Matlagning i Radio

För några veckor sedan hörde jag mig själv säga att det är helt OK att laga mat i Radio Halland. Det kunde jag visst tänka mig att göra! Nu närmar sig dagen för direktsändningen av min matlagningskonst och jag börjar få lite ”fjärilar” över vad jag har tackat ja till.
I dag provlagade jag den planerade maten och det fungerade ungefär som jag hade tänkt mig. Sedan vet jag ju inte vad som händer när jag plötsligt står i direktsändning. Vänder jag upp och ner på stekpannan eller glömmer jag någon ingrediens när jag både skall laga mat och bli intervjuad om mina böcker, på en och samma gång?
Den 5/12 mellan kl. 11-12 går det att ”ratta in” P4 Radio Halland och lyssna på min matlagningskonst.
Matlagningskonst? Nja… det var väl att ta i, men laga mat skall jag försöka göra.
Efteråt lär det nog bli en rapport här på bloggen också.
Som ni ser på bilden så är receptet hemligt. Den 5/12 lyfter jag på locket!

Monika

Arkeologi i Sverige av Göran Burenhult

Innan jag skrev mina böcker om bronsåldersflickan Fry läste jag mycket historisk fakta. En av de första böckerna jag träffade på var Göran Burenhults serie om Arkeologi i Sverige. Del 1: Fångstfolk och herdar, Del 2: Bönder och bronsgjutare och Del 3: Samhällsbyggare och handelsmän.
Givetvis blev det Bönder och bronsgjutare som intresserade mig mest, men även de andra delarna var mycket givande.
Jag älskar historia och den här serien ger en fantastiskt bra inblick i det forntida Sverige. Jag brukar rekommendera serien för den som är nyfiken på att ta reda på mer om vår historia. Vill man sedan fördjupa sig i någon tid eller i något ämne så finns det speciallitteratur som ger en bredare information.
Nu har jag återigen plockat fram Samhällsbyggare och handelsmän inför att jag eventuellt skall skriva en ny historisk roman. Tidsperioden har jag ännu inte helt fastställt, men Burenhults serie har gett mig många nya idéer.
Serien finns kanske inte i bokhandeln längre, men den går alldeles utmärkt att låna på biblioteken.

Monika

Hemlig gäst var Alf Hambe och Teater Impro

Just nu gör jag en liten paus i gardinstrykandet. Brukar alltid hänga upp julgardiner i köket till första advent. I kväll skall det lysa från adventsstakarna som plockats fram ur förrådet.
I går kväll var det inte gardinstrykande utan andra kvällen med Kulturias kafé. Jag sjöng och berättade om Kvartersteaterns föreställningar och Peter Björk kåserade över vårt alltmer större beroende av kvalitetssäkrande, den nedlagda barnbyn Skå och Kvartersteaterns väl och ve.
Vem var då de hemliga gästerna?
Nu kan det avslöjas att den första hemliga gästen visade sig vara tre fysiska personer. Den kände vispoeten Alf Hambe som sjöng några av sångerna ur hans rika sångskatt. Alf blev ackompanjerad, på gitarr, av Halmstads kommuns snart avgående kulturchef Sigge Ohlsson samt fiolspelande musikern Margareta Sköld. En fantastisk musiktrio som uppstod enbart för denna kväll!
Den andra hemliga gästen var inte heller en utan sex personer. För ett enda framträdande, under Kulturias kafékväll, återuppstod teatergruppen Teater Impro som gör direktimprovisation på scenen. Publiken fick vara med och styra vad gruppen skulle göra. En svår konst för skådespelarna, som inte har en aning om vad de skall framför a när de kliver upp på scenen. Men roligt blev det, och många skratt.
Den 22 januari återkommer Kulturias kafé med mig och Peter samt två nya hemliga gäster.

