Västmanland av Sven Olov Karlsson

Förra året läste jag Amerikahuset av Sven Olov Karlsson. Därför har hans novellsamling Västmanland stått på min läsalista, och nu har jag också läst den.

Boken är en samling med noveller som gör nedslag i de olika kommunerna i Västmanland. Varje del är en liten pusselbit i denna avfolkningsbygd. Förordet beskriver det lilla länet genom en historisk vandring och sedan följer berättelserna i en lång rad från Surahammar till Sala.

Jag är återigen väldigt imponerad av Sven Olov Karlssons språk, som målar upp en bild av både människor, natur och ett samhälle som kanske inte kan kallas för Sveriges framsida. Han levandegör en hopplöshet, som ändå innehåller ett slags ljus. Det finns både hopp och förtvivlan i novellerna. Jag kan lite känna igen mig i bygderna eftersom jag tillbringade ett år i gränstrakterna till Norberg. Alla novellerna berör mig, men några sitter starkare kvar i minnet. Byanätet, om den åldrande fadern och dottern som ger sig ut för att röja en skogsgata för den nya fibern, den som skall göra bygden mer uppkopplad och modern. Sorglig, och med en hotfull känsla, katastrofen lurar från första ordet. Gåvorna, berättelsen om tonårstjejen Olga som flyttar fram och tillbaka mellan de skilda föräldrarna, och Slutstycket som fångar rädslan för det annorlunda och en gryende främlingsfientlighet. Jag kommer säkert att läsa fler böcker av Sven Olov Karlsson, t ex Italienaren från 2003 och Porslinsfasaderna från 2013.

Monika

Västmanland hos Adlibris

Västmanland hos Bokus