Det stora självporträttet - om Olav H. Hauge - av Carl-Göran Ekerwald

Olav H. Hauge, äppelodlare vid Hardangerfjorden, Norges främste poet under senare delen av 1900-talet och översatt till en rad andra språk.
Så står det på baksidan av Det stora självporträttet av Carl-Göran Ekerwald. Länge har Hauge varit en av mina favoriter, vars ord går rakt in i mitt hjärta.
Hauges dagböcker 1924-1994 är ett rikt självporträtt av en, till synes, asocial ensling som helt gick in för att läsa böcker och poesi. Han betraktar sin egen poesi som ”kallhamrad”. Destillerade erfarenheter i klassiskt enkel form, men ändå mycket fantasifulla och med en tydlig mening.
Vid 66 års ålder gav han upp sin inbitna ungkarlstillvaro och gifte sig med Bodil Cappelen, som han brevväxlat med i många år.
Carl-Göran Ekerwald har fångat denne egensinnige poet och ger en bra sammanfattning av hans liv. I texten finns både prov på dagboksanteckningar och många av Hauges underbara dikter.

Under en helg läste jag biografin, medan jag då och då pausade och småpysslade i min trädgård. Jag lägger denna bok till mitt hjärta, med en önskan om att snart få göra ett nytt besök vid den vidunderliga plats i Hardangerfjorden där Hauge levde hela sitt liv.

"De stora stormarna har du bakom dig

Då frågade du inte varför du fanns till,

vart du kom ifrån eller vart du gick,

du bara var i stormen,

var i elden.
Men det går an att leva i vardagen också,

den grå stilla dagen,

sätta potatis, räfsa löv,

bära ris,

det är så mycket att tänka på här i världen,

ett människoliv räcker inte till.
Efter arbetet kan du steka fläsk

och läsa kinesisk vers.
Gamle Laertes beskar rosorna

och grävde runt fikonträdet,

och lät hjältarna slåss vid Troja."
(Olov H. Hauge – Dropar i austavind 1966)

Monika