
Det brukar ofta gå ganska snabbt från idé till färdig text. Jag berörs av en tanke och sedan har jag svårt att låta bli skrivandet. Jag bara "måste" sätta igång med skrivprocessen omedelbart. Lägger undan allt annat. Under några intensiva timmar flyter orden som en brusande flod och den floden hoppar jag inte av. Det är som att strömmen av ord flyter så länge jag håller koncentrationen och viljan. Bryter jag och tar en paus är flödet borta och det blir svårt att ta upp den tappade tråden.
Det är ett berusande tillstånd under denna korta tid. Jag lever i en annan värld och verkligheten försvinner långt utanför mina väggar.

I senaste numret av Kulturimperiet, ett magasin för kultur i Halland och Nordvästra Skåne, har jag en novell publicerad.
Novellen heter "Gränsen till evigheten" och handlar om livets sista andetag. Strax före gränsen passeras. Vid varje andetag du tar föds någon människa i världen och vid varje andetag dör någon människa. Ständigt pågår detta.

Jag skall om ett tag lägga in en extrasida med en del av mina noveller här på bloggen. Inte idag, men lite längre fram.
Tyvärr ligger inte "Gränsen till evigheten" på Kulturimperiets websida, annars hade den gått att läsa redan nu.

Monika

*****

Medlem i Sveriges Författarförbund

Jag är medlem i Hallands Författarsällskap.
Det är väldigt trevligt att då och då möta andra författare som bor och arbetar runt om i det avlånga Halland.
Jag är också medlem i Författarcentrum Syd och Författarcentrum Väst. Genom dessa två regionala organisationer får jag också möjlighet att möta författare som verkar runt om i Södra och Västra Sverige.

Sedan en vecka tillbaka är jag också medlem i Sveriges Författarförbund.
Det är bra med organisationer. De knyter samman människor med samma intresse eller arbete. Vi möts och vi lär av varandra.

Den 16/4 är jag med Hallands Författarsällskap på Halmstads Stadsbibliotek när det är en stor fest och firande av att biblioteket fyller 5 år.

Monika

*****