Och nu över till något helt annat.
I går fick jag ett mejl från en av mina läsare som älskar mina böcker om Fry (jo, fick faktiskt ett mycket positivt mejl dag också, får väldigt mycket sådana mejl och blir alltid lika glad!)
Så här fint har hon bl.a. skrivit om mina böcker i sin blogg:
”Jag blev barnsligt förtjust i Monikas historia. För det andra njöt jag av ett härligt okomplicerat och vackert språk. Fantasy? Nej, oehört vacker fantasi. Jag gillar verkligen alla de karaktärer som Monika beskriver så måleriskt. I första boken slår det mig hur kraftig avundsjukan är bland människor. Hur blind människan kan bli i sin strävan efter makten…”
Det här är bara lite av Strandskatans mycket uppskattande ord. Besök gärna Strandskatans blogg och läs hela texten. Passa också på att titta på hennes underbara foto. Hon är en väldigt duktig fotograf.

Jag blev lite tårögd när jag läste de positiva ord.

Trevlig första advent!

Monika

Kulturias kafé och vilse i Laholm

På fredag den 25 november kl. 19 är det en ny kväll med Kulturias kafé på Kulturhuset i Halmstad. Jag sjunger sånger från några av Kvartersteaterns teaterproduktioner och berättar om pjäserna. Peter Björk kåserar över samhället och livet. Sedan blir det TVÅ NYA HEMLIGA GÄSTER!!! Vilka dessa gäster är avslöjas inte förrän på fredag...

Just nu pustar jag lite efter fyra intensiva och "juliga" dagar på Wapnö Julmarknad. Många besökare hos mig och så klart mängder med böcker till både nya och gamla läsare. Det är också väldigt trevliga hantverkare, som är mina grannar på marknaden. Vi är ett gäng som träffas en gång om året och tillbringar marknadsdagarna tillsammans.

Kvällen innan julmarknaden var jag i Laholms bokhandel och sjöng och berättade om bronsålder och mina böcker vid en lokal författarträff. Ost och vin (ja, inte vin till mig, jag körde ju bil!!!) och sedan kaffe och kaka. Det var spännande att lyssna på författaren Annika Bengtsson som berättade om sina böcker: Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. Sedan var det också Björn Rosendahl och Catharina Ohlsson som läste dikter och berättade om sin gemensamma diktsamling som går under namnet Kättaren och Faunen. Vackra och tänkvärda dikter. Det är fantastiskt att se dessa två poeter tillsammans. Ett samarbete över generationsgränser. Det skiljer sextio år mellan Björn och Catharina.

En riktigt härlig författarkväll som avslutades med att jag skulle köra hem och lyckades med det nästan helt otroliga att köra vilse i lilla Laholm. Jag snurrade fram och tillbaka i kolmörkret och smala gränder. Något uppskakad kom jag så småningom på rätt kurs och kunde styra bilen mot Halmstad.

Tänk vilka upplevelser man kan få som författare!

Monika

Författarkväll i Laholms Bokhandel

Författarkväll med lokala författare i Laholms Bokhandel.
I morgon onsdag 16/11 kl. 19.00
Träffa mig, Annika Bengtsson samt Catharina Ohlsson och Björn Rosendahl.
Upptill oss serveras också ost & vin samt kaffe och kaka.
Jag kommer att berätta om bronsålder och mina böcker samt bidra med en och annan sång.

Läs mer i artikel Hallandsposten.

Monika

Jul på Wapnö slott - en tradition

Julen närmar sig med stora steg. Det märks inte minst i affärerna som dignar av allahanda julprylar. Knappt har Alla Helgon helgen passerat förrän julsakerna dansar fram. Jag tror till och med att de var framme, redan innan helgonens helg, på en del ställen.
Just nu planerar jag för några dagar på Wapnö slott. Det har nästan blivit en tradition att jag säljer och signerar böcker på den trevliga julmarknaden, som varje år går av stapeln i slutet av november.
Till marknaden kommer hantverkare från hela Sverige. Keramiker, glasblåsare, halmslöjdare, fårskinnsprylar, ljusstöpare och så klart en mängd matproducenter samlas i de gamla slottslokalerna.

