Kunde inte släppa taget

Vissa dagar är fyllda av en grå, trist, tröstlös lunk och känns mer som att de skall genomlidas, inte genomlevas. En sådan dag var igår. Trött harvade jag mig igenom de nödvändigheter som trista dagar kan innehålla. Förmiddagen segade sig fram och utanför fönstret svepte en fuktig dimma in och underströk den redan uppkomna känslan.
Vid lunchtid tuggade jag maten och bläddrade förstrött i en tidning. Gäspade mig igenom den ena matbiten efter den andra.
Så precis när jag fiskat upp den sista smulan från tallriken så ringer telefonen. En mycket trevlig äldre dam undrade om hon fick störa mig? Jo, så klart att hon fick.
Hon berättade att hon var i farten med att läsa mina böcker och hon fick ingenting gjort. Hon hade varit vaken nästan hela natten och läst för hon kunde inte släppa taget i boken. Det var så spännande! Hon var bara tvungen att ringa och berätta för mig och visa sin uppskattning.
När hon ringde var klockan över 12 och hon hade fortfarande inte fått på sig kläderna men det struntade hon i för hon var inne på andra boken och var bara tvungen att fortsätta läsa.
Så, i ett enda slag, förändrades min dag. Plötsligt kändes allt som om solen tittat in fastän det fortfarande var samma gråtrista väder.
Eftermiddagen gick i en rasande fart och jag hade fått den energikick som förändrade allt.
Tack för den energikicken!