Behövs sagor? Ja, brukar jag säga. I fantasin finns inga gränser. Där
kan vi flyga fritt som fågeln, klättra uppför det högsta berg eller gifta oss
med en prins som en gång var en groda.
Behövs prinsessor och behövs prinsessbröllop? Nej, brukar jag säga. I
verkligheten behövs de inte. De är som spunnet socker, fluffigt och sött. Efter
hand blir tuggorna mer och mer kletiga. Som en mantel som lägger sig över vårt
klara medvetande.
Varför sitter vid där och stirrar på ett bröllop som vi egentligen inte
har något som helst med att göra? Är det den vita klänningen eller juvelerna
som gnistrar, eller den ouppnåeliga rikedomen som vi vill snudda vid? För ett
enda ögonblick kan vi känna oss som gäster i en annan värld. Sedan kan vi
återgå till arbetslösheten, den tomma plånboken, den slitna fasaden, de aldrig
uppfyllda drömmarna.
Vad är ett prinsessbröllop, bara ett spel för det brödlösa folkets
längtan, tänker jag.
Missförstå mig inte. Prinsessan som gifter sig är förmodligen väldigt
trevlig, hoppas jag. Jag känner henne inte och det är inte henne, personligen,
jag har något emot. Förhoppningsvis är detta hennes lyckligaste dag.
Monika Häägg
Kul med historia och traditioner. Kan vi vara stolta över vår egen historia och vara trygga, behöver vi inte vara aviga mot andra, som har andra traditioner.
SvaraRaderaDessutom önskade brudparet pengar till välgörenhet för barn, istället för presenter :)
RaderaVilket bra initiativ att önska välgörenhet till barn istället för presenter. Hade de dessutom låtit bli den stora festen, klänningen, juvelerna och allt det andra, så hade de behövande barnen fått ännu mer. Det borde kanske alla brudpar göra. Fast de fattiga brudparen kan kanske få behålla sina presenter
RaderaDe gamla juvelerna ska väl inte bara ligga i skåpet och damma....
RaderaJag tror du har en poäng, Monica. Vårt behov av att drömma oss bort till en annan typ av liv är nog lika gammalt som mänskligheten. Vi må vara vuxna men vår längtan efter sagor är lika stark som när vi var små.
SvaraRadera