Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

måndag 13 juni 2011

Många år av min själ



Jag har en sorg i mitt hjärta över en teaterverksamhet som förmodligen kommer att läggas ned och försvinna. Nu är det bara ett beslut ifrån en nedmontering av en mycket kreativ och skapande kulturverksamhet.
Är du intresserad av vad detta handlar om kan du läsa mer om det i min lokaltidnings ledarartikel.


För några år sedan skrev jag den här dikten. Den passar ganska bra in på den känslan jag bär på inför det väntade beslutet.

Många år av min själ
gavs bort
för att jag trodde
för att jag älskade
för att jag ville så väl
Varje dag finns bevarat i mitt hjärta

Jag reste i farkosten
såg alla växa
grät när olyckan var nära
skrattade när glädjen mötte mig
såg allas lycka
vilade i deras tillit

Jag öppnade min skattkammare
gav bort av mitt överflöd
såg allas tacksamhet
bäddade den i mitt hjärta

Min andes vingar var farkostens motor

den växte sig stark
min skattkammare tömdes
mager satt jag vid rodret
allt omkring mig växte frodigt
min själ var tömd

Så tappade jag fotfästet
ingen fallskärm utvecklades
föll i en öken av utstötthet
tårarna droppar i den brännheta sanden

jag ser farkosten i horisonten
hör de glada skratten i fjärran
Många år av min själ
Ingen märkte när jag föll...


Jag är för det mesta väldigt sprudlande glad och försöker alltid se något positivt i det som händer och sker. Även negativa händelser.


Just nu har jag svårt att se det positiva.

Monika

6 kommentarer:

  1. Åh, vad sorgligt. Jag tror det är en jätteviktig verksamhet för många ungdomar. Jag var själv jätteblyg i tonåren och jag tror att en sådan här verksamhet skulle ha gjort mig gott. Jag kan inte skriva något fånigt om att jag hoppas det ordnar sig, för det är väl inte så troligt? Men något nytt kanske kan blomma så småningom?

    SvaraRadera
  2. Så trist!
    Det skulle egentligen finnas mer av den här sortens verksamhet. Visst?

    SvaraRadera
  3. Åh, Monika - så ont för dig och alla de drabbade.
    Inte för att det hjälper verksamheten, så vill jag ändå gå med dig på stranden en stund, utan att prata - bara för att visa min delaktighet. Vi kan ta in hela vyn med havet som har samma färg som himlen - i våra ögon.
    KRAM!

    SvaraRadera
  4. Vad tråkigt!
    Det gör ont när man blir fråntagen något som betyder mycket för en.

    SvaraRadera
  5. Vilken mäktig dikt! Jag blev verkligen berörd och kan känna igen mig - på gott och ont.
    Vad trist att sånt där ska få läggas ned och glömmas bort...Vi uppskattar inte kultur som den borde uppskattas...

    SvaraRadera