Slottet har också egen mjölkproduktion och det är väldigt spännande att titta på kossorna som åker karusell när de skall bli mjölkade. När de är färdiga sparkar de själva av mjölkmaskinen och kliver av. Korna verkar trivas med karusellåkandet för de försöker gärna smita fram och åka en extra gång. Men allt är tydligen styrt via datorer så då får kossan nobben och får snällt vänta tills det är tid för mjölkning.
17 – 20 november är det julmarknad på Wapnö slott. Passa på att göra en utflykt och besök den mysiga marknaden.

Fotograf Bo Strömberg tog foto på mig för två år sedan, när jag var första gången på slottet med mina böcker. Då hade jag bara två böcker, nu är de fyra.

Monika

En kväll för boken och middag med författare

Vissa dagar är roligare än andra dagar. Fast jag tycker för det mesta att det inte går någon dag utan det händer något speciellt och fantastiskt.
I går kväll var jag på den årligen återkommande ”En kväll för boken” på Halmstads Teater, som arrangeras av vår lokala tidning Hallandsposten.
Det var fem författare som presenterade och berättade om sina nyutkomna böcker. Augustnominerade Elisabeth Åsbrink och ”I Wienerwald står träden kvar, Magnus Utvik ”Med Stalin som Gud”, Ann Heberlein ”Ett gott liv”, Åke Edwardson ”Möt mig i Estepona” och Britt-Marie Mattsson ”Vi tolererar inga förlorare”.
Alla författarna gjorde spännande framträdande om sina böcker. Jag blev verkligen jättesugen på att läsa samtliga böcker, för jag har inte läst någon av dem. Så nu vet jag vad som skall stå på min önskelista till jul.
Nu var det inte bara för att se och höra författarna, som jag var där.
Under kvällen delade också Hallandsposten ut sitt årliga kulturstipendium. En av stipendiaterna var Alice Trio, en musikgrupp med härliga rytmer i sin repertoar. Den andre stipendiaten var min käre make Ulf Häägg som fick stipendiet för sitt entusiastiska teaterarbete.
Efteråt blev vi bjudna på restaurang tillsammans med författarna. Vid min sida fick jag Åke Edwardsson och han visade sig vara en gemytlig man, så det blev några sena timmar med god mat och trevligt sällskap.
Ingen dag är den andra lik. Vissa dagar är väl en aning roligare...

Monika

Arkeologiska upptäckter i Sverige av Anna Lihammer

I mitt sökande efter en ny historisk tid, som jag kan förlägga mitt nästa skrivprojekt till, har jag läst en trevlig faktabok av Anna Lihammer.
Arkeologiska upptäckter i Sverige är utgiven av Historiska media i samarbete med Historiska museet.
I boken berättar Anna om vårt lands största och mest fascinerande arkeologiska fynd. Urvalet i boken är gjort med både hänsyn till geografi och kronologi.
Vid Oppmannasjöns strand i Skåne har hittats ett väl bevarat skelett av en stenålderskvinna. Hennes ansikte har sedan rekonstruerats och finns nu att beskåda som byst på Historiska museet i Stockholm.
De aristrokratiska gravarna från Vendel i Uppland har gett namn till en tidsålder som kallas för Vendeltid. Den välbevarade medeltida Bockstensmannen har också en egen del. Sedan är det allt från Vikingatida skatter, samiska offerplatser, Alvastra kloster, Birka, Uppåkra utanför Lund, Vikingatida ringborgar och många andra platser och händelser.

En spännande historisk kavalkad som är rikt illustrerad med bilder och foto av ting och fyndplatser.

Monika

Helg i Stockholm

Fantastiskt spännande dagar, både i och utanför Historiska museet. Trött och något förvirrad landade jag med tåget i Halmstad,sent på söndagskvällen.
Många trevliga möten och långa härliga promenader i Stockholmsmiljö.
Gamla stan (så klart),Humlegården med Kungliga biblioteket. Tinnar och torn vid Stureplan. Tinnar och torn på nästan alla hus (Vilket gör att jag nästan hela tiden går med näsan och ögonen uppåt!!!)
Dörrar med snirklar och vackra trädetaljer. Pampigaste dörren var nog Historiskas entrédörr.
Granhammarsmannen återskapade ansikte utifrån hans nästan tretusenåriga kranium. Birkaflickans söta lilla barnansikte (specialvisning med fantasyhelgsansvariga Karina Hedman, bara för mig, vid ankomsten på fredagseftermiddagen!) och mycket, mycket mer.
Mängder av foto blev det!

Monika

Allahelgonhelg med sagor & fantasy

Som traditionen bjuder så tänder jag alltid ett ljus på mina föräldrars grav till Alla helgon helgen. I år kommer jag att bryta den traditionen. Jo, ljuset kommer att tändas, men det blir inte jag som gör det. I stället åker jag till Sago & Fantasyhelg på Historiska museet i Stockholm.
Redan i morgon tar jag tåget till Stockholm och på lördag startar de spännande dagarna i de historiskt späckade lokalerna.
Jag kommer att visa mina böcker, sjunga och berätta om bronsålder och fantasi kl. 14, både på lördagen och söndagen.

Sedan händer det en mängd andra aktiviteter. Bl.a. dräktparad, maskeradverkstad, medeltida danser, hantverk, visning av Birkaflickan och mycket annat. Där kommer också vara en hel del författare.
Läs programmet här och om Birkaflickan här.

Önskar alla en trevlig Alla helgon helg.

Monika

Björktrast och sidensvans - Fönsterrutor och sorg

Sorg och sorg och återigen sorg.

Björktrastarna är så förvirrade så de flyger gång på gång in i mina fönsterrutor.

Är de berusade av frukt? Eller har de bara en längtan bort mot sydligare trakter?

Åtta fågellik har jag burit till en ovärdig begravning i soptunnan.

Idag blev det en sidensvans.

Just nu sitter en liten björktrast och flämtar vid garageväggen.

Jag hoppas att hans vingar, snart bär honom igen.

Monika

Premiär för Kulturias kafé

I går kväll var det premiär för Kulturias kafé på Kulturhuset i Halmstad.
Jo, lite nervös var jag.
Allt fungerade bra. Det var bara tidsoptimisten (=jag) som hade missbedömt en aning. Men det är ju en världslig sak.
Jag sjöng ett antal sånger från Kvartersteaterns 73 teaterproduktioner. Peter Björk kåserade om allt mellan ”Swing it magistern” till vårt behov, eller inte behov, av att bli utvalda.

Nu kan det avslöjas...
En av kvällens hemliga gäster var den eminente musikern Bert Möller som improviserade på både tvärflöjt och blockflöjt (med lite bistånd från mig på gitarr!).
Kvällens andra hemliga gäst visade sig vara hela nio hemliga gäster. Ukelelegruppen: Happy Island Uke Band spelade och berättade om när de slog världsrekord i ukelelespel. Över 1500 ukelelespelare slog rekordet i Helsingborg för några månader sedan.
Nästa Kulturias kafé blir den 25 november. Då återkommer jag och Peter Björk samt två nya hemliga gäster!

Monika

Flintstenar och sång i bronsålder

När jag gör föreläsningar om bronsålder och fantasi använder jag flintstenar.

Hur kan det komma sig? Jo, bronsålderns människor var också duktiga flintknackare och gjorde en mängd verktyg som var väldigt användbara.
Mina stenar använder jag inte som verktyg utan som instrument.
Under min föreläsning sjunger jag några sånger, som jag komponerat och, som är inspirerade av forntida klanger. Stenarna är mina rytminstrument, som förstärker sången. Med hjälp av flintstenarna slår jag en rytm, då blir stenarna ett rytminstrument.
Jag slår så den nästan blir gnistor och det börjar osa lite bränt omkring mig. Det är ju inte så konstigt. Flintan användes också för att slå eld.
På fredag, när det är premiär för Kulturias kafé, skall jag inte använda stenarna. Då blir det istället min gitarr. På söndag. när jag gör en föreläsning för Albert Olssonsällskapet, då plockar jag fram mina rytmstenar.

Monika

Författarkväll med soppa

Nu är jag hemma igen efter en trevlig tur till Mölndal och författaren Jessika Berglund.

