För några år sedan gjorde radiojournalisten och bibliotekarien Kathinka
Lindhe en intervju med mig vid en av gravhögarna, som inspirerade mig att
skriva mina böcker om Solbarnet. Vi satt i den härliga vårsolen, högt uppe på
den gamla bronsåldershögen och spanade ut över landskapet. Då var hon på gång
att släppa sin bok Sorgeliga saker hände, som jag blev väldigt nyfiken på, men
inte förrän nu har jag haft möjlighet att läsa den.
Boken är ett slags släktforskningsprojekt som handlar om hennes
gammelmorfar Sixten Sparre, han som rymde med den firade lindanserskan Elvira
Madigan. En välkänd historia, men Kathinka berättar historian ur en ny
synvinkel, hennes gammelmormor Luitgards synvinkel. Hon kallades för Lycka, men
hennes liv var verkligen inte lyckligt. Sixten lämnar henne och de två barnen,
rymmer med lindanserskan och begår självmord i Danmark. Ensam kvar står Lycka
med skammen och alla skulder.
Det här är en väldigt vacker bok, med mängder av bilder och historiskt
berättande om livet för både rika och fattiga i slutet av 1800-talet. Kathinka
målar en stark bild av kvinnans situation, att gifta sig innebar att gå från
fadern som förmyndare till make som förmyndare, att inte ens ha rätten att
bestämma över sina egna pengar. Vid bouppteckningen återstår bara skulder.
Kathinka spekulerar i att det kanske inte bara var en himlastormande
kärlekssaga utan egentligen bara en simpel skuldtyngd löjtnant vid Skånska
dragonerna som såg självmordet som enda utvägen ur den situation som han själv
försatt sig i, men att det skulle ske med romantiska förtecken. Så uppstod
sagan om greve Sparre och Elvira Madigan. Märkligt nog fascinerar den
fortfarande. De ligger båda begravda
tillsammans i Tåsinge på södra Fyn i Danmark, en plats som årligen besöks av
mängder med turister.
Kathinka är Lyckas barnbarns barn och hon berättar en ny historia, ger
den svikna en upprättelse och samtidigt en skildring av ett kvinnoöde som är
väl värd att läsas.
Monika
Sorgeliga saker hände hos Adlibris
Sorgerliga saker hände hos Bokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar