Nu har jag läst en roman som fullständigt tagit mig med storm. En fantastisk läsupplevelse som med ett enkelt språk förmedlar en historisk tid som fortfarande stämplar sitt avtryck in i våra dagar.
Boken heter Niceville och är Kathryn Stocketts debutroman.
Den handlar om Skeeter en vit kvinna som återvänder till hemstaden Jackson i Missisippi, efter universitetsstudier. Hon återvänder till sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhet. Men Skeeter är förändrad och bär på författardrömmar. Hon reagerar starkt på de orättvisor som hon ser i 1960-talets Södern. Genom sitt sporadiska arbete för lokaltidningen möter hon två svarta hembiträden och tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson. Staden som de kallar för Niceville.
De skriver om hur de svarta kvinnorna förnedras och diskrimineras. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid. I romanen får vi också möta deras drömmar och längtan. De bär på ett hopp. Ett hopp om att en förändring skall ske. Att en dag skall vita och svarta leva i ett jämlikt samhälle med samma lagar och regler.
Den här romanen är inte bara en mycket gripande berättelse om de svarta kvinnornas utsatthet och total brist på respekt från de rika, vita kvinnorna de arbetar hos under slavliknande förhållande. Den är också en otroligt dramatisk och spännande berättelse om vänskap och mod. Kathryn Stockett har förmågan att fånga en läsare från första till sista sidan.
Jag funderar starkt på om detta är en av de bästa böcker jag läst!
Monika
*****