På fredagskvällen bjöd hon på en mustig kålsoppa med frikadeller och ett gott matbröd. Vi som var bjudna var författare från Barnboksnätet. En sammanslutning av barn- och ungdomsförfattare i västra Sverige. Det är alltid både intressant och inspirerande att möta andra författare.
Eftersom jag och några av de andra författarna hade en bit att åka så fick vi också övernatta i Jessikas fantastiska hem, som ligger högt på klippan, med en vidunderlig sjöutsikt.
Det blev många glada skratt och pratstunder under kvällen och Jessika visade sina samlingar med fåglar, växter och andra små ting som finns överallt i lådor och hyllor.
Jag blev så uppfyllt av hennes kreativa miljö att jag tror det får bli en liten ommöblering här hemma. I alla fall får jag ta mig en rejäl funderare.
På morgonen blev det mysig frukost med sjöutsikt, innan jag och Jonna Berggren lämnade Mölndal.
Stort tack till Jessika!

Monika

Kulturias kafé på Kulturhusets kaféscen - Halmstad

Nästa fredag den 28 oktober medverkar jag i en kafékväll med blandade kulturinslag.
Jag kommer att göra lite avsteg ifrån mitt författande och istället sjunga sånger från en del av alla dessa föreställningar som Halmstads Kvartersteater producerat genom tiderna.
Oj, vilka minnen som väcks till liv när de gamla sångerna plockas fram. I en nästan oändlig rad ligger över 70 publika produktioner som gjorts under dryga tjugo år.
Under den här kvällen kommer jag att vara den sammanhållande länken och både berätta om Kvartersteatern samt sjunga de gamla sångerna. Sedan kommer jag att presenterar de andra som medverkar. Peter Björk som kåserar och två hemliga gäster!

KULTURIAS KAFÉ
Ett kaféprogram med Peter Björk och Monika Häägg som sjunger, spelar gitarr och kåserar om Kvartersteatern, livet, samhället och vår historia.
Samt… TVÅ HEMLIGA GÄSTER
Kulturhusets kaféscen
Fredagen 28/10 kl. 19.00
Servering från 18.30 – Fri entré
Arrangör: Halmstads Kvartersteater

Välkommen till Halmstad fredagen den 28/10!

Monika

Sago & Fantasyhelg på Historiska museet i Stockholm

Helgen den 5 – 6 november åker jag till Sago & Fantasyhelg på Historiska museet i Stockholm. ”Historiska” är en mycket spännande plats för mig som älskar historia. Det är mängder av de föremål, som jag läst om och bara sett på bilder, som finns utställda på detta fantastiska museum. Nu får jag återigen chansen att vandra runt bland alla dessa åldersstigna föremål.
Förra hösten var jag också med på Sagohelgen och nu är det snart tid för en ny helg.
Jag deltar med att visa och berätta om mina böcker om Fry. Sedan gör jag också berättarföreställningen ”Bronsålder och fantasi” med sång och musik. Då sitter jag på högsätet i Vendelrummet.
Under helgen kommer där att vara marknad med bl.a. medeltidsinspirerade kläder samt hantverk. Det blir också dräktshow och det finns möjlighet att prova på medeltida danser. På söndagen är det också maskeradverkstad samt mycket andra aktiviteter.
Är du i närheten av Stockholm så passa på att tillbringa några timmar bland historiens vingslag.

Monika

Yttersta offret av Richelle Mead

Så, nu har jag äntligen läst 6:e och sista delen i Vampire Acadamy. Inte för att jag ville att den skulle ta slut, men för att den här bokserien verkligen är ruggigt spännande och oemotståndlig. Har man väl tagit sig igenom första boken och gläntat in i den andra, så kan man inte låta bli.
Efter 647 sidor, som jag snabbt tog mig igenom, är tyvärr denna väluppbyggda vampyrserie avslutad.
Yttersta offret startar under följande förutsättningar:
Drottningen är död och Rose Hathaway (huvudkaraktären och bokens ”jag”) sitter fängslad för högförräderi. Hon har två veckor kvar att leva och för första gången i sitt liv är hon riktigt rädd.
Den här serien är så otroligt mycket bättre än Twilight-serien. Mycket mer spännande och med en väl uppbyggd intrig.
Som jag sagt efter avslutande läsning av de andra delarna i serien: Den här tonårsboken går alldeles utmärkt att läsas av gamla tanter.
Nu går boken till biblioteket. Jag var den förste som lånade i Halmstad och det är en låååång kö som väntar.

