Bra recension av Kungsgården i Hallandsposten

Med risk för att bli tjatig så är det faktiskt så att hela mitt liv snurrar runt ett boksläpp, just nu. Det händer otroligt mycket positiva saker och jag själv, som författare, hänger med som en vante i vinden. Det blåser positiva vindar.
Idag stod det en fantastiskt uppskattande recension i Hallandsposten. Camilla Jönsson har recenserat samtliga mina böcker och jag upplever att den här sista recensionen av fjärde boken om Fry är den bästa. Så här säger Camilla bl.a. om Kungsgården:
”Det känns som om de flesta huvudkaraktärerna fördjupas och utvecklas, nu när så mycket står på spel. Och lika lite som Fry vet vem hon kan lita på, vet läsaren det, för här är gott om tvära kast och överraskningar. Men Monika Häägg lyckas knyta ihop alla trådarna och ger sin bronsålderskrönika ett känslosamt och storslaget avslut.”
Precis så som jag ville att Kungsgården skulle sluta. Därför känns det extra bra när Camilla beskriver den sista boken på det här sättet.

Läs hela recensionen här.
Jo, lite tid över för annat har jag.

I går kväll startade min gospelkör höstterminen (höst? – känns inte så positivt att tänka!) och det kändes väldigt avkopplande att möta alla körvänner och få chansen att brista ut i härlig sång. Min andra kör: Lutherkören har också startat och är inne på sin andra vecka. Den 18 september har vi en stor konsertkväll. Då skall vi sjunga Peace Mass av Bob Chilcott. Den har vi övat nästan ett helt år. Det skall bli fantastiskt att äntligen sjunga detta ”svåra” musikstycke. Min andrasopranstämma är något förvirrande i vissa delar. Men jag tror att vi kommer att känna oss ganska säkra när den stora dagen kommer.

Monika