För några dagar sedan läste jag klart Vi, de drunknade av den danske
författaren Carsten Jensen. Jag är fortfarande, efter flera dagar, helt
uppfylld av denna roman med över sjuhundra fantastiska sidor och inte en enda
av dem är för mycket.
I Vi, de drunknade får läsaren följa den lilla staden Marstal, och dess
innevånare, under nästan hundra år. En krönika om människor som lever av och på
havet. Ständigt hotade av krig och havets egen vilja. I stövlarna, tampen,
resan, pojken och alla de andra delarna följer vi framförallt tre
huvudpersoner, Laurids, Albert och Knud Erik. Men vi följer också änkorna de
som blir kvar när deras män aldrig återvänder.
I någon citerad kommentar till denna bok, som har några år på nacken,
står det ”förförisk, fängslande, ypperligt hantverk” och jag håller med. Efter denna knockout-läsning får det nog bli
en tur till Marstal. Jag vill se denna lilla stad där de drunknade levde.
Monika
Som du ju vet är jag ju mer för nutidsberättelser men jag läser fortfarande inte det heller ännu. Nu är det korsord om det inte är datorn som gäller.
SvaraRaderaTittar in och önskar dig en Fin Midsommar
Hörs igen senare
Kram
låter gripande
SvaraRadera