Monika

Frostig och stilla morgon

Två tidiga morgnar, varje vecka, åker jag till mitt gym och tränar. För det mesta är jag ganska pigg, men idag var det otroligt svårt att kliva upp ur sängen. Jag åt en tallrik havregrynsgröt och hängde över tidningen. Släpade mig ut till bilen, som för första gången denna höst hade igenfrusna rutor. Det var bara att plocka fram skrapan och ta sig igenom islagret.

Något senare än vanligt kom jag fram till gymet.

Efteråt var jag ganska nöjd med att jag orkat släpa mig iväg.

Körde hem i härlig sol och med frostbeklädda gräsmattor, som nästan ingav lite julkänsla.

I morgon åker jag till Killbergs bokhandel i Ängelholm och signerar böcker. Det verkar som att det blir ytterligare en frostig morgon. Då är det vackert att köra över Hallandsåsen och se alla skiftningarna i trädens färger.

Jag är hos Bokia mellan 11-13.

Kom gärna och hälsa på mig om du är i närheten!

Monika

Solbarnet som teater nästa sommar!

I juli nästa år kommer min första bok Solbarnet att spelas som utomhusteater, här i Halmstad. Peter Björk kommer att skriva manus och ensemblen har redan börjat arbeta med improvisationer där de har boken som grund.
Här kan du läsa artikeln i HP om teaterförberedelserna.

Det skall bli jättespännande att se min historia som teater. Föreställningen kommer att spelas på Hallandsgården (som är ett av mina favoritställen och som jag skrivit om många gånger här på bloggen)
Nu kan jag knappt ”berga mig” till nästa sommar!

Monika

Det stora självporträttet - om Olav H. Hauge - av Carl-Göran Ekerwald

Olav H. Hauge, äppelodlare vid Hardangerfjorden, Norges främste poet under senare delen av 1900-talet och översatt till en rad andra språk.
Så står det på baksidan av Det stora självporträttet av Carl-Göran Ekerwald. Länge har Hauge varit en av mina favoriter, vars ord går rakt in i mitt hjärta.
Hauges dagböcker 1924-1994 är ett rikt självporträtt av en, till synes, asocial ensling som helt gick in för att läsa böcker och poesi. Han betraktar sin egen poesi som ”kallhamrad”. Destillerade erfarenheter i klassiskt enkel form, men ändå mycket fantasifulla och med en tydlig mening.
Vid 66 års ålder gav han upp sin inbitna ungkarlstillvaro och gifte sig med Bodil Cappelen, som han brevväxlat med i många år.
Carl-Göran Ekerwald har fångat denne egensinnige poet och ger en bra sammanfattning av hans liv. I texten finns både prov på dagboksanteckningar och många av Hauges underbara dikter.

Under en helg läste jag biografin, medan jag då och då pausade och småpysslade i min trädgård. Jag lägger denna bok till mitt hjärta, med en önskan om att snart få göra ett nytt besök vid den vidunderliga plats i Hardangerfjorden där Hauge levde hela sitt liv.

"De stora stormarna har du bakom dig

Då frågade du inte varför du fanns till,

vart du kom ifrån eller vart du gick,

du bara var i stormen,

var i elden.
Men det går an att leva i vardagen också,

den grå stilla dagen,

sätta potatis, räfsa löv,

bära ris,

det är så mycket att tänka på här i världen,

ett människoliv räcker inte till.
Efter arbetet kan du steka fläsk

och läsa kinesisk vers.
Gamle Laertes beskar rosorna

och grävde runt fikonträdet,

och lät hjältarna slåss vid Troja."
(Olov H. Hauge – Dropar i austavind 1966)

Monika