När jag gör föreläsningar om bronsålder och fantasi använder jag flintstenar.Hur kan det komma sig? Jo, bronsålderns människor var också duktiga flintknackare och gjorde en mängd verktyg som var väldigt användbara.
Mina stenar använder jag inte som verktyg utan som instrument.
Under min föreläsning sjunger jag några sånger, som jag komponerat och, som är inspirerade av forntida klanger. Stenarna är mina rytminstrument, som förstärker sången. Med hjälp av flintstenarna slår jag en rytm, då blir stenarna ett rytminstrument.
Jag slår så den nästan blir gnistor och det börjar osa lite bränt omkring mig. Det är ju inte så konstigt. Flintan användes också för att slå eld.
På fredag, när det är premiär för Kulturias kafé, skall jag inte använda stenarna. Då blir det istället min gitarr. På söndag. när jag gör en föreläsning för Albert Olssonsällskapet, då plockar jag fram mina rytmstenar.
Monika
Mina stenar använder jag inte som verktyg utan som instrument.
Under min föreläsning sjunger jag några sånger, som jag komponerat och, som är inspirerade av forntida klanger. Stenarna är mina rytminstrument, som förstärker sången. Med hjälp av flintstenarna slår jag en rytm, då blir stenarna ett rytminstrument.
Jag slår så den nästan blir gnistor och det börjar osa lite bränt omkring mig. Det är ju inte så konstigt. Flintan användes också för att slå eld.
På fredag, när det är premiär för Kulturias kafé, skall jag inte använda stenarna. Då blir det istället min gitarr. På söndag. när jag gör en föreläsning för Albert Olssonsällskapet, då plockar jag fram mina rytmstenar.
Monika
Kul, jag har släpat en jättestor flinta till min trädgård :)
SvaraRaderaNär jag jobbade som guide och skolinstruktör på Ekehagens forntidsby, var flintaflisor i mina bara fötter allt annat än musikaliska rytmer...
SvaraRaderaVilka härliga föreläsningar du håller! Jag älskar sånt! Det gör att man lyssnar så mycket bättre och kommer ihåg saker på ett annat sätt!
SvaraRaderaTack för sist. Det var kul att träffas. Jag hinner inte bloggkommentera så mycket, men jag läser. Kram
SvaraRadera