Virse Hatt - en plats i Kungsgården och Isvintern

I min tredje och fjärde bok: Isvintern och Kungsgården utspelar sig en del av händelserna på en plats som heter Virse och Virsegårdarna. Det är här som de mystiska gudatjänarna Myrtil och Dagur lever sitt liv. De gamla som kan berätta sagor ända från den stora isens tid. På den platsen har de dragit sig undan från människornas strider. Där vill de leva sina sista solvarv.

Den platsen finns i verkligheten.

I utkanten av Halmstads kommun, inte så långt från det lilla samhället Oskarström ligger detta märkliga naturfenomen. En rund kulle som liknar en gigantisk hattkulle som placerats i naturen. Kullen är klädd med skog och du ser den på långt håll om du kommer vandrande eller åkande.
På kullens topp finns lämningar efter en fornborg från järnålder men också en del tecken från bronsålder. Bland annat de mystiska skålgroparna som ibland också kallas för älvkvarnar. Dessa märkliga gropar är utmejslade i klippan och finns på många platser runt om i Sverige. Ingen vet vad de användes till.

Sidorna på Virsekullen stupar brant ned mot slätten och det krävs en del klättrande för att komma upp på högsta punkten. Därifrån får du en vidunderlig utsikt över landskapet. Vid riktigt klart väder går det till och med att skymta havet.
Till kullens topp klättrar Dagur varje dag för att utföra sina religiösa ceremonier och där har jag tänkt att Fry står och tittar ut över landskapet tillsammans med Yrl, hennes duva. En offerklippa med magiska krafter.
Det är vackert både i sol- och månsken.
Mina bilder är fotade i den vissnande höstskruden

men platsen är fantastisk oavsett årstid.

Monika