Sånglinjer som arv

När jag gick utmed havet idag såg jag för första gången tranor på väg norrut mot Hornborgarsjön. Ett säkert vårtecken!
Under dagen har vi också haft över 15 grader varmt och vinden känns nästan ljummen. Vårljuset ligger som en gloria över oss och överallt visslar det och sjunger från de små flygande liven.

Har läst klart "Drömspår" av Bruce Chatwin och någonstans i generna finns nog dessa ärvda sånglinjer. Är det därför jag alltid har en nynnande ton eller melodi som följer mig? Är det arvet efter alla dessa generationer som gått före mig som ligger i sångerna som ständigt är min ledsagare?
Jag vet inte, men boken fick mig att fundera!
Hurra, för böcker som väcker tankar!