Andra höstmånaden klär sig i sommarens skrud.
Fotograferar de sista blommorna som ännu frodas i rabatterna. Den gula rosen, Graham Thomas, slår ut som om den ville göra ett sista försök att hålla sommaren vid sitt hjärta.
Jag går i den sommarljumma värmen och betraktar alla dessa sista blommor, försöker trösta mitt frusna hjärta.
Läser om den norske poeten Olav H. Hauge i "Det stora självporträttet" av Carl-Göran Ekerwald. Hauge, min favorit sedan länge. Finner tröst i hans ord.
"Jag är bara ett berg
som andra berg,
ingen gåta
och ingen gudom,
bara ett skröpligt
utbränt berg.
Men ingen
vet som jag
vilka krafter som sover
i oss berg."
(Eldberget, i samlingen "Under bergfallet" 1951)
Monika
Det var en mycket fin dikt- och jag avundas dig din blomsterprakt (dahlian gillar jag speciellt- en så vacker rosa färg....)
SvaraRaderaHärligt med de sena rosorna, du har ju mycket kvar än.
SvaraRaderaJojo...nog finns det blommor som gör sommaren lite längre.Åtminstone lurar vi ögat att det är sommar ;) Mycket vackra blommor!
SvaraRaderaKram på dig!
Det finns så mycket blomster nu att det är otroligt! :) Jag läser också Solbarnet nu, vill jag meddela :)
SvaraRaderaTrillingnöten, kul att du läser Solbarnet:)
SvaraRaderaIngrid, Hauge är en av Norges största nutida poeter och min absoluta favorit.
Sv:Vad kul att han kände sig "hemma" ;)
SvaraRaderaOj..jag ber verkligen om ursäkt. Jag är SÅ dålig att kolla på mina mail. Jag ska genast maila tillbaka till dig.
Kram på dig!
Åh vilka härliga blommor. Särskilt rosorna, jag älskar rosor.
SvaraRaderaVilken fantastisk sensommarhelg vi fick!
SvaraRaderaNu känns det som hösten tar ordentlig sats...
Men, alla årstider går att fota!
vackra ord du delar med dig av!
Kram E